tom tom tom tom tom
Pingst Borgholm
tom
tom
tom tom
Dagens bibelord
tom

tom





Pingst Borgholm 2015




linje


Ett stort TACK! till alla er som på olika sätt bidragit till att göra det möjligt för oss att vecka efter vecka med påtaglig Gudsnärvaro fira gudstjänst 2015 - med predikan, sång, musik, mötesledning, ljudhantering, produktion av bröd och service vid kyrkkaffet och det omfattande ekonomiska stöd som är med och bär verksamheten. Den vidgning av församlingen som aktiva deltidsboende ölänningar medför ger en bredd vi ödmjukt tackar för.



linje
[Lördag 26 december 2015 - Annandag Jul]
Julgemenskap med Filadelfia Södvik
tom


Julgemenskapen mellan Filadelfia Södvik och Pingst Borgholm börjar bli tradition. Förra året i Södvik - i år i Borgholm med julens bibeltexter, sånger och musik. Seved Eriksson läste Jesajas profetia om den kommande Fredsfursten, Miriam Eriksson läste (i söndagsskolbibeln hon fick i Löttorp) Lukas berättelse om händelserna kring Jesu födelse, Ulf Rånge hade Matteus kompletterande version som utgångspunkt för sin minipredikan medan Marwin Johansson, på mötesledaren Annika Grens fråga om vad Jesus betyder för honom, med bibelcitat täckte upp sina upplevelser av Jesus som ett ljus i en mörk värld, ett hopp där makten i Herrens händer besegrar fruktan och bereder Frid.

tomMixkören från Södvik sjöng om hur Det hände sig för länge sen och om att Jesus är världens ljus och - tillsammans med den för dagen reducerade kör Annika brukar hantera - Nu tändas tusen juleljus och Lovsång i natten klingar. Maggan och Ulf Rånge sjöng duett - bland annat om den konung som fötts, familjen Wiström bidrog med Dotter Sion (a capella), därefter om glädjen över att Gud kom till jorden och gav oss hopp (en folksång från Ukraina), Carolas Ängeln i min famn och Tacksamhet, en sång Kristina Wiström skrivit och här framförde till eget gitarrackompanjemang.
tomUnder gudstjänsten gjordes (som traditionen bjuder) en insamling till stöd för IBRA - "
en missionsorganisation som använder media som redskap för att berätta om Jesus, för dem som annars inte skulle få höra". Miriam och Göran Eriksson (kvällens ljudtekniker) ansvarade för kyrkkaffet tillsammans med Ruth Winzell.


linje
[Söndag 20 december 2015]
Maria . Ölandsbilder . Litteratur
tom


Adventspsalmen "Bereden väg för Herran" fick inleda gudstjänsten i Pingstkyrkan fjärde advent innan Annika Gren i samverkan med Ruth Winzell tände de fyra ljusen i adventsstaken till texten i Margareta Melins Adventsbön: "Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt..."
tomPaul Gren läste Lukasevangeliets skildring av hur ängeln Gabriel kommer till Maria med budskapet om Jesu födelse. Annika fokuserade på Marias ödmjuka acceptans - ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt” och sjöng därefter Carolas "Himlen i min famn".
tomÅrets Ölandsfotograf Miriam Eriksson var ombedd att som ett inslag i gudstjänsten visa några av sina många fascinerande Ölandsbilder och valde bilder som på olika sätt visar höst och vår på vår ö. Som introduktion till bildserien läste Miriam en av Roland Utbults mer naturinspirerade sånger och lät sedan Mozarts klarinettkonsert i A-dur komplettera bildkommentarerna.
tomUlla och Evald Isaksson med ett uppmärksammat förflutet som missionärer i Centralafrikanska republiken ansvarar för bokförsäljningen i Vasakyrkan i Kalmar. De vill gärna hantera ett brett register av kristen litteratur och servar många andra kyrkor och församlingar i närområdet. Dagens besök i Borgholm är det första på Öland - men de har en önskan om att kunna finnas tillhands vid brofästet för att när flyktingar kommer till Öland välkomna dem med Jesus.
tomUlla och Evald presenterade var för sig en handfull boktitlar med olika inriktningar och hade även med några exemplar av den nyligen utgivna Folkbibeln 2015. Många böcker och julkort fann nya ägare i samband med kyrkkaffet.


linje
[Söndag 13 december 2015]
Berätta vad ni ser!

tom

Peter Svanberg, föreståndare för Församlingen Brofästet, Färjestaden, predikade i Pingstkyrkan Borgholm tredje advent med Malakis profetia om Elia som utgångspunkt.

Till vem skulle vi gå? Gerd Einebrants citat från Johannesevangeliet blev en nutida adventshyllning till Jesus och inledning till gudstjänsten i Pingstkyrkan denna tredje advent. Ja - till vem skulle vi gå? Jesus saknar motsvarighet. Gerd skissade därefter bakgrunden till den musik hennes make Bertil sedan lät strömma genom högtalarna: "Jul, jul, strålande jul" med Mikael Joumé som solist - operasångaren som sadlade om till missionssekreterare på Barnmissionen för att arbeta med bistånd och mission. Mikael är son till en av de tvillingar (båda pastorer inom Missionskyrkan) som vuxit upp i Köpingsvik strax utanför Borgholm, några kilometer från Gerds barndomshem. Gerd och Bertil är medlemmar i Pingstkyrkan.

Peter Svanberg hävdade i inledningen till sin predikan att den politiska förändringsprocess vi just nu upplever, där vårt land från att internationellt ha tävlat i öppenhet nu tävlar i hårdhet, kommer att påverka vår framtid. Han nämnde samtidigt om de goda krafter som i stor omfattning mobiliserats och om den viktiga roll församlingen kommer att få i detta.
tomDen profetiska församlingen utgjorde en grundton för predikan. Den hämtade stoff från fyra texter - Petrus andra brev med uppmaningen om att låta de tillförlitliga profetorden lysa som en lampa i mörkret, Psalm 146 som lovsjunger Gud som vår förebild och den ende vi kan sätta vår tillit till, Malakis gammaltestamentliga förutsägelse om profeten Elia som kommer för att vända fädernas hjärtan till barnen (och barnens hjärtan till fäderna) och slutligen hur Jesus i Matteusevangeliet säger om Johannes döparen: Han är Elia!
tomPeter tror att Gud ska låta Elias ande komma över oss i den här tiden, en profetisk förmåga att urskilja och förstå, så att världen genom det vi ser och upplever ska lära känna Jesus.
tomEuropa har i sin rädsla byggt stängsel. Elias-kallelsen handlar om att återställa och försona. Israel och Jerusalem bygger murar medan Paulus i brevet till Efesos skriver om hur Jesus i sin försoning bryter ner skiljemuren, ovänskapen. Att förmedla försoning borde vara ett kännetecken för kristna, menar Peter.
tomHan liknar Johannes döparen vid en filmtrailer som i förväg visar det som kommer och menar att församlingen på samma sått skulle vara en trailer som lättar på förlåten och låter världen få en glimt av Gud. Berätta vad ni ser!! Gång på gång uppmanar Peter oss att berätta om det vi ser och upplever, att vi öppnar oss för Gud och i respekt för det profetiska ordet och den profetiska funktionen förmedlar den verklighet som är fördold för så många.

Bengt Eriksson (med epitetet "Borgholms Elvis" - också han medlem i församlingen) gav i slutfasen av gudstjänsten prov på sin repertoar, bland annat "Han håller hela världen i sin hand" till eget gitarrackompanjemang och "Barnatro" med piano som ackompanjerande stöd.


Gerd Einebrant inledde gudstjänsten med citat ur Johannesevangeliet: Till vem skulle vi gå?. Bengt Eriksson (Borgholms Elvis) delade med sig av sin repertoar just innan kyrkkaffet.


linje
[
Söndag 6 december 2015]
Luk 19: Uppdraget . Sackaios . Jerusalem
tom

Amazing Grace fyllde Pingstkyrkans gudstjänstrum som introduktion till gudstjänsten andra advent. Annika Gren vid orgeln. Ulf Bernström med sin trumpet. Nåden från Gud genom Jesus och den glädje som så starkt profilerar adventsevangeliet fick stort utrymme när Annika slog an tonen för gudstjänsten.
tom
Inom ramen för kapitel 19 i Lukasevangeliet jämförde Kurt Winzell i sin predikan Jesus möte med Sakaios (där han preciserar sitt uppdrag: Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det) och den förtvivlan som föregår hans möte med det judiska folket och dessa ledare i Jerusalem: Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid/fred! Men nu är det fördolt för dig.
tom
Predikan ställde frågan om hur vi når och hanterar den förståelse som ger frid - hur vi når den kunskap om och erfarenhet av Jesus som prioriterar och med konsekvens väljer i harmoni med Guds väg - och vikten av att låta Paulus "Ni tillhör inte er själva. Gud har köpt er och priset är betalt" fungera som en referens i våra beslutsprocesser för att få rätt perspektiv på livet (med Gud) och de villkor som ger frid.
tom"Jag har beslutat att följa Jesus" avslutade predikan och efter Annikas avrundning av gudstjänsten övergick samvaron i kyrkkaffe.


linje
[
Söndag 29 november 2015]
Att känna Jesus
tom

Familjen Spahiu fick en tidig julklapp inför sin resa tillbaka till Albanien. Kören med Annika Gren vid piano/orgel och Ulf Bernström med sin trumpet (eller som här i kören) sjöng flera av adventstidens sånger.


Vem är han som kommer? Känner du till honom? Jesus möttes med jubel och sång men många hade bara hört talas om honom och ville nu se vem han egentligen är. Annika Gren ventilerade i sin predikan de olika grader av förtrogenhet med Jesus som adventstexterna och vår tids människor uppvisar: Känna till - Känna igen - Känna - Ha en personlig relation till.
tomJesus kommer ridande och signalementen från Gamla testamentet väcker förhoppningar om att Messias är på väg. Man frågar sig vem han egentligen är. För de flesta kommer han emellertid i ett annat ärende än det förväntade - för att genom sin död och uppståndelse nåden och den helige Ande skulle komma oss till del.
tomVad innebär det att känna Jesus?, frågar Annika. Att tro på honom och kunna bekänna honom som sin frälsare är en följd av att ha lärt om honom och av honom - att vara vara Guds barn - att ha honom som sin personlige konung. "Han kommer ned till jordens grus med himlens kärlek, nåd och ljus och bjuder oss försoning."
tomAnnika inbjuder till nära gemenskap med Jesus och sjunger "Känner du min Jesus, känner du min vän?" och "Jesus, kom in, ...kom in i mitt hjärta, Jesus!".



Paul Gren läste Matteus beskrivning av hur Jesus rider in i Jerusalem. Josefine Lidbrandt sjöng om Ljuset som skulle komma och Ambra Spahiu njöt av musiken och alla de vackra
sångerna i adventsgudstjänsten.


linje
[
Söndag 15 november 2015]
Ny ansvarig för RIA/Hela människan
tom

Att Elisabeth Lago Nilsson - ny verksamhetsansvarig för RIA/Hela människan i Borgholm - är välkommen går inte att ta miste på.


Det var med stor glädje som Annika Gren välkomnade Elisabeth Lago Nilsson till söndagens kombinerade gudstjänst och presentation av den i början av september nytillträdda verksamhetschefen för RIA/Hela människan i Borgholm.
tomRIA och människors värde som varit en del av Elisabeths liv från barndomen och präglat hennes liv och hennes val fanns med som en röd tråd i den krönika över hennes liv hon presenterade för de församlade (dubbelt så många som några höstgästande sommarölänningar kalkylerat med) - en slingrande färd från Hofors via 70-talets Flen, vidare till Skövde, Borås (ungdomsledare), Göteborg (1 termins förskollärarutbildning), bibelskola någonstans, Gränna (polkagrisförsäljning), diakoniutbildningen på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa, Vimmerby (socialnämndens ordförande), Ljungbyholm (diakoniassistent), flyktingförläggningen i Kolsboda och så äntligen - Öland (vikarie inom hemtjänsten på norra Öland efter att Löttorp ropat på hjälp).
tomEfter 8 veckor på norra Öland fick Elisabeth tips om tjänsten på RIA i Borgholm och alla pusselbitar föll på plats. Med stor tacksamhet uttryckte hon sin glädje över hur Gud på sitt ofta finurliga sätt leder oss i småsaker. Hennes stora intresse för människor, för samtalet, alla människors lika värde och att alla har en andra chans är en drivkraft hos henne som ger en längtan till att i tjänst inför Gud vara med människor - mycket av detta finns samlat i det nya uppdraget.
tomElisabeth citerar Matt 9 där Jesus talar om att skörden är stor men arbetarna få, och påpekar att inget uppdrag är för litet - Gud rustar, kompletterar och ger uppdraget potential. "Tron på Gud är min trygghet - den ger mig identitet" säger hon och så sjunger hon "Jag tror på en Gud, som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet, en helande Gud som gör trasigt till helt". Annika kompletterade med pianoackompanjemang.
tomRedan som liten sjöng Elisabeth tillsammans med sin mamma och sin syster där hennes pappa predikade, och hon plockade under presentationens gång fram ytterligare två exempel ur sin repertoar: "Det största utav allt är att Gud under allt har mig kär" och "Om jag kan hjälpa någon där jag går min stig ... blir det mening med hela mitt liv".

18 000 kr till Syrien och Irak
Under gudstjänsten gjordes en insamling till Open Doors kampanj för mat till nödställda i Syrien och Irak. Insamlat belopp blev totalt 9 000 kr (när externa insättningar via exempelvis Swish räknats), vilket i praktiken blev 18 000 kr eftersom församlingen beslutat att i denna insamling dubblera beloppet av de insamlade medlen.


linje
[
Söndag 8 november 2015]
Kristen utanför kyrkväggarna
tom

Magnus Lager predikade. Altjona ber innerligt på albanska medan Idriz hade hand om Ambra. Nere till vänster: Makarna i ombytta roller. Debora och Curtis (i mitten) gav en hälsning från Vic i Spanien innan Anna-Lena Lager tog över med sång och musik. [Foto: Miriam Eriksson]


Altjona Kola och Idriz Spahiu ansvarade denna söndag för gudstjänstens inledning. De hade fått en beställning på ett introduktionspass där de var för sig skulle ansvara för bibelläsning och bön på valfritt språk och dessutom ge förslag på en unison sång. Nummer 11 "O store Gud" sa Idriz direkt och den sången fick därför inleda deras pass.
tomAltjona läste den del av Romarbrevet 8 som mynnar ut i "...jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre" och avslutade med en innerlig bön på albanska.
tomIdriz kombinerade (på svenska) citat ur Paulus brev med kommentarer av Moder Teresa och en bön skriven av henne. Han delgav dessutom sin tacksamhet över de nästan två år Altjona och han som asylsökande varit i Sverige. Han meddelade att de nu fått ett slutgiltigt nej på sin asylansökan och att de inom några veckor återvänder till Albanien för att därifrån i stället ansöka om arbetstillstånd i Sverige.
tomBland mötesbesökarna fanns Debora och Curtis från Vic i Spanien där de arbetar med främst invandrare i en församling strax utanför Barcelona. De ropades upp på estraden för att tillsammans med församlingen lägga familjen Spahiu i Herrens händer. Förbönen avslutades med den andra av det två föreslagna sångerna: "Amazing Grace/Förunderlig nåd"
tom
Anna-Lena och Magnus Lager gästade Pingstkyrkan denna söndag. Som inramning till Magnus predikan sjöng Anna-Lena till eget ackompanjemang - bland annat eget material och tog i avslutningen av gudstjänsten oss med i "Herren välsigne oss och bevare oss...".
tomUtgångspunkten i Magnus predikan var Lukas berättelse om hur Jesus sänder ut 72 lärjungar före sig till de platser dit han själv ämnade komma och tog fram fyra bärande beståndsdelar i berättelsen:
tom1. Bön - tala inte om Gud innan du har talat med Gud. Bön är en nödvändig utgångspunkt och den framgångsrika församlingen är den bedjande församlingen.
tom2. Gemenskap - dela livet med dem som inte tror, dela vått som torrt. Det kan vara ett plus att ha fler vänner utanför församlingen som genom våra liv läser bibeln där vår livsstil stryker under och bygger förtroende för evangeliet.
tom3. Uppdraget att bota de sjuka - som konkret gör det möjligt att smaka och se att Herren är god. Evangeliet är inte bara ord utan bär inom sig kraft och helig Ande som överbevisar att Jesus är en verklighet.
tom4. Berättelsen - att berätta om Gudsriket. Man måste ju veta - man kan inte komma till tro om man inte vet. Munnens vittnesbörd är viktigt - vårt vardagliga vittnesbörd är den bästa berättelsen. Magnus poängterade vikten av att ta sig tid för träning i att berätta om Jesus.
tomJesus fokuserade på det omfattande behovet av arbetare för Guds rike. Magnus pekade på nödvändigheten att församlingen för sitt existensberättigande antar denna utmaning och låter Jesus göra oss var och en till människofiskare.


linje
[
Söndag 1 november 2015]
Allhelgonagudstjänst
tom

Anders Gren läste ur Johannesevangeliet, Ingwor Bernström spände över fem generationer med mormor som utgångspunkt och Gunnel Nordqvist berättade hur Jesus såg till hennes känsla av ensamhet efter förlusten av sin make.


Hebreerbrevets lista över Gudsmänniskor som fått avsluta sina liv innan de fått uppleva uppfyllelsen av de löften Gud givit dem och Uppenbarelsebokens beskrivning av himlen hör till Allhelgonahelgens kombination av tillbakablickar och evighetsperspektiv. Så ock i Allhelgonagudstjänsten i Pingstkyrkan Borgholm. Församlingens pastor Annika Gren gav djup och bredd åt detta i en väv av sånger, dikter och berättelser mellan ett knippe kortare predikoavsnitt där hon uppmanade oss att uthålligt löpa vidare mot målet och att genom våra liv peka på Jesus till inspiration för andra.
tomUlf Bernström spelade på sin trumpet Lydia Lithells Flyttfåglarna, kören sjöng med samma fokus Vi reser hem och som avslutning De tågar in. I ett potpurri med sånger sjöng Annika om hur vi genom Jesus redan här får en försmak av himlen - en plats där vi evigt får leva och där glädjen flödar fram hemma hos Jesus, hos Gud, vår Far. Annika och hennes mamma, Sylvia Forsberg, sjöng På vägen hem/Mitt hjärtas sång - första gången i duett i den här kyrkan men det märktes direkt att det sannerligen inte var första gången de sjöng tillsammans! Mer av den sorten!
tomAnders Gren (Tenhult) läste ur Johannesevangeliet och accentuerade särskilt uttrycket "om han än dör" i det Jesus säger: Den som tror på mig skall leva om han än dör.
tom
Ingwor Bernström talade i ett sammanhållet femgenerationsperspektiv om sin tidiga översvallande kärlek till sin mormor (gråhårig och med guldkantade glasögon), hur hon hörde henne be till Gud om kvällarna och den rikedom hon upplever att i dag själv få vara mormor.
tomEn annan av församlingens medlemmar, Gunnel Nordqvist, uttryckte sin glädje och tacksamhet över den helige Ande när hon berättade om sorgen efter sin make som strax efter en bypassoperation 2008 avlidit under ett församlingsmöte i Enerum på norra Öland. Hon kände det så orättvist att det skulle drabba henne och upplevde vid ett tillfälle när hon satt i sitt hem hur ensam hon var - precis ensam utan att någon visste att hon satt där - när telefonen ringer: det är en präst som när de under samtalet ber tillsammans förmedlar en hälsning från Jesus - dels att han hade sett henne där hon satt, dels att han hade uppgifter i beredskap för henne - en hälsning som fick Gunnel att mitt i sorgen och ensamheten känna sig oerhört välsignad.


Annika lät två metalljusstakar symbolisera våra liv med (så småningom) tända ljus som utstrålar
Guds härlighet. Ambra Spahiu observerar noggrant hur Altjona Kola/Spahiu och Ruth och Helen Winzell hanterar eftersnacket efter gudstjänsten.


linje
[Söndag 25 oktober 2015]
Gudstro i en grym värld
tom
I en gudstjänst av bibelstudiekaraktär hanterade Lenn Johansson denna söndag Gudstro i en grym värld - ett tema starkt accentuerat av skolmorden i Trollhättan några dagar tidigare.
Annika Gren gav struktur åt gudstjänsten med bön och lovsång och de förfriskningar som serverades vid en halvtidspaus.
tomIngen ljudupptagning gjordes och jag som skriver hindrades av förkylning att delta varför referatet från denna samling stannar vid detta.


linje
[Söndag 18 oktober 2015]
Bön, lovsång, nattvard och Israelglimtar
tom
250 av pastorerna i Pingströrelsens pastorsnätverk har nyligen besökt Israel. Vårt pastorspar Annika och Paul Gren var med bland de 120 i första kullen och hann lagom komma tillbaka innan den här gudstjänsten. Med tacksamhet över att få vara med i Israel berättade Annika hänfört om upplevelserna i Jerusalem och vid Gennesarets sjö - och möten med kristna palestinier, messiansktroende judar, ortodoxa rabbiner och bibelforskare. Tuffa långa dagar med gediget innehåll.
tomAnnika tog generöst ansvar för det mesta i denna gudstjänst - som sångsolist, lovsångsledare och handhavare av nattvardsfirandet. Hon spänner över ett brett register och verkar inte direkt vantrivas med att ha mycket att göra på estraden. Välkommen tillbaka efter ett kortare uppehåll efter den intensiva sommarperioden!


linje
Söndag 4 oktober 2015]
Bli stilla och besinna att jag är Gud
tom
Den första söndagen i Oktober - en stilla månad som Pingst Borgholm på mångas begäran gått in i - talade jag (Kurt Winzell) om den stillhet inför Gud vi behöver för att stärkta kunna fokusera på det uppdrag församlingen har i tidsspannet mellan Jesusuttrycken "Jag har kommit" (för att göra Guds vilja) och "Jag kommer" (och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar) - en stillhet tillsammans med Jesus där lyhördhet gentemot Ordet och Anden ger den utrustning vi enskilt såväl som församling behöver för att kunna agera i Jesu efterföljd: "Som Fadern sänt mig, sänder jag er...".
tomGud har på olika sätt utrustat oss med gåvor - många relaterade till församlingen - och vill att vi använder dem för att "alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen". Med församlingen som ett redskap för Gud att ge "härskarna och makterna i himlarymderna (och inte minst vår samtid) kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald" - är det viktigt att vi inte går före Gud utan låter oss i stillhet inför honom och med respekt för hans verk rustas för den framtid vi kommer att möta, på samma sätt som när Jesus uppmanade lärjungarna att inte lämna Jerusalem förrän de utrustats med erforderlig kraft.

Göran Rudolfsson ledde gudstjänsten där Birger Gren ansvarade för nattvardsfirande och Lenn Johansson hoppade in som ackompanjatör till de gemensamma sångerna.

Bildtext: Birger Gren ledde nattvardsfirandet assisterad av Göran Rudolfsson och Kurt Winzell. [Foto: Miriam Eriksson]


linje
[Söndag 27 september 2015] -->
Skördefest - Glädje och tacksamhet
tom

Owe Lundgren (till höger) ledde församlingen i bön om Herrens välsignelse över Paul och Annika Gren i deras fortsatta uppdrag i Borgholm. [Foto: Miriam Eriksson]

Sista veckoslutet i september firas Skördefesten på Öland - en höjdpunkt under den öländska turistsäsongen och en brytpunkt då många seglivade sommarölänningar lämnar ön och återvänder till matalsskrivningsadresserna.
tomFyra av dessa, Owe Lundgren, Lars Bergman, Lilian och Ingemar Gard, medverkade i söndagens gudstjänst där Lilian och Ingemar bland annat framförde sången "Hav tack, O Jesus, att du har givit både makt och rättighet att vara din" och Lars "Jesus min herde bär omsorg om mig..."
tomOwe Lundgren talade varmt om församlingen och nämnde att han är väldigt nyfiken på vad som kommer att hända framöver. Han kallade fram Paul och Annika Gren och bad om Guds välsignelse över dem till fortsatt tjänst.
tomUnder temat Glädje och tacksamhet talade Annika över hur viktigt det är att man bestämmer sig för att tänka och handla positivt. Jesus är den som vill hjälpa oss i detta.
tom[Textunderlag: Miriam Eriksson]


Lilian och Ingemar Gard (till vänster) och Lars Bergman bidrog med sång och musik under gudstjänsten. Som komplement till sin predikan använde Annika dekorativt material med positiva tankar och ord. [Foto: Sture Sternegård]


linje
[Söndag 20 september 2015]
Gemensam gudstjänst i Mörbylånga
tom
Filadelfia Södra Öland var denna söndag värd för en gemensam gudstjänst i Mörbylånga där Fredrik Lilja representerade hemförsamlingen, Peter Svanberg Församlingen Brofästet i Färjestaden och Paul Gren Pingstkyrkan Borgholm. Webbredaktören befann sig i Norrland och kan därför inte ge utförligare information om gudstjänsten.


linje
[Söndag 13 september 2015] -->
Frimodighet och församlingstillväxt
tom

Till vänster kontrollerar Ambra (6 månader) mamma Altjonas sångartikulation - till höger fångar webbproducenten dagens predikant Magnus Lager under dennes exegetiska utläggning av Apg 4. [Kantfoton Miriam Eriksson. Insmuget exegetfoto Kurt Winzell]

Magnus Lager har många års insatser inom Missionskyrkan/Missionsförbundet/Equmeniakyrkan i sin meritförteckning. I samband med flytten från Torsås till Öland (Färjestaden) nyligen har han och hans fru beslutat att besöka olika kyrkor och församlingar på ön. Inbjudan till Pingstkyrkan denna söndag förde Magnus raskt i kontakt med det kristna gudstjänstlivet i Borgholm som auskultant såväl som förkunnare i en miljö inte helt okänd för honom - det är inte första gången han agerar i pingstsammanhang...
tomFrimodigt kristet liv och en växande församling hör samman menar Magnus och visade med hjälp av Apostlagärningarna hur Guds ord får framgång när den helige Ande tillåts bryta den försagda tystnadens kultur som kan lamslå en församling. Lukas beskriver hur lärjungarna efter pingstdagen oavsett var och i vilken situation de befinner sig frimodigt proklamerar evangeliet och hur Gud för att säkerställa sanningen i evangeliet bekräftar deras förkunnelse med tecken och under.
tomMagnus påminde om hur angelägen Jesus är att församlingen rör sig utanför kyrkväggarna för att uppsöka det som är förlorat och efterlyste ett motsvarande ansvar för människor i dag. Församlingen är till för världen och Jesus vill göra oss till människofiskare. Han gjorde en jämförelse med forna tiders dynamo som gav ljus åt kvällscyklister först när cykeln kom i rörelse och påpekade att när vi väl omsätter vår tro i handling kommer Gud att bekräfta ordet med de tecken och under som hör därtill.
tomDet är inte enskilda personer eller församlingen som bekräftas utan Guds ord - därför är det viktigt att Guds ord får en central plats i församlingen och i våra liv. Den helige Ande verkar när vi håller fram ordet - där har vi auktoritet.

Göran Rudolfsson ledde gudstjänsten. Ulf Bernström spelade trumpet. Gunnel Nordqvist ansvarade tillsammans med Ingwor och Ulf Bernström för kyrkfikat. Bertil Einebrant och Göran Eriksson skötte ljudet.
tomKyrkkaffegemenskapen rymde samtal om nästkommande söndags resa till den gemensamma gudstjänsten i Mörbylånga, om den senaste tidens tendenser inom svensk kristenhet men också om olika aspekter på boende, hus och tomter, stramalj contra petit point, barn och barnbarn och - inte minst - hur länge församlingen får glädjas över de kvarvarande sommarölänningarna.


linje
[Söndag 6 september 2015]
Ekumenisk gudstjänst
tom
Håkan Dersell (Missionsförsamlingen/Equmeniakyrkan) stod för predikan i S:t Elavi kapell när Borgholmsförsamlingarna för andra gången samverkade i en gudstjänst det här året. Johanna Bergman representerade Svenska kyrkan och Paul Gren Pingstkyrkan. Peter Bredmar var sångsolist till Elionor Peterssons ackompanjemang, Ann-Kristin Forsman och Ingrid Dalvång läste bibeltexter med Bertil Einebrant som ansvarig för ljudet.


linje
[Söndag 30 augusti 2015] -->
Staffan Tranell på besök
tom

Via bilder och videoinslag fick mötesbesökarna följa med Staffan Tranell till de platser där hans fru Olga och han varit verksamma de senaste åren.

Staffan Tranell besökte på söndagen sin tidigare arbetsplats - Pingstkyrkan i Borgholm. Ganska nyligen förestod han under några år verksamheten här tillsammans med sin fru Olga. De senaste åren har de i samverkan med Ljus i Öster och Pingst Borgholm arbetat i olika missionsuppdrag.
tomStaffans predikan kom att kretsa kring lidandet som en del av det kristna livet där Gud på olika sätt arbetar med oss för att göra oss mer lika Jesus och föra oss dit han i sin omsorg vill. På samma sätt som Jesus "fast han var son lärde sig lyda genom att lida" kräver vandringen med Jesus att ta vi tar vårt kors och följer honom.
tomFör Staffan blev "Guds löften ger vår längtan svar" - inledningen av sista versen i Amazing Grace - en befriande hälsning när han under en tid frågat "Var är du Gud?". Ett starkt behov av kontakt med Gud hade utvecklats när bönesvaren uteblev. Bönelivet och krafterna torkade ut, bibeln blev torr och fattig och i sin desperata längtan efter Gud frågade han sig "Ska jag aldrig mer få möta Herren?".
tomSångversens förlösande hälsning när Olga spelade på det nyköpta pianot gav nya perspektiv och Staffan kunde nu proklamera att även om Gud är totalt tyst håller hans löften - och i slutet av sin predikan bröt han (i kontrast mot inledningens långa bibelläsning av Joh 6:22-71 med Jesus (som han uttryckte det) utmanande förkunnelse) ut de delar av texten där Jesus fyra gånger säger "Jag skall låta dem [som ser Sonen och tror på honom] uppstå på den sista dagen". Löften som knutna till den helgelse Gud ger leder ända fram - "Jesus ska uppväcka oss!".
tomUnder kyrkkaffet gav Staffan glimtar från deras språkstudier i nordvästra Turkiet, bibelskoleverksamheten med bas i Batumi i Georgien, undervisningen på Kuba och den nya stationeringsorten La Palma. Församlingens föreståndare Paul Gren tackade för deras goda insatser och inbjöd till förbön för makarna Tranells kommande insatser i Guds rike.


linje
[Söndag 23 augusti 2015] -->
"...vad jag har, det ger jag dig!"
tom

Fotograf Miriam Eriksson ville samla estradörerna till en gruppbild efter kyrkkaffet och, som ett exempel på den glädje som består strålar här (från vänster) Kurt Winzell, Ingemar Gard, Lilian Gard och Lars Bergman mot henne och läsaren.

Lars Bergman - barytonen vars sonora stämma ofta hörs i Pingstkyrkan under sommarhalvåret och i likhet med förra söndagens mötesledare Owe Lundgren flitigt deltar i onsdagarnas elvabön - tjänstgjorde denna söndag som mötesledare. Lewi Petrus "Löftena kunna ej svika" fick inleda samlingen och med citat från Matteus 28 och första brevet till Korinth (kapitel 12) gav han en inriktning för gudstjänsten.
tomLilian och Ingemar Gard tillhör också den grupp deltidsboende ölänningar (sommarölänningar populärt kallade) som, likt den förstärkning utifrån som gör det möjligt för Växjö Lakers att besegra den övriga svenska (utifrån förstärkta) hockeyeliten, i gudstjänst efter gudstjänst ställer sina begåvningsresurser till förfogande och tillsammans med församlingens egna resurser förkunnar Jesus i sång och musik.
tomMed Ingemars inspirerade pianoackompanjemang lovsjöng Lilian Guds skapelse i "Till himlen når vår sång" och "Du är den högste över hela jorden". Hennes upplevelse när hon någon kväll tidigare stod och såg de otaliga stjärnorna i världarna bakom snabbt försvinnande asteroiders ljusglimtar förde vidare till Christina Lövestams trosbekännelse "Jag tror på en Gud...”.
tomJag (Kurt Winzell - som normalt hanterar den här hemsidans innehåll) skissade grovt bakgrunden till Petrus "vad jag har" i det han säger till den lame mannen i Apg 3:6 - ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!” --> åren tillsammans med Jesus, underverken, liknelserna, den stundtals grundliga undervisningen i skriften, gemenskapen med den uppståndne, Jesus förutseende och bekräftande hantering av Petrus, hur Jesus (ibland bryskt) korrigerar honom, ber för honom och modererande gör honom till en "herde för mina får" - samtidigt den oreflekterade impulsive Petrus som ödmjukt låter sig korrigeras och sedan på pingstdagen stiger fram som apostel fylld av Herrens Ande utrustad till tjänst.
tomJag skissade vidare vad vi har tillsammans med Jesus, att vi ibland måste prioritera om för att kunna fokusera på vad vi i den här bemärkelsen behöver ha, vikten av att acceptera de gåvor Gud ger (gåvor han vill att vi ska använda), att Gud behöver dessa i församlingen, att det handlar om hans församling (inte vår församling utan Jesu kropp utgiven för världen), att vi därför låter oss fyllas av hans Ande, låter oss formas och korrigeras för att bli fungerande verktyg som gör det Gud (och världen) förväntar sig.
tomJag listade i en kort översikt svårigheter några av Bibelns mer framträdande Gudsgestalter hade i initialskedet av sina tjänster: Mose som inte ville/kunde vara språkrör ("orden kommer trögt och tveksamt”), Gideon som upplevde sig för ringa, Jesaja som med orena läppar inte kunde vara Herrens tjänare, Jeremia som inte ville fortsätta profetera (eftersom han uteslutande fick förmedla domsord) och Jona som flydde men senare lydde till räddning för Nineves befolkning.
tomEn liknande kort översikt listade de församlingar i nuvarande västra Turkiet som Jesus scannat av och de resultat av varierande slag Jesus i Uppenbarelseboken ber Johannes leverera till deras ledare. Många har, några har inget. Jesus lägger sig i, bekräftar, uppmuntrar och ger information (ibland bryskt) om vad de behöver korrigera och hur de ska gå tillväga.
tomGemensamt sjöng vi "Ska det bli några stjärnor i kronan jag får...?" innan Lilian och Ingemar med hjälp av Arnold Böruds "På frukten skall trädet kännas" och "Jesus här är jag - sänd mig!" manade till översyn och förnyelse i vår relation till Jesus (och världen). I övergången till deras avslutande sång betonade Lilian vikten av ta vara på den tid vi har, att prioritera rätt för att rätt utrustade kunna hjälpa andra: "Jesus, jag vill vara i din närhet, Så att jag alltid, alltid, alltid, tjänar dig" i Ingamay Hörnbergs "Min stund på jorden".
tomLars avrundade gudstjänsten med Herrens bön och den Aronitiska välsignelsen och inbjöd så till kyrkkaffe där Millan och Owe Lundgren tillsammans med Anita Svedberg väntade med bullar, tårta och god service. Som extra delikatess bjöd Britta Hegg på nyskördade plommon. Dagens ljudtekniker: Göran Eriksson.
tom



Ingvar Svensson var med i gudstjänsten och har skickat denna situationsbild (här kraftigt beskuren...).


linje
[Söndag 16 augusti 2015] -->
Panorama med Kjell Samuelsson
tom

Kjell Samuelsson i estradposition i enkel panoramabild av Pingstkyrkans interiör från entrén till kyrksalen.
tom

Owe Lundgren (trogen sommarölänning i Pingstkyrkans verksamhet) ledde söndagskvällens kombinerade gudstjänst och konsert med Kjell Samuelsson i den fjärde av sommarens samlingar med aktörer vi minns från TV-serien "Minns du sången?".

I ett panoramasvep från uppväxten i värmländska Gunnarskog via teologistudier i Uppsala och den intensiva perioden på norra Öland och Löttorps Camping till smakprov från den senaste skivinspelningen gav Kjell Samuelsson på söndagskvällen återblickar på ett mångårigt liv i tjänst för Gud samtidigt som han riktade blicken på den uppståndne och det han förmår göra i dag.
tomKjell nämner om sin första tältmöteskampanj i Sorsele 1961 där en 14-årig grabb tar till sig det enkla budskapet om frälsning genom tro på Jesus och snabbt utvecklas i tro och gärningar och i dag bedriver omfattande biståndsverksamhet i Balkanregionen - Rolf Wernersson är hans namn.
tomHan berättar om hur Axel Bjurenstedt för drygt 45 år sedan bad hans bror Rolf och honom att köpa familjecampingen i Löttorp: det myckna arbetet, möten varje kväll, den övernaturliga energin, hur campingen blir för liten, tältet för litet, hur det nya tältet (med plats för 1800) inte räcker till och (inte minst) bönetältet med alla de möten mellan Gud och människor som utvecklades där.
tomVävstolen i Gunnarskog lever kvar i Kjells minne - hur han hörde slagen när mamma vävde och hur han funderade över de mörka inslagen i väven och mammas svar, att de ljusare inslagen behöver de mörka för att skapa balans. Triumf och tragedi har blivit ett tema i Kjells liv. Tragedierna har ofta varit kortvariga medan triumferna lever kvar: alla helanden, alla dopförrättningar i Östersjön - världens största dopgrav. När konflikter, sjukdom och sorg blockerar livet eller man förlorar sitt arbete behöver man få sina ögon öppnade över att Gud är med även under de mörka stunderna, säger Kjell och tar dragspelet till hjälp och inbjuder publiken att delta i "Var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän..."
tomVid en tältmötesserie i Lerkaka på östra Öland för några år kom en kvinna fram och frågade Kjell om han kom ihåg henne - Olga från Novgorod, den profana tolk som anlitats när Kjell deltog i en gudstjänst i Ryssland. Hon var inte kristen och kunde inte enkelt förmedla Kjells budskap med den vokabulär som hör den kristna förkunnelsen till utan de var tvungna att under tolkningsprocessen ibland bryta för begreppsbildning, vilket blev grunden till Olgas tro. Hon kom senare att tjäna som tolk till en svensk, Staffan som med tiden blev hennes man. Staffan - ateisten - kom till tro. De båda kom till Öland och var för några år sedan pastorspar under några år i Pingstkyrkan här i Borgholm.
tomDet var inte bara nostalgiska panoramasvep den här kvällen. Kjell lever fortfarande i sitt uppdrag. Han vill inspirera till djupare dimensioner i vår Gudsgemenskap. Gud vill arbeta med våra liv, vill göra något nytt, leda oss till nya uppdrag i arbetet för andra. "Det är viktigt att vi blir ännu mer frimodiga att berätta om Jesus - måtte Gud beröra oss med sin kärlek och sin kallelse!"
tomDragspelet fick naturligtvis göra tjänst till ett knippe sånger - en blandning av Samuelssonskaraktär där gemensam sång blandas med soloinsatser: Du (Han) är min sång och min glädje; O store Gud; Du må fråga hur jag vet; En liten bit av himlen redan här på jord; I Don't Know Why Jesus Loves Me (Jag är så glad att Jesus älskat mig) och Drömmen om himlen som en omskrivning av Drömmen om Elin.

Mötesledaren Owe Lundgren inledde med en förväntan om att det inte i första hand skulle bli en Kjell-konsert utan ett tillfälle till "ett möte med min Gud och din Gud" till frälsning och förnyad kallelse till tjänst. I slutskedet av gudstjänsten uttryckte han sin tacksamhet över att onsdagsbönemötets önskan om personliga möten med Herren denna kväll utvecklats till en så inbjudande miljö.
tomOwe talade (i egenskap av sommarölänning) som alltid varmt om gemenskapen i Pingstkyrkan och relaterade till torgmötet i juni som ett exempel på evangelisationsinsats som nådde fram. I bakgrunden figurerade trots sin frånvaro ytterligare sommarölänningar: Kerstin Claesson och Yvonne Rudstam som levererat frallor respektive dumlekakor till det efterföljande kyrkkaffet. Jämten Bertil Einebrant (permanentboende på Öland sedan många år) skötte ljudet.



Caféavdelningens panoramabild av det som sker i kyrksalen.


linje
[Söndag 9 augusti 2015] -->
Cilla Hector . Solist . Evangelist
tom

Cilla Hector talade, spelade och sjöng - här a capella i Amazing Grace, Jan Bergman spelade till de publika sångerna medan Peo Larsson ledde såväl gudstjänsten som den publika sången.
tom

Några ögonblicksbilder från Cilla Hectors engagerade presentation av den Mästare som vill bo i oss och genom sin Ande vill guida oss genom livet i tjänst för honom.

Drygt trettio år har hon sjungit i kyrkor, kapell och många andra sammanhang, Cecila från Långviksmon i det norrländska Ångermanland. Redan från början kom hon att kallas Cilla och det är som Cilla Hector hon denna söndag gästar Pingstkyrkan.
tomCilla har alltid varit angelägen om att få sjunga. Solo. ”Behöver du en solist, har du en här” - spred hon tidigt bland pastorerna i den missionsförsamling där hon växte upp. Takterna sitter i - också denna söndag är ivern stor att få sjunga och innan det är dags för henne att ta över, reser hon sig och tar sikte på pianot för att tacka Jesus för allt han gjort för henne. Men det är Jan Bergman som ska sitta vid pianot i början av gudstjänsten och med mötesledaren Peo Larsson som dirigent locka den vältaliga mötespubliken till helakyrkansjungersång i Sören Janssons ”Glad att få leva” och Philp Phillips ”Sjung evangelium om Jesus”. Så Cilla återvänder till bänken och sjunger med.
tomNär det nu blir Cillas tur är hon mycket tydlig med att även om hon älskar att vara solist är det viktigare för henne att vara evangelist. Hennes sångval bekräftar detta - Jesus, försoningen och nåden löper genom ”Halleluja - han har gjort mig fri!”, "Var finner väl hjärtat sin ljuvaste ro? Hos Jesus, endast hos Jesus” och de sånger som sedan följer.
tomDet som mest berörde Cilla vid en nostalgitripp hem till Långviksmon var återseendet av Missionskyrkan, "där de inte kunde hålla tyst utan berättade om Jesus", den Jesus som i alla olika skeden i hennes liv funnits kvar i hennes hjärta. Denna närhet speglar hon i "Jag behöver dig ... Jag har så mycket att säga dig” och "Låt mig vandra nära dig (Just a Closer Walk with Thee)” i en variant där hon tar ut svängarna lite mer än annars och visar upp delar av sin talang som pianist.
tomBröllopet mellan Mette-Marit och den norske kronprinsen Haakon 2001 blev för Cilla en överväldigande upplevelse av Guds nåd: Mette-Marit blir Mette-Marit av Norge av ett enda skäl - hon är älskad av en konungason. Av samma anledning vet Cilla att hon tål att tittas på - för hon är älskad av Guds son. "Älskad till döds!”, "Jag vet på vem jag tror!” säger hon och sjunger a capella John Newtons ”Amazing Grace/Oändlig nåd”. Med Nils F Nygrens ”Nåd över allt förnuft” ger hon uttryck för sin sin tacksamhet över Guds nåd - särskilt att hon är älskad som hon är (trots att hon har svårt att skilja mellan höger och vänster (men är bra på bak och fram, som hennes son uppskattande uttryckt det)).
tomMed Jönssonligans ”Jag har en plan” och Frank Ådahls ”En vanlig människa” ("vänd dig inte bort, visa vem du är … glöm inte att du är en vanlig människa och jag behöver dig”) riktar Cilla uppmärksamheten mot att Guds nåd inte är begränsad till Pingstkyrkan. Han som flyttat in i oss har en vidare plan och guidar oss med sin Ande, gör oss bättre, för att med de gåvor vi utrustats med utföra hans uppdrag.
tom"Tag mina händer, tag mina fötter” i Joël Blomqvists sång "Jesus, min Herre, dig vill jag älska” knyter samman Cillas evangelistuppdrag i Pingstkyrkan denna augustisöndag och stafettpinnen går tillbaka till Peo som med Jan vid pianot anför de församlade i Pelle Karlssons ”Makten finns i Herrens händer”.
tomEn av församlingens medlemmar, Ingwor Bernström, passar på att bjuda på födelsedagstårtor (ett tiotal av olika slag bakade av Ulla Sandberg) dagen innan hon fyller de sjuttio. Peo fyller år samma dag (dock ej sjuttio) och får också han ta del av publikens hyllningar och Ulf Bernströms trumpetfanfar. Göran Eriksson skötte ljudet och en av Ingwors väninnor servade i caféavdelningen.


linje
[Söndag 2 augusti 2015] -->
Familjen Hellgren från Skattkärr
tom

tom

Den kvartett ur familjen Hellgren som besökte Pingstkyrkan på söndagskvällen som här framför Pelle Karlssons "Jag håller hans hand" uppträdde i många olika grupperingar - t ex som damtrio i en sexhändig cowgirlsversion av Jerry's Breakdown. I bakgrunden värmde solen de kakor som Maggan och Roland Nilvér assisterade av Miriam och Göran Eriksson satt fram inför efterspelet i caféavdelningen.

Magistralt och folkligt gjorde familjen Hellgren från Skattkärr i Värmland ett svep från bibeltexter i det gammaltestamentliga och nytestamentliga Israel genom den västerländska musiktraditionen med Bach, Händel, Rimskij-Korsakov och Lalo till nutidens högteknologiska produkter som eltandborstar och (förhoppningsvis tömda och välsköljda) surströmmingsburkar när de besökte Pingstkyrkan på söndagskvällen - i en blandning av fantasifulla instrumentkonstruktioner och de djupaste fårorna av den bibliska förkunnelsen om förlåtelsen och nåden genom Jesus Kristus.
tomMånga hade samlats i Pingstkyrkan när Lars Bergman (med Psaltarpsalmen 150 och dess uppmaning att med stöd av allehanda instrument prisa Herren) hälsade välkommen till ett musikaliskt fyrverkeri på möjliga och omöjliga instrument. Lars och Louise Hellgren hade med sig döttrarna Sara och Hanna och grupperade sig under föreställningen på alla tänkbara sätt med alla tänkbara och otänkbara instrumentkombinationer som underhållande länkar i en väv av bibelord och sångtexter som under kvällen formade att samlat budskap.
tomHanna sjöng "Du måste finnas" ur "Kristina från Duvemåla", Sara "Håll mitt hjärta" av Björn Skifs, Lars "Davids 32:a psalm" av Einar Ekberg och Louise "Fader vår" av Albert Hay Malotte. Tillsammans sjöng de som extranummer "Jag lyfter ögat mot himmelen" - en sång som funnits med i familjen sedan barnen var små och här (i sista versen) framfördes i välklingande fyrstämmig a capella.
tomSannerligen en rikt begåvad familj, den här familjen Hellgren från Skattkärr. Sannerligen rik nåd från Gud invävd i deras budskap.


Sara spelade Bachs Badinerie ur Svit för orkester nr 2 i h-moll på sin flöjt tillsammans med pappa Lars på tuba - Hanna ett parti ur Lalos Symphonie Espagnole på fiol med mamma Louise på piano.


linje
[Söndag 26 juli 2015] -->
Återkoppling och fokusering
tom

Församlingens föreståndare Paul Gren tog Paulus uppmaning till Timotheos att "blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig" som tema för sin predikan.

Återkoppling till tidigare avgörande möten med Gud kom att forma denna gudstjänst i såväl församlingsföreståndaren Paul Grens predikan som i Lilian Gards sångval och inramande kommentarer.
tomNär Paulus i sitt andra (bevarade) brev till Timotheos uppmanar honom att "blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig" pekar det på att en förändring skett i Timotheos liv. Paul skissade den fleråriga samverkan mellan Paulus och Timotheos som Nya testamentet avslöjar och några möjliga orsaker till den förändring som får Paulus att skriva - kanske kände Timotheos att han inte längre räckte till i det fortsatta uppdraget med de framgångar han sett som medarbetare till den nu fängslade Paulus som bakgrund. I sin omsorg om honom vill Paulus inge Timotheos nytt mod och bekräfta hans uppdrag: du är utrustad med en nådegåva från Gud - använd den!
tomPaul längtar efter att församlingen på nytt förstår att ta vara på de gåvor Gud på olika sätt ger oss. De är gåvor givna för att användas - inte för vår egen skull utan för andra - andliga nådegåvor för församlingen. Paul upplever särskilt behovet av profetians gåva - en resurs genom vilken Gud kan nå människor med olika behov - och gav ett exempel på hur han själv fick uppleva välsignelsen av en kvinna som bett Gud om att få möta Paul på ICA Maxi och där få ge honom den hälsning hon fått till honom från Gud. "Använd det Gud lagt i ditt liv! Församlingen behöver det!", sa Paul.
tomLilian följde ackompanjerad av sin man Ingemar samma linje och påpekade att Gud alltid använt de människor som använder sina gåvor. Hon berättade hur torsdagens torgmöte i Borgholm fört hennes tankar till 70-talets evangelisationsiver. "Då fegade vi inte", sa hon och, när hon mycket dynamiskt sjungit "Jesus, det skönaste, största och renaste namn...", kommenterade hon med en underton av uppfordran: "Det namnet får vi förkunna på olika sätt". Ivern verkar finnas kvar.
tomPaul drog en parallell mellan hur en till synes släckt eldbädd kan få liv igen när vind och syre når glöd som täckts av askan och hur Anden ger liv, luft och syre till det Gud lagt ner i våra liv när vi på nytt vänder oss till honom och låter honom aktivera de nådegåvor vi fått.
tomMed Frank Ådahls sång En vanlig människa: "Res dig, torka tårarna. Ta nya tag! Du har så mycket kvar att ge", kompletterade Lilian Pauls resonemang. Även om det finns svåröverkomliga trösklar och det kan kosta oss vårt liv finns det - så länge vi finns kvar på jorden - mycket att göra, sa hon och sjöng tillsammans med Ingemar Frank Ådahls "Att lämna allt att följa mig, kan kosta dig ditt liv, men jag ger dig mycket mera" och Urban Ringbäcks "Att tjäna Dig är min vilja ... Jesus det liv jag äger, ger jag nu åt Dig".
tomTvå aktörer. Ett gemensamt budskap. Tillbaka till startblocken! Fega inte!

Gudstjänsten inleddes av den duktiga och entusiastiska Sommarkören som under Annika Grens ledning härmed gjorde sitt sista framträdande den här sommaren. Annika går nu på en välförtjänt semester och vi passar på att önska henne och hennes familj ett knippe smäktande sommarveckor. Bertil Einebrant ansvarade för ljudet.
tomGudstjänsten avslutades i vanlig ordning med kyrkkaffe - den här söndagen med en delvis ny serveringskvartett: Millan och Owe Lundgren (Solna) och de tillfälliga besökarna Gunvor och Gunnar Näslund (Sollentuna) - en oerhört generös service gentemot Pingstförsamlingen i Borgholm!


Ibland kan caféavdelningen inte hysa alla som vill dela gemenskapen under kyrkkaffet. Vid gott väder finns trädgårdsmöbler men den här söndagen ville alla vara inomhus. Anita och Hasse Svensson med sommarställe i Böda (6 mil norr om Borgholm - också längst norrut i bilden) fattade tycke för estradens suterränglösning och lockade så småningom till sig ytterligare en trio i en glad och gemytlig gemenskap.


linje
[Torsdag 23 juli 2015] -->
Pingstkyrkan på torget
tom

Ingemar och Lilian Gard. Mittsektionen i kören med Jan Bergman och Annika Gren som kompgrupp. Lars Bergman (t v) med delar av kören. Solen ger kören sin touche!

Drygt tjugo sångare och musiker från Pingstkyrkan intog på torsdagskvällen den scen som rests i nordvästra hörnet av Borgholms torg strax framför Borgholms kyrka - egentligen en omöjlighet utan de många deltidsölänningar från Stockholm, Jönköping, Nässjö och Växjö som täckte upp arrangemanget med sin kompetens och sitt engagemang.
tomTorget visade sig denna kväll erbjuda en alldeles utmärkt akustisk miljö för det kristna budskapet med en ljudbild som bevarade sin lyster i uterestaurangerna som kransar torget - och långt bort mot den sena torghandeln på andra sidan Storgatan som delar torget mitt itu och utgör huvudstråket mellan hamnen i väster och boutiquerna i östra delen av Borgholm.
tomOch budskapet var klart - Guds storhet avspeglad i naturen: (O store Gud, när jag din värld beskådar, Jag ser Gud bakom allt jag ser, Var jag går i skogar berg och dalar); Guds kärlek i Kristus: (Kärlek vid som oceaner, Det är så underbart det namnet Jesus, Förunderlig nåd); tryggheten hos Gud: (I Herrens händer där får jag vila - där är jag trygg, Du omsluter mig på alla sidor); bönen som en kommunikationskanal mellan Gud och människan: (Jag lyfter ögat mot himmelen, Ringaste barn som beder lever oändligt trygg) - förstärkt med den gemensamma bönen Gud som haver barnen kär.
tomSommarkören medverkade med Annika Gren, Jan Bergman och Ulf Bernström som ackompanjatörer. Lars Bergmans balanserade barytonstämma hördes i solosånger och solopartier tillsammans med kören - och i duett tillsammans med Annika. Utöver sin sånginsats pushade Lars för de Gideonitbiblar som fanns tillgängliga under evenemanget medan Annika, som med sin positiva presentationsteknik gav föreställningen en extra timbre, också hon framträdde i en soloinsats.
tomLilian och Ingemar Gard - särskilt inbjudna till detta evenemang - svarade för två avdelningar där deras mångåriga samarbete gav tyngd i såväl sång och pianoackompanjemang som de sammanhållande resonemangen och kommentarerna mellan sånginslagen. Lilian uttryckte sin glädje över att kunna presentera en levande tro på en levande Gud: Vad spelar det för roll hur mycket man har av det materiella om man saknar det väsentligaste - frid i sin själ?
tomTillsammans med många sånger med bakgrund i den kristna väckelsetraditionen framförde makarna Gard kompositioner av Mikael Wiehe och Björn Ulvaeus och Benny Andersson - bland annat Du måste finnas, ur musikalen Kristina från Duvemåla.

Nedanför scenen serverades samtidigt kaffe, saft med bullar och kakor till alla som hittade fram till borden där Berith Bergman, Millan Lundgren, Britt-Inger Rudolfsson och Ruth Winzell stod beredda att serva. Bertil Einebrant skötte ljudet, Göran Eriksson assisterade medan Pingstförsamlingens föreståndare Paul Gren minglande lät sina ögon vila över tillställningen.


Göran Eriksson och Bertil Einebrant i akustisk samverkan. Millan Lundgren serverar apelsinsaft.


linje
[Söndag 19 juli 2015] -->
Guds vägar
tom

Annika talade om fåren i Herdepsalmen, Daniel beskrev sin väg med Gud och Lena sjöng tillsammans med Daniel och yngste sonen David om Guds omsorg om barnen. [Bilden till höger - foto: Miriam Eriksson]

På olika vägar kom gudstjänsten i Pingstkyrkan denna söndag att belysa begreppet Guds väg - Annika Gren i Herdepsalmens modul ”han leder mig på rätta vägar” och makarna Lena och Daniel Wiströms skildringar av och kommentarer till hur deras liv gestaltats i vandringen med Jesus.
tomI sin bok ”Psalm 23" (A Shepherd Looks at Psalm 23) beskriver herden Philip Keller hur får gärna vill gå samma vägar och äta på samma kullar så länge det finns något kvar - och därför behöver ledas till nya platser för ny föda. Inspirerad av Kellers erfarenheter drog Annika paralleller till hur vi som människor gärna går våra egna vägar och fastnar i samma spår, och trots att vi upplever att det kanske inte fungerar så bara fortsätter vi. Jesus inbjuder med sitt ”JAG är vägen” till en ny väg och en vandring i gemenskap med honom själv - den gode herden som älskar oss, känner oss vid namn och vill bära när vi inte längre orkar gå själva.
tomDaniel beskrev sin väg från Nybro till östra Ukraina och hur de under den senaste tidens oroligheter där kunnat bo i fritidshuset på norra Öland. Nu flyttar familjen vidare till Stockholm. Mitt i flyttbestyren fick han härom dagen rådet från svärmor: "Ägna inte så mycket tid åt städningen - lär i stället era barn att älska Gud” - ett fokus som ligger utanför de materiella intresse- och bekymmersområden som ofta gör att vi söker Gud. Sök först Guds rike så kommer allt det andra, glädjen och friden i våra hjärtan, av sig självt.
tomDaniel berättade om mötet med Lena - pastorsdottern i Donetsk, som blev ett tydligt argument för honom att stanna kvar i Ukraina när han stod i ett vägskäl i sitt liv. Lena berättade hur hon för tio år sedan upplevde hur Gud talade till henne om att ta hand om barn - hur bibelorden "den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig (Jesus)", "så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad" och ”den som vet hur man handlar rätt, men inte gör det, han begår en synd” ledde henne in på en ny väg med Gud. Av de sex barnen i familjen är det äldsta och det yngsta adopterade - det yngsta, David, sjöng tillsammans med mamma och pappa "Gud du är en viktig pappa för den som ingen pappa har…”, där han i sista versen som hade mamma i fokus, sjöng solo.
tomKören sjöng i inledningen och i slutet, däremellan Daniel och Lena duett och deras svåger Tim(othei) solo i "The Voice of Truth” som uppmanar att inte förskräckas utan att stiga ut ur vår trygghet och bekvämlighet för att likt Petrus och David möta verkligheten. Yvonne och Aron Rudstam svarade för gudstjänstens avslutande gemenskap i caféregionen.


linje
[Fredag 17 juli 2015]
Shalom på besök i Borgholm


En ung Messibeundrare går balansgång på muren vid Societetsparkens solnedgångssoffor med Shaloms bogspröt och gästhamnens mastskog i bakgrunden medan tal, sång och musik strömmar ner från däck. Känns han igen - Ulf Bernström som med kornett (som här) och trumpet vanligtvis servar våra egna gudstjänster?

Missionsbåten Shalom gjorde på fredagen ett strandhugg vid inre hamnen i Borgholm där fiskebåtarna brukar komma iland med flundror och annat som fastnat i näten - alldeles intill gästhamnen dit vattenburna turister gärna söker sig under sommarmånaderna.
tomSången, musiken och de talade inslagen möttes ibland av konkurrerande ljudkällor som dock snabbt och effektivt justerades av omgivande tillbakadragna lyssnare - bland annat av en ung man på soffan vid Strand hotell som med några distinkta tummennergester tystade en grupp båtresenärer som oförsiktigt eller demonstrativt tog för sig i ljudrummet.
tomTystnad rådde också i den öppna restaurangen ett femtiotal meter sydost om båten och vi som inte i första hand stod stilla och lyssnade upplevde hur bönen om Guds närvaro och den helige Andes förmåga att tränga igenom barriärer nådde inte bara dem som fylkat sig framför den temporärt förankrade flytande estraden utan längre - också till dem som av olika anledningar valde eller fanns i periferin.
tomI samband med nationaldagens bönesatsning i Kalmarsundsregionen bad vi över hamnområdet och de många processer som initieras, fortspinner eller möjligen slutförs här under sommaren. Låt den bönen fortsätta!


linje
[Söndag 12 juli 2015] -->
Herren är min herde
tom

Peo Larsson (Stockholm) ledde gudstjänsten men också sången "Saliga visshet, Jesus är min!" med Kurt Winzell (Borgholm) vid pianot. Maggan, Eva, Roland och Magnus (Jönköping och Södertälje) skötte kyrkfikat. Mikael Järlestrand (Malmö) sjöng och talade om Guds kärlek i Jesus. [Foto: Miriam Eriksson]

Mikael Järlestrand hade aldrig tidigare varit i Pingstkyrkan Borgholm när han denna söndag i tal och sång presenterade den gränslösa kärleken från Gud genom Jesus.
tomSångernas centrum var Jesus: kärleken, försoningen, friheten och tron - enkelt framställt, förstärkt med tydlig gestik.
tomMed fyra ord ur Psaltaren tog Mikael sig an dagens predikan: Herren är min herde. Med välvalda avväpnande exempel utvecklade han denna text ord för ord: HERREN som inte är vem som helst utan mästaren, ledsagaren som du förtröstar på och den som skapat universum och allt; ÄR - Buddha var, Konfucius var, men Jesus ÄR - Jesus är med oss alla dagar; MIN - Jesus är min frälsare, rövaren på korset oförmögen att påverka sin situation får uppleva hur Jesus samma dag bjuder honom med sig in i paradiset; HERDE - herden som känner fåren, ger sitt liv för fåren och fåren som känner igen hans röst.
tomHar du hört herdens röst? frågade Mikael. Svaret fanns med genom hela gudstjänsten - en ton bakom tal och sång som omöjligt kunde vara något annat än Herdens röst. Den fanns där också i gudstjänstens avslutning när Mikael i stillhet inbjöd till den närhet Gud möjliggjort när han sände Jesus till oss.
tomPeo Larsson ledde gudstjänsten. Bertil Einebrant skötte ljudet och servade Mikael med inspelat komp. Eva och Magnus Fransson ansvarade tillsammans med Maggan och Roland Nilvér för kyrkfikat.




linje
[Lördag 11 juli 2015] -->
Einar Ekberg-konsert . Erikshjälpen
tom

Solisttrion Stefan Engdahl, Magdalena Osbeck och Lars Bergman i Einar Ekbergs "O hur jag längtar se staden".

I stark kontrast mot en nyligen lanserad memoartitel: Words Without Music (Ord Utan Musik - av tonsättaren Philip Glass) kunde de många som på lördagen fyllde Pingstkyrkan i Borgholm ta del av sjutton sånger ur den legendariske kyrkosångaren Einar Ekbergs omfattande repertoar - där ord med musik och musik med ord under många år fått utgöra betydande beståndsdelar i såväl svenskt musikliv som i den svenska folksjälen.
tomEn länk tillbaka till Ekbergsepoken etablerades tidigt genom att några av hans mest älskade inspelningar strömmades genom högtalarna i konsertens inledningsskede.
tomMinneskonserten bars upp av trion Lars Bergman (baryton), Magdalena Osbeck (sopran) och Stefan Engdahl (tenor) som efter jämnt fördelade soloinsatser och kombinationer av duoinslag avslutade som trio i ett mäktigt framförande av Einar Ekbergs egen komposition ”O hur jag längtar till staden”. De tre ackompanjerades på piano och synth av bröderna Jan och Percy Bergman.
tomSångtitlarna speglar hur sångerna som fristående eller i gudstjänstsammanhang samverkande enheter stöder förkunnelsen om Jesus, hans försoningsverk och livet tillsammans med Gud: Ej det finns en sådan vän som Jesus, Jag älskar honom mest för Golgata och Gå bönernas väg. Av konsertens fyra avdelningar innehöll den sista fem sånger som alla fokuserade på himlen - bland dem Längtan till hemmet därovan och Himmelen är underbar. De inledande titlarna i denna avdelning gavs en lätt jazztouche vilket Percy motiverade med att Einar Ekberg på liknande sätt i sin vidgade repertoar allteftersom med många influenser från främst Amerika påverkat den svenska frikyrkomusiken.
tomErikshjälpen som i samverkan med Pingst Borgholm initierat konserten representerades av Sören Andersson och pianisten Jan Bergman, båda med bred erfarenhet av arbetet i hjälporganisationen. I en stimulerande kombination av intervju och samtal redogjorde de för hur Erikshjälpen riktar in sina insatser för barn i världen - den här kvällen gavs romer i Rumänien med Landsfaddrar som huvudinriktning hög prioritet.
tomDrygt 120 kom för att lyssna. Knappt 11.000 kr gavs till Erikshjälpens verksamhet. För gott kvällsfika svarade den ständigt påpassande variabla kökspersonalen - denna kväll: Monica Bergman, Berith Bergman, Britt-Inger Rudolfsson och Miriam Eriksson. Göran Eriksson och Bertil Einebrant ansvarade för god ljudmiljö.
tomPaul Gren som med erfarenheter från Afrika upplevt hur Erikshjälpen fungerar som en brygga mellan Sverige och behoven i omvärlden agerade i ytterkanterna av konserten - hälsade välkommen och ansvarade för konsertens avslutningsfas där Annika Gren tackade kvällens aktörer med blommor.


linje
[Söndag 5 juli 2015] -->
Elias förnyade kallelse
tom

Louise Sundkvist predikade. Ulf Sundkvist intervjuades av Annika Gren.

Lovsångsuttrycket Halleluja! (Lova Herren!) kom att dominera introduktionsfasen ännu en söndagsgudstjänst - nu accentuerat med "Lova herren alla folk!" i Psaltarpsalmen 117.
tomFörsamlingen gästades denna söndag av Louise och Ulf Sundkvist från Karlskrona där Louise arbetar som sjukhuspastor vid Sjukhuskyrkan och Ulf är föreståndare för Pingstförsamlingen. I Annika Grens inledande intervju berättade Ulf om hur det hans morfar sa i samband med att de läst bibeln tillsammans: ”du skulle kunna bli predikant” fick genklang och kom att utvecklas till en pojkdröm hos Ulf. På frågan om vilka bibelord som fått extra betydelse för honom relaterade Ulf till en analys av det han skrivit i Facebook. Två bibelverser återkommer ofta där: Romarbrevets 8:28 - att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, och Filipperbrevets ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft”.
tomLouise berättade om sin väg in i tjänsten som sjukhuspastor efter många års tjänst inom sjukvården och församlingen - en bakgrund som sedan kunde urskiljas i hennes predikan om Elia. Louise gör berättelsen om Elia till en berättelse om Gud - vem han är, hur han är och om hans kärlek till oss människor. Hur Gud blir en mentor för Elia som får honom ut ur mörkret i grottan till ett nytt och annorlunda möte med Gud och Guds härlighet. Det svåra och tunga som blockerar Elia gör att Gud måste möta honom på ett nytt sätt. Hans sårade hjärta, hans svaghet möter Guds kallelse på nytt. Guds närvaro i den stilla susningen för Elia tillbaka till uppdraget.
tomGud talar på olika sätt. Leder på nya vägar eller ber oss gå tillbaka. Ibland behövs den stilla susningen - att vi går ut och ställer oss på berget inför Herren och låter Gud skapa liv i det som fullständigt dött - tar nya beslut, går tillbaka dit där vi fick vår kallelse.
tomSommarkörens "Gud du är underbar - ditt ansikte söker jag” och Ulfs fråga "Är du i grottan?” inspirerade till att på nytt söka närhet och låta oss besegras av kärleken och omsorgen från Gud.
tomFör kyrkkaffet svarade återigen idel sommarölänningar - den här söndagen Christina och Harald Jormvik och Berith och Lars Bergman med ytterligare någon Bergman som assistent. En på många sätt ovärderlig service för vår församling.


Berith Bergman och Christina Jormvik i kyrkkaffets frontlinje sekunderade av Harald Jormvik i bakgrunden. [Foto: Miriam Eriksson]


linje
[Söndag 28 juni 2015] -->
Jesus - en fast klippa.
tom

Den inspirerade Sommarkören ledde samlingen i "Halleluja! Sjung om Jesus..." när mingelgrupperna innanför och utanför kyrkdörrarna väl kommit på plats denna sommarförmiddag vars solbelysta växtlighet trängde igenom foajéns färgade strukturglas.

Sommarkören var i högform denna sommarsöndagsgudstjänst när vi tillsammans med Annika Gren vid orgeln och Ulf Bernström med sin trumpet inledningsvis riktade vår lovsång till Jesus: "Halleluja! Sjung om Jesus, han är den som spiran bär. Halleluja! Hans är makten, hans allena segern är.” Kören fortsatte sedan med två Halleluja-kompositioner - det vinnande bidraget i Eurovision Song Contest 1979: ”Hallelujah" (Kobi Oshrat/Shimrit Or) i svensk tappning och ”Halleluja - jag är ditt barn! Halleluja - du är min far!”.
tomOwe Lundgren läste dagens text ur andaktsboken "Jesus kallar på dig” (Sarah Young). Ackompanjerad av Jan Bergman sjöng Lars Bergman en av sångerna ur Einar Ekbergs repertoar med refrängen: "Var finns en vän så underbar som Jesus?”.
tomMed självupplevd rädsla och osäkerhet som kan uppstå på svajiga myrar under hjortronplockning kontrasterade Annika i sin predikan otryggheten i livet utan Jesus mot fastheten och tryggheten i gemenskapen med Jesus. Jesus är en fast klippa - någon att luta sig mot och osvikligt densamme i de förändringsprocesser vi möter i våra liv.
tom"Du är klippan vi får bygga våra liv på”, sjöng Annika när hon övergick till frågor om i vilken utsträckning vi - du och jag - är att lita på. Vi lever i en tid då vår egen vilja står i fokus. Jesus vill skapa fasthet - att vi ser till att våra liv får en fast grund som går att lita på. Inte som "Prästens lilla kråka…” som far än hit, än dit. Han vill göra oss till klippor.
tomI den smärta Annika upplever över att flera av hennes vänner tappat gnistan och förlorat fokus manade hon oss att med brinnande hjärtan och med Jesus som förebild låta oss förnyas och formas av Jesus.
tomEfter att gemensamt ha sjungit ytterligare fyra ”Halleluja!" i inledningssångens avslutande verser väntade Miriam/Millan Lundgrens sockrade bullar och Ruth Winzells havrekakor i caféavdelningens kyrkkaffe.


linje
[Söndag 21 juni 2015] -->
Är du törstig? Vet du var källan finns?
tom

Jan Bergman och Göran Oscarsson ackompanjerade Inge och Gun Ström i sånger som inramade predikan. Lars Bergman ledde gudstjänsten och uppmanade de församlade att räcka varandra handen och påminna om att de är värdefulla - här räcker Inge Ström ut sin hand mot Ingalill Gren medan Stig Ander och Ingwor Bernström redan upplevt glädjen i det värde man ser hos varandra. [Foto: Miriam Eriksson]

"Du vet väl om att du är värdefull..!" blev anslaget när Lars Bergman öppnade midsommargudstjänsten i Pingstkyrkan där han med Antikrundans värdefulla - ibland krakelerade - föremål som exempel påvisade det värde som består när ålder och sjukdom förändrar våra livsförhållanden.
tomI gudstjänsten deltog en grupp ungdomar som under namnet HOPE varit Guds förlängda arm ut mot midsommarfirande ungdomar i Borgholmsregionen. Knappt tjugo stycken med bas och ett blått tält vid Grönhags Camping i Köpingsvik. Emma som varit med tidigare år bedömde situationen som lugnare än tidigare och hade Johannesevangeliets kapitel 13 som en underton i sitt inre - Jesus som tvättar lärjungarnas fötter. Kärleken och uppmaningen att vi ska älska varandra. Det genomskinliga hos dessa ungdomar - varje människa har Gud i sig - är Guds avbilder
tomJosef såg behovet av arbetare som engagerar sig att försöka nå människor med evangeliet och manade de församlade ett flertal gånger att be skördens Herre att sända arbetare till sin skörd. I samma anda citerade ledaren Micke Jesusorden "Jag har kommit för att DOM ska ha liv" och pekade på den gyllene text som år efter år hängt i Pingstkyrkans podium.


Ett tjugotal ungdomar har evangeliserat bland midsommarfirande ungdomar i Borgholmsregionen. Emma berättade om hur Joh 13 format hennes insats där. Micke samtalade med Ebba som för första gången varit med HOPE i Köpingsvik. Josef fångades av behovet av att fler aktivt tar del i arbetet för Jesus och uppmanade till bön om att skördens Herre ska sända arbetare till sin skörd. [Gruppfoto: Miriam Eriksson]

Dagens predikant Inge Ström inledde sin predikan med frågan: Törstar du? - en fråga kopplad till hur Jesus inbjuder dem som törstar att komma och dricka. Oavsett bakgrund finns det en törst. Efter levande vatten. Inge berättade om hästen som efter en tung arbetsdag stannade och vägrade att gå vidare - hästen visste att där den stannat fanns en källa med friskt vatten och behövde dricka. Det är viktigt att veta var källan finns. Jesus finns närmare oss än vi tror.
tomInge berättade om hur han vid ett tillfälle, när han kommit hem från småbruket, böjde knä på korkmattan och då inifrån fylldes av helig Ande - "ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten" - Hjälparen, källan med ett flöde som ger evigt liv. "Låter vi det hända sker det saker där vi bor..."
tomDet finns ett erbjudande från Jesus idag om att betjäna dig med det levande vattnet. Är du törstig? Vet du var källan finns? Att vi går till källan är viktigt för församlingen - vi ska vara fruktbärande. Inge vände sig till Jesus med orden "Du har den kraft vi alla längtan efter..." innan han avslutade sin predikan med uppmaningen: "Sök källflödet - och begär förbön! Amen!".

I inramningen till predikan sjöng Gun Ström solo och i någon sång duett med Inge, sånger starkt färgade av en mångårig nära gemenskap med Jesus - bland dem: "Denne Jesus är än densamme" och "Kom som du är till Jesus … Allt kan du säga till Jesus för han älskar dig…".


Den publika musiken bars upp av Jan Bergman (orgel, piano), Ulf Bernström (här skymd trumpetare), Lars Bergman och Ingvar Hellberg (sång) samt Göran Oscarsson (dragspel). Miriam Eriksson och Roland Nilvér samlade in pengar till Pingstförsamlingens verksamhet. De var också tillsammans med sina makar Göran respektive Maggan ansvariga för det avslutande kyrkfikat.


linje
[Söndag 14 juni 2015] -->
Var inte rädd - du är räddad!
tom

Inför ett hundratal besökare i den gemensamma gudstjänsten med kyrkorna i Borgholm som arrangör sjöng Borgholms församlings Gospelkör ledd av Elionor Petersson. Annika Gren från Pingstkyrkan predikade.

Utomhusgudstjänster har sitt alldeles speciella förhållande till väder och ljud - det ena måste man anpassa sig till, det andra anpassningsbart men oftast svårhanterligt. Molnen som från sydväst svept in över Borgholm med regn under natten höll sig andäktigt i skinnet under gudstjänsten medan den säkra kompgruppen fick lite väl mycket att säga till om för att budskapet från den välklingande entusiastiska gospelkören riktigt skulle nå fram.
tom"Var inte rädd - minns du är räddad!" var gudstjänstens tema. Annika Gren illustrerade spännvidden mellan rädsla och upplevelsen av att vara räddad genom att berätta hur en av dem som räddades undan Estoniakatastrofen kämpat för sitt liv. Med ett flertal länkar till Bibeln visade hon därefter hur Gud genom Jesus öppnat vägen till räddning för hela mänskligheten - för alla dem som förstår att ta emot denna möjlighet.
tomKantorn och kapellmästaren Elionor Petersson anförde i slutet av gudstjänsten kören i två sånger i samma linje - hur Jesus kom för att lyfta och rädda oss och hur den Gode Herden i sin omsorg tar ansvar för sin hjord.
tomPingstkyrkans Gunnel Nordqvist och Ingwor Bernström hade bakat många bullar till det efterföljande kyrkkaffet och fick hjälp av medlemmar från de båda andra församlingarna - Missionskyrkan/Equmeniakyrkan och Borgholms församling - med att hantera de kaffetörstande kyrkobesökarna.

Efter gudstjänsten inbjöds samtliga närvarande till grillning hos makarna Britt-Inger och Göran Rudolfsson i närheten av Kalleguta några kilometer öster om Köpingsvik. Över fyrtio gudstjänstbesökare tog tillfället i akt att när nu solen kommit tillbaka till ön tillbringa några timmar i öppen och glad gemenskap i deras generösa och välkomnande miljö.
tomKön till korven och hamburgarna var lång och många samtal av olika karaktär hann utvecklas medan man väntade på att bli servade av Lars Norling, Berith Bergman och Annika Gren som iklätt sig ansvaret att fördela delikatesserna allt efter önskemål. I det fördolda såg Paul Gren till att hamburgarna för att nå optimal kvalitet fick såväl rätt temperatur som nyans.
tomInnan kaffet gav Göran en intressant och närgången redogörelse för hur hans liv utvecklats från missbruk via kontinuerliga kontakter i den kristna sfären till hjälp genom LP-stiftelsens verksamhet. Här lades grunden för hans intresse för den verksamhet han i dag bedriver på Bredsättravägen 84.
tomDen djärva generösa inbjudan till grillning för samtliga hos makarna Rudolfsson imponerade storligen på Peo Larsson som uttryckte de församlades tacksamhet samtidigt som han tackade för den gripande inblick i hur frälsningen tar sig uttryck i och förvandlar en människas liv. Evangeliets verkliga gestalt.



Göran Rudolfsson berättade om sin väg till gemenskapen med Jesus och den verksamhet han bedriver på Bredsättravägen 84 några kilometer öster om Köpingsvik. Lasse, Berith och Annika servade den ringlande kön med korv, hamburgare, olika sallader och dricka medan Görans fru Britt-Inger nyttjade närområdets resurser för att bättre täcka upp behovet av främst hamburgare. Lena, Bengt och Stickan var några av dem som njöt av makarna Rudolfssons gästfrihet.


linje
[Söndag 7 juni 2015] -->
Bön. Lovsång. Barnvälsignelse. Nattvard.
tom

Den flitiga kören under Annika Grens (vid pianot) ledning deltog med ett flertal sånger under denna bön - och lovsångsgudstjänst. Göran Rudolfsson, Paul Gren och Simon Gren ansvarade för nattvardsfirandet och Ulf Bernström servade som alltid med sin trumpet.

Annika Gren ansvarade för gudstjänsten i Pingstkyrkan Borgholm söndagen efter Sveriges nationaldag. Utöver att ha trimmat kören innan gudstjänsten och sedan anföra den från pianot sjöng Annika några solosånger och förde de församlade i kontakt med nationaldagens bön för Sverige innan hon med en solosång kallade Altjona, Idriz och Ambra fram till estraden för barnvälsignelse.
tomIdriz och Altjona Spahiu (från Albanien) är sedan ett och ett halvt år i Sverige som asylsökande. De har låtit döpa sig och är medlemmar i församlingen. Förra sommaren gifte de sig här i Pingstkyrkan och fick i mitten av mars i år en dotter, Ambra. Denna söndag var tiden inne för barnvälsignelse där Annika och Paul Gren tillsammans med Ruth och Kurt Winzell medverkade med dikt, bibelläsning och förbön.
tomI gudstjänsten påminde vi varandra om Jesu död och uppståndelse i nattvardsfirande lett av Paul, assisterad av Göran Rudolfsson och Simon Gren.
tomBland de många sommarölänningar som deltog i gudstjänsten denna dag hade Agnetha Larsson och Monica Bergman iklätt sig ansvaret för kyrkkaffet tillsammans med sina makar Peo och Jan (som dessutom servade gudstjänsten med sitt pianospel). Välsmakande och snyggt hanterat!


Från barnvälsignelsen. Foto (dessa två bilder): Miriam Eriksson.


linje
[Lördag 6 juni 2015] -->
Bön för Borgholms kommun
tom

Bönesamlingen vid Karl XV:s jaktsten avslutades med den svenska nationalsången ledd av Ulf Bernström på trumpet. Ulfs fru Ingwor passade på att fotografera händelsen. Kyrkkaffet i hamnen fångades av webbproducentens iPhone.

På Sveriges nationaldag 6 juni 2015 kl 09.30 samlades en grupp (fler än en handfull, färre än ett tjog) bedjare vid Karl XV:s minnessten intill Borgholms Slott för att lyfta Sverige - i det här fallet främst Borgholms kommun - inför Herren. Kurt Winzell ledde sammankomsten med ett material baserat på Sverigebönens fokusering på sju samhällspelare: Politiker och myndigheter, Guds församling, Skolan, Media - för att nämna några.
tomSamlingen inleddes med Ulf Bernströms trumpet i psalmmelodin "I denna ljuva sommartid" och avslutades med den svenska nationalsången innan hälften av de församlade skyndade sig till Kalmar och "Jesusmanifestationen" som pågick där under nationaldagen.
tomAndra halvan av gruppen begav sig ner till hamnen i Borgholm för att kombinera fortsatt bön för Borgholm - nu med särskild inriktning på de människor som på olika sätt kommer att röra sig i Borgholms hamn denna sommar - med kyrkkaffe där Ingwor Bernström också passade på att dela med sig av ett avsnitt ur en av hennes favoritandaktsböcker.


linje
[Söndag 31 maj 2015] -->
Plötsligt. Att vara beredd.
tom

Blåsippa från introduktionsdelen i dagens predikan - ett exempel på hur tillvaron plötsligt får ny gestalt och nästan fyller hela jorden... [Blombilden ersätter här predikanten/webbproducenten]

I den stimulerande utvidgning av församlingsgemenskapen sommarölänningar och turister utgör blev sista majsöndagens gudstjänst en samverkan mellan Lars Bergman (Stockholm - mötesledning och solosång), Jan Bergman (Växjö - piano), Maggan och Roland Nilvér (Huskvarna/Jönköping - kyrkkaffe) och mig Kurt Winzell (predikan). I bakgrunden figurerade också Göran Eriksson (ljudtekniker), Idriz Spahiu (kollektör) och Ruth Winzell (i köket) med bärande funktioner.
tomLars koncentrerade mötesledning uppmärksammade inledningsvis Mors dag med "Sången till mor" och kombinerade sedan gudstjänstens bakomliggande grundtema - den djupa samverkan mellan Fader, Sonen och den helige Ande - med omsorgen i barnaskapet hos Gud.
tomJag lyfte fram vikten av att vi på samma sätt som lärjungarna på pingstdagen låter oss fyllas av Guds Ande för att på nytt få den räddningsplan Jesus fullbordat förankrad i vår samtid. Vad väntar vi på? Det som måste göras har Jesus gjort. Grunden är stabilt lagd. Nu är det tid för oss att föra arbetet vidare.
tomSånger som "Ande, du som livet ger" och "Som när ett barn kommer hem om kvällen" avrundade gudstjänsten som sedan fick en mer interaktiv gestalt i den gränsöverskridande gemenskapen under kyrkkaffet.


linje
[Söndag 24 maj 2015] -->
En ny livsberättelse
tom

Annika Gren intervjuade Göran Rudolfsson och Karin Mathisen i den avslutande gudstjänsten i serien 100 dagar med Jesus. Foto: Miriam Eriksson.

Med temat "En ny livsberättelse" avslutades denna söndag den serie gudstjänster som från början av februari varit länkade till kapitelstrukturen i Niklas Piensohos bok "100 dagar med Jesus". Annika Gren såg till att föra projektet till en framgångsrik fullbordan, bland annat genom att låta två av församlingens medlemmar, Göran Rudolfsson och Karin Mathisen, delge gudstjänstdeltagarna avsnitt ur sina livsberättelser.
tomKören sjöng, Annika sjöng och för kyrkkaffet svarade Miriam och Göran Eriksson.


linje
[Söndag 17 maj 2015] -->
Dop. Den helige Ande.
tom

tom


"Har vi blivit ett med honom [Kristus] genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han". Paulus syn på dopet i Romarbrevet fick här en tillämpning och utgjorde huvudingrediens i första delen av gudstjänsten i Pingstkyrkan denna söndag. Lenas längtan efter att få bli döpt förverkligades. Assisterad av maken Paul förrättade Annika Gren dopet med sången "Jag har beslutat att följa Jesus" som inramning.
tomNils-Erik Claesson från Värnamo predikade i gudstjänstens andra del om hur Jesus bjuder in sin samtid och sina efterföljare till en nära relation till Gud: ”'Är någon törstig, kom till mig och drick. Den som tror på mig, som skriften säger, ur hans inre ska flyta strömmar av levande vatten.' Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få." [Joh 7].
tomJesus drar en parallell mellan vårt ständiga behov av friskt vatten och vår inre livstörst. Tilliten till och tron på Jesus leder till att Guds Ande blir en levande källa med strömmar ur vårt innersta, från det inre rummet. Nils-Erik tror att vårt inre är skapat för att Gud ska bo där.
tomVi behöver den helige Ande. Jesus öppnar dörren till en Gudsrelation som bekräftas av Anden. Anden bekräftar vårt barnaskap hos Gud. Den är ett stöd för oss som tror och en hjälp som vädjar för oss i djup samklang med Gud.
tomAnden ska leda. Anden ska ha ett inflytande i våra liv och vi ska låta oss styras av Anden - inte bara för vår egen skull utan också i ett bredare perspektiv. I gemenskapen med andra. Vi blir en del av något större där vi delar med oss av våra resurser - Gudsrikets tjänare till välsignelse för varandra.
tomLars Bergman sjöng "Jag är med, jag är med alla dar" och tillsammans med Annika duett: "Min Frälsare och jag". Jan Bergman (piano) och Ulf Bernström (trumpet) spelade.
tomI den tredje och avslutande avdelningen ansvarade Gunnel Nordqvist, Ingwor och Ulf Bernström för kyrkkaffet med delikat kaffebörd bakat av Kerstin Claesson.


linje
[Lördag 16 maj 2015] -->
VIP-träff och Ölandsbilder
tom


Ett genomträngande studium av Öland och dess rikedomar presenterades i Pingstkyrkan på lördagskvällen. Birgitta Gustafson som vuxit upp på Öland med en mamma som älskade att fotografera kom tidigt i kontakt med kameran - från lådkamera till Instamatic och senare systemkameran. En av de stora kameratillverkarnas produkter har följt henne sedan dess i olika motivsituationer med skiftande ljusförhållanden i den ena lokalen efter den andra på det långsmala Öland. Ett brett bildurval ackompanjerat av olika musikgenrer i högtalarna gav en mäktig upplevelse av Gud i naturen.
tomDe folkmusikaliska inslag som beledsagade Birgittas bilder fick en motsvarighet i den omramande minigudstjänsten när Lars Bergman senare sjöng "Jag lyfter ögat mot himmelen" ackompanjerad av Jan Bergman - den förstnämnde från Stockholm, den andre från Växjö; sommarölänningar i förtjänstfull samverkan.
tomI den avslutande andaktsdelen talade Annika Gren om den trötthet vi på olika sätt drabbas av och använde sin mobiltelefon (från en större mobiltelefontillverkare) för att exemplifiera behovet av att regelbundet ladda batterierna. Jesus inbjuder oss att komma till honom för ny kraft - vardagskraft i våra liv.
tomLördagskvällens egentliga fokus var annars de sommarölänningar som år efter år genom sina besök ger inspiration i församlingens verksamhet. Vid den VIP-träff för dessa som föregick bildspelet tackade Paul och Annika Gren de många som ser Pingstförsamlingen i Borgholm som något av en andra församling och är med och stöttar församlingens ekonomi. Men inte endast ekonomin - utöver att medverka som estradresurser i gudstjänsterna ställer allt fler och fler sina tjänster till förfogande vid den viktiga och relativt omfattande kyrkkaffegemenskapen. Detta ger en tacksam avlastning för den ordinarie serveringsstaben i församlingen.
tomKaffe och tårta i den avdelningen. Ölandsbilder, sång, musik och andakt i den andra - men det är redan hanterat...


linje
[Söndag 3 maj 2015] -->
Tjänandets manifest
tom

Första söndagen i maj 2015 firades gudstjänsten i Pingstkyrkan i Borgholm i kyrkans caféavdelning. Församlingens föreståndare Paul Gren ansvarade för predikan och gudstjänsten som helhet.
tomHan började sin predikan med frågan om någon av de samlade fått sina fötter tvättade - temat för gudstjänsten var nämligen Tjänandets manifest och hade sin utgångspunkt i Johannesevangeliets beskrivning av hur Jesus - mästaren - ikläder sig slavens roll och tvättar sina lärjungars fötter. Paul ställde ytterligare några frågor: Vad säger texten? …om Jesus? …om miljön? …om slavens och tjänarens roll bland judarna på Jesu tid?
tomFokus låg på Jesus som tjänaren och på tjänandet i hans efterföljd. Jesus vände uppochner på begreppen stort och smått i relationen människor emellan. Jesus kopplar storhet till hjärtat och förmågan att se längre än till sig själv. Paulus uppmanar oss att låta våra sinnen påverkas av Jesus så att ett tjänande sinnelag träder fram - en beredskap för att göra det som behövs när det behövs.
tomMan mår bra av att tjäna menar Paul. Att tjäna ger glädje. Det skapar balans i livet där kombinationen av inflöden och utflöden ger liv, till skillnad mot den livlöshet Döda havet uppvisar i avsaknad av utflöden. ”Ta emot allt du får - ge allt du kan” är en devis Paul fått via en av sina bröder - att ta emot de resurser och erbjudanden livet ger och samtidigt ge av sig själv och det man har till andra.
tomTjänande är för Paul en livsinställning där förmågan att acceptera hjälp från andra kan skapa värdefulla kontakter - att låna lite socker kan bryta barriärer...

I gudstjänsten ingick nattvardsfirande där de församlade delade brödet och vinet sittandes vid caféborden innan gudstjänsten i vanlig ordning avslutades med kyrkkaffe.


linje
Söndag 26 april 2015] -->
Kärlekens manifest
tom

Annika Gren var flitigt i elden denna aprilsöndag: mötesledare, körledare, sångsolist och predikant (hon kan möjligen ha varit inblandad i ytterligare någon funktion...). Hon fick dessutom mötesbesökarna att resa sig i bänkarna mitt i predikan för att med de rörelser som hör sången till sjunga "Jesu kärlek är så underbar...!".

I en inspirerad predikan med temat Kärlekens manifest talade Annika om olika aspekter av kärlek: kärleken som ett grundelement i familjen; vikten av att hemmet får vara en kärleksfull uppväxtmiljö; Guds generösa kärlek som (Joh 3:16) ger sig uttryck i att han sänder sin son till den värld som vänder honom ryggen; Guds kärlek till Jesus och Jesus kärlek till fadern och till oss; det nya bud Jesus ger oss: att vi ska älska varandra så som han älskar oss.
tomAnnika påpekade att om Jesus ger oss ett nytt bud är det viktigt att vi följer det och låter den helige Ande föda fram kärlek och den glädje som hör kärleken till. Vi ska bestämma oss för att vara kärleksfulla mot varandra. Vi ska gå kärlekens väg. Vi måste öva oss i kärlek och medvetet välja att inte tala illa om varandra utan hantera varandra positivt och skapa miljöer där människor kan känna sig trygga.
tomAnnika påpekade också vikten av att lyda det Jesus sa om att förbli, vara kvar, i hans kärlek, att vara kvar hos honom och låta hans ord forma våra liv. Avslutningsvis presenterade hon den kärlekens och glädjens strategi Niklas Piensoho skissar i boken "100 dagar med Jesus" (och som ligger för vårens predikoteman i församlingen): Bli kvar i hans ord, då blir du kvar i hans kärlek - när du är kvar i hans kärlek är du kvar i honom - när du är kvar i honom får du hans glädje.

I glädje och kärlek övergick därefter gudstjänsten i den speciella gemenskap kyrkkaffe innebär.


linje
[Söndag 19 april 2015] -->
Det är fullbordat!
tom

Mötesledaren och försångaren Lars Bergman och dagens predikant och lovsångsledare Daniel Wiström. [Foto Helen Winzell]

Med sångerna Jesus Kristus är uppstånden!, Nu är försoningsdagen och O, segrare från Golgata! som ramverk gav Lars Bergman struktur åt söndagens gudstjänst där temat "Det är fullbordat!" gavs rymlig plats med Jesajas 53:e kapitel som referensmaterial.
tomJohannes var på plats när Jesus uttalar orden "Det är fullbordat!" - en sammanfattning av hans uppdrag och liv. Daniel Wiström gjorde i sin predikan en jämförelse med den återblick av livet som görs i slutskedet av våra liv - här förstärkt av att Jesus också i sin utsatta situation på korset fortsätter sitt uppdrag: förlåter dem som korsfäster honom, leder en av de korsfästa till Gud, tar ansvar för sina närmaste - för att nämna några.
tomI den plan Gud har för oss spelar förlåtelsen och försoningen en avgörande roll i vår kamp mot synden och vår egen vilja - som inte alltid är i balans med det Gud vill. Daniel belyste med ett flertal exempel hur Jesus som en borgen köpt oss fria. Han kom inte för att döma utan för att med sitt liv öppna vägen för förlåtelse och räddning. "Gud beslöt att genom hans (Jesus) blod på korset stifta fred och försona allt med sig."
tomSom en del i predikan sjöng Timothei, Daniels ukrainske svåger, till eget pianoackompanjemang en av sina sånger - den här med frågan om hur vi skulle förändra vårt sätt att leva om vi visste att den här dagen var den sista i vårt liv. Hur skulle du leva då?
tomMed Timothei vid pianot ledde delar av familjen Wiström (breddad med ukrainskt inslag) några lovsånger som en inramning till predikan: Han är uppstånden! Han lever! Graven är tom! Han vann en evig seger! Dödens makt är bruten! och: Vi hyllar Jesus - Konungars konung, inför honom böjer vi knä.
tomEfter välsignelsen fortsatte gudstjänstgemenskapen med välsmakande kyrkkaffe.


linje
[Söndag 12 april 2015] -->
Café med Margareta och Ulf Rånge
tom


Det finns en framtid för den som ger sitt liv till Gud, sjöng Margareta och Ulf Rånge i Pingstkyrkans cafémöte på söndagseftermiddagen. Annika Gren ledde samlingen och passade dessutom på att intervjua Ulf om hans uppväxt och vägen till tjänst i Guds rike.
tomNej - Ulf hade inget intresse för kristen tro när han som 15-åring begav sig ut på sjön. Mamma hade en tro på Gud , men inte pappa. Utan någon söndagsskola i ryggen bar det av mot Medelhavet och Orienten. Via rejäl sjösjuka vid Biscayabukten kom han ner till Grekland, Cypern och Israel. Efter 7 år på havet med droger och upplevelser som gav upphov till rädsla och svårigheter med sömnen kom Ulf i kontakt med Svenska Narkomanmissionen i Göteborg där han efter något år upplevde frälsning.
tomBoken Korset och stiletten inspirerade och den unge gamle Ulf blev en ny människa. Högfrekventa svordomar försvann och en oerhörd frid växte i Ulfs inre och ett stort behov av att möta Gud. Folkhögskolor och bibelskolor förde honom i kontakt med såväl Margareta som med Sven Lindqvist och församlingen i Figeholm. Ulf ville tjäna Gud.
tomSamspelta och samsjungna framförde de ett knippe sånger om hur Jesus ger kärlek och liv och hur han förlåter och glömmer, om den dagliga vandringen sida vid sida med Jesus och hur vi får uppleva hela himlen över oss.
tomI sin predikan talade Ulf om den öppna graven och hur Jesus i en av Ulfs favoritkapitel - Johannes 21 - efter uppståndelsen tar sig an lärjungarna och gör dem redo för uppdraget att följa honom - han som var död men nu lever efter att han besegrat döden ”så totalt…”!
tomSmörgåsar och Berith Bergmans läckra chokladkakor serverades till kaffet i cafélokalerna där Kenneth Johansson - en gång klasskamrat med Margareta - uppmärksammades efter att härom dagen ha fyllt år. Jubilarens önskesång Låt mig få höra om Jesus smälte väl in i efterklangen till predikan och de sånger Margareta och Ulf avslutningsvis sjöng.


linje
[Söndag 5 april 2015] -->
Stenen är borta, korset tomt, graven tom.
tom


Påskdagen. Lilian Gard vid solomicen, Ingemar Gard vid pianot, Jan Bergman vid orgeln, Lars Bergman mötesledare - idel halvölänningar på estraden. Så Lenn Johansson - numera bofast ölänning - vid ambon, den flyttbara predikstolen.
tomTillbakablickar till långfredagens omvälvande händelser men den Uppståndne i centrum. I de berörande sångerna. I predikan där nyckelordet är Stenen, den sten som täckte graven och som vållade bekymmer för översteprästerna och för de kvinnor som tidigt kom till graven för slutföra begravningen.
tomStenen var däremot inget problem för Jesus, ej heller för Pilatus som tillsammans med rövaren verkligen trodde att Jesus skulle uppstå. Stenen togs bort för kvinnornas skull, för vår skull - för att vi skulle förstå. Stenen är borta, korset är tomt, graven är tom. Djupteologi väger här lätt mot den personliga upplevelsen av den uppståndne - övertygelsen om att han uppstått.
tomMed sedvanligt engagemang förkunnar Lenn, varnar för de villfarelser som smyger sig in i den svenska kristenheten och manar till att söka den sanning som finns i den uppståndne.
tomLilian sjunger om längtan efter att få höra om Jesus, hur Maria stod och grät utanför graven - tillsammans med Ingemar: "Du tog min plats, älskade mig högst av allt” i Erik och Ulrika Stenlunds "Högst av allt” och tillsammans med Lars Bergman och de församlade: ”Dina händer är fulla av blommor…”.
tomUnisont sjunger vi om hjälten på korsets stam som fullkomnat skriften och nu lever: Han lever än, han är vår vän och räddar ur synd och skam. Han lever! Han lever! I dag han frälsning ger!


linje
[Fredag 3 april 2015] -->
Långfredag. Se och lev!
tom


Den mordlystne Paulus möte med Jesus på väg till Damaskus fick i Annika Grens långfredagspredikan exemplifiera den omfattande livsförvandling en blick på Jesus kan generera.
tomTemat för predikan och gudstjänsten i sin helhet var "Se och lev!” och löpte som en röd tråd genom de bibeltexter Paul Gren läste och de sånger Lars Bergman, Annika, kören och de församlade, ackompanjerade av Jan Bergman och Ulf Bernström, sjöng.
tomI sin engagerade predikan förde Annika oss i närkontakt med evangeliernas berättelse om hur Jesus bär vår synd inför Gud. Hon vidgade sedan ramarna till hur Jesus några dagar därefter visar sig levande för lärjungarna och hur Paulus senare också kan räkna sig till dem som fått möta den uppståndne.
tomStående sjöng gudstjänstbesökarna en av de mäktiga påskhymnerna till Försonarens ära innan gudstjänsten fortsatte i den gemenskap caféavdelningen inbjuder till.


linje
[Onsdag 1 april 2015] -->
Getsemane. Nattvard. Påsklunch.
tom


Påskveckans ondagsbön gavs karaktären av en Getsemanestund med Jesu lidande som huvudtema i sång, dikt och bibelläsning. Under samlingen firades dessutom nattvard som länkade Hebreerbrevets och Paulus förkunnelse till Jesu kropp och det nya förbundet i hans blod.
tomEfter tyst bön och förbön med brett perspektiv övergick denna onsdagsbön till påsklunch - modell knytkalas - med sill, lax, ägg, Janssons frestelse, köttbullar, prinskorv, rödbetssallad och annat som ger en påsklunch dess speciella karaktär. Den varma gemenskapen avslutades med kaffe och chokladmuffins (och påskgodis förstås...).


linje
[Söndag 29 mars 2015] -->
Lidandets problem. Glädjen över Ambra.
tom


Vad betyder tron på Jesus när katastrofen rammar med full kraft? I projektet "100 dagar med Jesus" ventilerade Annika Gren denna sista söndagen i mars frågor om lidandets problem - ett begrepp som också utgjorde temat för gudstjänsten. Annika försökte sig inte på att räta ut de stora frågetecken som förknippas härmed. Hon konstaterade att ha en kristen tro i sig inte skyddar från svårigheter och lidande men att i tron finns ett hopp där Jesus mitt i det mörka påtagligt finns med sin närvaro.
tomAnnika kallade fram sin svärmor Ingalill Gren som till Annikas ackompanjemang med klockren stämma sjöng om den trofasthet Gud visar under de omständigheter som möter oss. Därefter stuvades det om på estraden. Med Niclas Carlssons hjälp placerades foajéns fåtöljer där för att Annika i behaglig miljö skulle kunna intervjua svärfar Birger Gren. Birger berättade om hur ett av hans ögon måste opereras bort och hur lidandet i den processen genom operationen omvandlades till befrielse och välsignelse.
tomGudstjänsten fick ett annat fokus när kyrkkaffet tog vid. Församlingens albanska medlemmar Idriz och Altjona Spahiu som några veckor tidigare begåvats med dottern Ambra hade anordnat en välkomstfest för henne - och ett vackrare barn har väl ingen sett...?




linje
[Söndag 22 mars 2015] -->
Gudstjänst för stora och små
tom


Godisregn blev ett överraskande inslag i Pingstkyrkan Borgholm när föreståndaren Paul Gren första söndagen efter vårdagjämningen symboliskt (med god spridning över gammal som ung) konkretiserade Jakobsbrevets "Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan..."
tomAnnika Gren - med erfarenhet som barn- och ungdomspastor - anpassade gudstjänstens musikval till temat "...för stora och små" och tog oss bland annat med till berättelsen om Petrus som lockas ut från båten av Jesus för att gå på vattnet och berättelsen om de ansatta lärjungarna på Galileiska sjön när stormen låg hårt på. Den effektivt tystade stormen i sången "Med Jesus i båten kan jag le mitt i stormen" blev en med tiden ordlös gestaltning av det lugn Jesus ger när vi i nödens stund anropar honom. I vilken situation vi än befinner oss kan vi få uppleva hur Jesus mitt i kärnan av det som stormar runt omkring oss får vågorna att lägga sig.
tomAnnika Gren anknöt också till veckans tema i "100 dagar med Jesus": Över alla gränser - hur Jesus i samtalet med en samarisk kvinna (Joh 4) ingjuter mod och ger kraft till nytt liv, hur Jesus utan att döma eller trycka ner förvandlar och lyfter henne i den situation där hon befinner sig.
tomTims dynamiska pianospel och familjen Wiströms sång uppmärksammade kärleken till Jesus och kärleken från Gud - bland annat i Roland Utbults "Då ska glädjen bryta fram" med pianisten och makarna Wiström i rysk/svensk version.
tomLena Wiström - uppvuxen i Ukraina med idel pastorer - påminde om hur Gud genom Mose uppmanar israelerna att minnas hur Gud varit med dem under ökenvandringen, att minnas de under han låtit dem se och sedan berätta detta vidare till sina efterkommande. Lena poängterade vikten av att vi berättar för våra barn om våra upplevelser med Gud och lär dem att följa hans regler till hjälp för dem i deras liv. Våra vittnesbörd bygger tro hos våra barn.
tomSimon Gren berättade (delvis i intervju med mamma Annika) om hur hans beundran för sina farföräldrar fört honom till olika insatser i Tanzania, bland annat hans uppmärksammade Simon's Dreamprojekt där han med mångas hjälp fått möjlighet att sprida glädje i Lushoto i Tanzania, där hans farmor och farfar för många år sedan grundlagt en pingstförsamling.
tomSimon visade bilder och film från besöken där. Efter att under hösten 2014 varit swahililärare och kontaktperson i ett Tanzaniaprojekt kopplat till S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö ser han nu fram mot att få jobba, gifta sig (i Föra av alla platser (eftersom det ligger på norra Öland och är billigast)) och sedan ge sig in på studiebanan.


linje
[Söndag 15 mars 2015] -->
Se Sonen!
tom

[Foto Miriam Eriksson]

Bakom kulisserna till gudstjänsten i Pingstkyrkan Borgholm 15 mars 2015 jobbade Idriz Spahiu - nybliven pappa sedan hans fru Altjona fött Ambra fyra dagar tidigare. Passande nog en flicka för att få rätt spännvidd när första gudstjänsten efter denna födsel hade temat Se Sonen! - någon balans måste det ju vara! I slutet av kyrkkaffet kom mor och dotter ner till beskådande - en dotter så söt att webbredaktören inte kunde låta bli att påpeka att Gud måste med ett varmt leende ha satt samman det lilla ansiktets delar: ögon, näsa och mun.
tomTemat Se Sonen! är hämtat ur Niklas Piensohos bok "100 dagar med Jesus" som läses och ligger som grund för predikan i församlingen drygt 100 dagar under våren. Ingwor och Ulf Bernström hade med många inslag av sånger och bibelläsning komponerat en smakfull gudstjänst där Ulf på trumpeten och Tim på pianot var flitigt sysselsatta och församlingens kassör Karin Mathisen fick nedkalla välsignelse över de penninggåvor som samlades in till församlingens missionsverksamhet.
tomKurt Winzell ansvarade för predikan och använde sig av tre plakat som på olika sätt knöt an till det bibelcitat som dominerat veckans läsning: "Detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv" - Joh 6:40.
tomPlakaten knöt ihop den livbringande kopparormen i öknen och nödvändigheten att Människosonen på samma sätt höjdes upp "för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv" med att på olika sätt observera Sonen i hans umgänge med Fadern och människorna runt omkring honom för att där hämta exempel och modeller för hur vi på samma sätt som Sonen återspeglar Fadern vi ska återspegla Sonen. Den avslutande delen i denna triptyk handlade om Sonen som den "förstfödde bland många bröder" och hur angelägen Jesus är att, i detta gemensamma barnaskap, hans bröder och systrar ska få vara där han är och få se den härlighet han fått av Fadern.


linje
[Söndag 8 mars 2015]
Jag Är!
tom
Gemensam gudstjänst i Filadelfia Mörbylånga. Peter Svanberg från Församlingen Brofästet i Färjestaden predikade över temat Jag Är! och Annika Gren och hennes kör från Pingstkyrkan Borgholm medverkade med sång. Fredrik Lilja ansvarade för mötesledningen.


linje
[Söndag 1 mars 2015] -->
Nya människor
tom

Daniel Wiström, verksam i Donetsk, tolkade Vladimirs ryska och sjöng duett med Timotheo (överst i bild) medan Niclas Carlsson servade Timotheo, Idriz och Altjona med att översätta predikan till engelska (nere till vänster). Efter gudstjänsten konfererar Göran med Bertil, Ruth och Miriam om hur man kan komma till rätta med besvärande skuggor vid belysningen av texten i fonden.

Annika och kören fick denna första marsgudstjänst 2015 rama in gäster från när och fjärran: Peter Svanberg från Församlingen Brofästet i Färjestaden och Vladimir och Timotheo från Donetsk i Ukraina. Timotheo, driven lovsångsledare, sjöng, delvis tillsammans med Daniel, en lovsång som riktade ett tack till Jesus för den han är och för den han kommer att vara när vi möter honom i det himmelska perspektivet.
tomVladimir var en av dem som tidigt blev tillfångatagna, torterade och bryskt hanterade i de oroligheter som pågår i Ukraina. I källaren där han förvarades började hjärnan fungera och tänka annorlunda när han blev medveten om att han när som helst kunde bli dödad. Döden är mycket närmare än vi tror. I fredstid gäller planering men i krigssituationer är det här och nu som gäller. Han beskriver krig som totala motsatsen till frid.
tomNär livet verkar gå mot sitt slut ändras vårt sätt att värdera det som hör livet till. Vladimir, som under lång tid levt med Jesus och varit aktiv i församlingen, upplevde nu sig vara som en av de oförståndiga jungfrur bibeln berättar om, som inte är beredda när brudgummen kommer.
tomI sin utsatta situation kom herdepsalmens ord om vandringen i dödsskuggans dal och delar av bergspredikan att bli stöd och brytpunkter i hans liv. "Om någon ber dig gå en mil med honom, gå två..." fick plötsligt aktualitet.
tomMånga gjorde betydande insatser för att få honom fri, men Vladimir upplever att det var Gud som befriade honom ur fångenskapen. Med Timotheo vid pianot sjöng vi som epilog till Vladimirs berättelse sången 588 där texten uppmanar oss att tro på Gud!

Peter Svanberg anslöt i sin predikan till veckans tema i i Piensohos bok "100 dagar med Jesus": Nya människor, där bibeltexten presenterar hur Jesus samtalar med Nikodemus, en av de judiska ledarna, om att födas på nytt.
tomPeter talade om olika sätt att se på vad frälsning innebär och menade att man ofta fastnar i den objektiva aspekten där vi gjorts rättfärdiga och därigenom har frid med Gud - ett återupprättat förhållande till Gud.
tomEtt annat sätt att se på frälsningen är att på samma sätt som Jesus förvandlar vatten till vin, förvandlar det enkla till något mycket mer, GÖR Jesus oss till nya människor. Nya födelsen - skapade till ett nytt liv.
tomGud vill mer än den juridiska rättfärdigheten, han vill att vi ska ha en djup gemenskap med honom och ger oss rätten att bli Guds barn. Födda på nytt, födda ovanifrån, för att leva med Gud i en ny relation. Guds rike är av annan art än vi kan hantera och leva i som vanliga människor, det representerar en andlig verklighet som förändrar människan med ett nya mål för våra liv - liv som har sitt ursprung i Gud och som pulserar i samklang med Guds hjärta.
tomDen som ÄR i Kristus är en ny skapelse. Peter berättar om hur hans fars liv förvandlades när han upplevde frälsning och hur detta nya liv resulterade i att många andra människors liv blivit förvandlade. Frälsningen är och måste vara en erfarenhet i våra liv.
tomFinns denna erfarenhet i våra liv?, frågade Peter.



Pastor Annika gör som de flesta av oss - fyller år regelbundet. Även så detta år, varför det på dagens kyrkkaffemeny stod Tårta. Annika är värd en tårta lite nu och då och att hon får äta den tillsammans med andra gör inte saken sämre. Efter Ulfs födelsedagsfanfar fick den flitiga kören som Annika ansvarar för vara med och smaka precis som alla vi andra. [Tårtfoto: Miriam Eriksson]

linje
[Söndag 22 februari 2015] -->
Profeten Elia och nya möjligheter
tom
tom

Med en ängels hälsning till profeten Elia: "Stå upp och ät, annars blir vägen dig för lång"
förde den erfarne förkunnaren Lenn Johansson denna söndag in åhörarna i en dynamisk presentation av Elia, en av de mest betydande profeterna i Gamla testamentet. Det övergripande temat för gudstjänsten var "Nya möjligheter", en av underavdelningarna i Piensohos bok "100 dagar med Jesus", och Lenn visade i sin engagerande predikan att misslyckanden och svårigheter inte utgör några hinder för de nya möjligheter och uppdrag som väntar församlingen.
tomDet är inte främst under som krävs i det nya som väntar, menade Lenn. Elias med alla under som han fick vara med om att utföra utan att människor omvände sig till Gud visar motsatsen. I stället pekade han på hur Apostlagärningarna skriver att när apostlarna förkunnade ordet om Jesus, "Herren verkade med dem och stadfäste ordet genom de tecken, som åtföljde det."
tomDen desillusionerade Elia uppmanades att äta inför de nya uppdrag som låg framför. På motsvarande sätt måste vi hämta näring, ta till oss Ordet i enskild läsning, genom förkunnelsen och i sångerna. Gud är Ordet, källan till allt andligt liv, det sanna livet. Lenn påminde om hur Jesus sa till sina lärjungar "att göra Guds vilja är min mat", att nattvarden är en gåva som förkunnar och påminner om Jesus som han var, är och kommer att vara. Ordet, lydnaden gentemot gudsordet och nattvardsfirandet är centrala element i den kristna gemenskapen och en viktig del för den näring vi behöver för att kunna agera i de nya möjligheter Gud ger församlingen.
tomGudstjänsten avslutades i varm gemenskap i caféavdelningen med kaffe och hembakade välsmakande semlor.


linje
[Söndag 8 februari 2015] -->
Upptakt till 100 dagar med Jesus
tom

Lena och Daniel Wiström sjunger Närmare Gud till dig. Vid pianot Kurt Winzell.
[Foto Miriam Eriksson]

Under perioden 8 februari till 24 maj läser Pingstförsamlingen i Borgholm Niklas Piensohos bok "100 dagar med Jesus" - Johannesevangeliet i andaktsboksform.
tomFörsamlingens föreståndare Paul Gren öppnade i början av gudstjänsten detta projekt med den så kallade Johannesprologen (de första 18 verserna i kapitel 1) medan Annika Gren i sin predikan lyfte fram grundtankarna i prologen med den tackling Piensoho givit sammanhanget.
tomDe sångtexter som inramade gudstjänsten bars av en tydlig Jesuskärna - bland annat i en sång Annika själv skrivit. Därtill sjöng makarna Lena och Daniel Wiström Närmare Gud till dig till pianoackompanjemang av Kurt Winzell, vars fru Ruth i avslutningen ansvarade för att det blev kyrkkaffe i vanlig ordning.


linje
[Söndag 1 februari 2015]
Bibeln i centrum
tom
När den första av en miniserie gudstjänster med rubriken Bibeln i centrum tvingades utgå på grund av alltför kraftiga vindar över Öland blev det i stället denna februarisöndag som fick introducera konceptet DBS (Discovery Bible Studies) - vi som samlats fick genom samtal i grupper analysera och gemensamt upptäcka vad Lukastexten om Sackaios säger om människor, Gud och Jesus.
tomGudstjänsten, som leddes av Annika Gren, hölls i caféavdelningen och inleddes med nattvardsfirande innan texten lästes och samtalen kom igång vid borden. Engagerat och vidgande.
tomSamma bord fick sedan tjänstgöra som underlag för kaffe med bulle och pepparkaka i Miriams och Görans regi.


linje
[Söndag 25 januari 2015] -->
#BÖNEVECKAN för kristen enhet
tom
Böneveckan 18-25 januari förde de tre församlingarna i Borgholm (Borgholms kyrka, Missionskyrkan/Equmeniakyrkan och Pingstkyrkan) samman under temat "Ge mig något att dricka" i sju gudstjänster och samlingar av olika slag. Pingstkyrkan inbjöd på onsdagen till 11-bön med lovsång och förmiddagskaffe och valde att i linje med ambitionen att möta andra kristna på deras hemmaplan ansluta till 10-gudstjänsten i Borgholms kyrka den avslutande söndagen - en varm och givande gudstjänst med fokus på tilliten till Gud.


linje
[Söndag 18 januari 2015] -->
Öppen famn 2014. Öppen famn 2015.
tom

Olika former av varm gemenskap i Pingstkyrkan under årsmötet.
[Foto Miriam Eriksson. Grafik Kurt Winzell]

Med den öppna fadersfamnen i Jesus liknelse om den återfunne sonen (Luk 15) blickade Annika Gren såväl bakåt som framåt under söndagens årsmöte i Pingstförsamlingen i Borgholm. Återblicken gavs i första hand i en gedigen årsberättelse efter den inledande gudstjänsten och de smäktande smörgåstårtor som föregick årsmötesförhandlingarna.
tomGudstjänsten knöt an till att det denna söndag firades Bibelns dag i många av Sveriges kyrkor. Församlingens trumpetare Ulf Bernström, som också är engagerad i bibelorganisationen Gideoniterna, presenterade kortfattat några exempel på biblar från olika tider i Sverige. En kontrastrik jämförelse visade en bastant bibel från 1800-talet och en miniminibibel som Ulf plockade fram ur en liten påse - en bibel han fått från ett tryckeri i Tyskland.
tomAltjona och Idriz Spahiu, Simon Gren och Josef Wiström kallades sedan fram för att mötesdeltagarna skulle få höra hur Joh 3:16 låter på albanska, engelska, swahili och ryska.

I sin predikan fokuserade Annika på den öppna enkla gemenskap som likt fadersfamnen i Jesusliknelsen ger oss frihet att vara de Gud har skapat oss till. Enkelheten är en viktig ingrediens. Kravet på att allt ska vara perfekt utestänger från den öppna gemenskap församlingen ska utgöra. Annika talade om låga trösklar som inte blockerar. Det är viktigare att människor kommer in än att allt är perfekt.
tomDe låga trösklarna verkar i båda riktningarna. Låga trösklar kännetecknar församlingar i rörelse där vi i vetskap om att just du och jag kan vara vår grannes bönesvar tar fasta på uppdraget att Gå ut!
tomVi behöver ta itu med oss själva. Göra insidan på kärlet rent. I ett personligt ansvar ska vi söka Gud och låta den helige Ande få möjlighet att forma våra liv och våra personligheter - att låta Jesu öppna famn forma oss.


linje
[Söndag 11 januari 2015]
Stormen Egon satte stopp
tom
Kraftiga vindar lamslog Öland från sen lördagskväll till långt in på söndagen och tvingade Pingstförsamlingen i Borgholm att ställa in den första av en serie gudstjänster med rubriken Bibeln i centrum.


linje
[Söndag 4 januari 2015] -->
Mångfald i årets första gudstjänst
tom
Kristina Wiström. Josefine Gren och Maria Hagert. David och Lena Wiström. Karin Mathisen.
[Foto Miriam Eriksson]

Mångfald kännetecknade årets första gudstjänst i Pingstkyrkan. Många åldersskikt representerade, flera aktörer på estraden - några av dem med anknytningar till olika länder: Albanien, Ukraina och Tanzania.
tomEn trio som strax före jul återvände från en fortbildningstermin i Tanzania. Patric Lidbrandt läste en andaktstext, Josefine Gren och Maria Hagert sjöng om att förtrösta på Gud, en Gud som aldrig går förbi oss.
tomAnton Prenga, en asylsökande alban som varit i Sverige drygt ett år och som seden hösten med hjälp av en av de sommarölänningar som flitigt engagerar sig i församlingens verksamhet kunnat jobba som byggnadsarbetare i Stockholmstrakten, var på återbesök på Öland och intervjuades om sin situation.
tomKristina Wiström går sista året på ett gymnasium i Kiev, Ukraina. Hon har under jullovet varit hemma hos sin familj och kunde denna söndag från pianot bjuda mötesdeltagarna på underbar sång. Kristina berättade att hon ska tillbaka och slutföra studierna i Kiev. Det är inte helt lätt, men hon litar på Guds hjälp i detta.
tomPappa Daniel talade om gåvor och presenter, vilket mynnade ut i att vi ska ha ett tacksamt hjärta för det Gud vill ge oss.
tomÖland representerades av [1] Miriam Eriksson som för [2] Kenneth Johanssons räkning läste ur Bibeln och med [3] Göran Erikssons hjälp spelade upp hans favoritsång Jag har hört om en stad ovan molnen.
tom[4] Göran Rudolfsson delade några av sina livstankar och [5] Karin Mathisen talade om vikten av att läsa Bibeln, hänvisade till en artikel i Dagen och läste de mest lästa bibelorden på internet för 2014.
tomAnnika Gren höll ihop mötet och önskade alla gott nytt år genom en sång. Miriam och Göran ansvarade för det välsmakande kyrkkaffet.

[Kärninnehållet i texten levererat av Annika. Bilder och text redigerade av webbproducenten i Ånge, Medelpad.]


linje

tom

tom tom
tom
PINGSTKYRKAN BORGHOLM
linje
Tullgatan 21, 387 34 Borgholm | KARTA
0485 105 93 | pingstborgholm@gmail.com
Bg 851-9266 | Swish 123 096 11 93

Föreståndare Paul Gren
073 616 37 00 | paul.gren@pingst.se
tom
Pastor Annika Gren
070 821 55 21 | gren.annika@gmail.com
tom
linje
Ge ett bidrag till det av krig hårt sargade Syrien på Open Doors hemsida -->
linje
Följ oss på Facebook F A C E B O O K
Följ oss på Facebook
tom
Simon's Dreamproject
Följ Simon Gren, en av församlingens medlemmar, i hans hjälpprojekt i Lushoto, Tanzania - på projektets hemsida, på Facebook eller på Simons YouTube-kanal.
tom
linje
Andra orter på Öland med Pingstförsamling:
Södvik | Färjestaden | Mörbylånga
tom


K A L E N D E R tom Större kalender -->
tom



linje
Webbansvarig, text och foto (om inget annat anges):
Kurt Winzell kurt@winzell.se

 

UN Day 2010Sommarregister VIP-annonsKarta Pingst Borgholm pingstborgholm@gmail.com paul.gren@pingst.seInfo Info Kontakt Ambon på FacebookAnnika Gren FacebookFacebook YouTubeFörsamlingen BrofästetNyhemsveckanFylligare info