tom tom tom tom tom
Pingst Borgholm
tom
tom
tom tom
Dagens bibelord
tom

tom





jan . feb . mar . apr . maj . jun . jul . aug . sep . okt . nov . dec




linje
[Söndag 18 december 2016]
4 Advent - Marias JA
tom

Hårdekorationer för olika generationer och slag var ett dekorativt inslag på bänk nummer 3 i Pingstkyrkans södersektion denna årets sista söndagförmiddagsgudstjänst (Gunnel Nordqvist och Ambra Spahiu). Annika Gren ledde gudstjänsten, spelade och sjöng och såg till att adventsljusstaken nu fått sitt fjärde ljus tänt. Avspänd efter sin predikan stegade Kurt Winzell fram till pianot och kompletterade Annikas orgelspel i den avslutande "Stilla natt, heliga natt". I predikan länkades Marias Gudsinitierade graviditet till de stora Gudsingreppen i historien - skapelsen, Jesu uppståndelse och till avgörande ögonblick i Jesu liv där den Högstes kraft verkat (samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda) och där den helige Ande kommit över och förblivit över dem som initierats. [Foto: Miriam Eriksson]

Predikan reflekterade också den förvåning och bestörtning Maria (delvis tillsammans med Josef) fick uppleva när den förstfödde sonen möter verkligheten, hur hon finns med vid korset, i händelserna när den helige Ande utgjuts efter uppståndelsen och evangeliernas indikationer om hur Jesus vuxit upp i ett varmt hem till mognad för ett uppdrag som saknar motstycke i världshistorien.

Annika sjöng några julsånger om Stjärnan, om Barnet och Carolas Himlen i min famn. Göran Eriksson skötte ljud, hans hustru Miriam och Ruth Winzell svarade för adventsfikat.

linje
[Onsdag 14 december 2016] [upp]
Julfest i Pingstkyrkan
tom

11-bönen närmast jul omvandlades denna onsdag till Julfest i Pingstkyrkan. Annika Gren höll i fiolerna (åtminstone gitarr och piano utöver att hon ledde hela kalaset). Det bjöds på julgröt och skinkmacka, julsånger av olika slag och den fascinerande födelseberättelsen i Luk 2. Inte bara stamgäster kunde skönjas bland besökarna - tillsammans med oss hade vi dessutom bland annat Maggan, Joakim (som sjöng solo), Bert från Ebbegärde och Evert från Bredsättra. Vid grabbordet satt Bertil (med lottnummer 12) och deltog i sången, Göran som fick ytterligare en eloge för den adventsljusstake han designat till församlingen och webbredaktören som inte heller han (med lottnummer 11) kunde inhösta någon vinst (men ändå visade god min). [Foto: Mest Kurt Winzell - Ingwor fotade Gunnel, Bert och Evert; Miriam gruppbilden nederst]




Några dagar innan Ulf Bernström skulle fylla 75-år uppvaktade församlingen honom genom Annika med blommor. Ulf returnerade med att bjuda på välsmakande prinsesstårta och som avslutning I'm dreaming Of A White Christmas på den under den här årstiden välsmorda trumpeten. Miriam serverade Ulf tårta och Ruth Lena medan Christina framförde en för tillfället spontankomponerad sång i bakgrunden. [Foto: Mest Miriam Eriksson]


linje
[Söndag 11 december 2016] [upp]
3 Advent - tack och avskedssamkväm
tom

PeO Larsson leder de församlade i Bereden väg för Herran. Vid orgeln Kurt Winzell., vid trumpeten Ulf Bernström. Annika Gren som denna söndagseftermiddag avtackas för fyra års tjänst tackar i sin tur PeO Larsson för hans beredvillighet att axla uppdraget som tillförordnad ordförande i Pingst Borgholm. Paul Gren kom riktigt i predikotagen när han reflekterade över tiden som föreståndare och ordförande och informerade om den församlingsplantering han tillsammans med Annika leder i Kalmar. Annika sammanfattade sin tid en sång som med tiden kommer att publiceras på denna webbsida. [Foto: Miriam Eriksson]

tom

Ingwor Bernström ansvarade för tacksamkvämet och ordnade så att Annika mellan de olika hälsningarna från närliggande församlingar skulle leda oss i allsång. Efter en skriven hälsning från Thomas Johansson (Lorensbergskyrkan i Kalmar) representerade Josue Leones Equmeniakyrkan Öland, PeO Larsson församlingens sommarölänningar, Ann-Britt Norén och Johanna Hafstad Borgholms kyrka och Ulf Rånge Pingstkyrkan i Södvik.


linje
[Söndag 4 december 2016] [upp]
2 Advent - ny adventsljusstakes ljus
tom

Anna-Lena och Magnus Lager från Färjestaden gästade Pingstkyrkan med sång, musik och predikan. [Foto: Miriam Eriksson]

tom
Gudstjänst 2 advent 4 december 2016.
Predikan: Magnus Lager (Huvudtext Fil 2:5-11)
Sång/Gitarr/Piano: Anna-Lena Lager
Bibelläsning: Göran Rudolfsson
Mötesledare: Ingwor Bernström
Mötesvärdar: Gunnel Nordqvist, Lars Nordling, Ulf Bernström
Ljud: Bertil Einebrant

Några dagar innan den här adventsgudstjänsten var plötsligt tiden mogen för Göran Eriksson att i sin smedja tillverka den adventsljusstake han planerat i tio år. När det nu var dags att introducera den i Pingstkyrkan kom Magnus Lager med sin fru Anna-Lena på besök – och det lämpade sig så väl att Magnus komponerat sin predikan i just fyra delar, där varje del representerar ett av ljusen i en adventsljusstake: Uppenbarelsens ljus, Försoningens ljus, Återkomstens ljus och Trons ljus.

-- Uppenbarelsens ljus: Jesus kom för att som Guds son och Marias/mänsklighetens son (sann Gud och sann människa) uppenbara hur Gud är och att med sitt liv på jorden bli ett föredöme och en handbok för en människas liv.

-- Försoningens ljus: Jesu kom för att dö försoningsdöden på korset. Han kom för att som Guds Lamm ta bort världens synd och som ett fullkomligt offer rättfärdig dö i orättfärdigas ställe.

-- Återkomstens ljus: Förnedrad på korset har Gud gett Jesus det namn som är över alla namn för att sedan en dag återvända som kung och herre på samma ställe där han tidigare ridit in på en åsna – nu tillsammans med Guds frälsta människor. Guds stora Advent.

-- Trons ljus: Den personliga bekännelsen enligt Rom 10:9-10 med hjärtats tro och munnens bekännelse av Jesus som herre. Alla ska bekänna – förhoppningsvis med glädje – att Jesus är Herre. Det viktigaste är det som sker inifrån. Advent var förr en fasteperiod där bruden gör sig redo för att möta sin brudgum med Uppenbarelsebokens ”Anden och bruden säger: ’Kom!’” och som svar får ”Ja, jag kommer snart”.

Gudstjänsten innehöll mycket sång och musik där Anna-Lena Lager gav många exempel på bredd och entusiasm och Ulf Bernström sin vana trogen följsamt assisterade. Mötesledare var Ingwor Bernström som i inledningen läste en dikt med ett annorlunda julfirande som huvudtema.



Till gudstjänsten hade församlingens allt i allo, smideskonstnären Göran Eriksson, med sig en egendesignad nytillverkad adventsljusstake.



linje
[Söndag 27 november 2016] [upp]
1 Advent - ett nådens år
tom

Ljuständning, sång, musik och bibeltexter i Pingstkyrkans adventsgudstjänst med Annika Gren, Ulf Bernström, kören och Paul Gren på estraden. Under kyrkkaffet samtalar församlingens tidigare missionärer Per-Olof Henricson och Birger Gren med varandra medan Britt-Inger Rudolfsson (t h) avnjuter något av det kyrkkaffet hade att erbjuda denna söndag. [Kyrkkaffefoto: Jubilaren Miriam Eriksson]

tom
Mäktiga traditionella adventssånger, blandade med sånger av senare datum och adventstexterna från Sakarja 9 och Matteus 21, inledde adventsfirandet i Pingstkyrkan 2016, där Ulf Bernström med sin trumpet, Annika Gren vid orgeln och pianot (och med det första ljuset vid ljusstaken), kören och Paul Gren som läste bibeltexterna var huvudaktörer.
tom
Till grund för sin predikan läste Annika Johannesevangeliet där Pilatus frågar Jesus om han är kung och Lukasevangeliets skildring av hur Jesus i Nasaret (efter frestelsen i öknen) läser ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga”.
tom
Annika påminde om hur Gud när han skapade världen såg att det blev gott, hur det onda kom in och förstörde men hur Jesus ”när tiden var inne” kom för att restaurera och predika ett nådens år. En ny start. Hon projicerade detta till kyrkoåret och advent som början på ett nytt år.
tom
Befolkningen i Nasaret fick höra och se. Här finns material för en god fortsättning in i det nya där gamla testamentets löften gång på gång uppfylls inför deras ögon. Det motstånd Jesus strax fick uppleva i Nasaret visar att det inte räcker med en god början - det krävs också en god fortsättning för att också slutet ska bli gott.
tom
Annika föredrar filmer med gott slut. Gud som är ”större än alla filmer” prioriterar också ett gott slut – han vill ha alla med sig i sin gemenskap till ett gott slut. Här är Jesus en god början, en god fortsättning och ett gott slut.
tom
Maria gömde och begrundade i sitt hjärta det hon upplevde. Hon fick se Jesus vara noga med att låta Guds vilja gå i uppfyllelse. ”Det är fantastiskt att vi kan få känna att vi kan få ett gott slut!” Den fråga vi får ställa oss är:  Lever jag i Guds plan och vilja i mitt liv?
tom
Annika avslutade sin predikan med en grupp sånger om att börja med Jesus, att ge honom vår ära, att låta sig ledas av hans Ande för att så en gång få möta den Konung som kommer.

Britt-Inger Rudolfsson och Johanna Gren bjöd på kyrkkaffe kompletterat med tårta bakad av jubilaren Miriam Eriksson.


linje
[Söndag 20 november 2016] [upp]
Mission - tillbakablickar och visioner

"Ta oss med ut på missionsfältet!" löd uppmaningen i gudstjänstens inledning till missionären Birger Gren, en av församlingens medlemmar som tillsammans med sin hustru Ingalill för 50 år sedan inledde ett mångårigt missionsarbete i Tanzania.
tomBeställningen gällde att som ett komplement till den efterföljande predikan i ett knippe tillbakablickar föra oss i kontakt med de stundtals tuffa villkoren i tjänst inför Gud där Gud, i omsorg om sina tjänare och det uppdrag han givit, gripit in och så fört sitt verk vidare även när det sett omöjligt ut.

Så streamades Pelle Hörnmarks inträngande predikan från missionskonferensen SÄND via trådlöst bredband, dator, projektor och högtalare med oreducerad klarhet och engagemang i Jesajasupplevelsen av Guds kallelse till tjänst: Vem ska jag sända och vem vill gå?



linje
[Söndag 13 november 2016] [upp]
Ljuset skingrar det mörkaste mörker

Cafémöte i Södvik med Ulf Rånge som mötesledare och en kör sammansatt av sångare och musiker från Södvik, Borgholm och Kalmar.
tomAnnika Gren fungerade som körledare och höll en predikan i samma stil som vid förra cafémötet i Södvik där hon med inflikade solosånger vävde samman predikans delar. Temat var ljuset som skingrar det mörkaste mörker.
tomAnnika påpekade och visade konkret att vi - hur olika vi än är - i gemenskapen med Gud var och en blir rustade att där vi går fram sprida det ljus från Jesus som världen ropar efter.



linje
[Lördag 5 november 2016 - Alla helgons dag] [upp]
En sådan sky av vittnen - låt oss då...
tom

Nils-Erik Claesson predikade med utgångspunkt från början av Hebreerbrevet kap 12 och ledde därefter nattvardsfirandet tillsammans med Göran Rudolfsson. Kurt Winzell ledde gudstjänsten och spelade tillsammans med Ulf Bernström (trumpet) Lydia Lithells Flyttfåglarna. [Foto/Musikbilden: Miriam Eriksson]

Predikant: Nils-Erik Claesson - predikotext Hebr 12:1-3
Mötesledare/pianist: Kurt Winzell
Ljudtekniker: Bertil Einebrant
Mötesvärdar/kyrkkaffe: Ingwor och Ulf Bernström, Gunnel Nordqvist

Gränserna av rummet suddas ut, sa Nils-Erik Claesson som en introduktion till sin predikan i Pingstkyrkan på Alla helgons dag - med den nya tekniken kan vi genom internet vara både här och där på samma gång. Vi kan samtala med varandra via Skype och se varandra även om vi är här, och den andre där. Detta snuddar vid den vidgning av Gudsriket som avsnittet "omgivna av en sky av vittnen" i dagens text från Hebreerbrevet 12 indikerar - Gudsriket i ytterligare en dimension: här, där, då, nu och sedan.
tomTextens uppmaningar "Låt oss befria oss från allt som tynger, all synd...", "Låt oss hålla ut i det lopp vi har framför oss" och "Låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare", relaterar till "trons hjältar" i det föregående kapitlet.

tom
Guds ord uppmanar oss till en medveten livsstil. Den helgelseprocess första uppmaningen syftar till är ett Guds handlande i oss där vi - i Guds händer - inte tillför något själva - "Vi vet att Gud på allt sätt" hjälper oss att formas till "hans sons" avbild. "Må han som är Fridens Gud helga er helt igenom." Det är Jesu verk i oss men också vår tillgänglighet för Guds Ande i oss. Vi uppmanas att leva "ett alltigenom heligt liv liksom han som kallat är helig".
tom
Helgelsen växer inifrån och utåt. Den är inte ett efterliknande genom att repetera ett kristet mönster utan trons livsgemenskap med Jesus Kristus. Därför kan helgelsen inte jämföras eller bedömas av andra. Den är ett verk av Jesus Kristus genom den helige Ande, men också mitt "Ja!" till att helgas och låta Kristuslivet växa inifrån och utåt. "Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig."

Trons hjältar i kapitel 11
var rakryggade människor som inte vek undan för hot, utan satsade allt, stod upp för rättfärdigheten, var politiskt inkorrekta, tog förföljelsen - de höll ut i sitt lopp. Vårt tid och vårt land behöver trons hjältar som mitt i vardagen står upp för rättfärdighet, allas lika värde, försoning och förlåtelse till vinst för mänskligheten och Gud rike.
tom
Bland mottagarna av brevet fanns det några som sviktade i sin tro, övergav sin församlingsgemenskap och svek sina familjerelationer. Uppmaningen om att hålla ut i det lopp som låg framför behövdes därför.
tom
I tron finns en överlåtelse som är helhjärtad, inte släpper taget eller lämnar åt sidan, sa Nils-Erik och gav några exempel på möten med trons människor som fått lida för sin tro, några av dem under långvariga fängelsevistelser. En av dem sa: "Man jublar inte för att livet är lätt, utan för att det inre är fyllt av glädje".

Vi uppmanas att ha blicken fäst på
Jesus för att vi inte ska tröttna eller förlora modet. När vi i nattvardsfirandet tänker på Jesus Kristus ligger fokus på hans död och uppståndelse - hans utgivande tjänst för oss människor. "Tänk på honom..." Det är en del av grundackordet i helgelsen. Överlåten till tjänst för andra - det är det vi ser hos Jesus, hans föredöme, hans kärlek och omsorg, hans tjänst - allt.



linje
[Söndag 23 oktober 2016] [upp]
Tacksamhet och glädje
tom

Per-Olof Henricson lyssnar till sin hustru Ellys berättelse om sin missionskallelse. Dessförinnan stod Per-Olof själv i talarstolen. I gudstjänstens inledning läste Roland Nilvér ur Paulus brev till Filippi.

tom
Ordet Tacksamhet har under en längre tid ringt i Per-Olof Henricsons inre - en tacksamhet för de välsignelser från Gud han upplever och har upplevt. Hans predikan är ämnad att ge ett uttryck för hans tacksamhet till Jesus för att han gav honom visshet när han kämpade med vad han skulle göra av sitt liv. "När man känner tacksamhet i sitt hjärta väcks glädjen - om man går omkring sur och gnäller är man inte tacksam och då får man heller ingen glädje..."
tomMed glädjen kommer den ena välsignelsen efter den andra och PeO (som han allmänt benämns) önskade att den helige Ande denna gudstjänst skulle fylla församlingen till ett "Halleluja, tack Jesus!". Även om vi befinner oss i djupaste nöd får vi säga: "Halleluja - jag är så tacksam trots allt!"
tomVid 90 års ålder är PeO så tacksam för att Gud kallade honom i unga år. Som pojke gallrade han betor, körde dynga och hö och när man frågade honom: "Vad ska du bli?
" var det enda han då kunde tänka sig bli var bonde med många kor. Så träffade han i sin ungdom hälsingeflickan Elly som också hon bar på en kallelse att tjäna Gud.
tomPappan hade dött, mamman var krasslig och de hade nyligen gift sig i den här kyrkan. PeO kämpade med kallelsen. Bad en vecka om visshet:
"Vad var meningen med mitt liv?" I den kampen upplevde PeO hur församlingens dåvarande pastor Holger Linghammar profetiskt talade till honom: "Du klentrogne - varför tvivlar du i ditt hjärta? Jag har ju kallat dig att tjäna mig. Se på fåglarna, se på naturen....!" Ord efter ord, tema efter tema vidrördes det han hade kämpat med.
tomN
u vid 90 har tanken blivit levande för PeO att han fick visshet och att han levt sitt liv efter Guds vilja - "för jag har försökt att följa Herrens kallelse. Jag är så tacksam till levande Gud att jag fått tjäna honom och leva för honom."
tomHan citerar Ps 40 "Att göra din vilja min Gud är en glädje, din lag är i mitt hjärta..." "Det har varit mitt måtto i 90 år" säger PeO. Han känner ett behov att få berätta detta för församlingen och för ofrälsta - den kallelse Gud gett honom och vad det innebär
att vara frälst. Nyligen samtalade han med några Borgholmsbor på stan om att det finns en väg till frälsning och glädje och att det dags att ta itu med dessa frågor.
tom"Jag är så tacksam när jag tänker på detta - den kallelse Elly och jag bär på och som vi vill fullborda. Gud har gett oss ett uppdrag och jag är så glad att vi fick fullfölja det." De började i Paraguay. 3 år. Därefter 4 år i Rio Cuarto och sedan, efter att ha besökt många städer i Argentina, Mendoza. De kände inte en enda människa i denna stad av Göteborgs storlek men d
e kände en frid i sina hjärtan: "Här ska vi stanna." De kom över en tomt och efter några år kunde de där inviga en kyrka.
tomSom Paulus skriver i Ef 3:7 att "[Jag har]blivit satt till att tjäna i kraft av den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft" upplever PeO att Gud på samma sätt har satt dem att tjäna. Han upplever sig ofullkomlig men har blivit satt till något - att tjäna Gud och han har fått en gåva av Gud, och Gud vill att jag ska bruka den och använda den.
tomSvaga åkte de ut, men fick kraft. "Vi har fått bedja med tusentals. Denna församling är "skyldiga" till detta: 1960 la de händerna på oss för arbeta i Sydamerika och skaror blev frälsta." Varje månad hade de under en lång tid många som döptes. Gud ledde dem och gav dem kraft att tjäna honom. "Nåd alltsammans- tänk att få vandra i de gåvor Gud gett oss!"
tomPaulus skrev: "Jag den ringaste av alla" - det är det som framkallar en extra tår av tacksamhet därför att jag vet att jag är så ringa bland de stora. Gud såg den ringa pojken från Södra Långgatan 26 och den pojken blev kallad att skickas ut tillsammans med sin hustru till andra sidan jordklotet. Det står att när den helige Ande kommer över oss ska vi gå till jordens yttersta gräns - och vi har kommit till sydspetsen på Sydamerika och där bildat församlingar.
tomPeO önskar att den helige Ande ska komma över oss: "Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er, och ni skall vittna om mig ... ända till jordens yttersta gräns". "Det vi behöver är att vi vågar släppa oss till för den helige Ande så att vi får en församling som är fylld av den helige Ande. Var frimodig, börja tala i tungor och prisa Jesus!"

Elly började sin berättelse med "Jag är glad. Jag är mycket glad! Jag har fått från Herren: Mästaren är här och kallar dig till sig." De orden fick Elly när hon lämnade sitt hjärta åt Jesus.
tomEfter en skidtävling i Hälsingland på 30-talet kom förslaget att gå till Elim på kvällen. Elly tvekade - hon hade sina kopplingar till statskyrkan. I Elimkapellet fångades Ellys intresse av en tavla med den Jesus-text hon ovan citerat.
tomElimbesöket ledde till frälsning. Hon hörde en röst: "Mig är given all makt ... gör alla folk till lärjungar!". Hon tänkte: "Det där det var missionskallelsen - men det ska ingen få veta, det ska jag ha för mig själv".
tomMamman sa morgonen efter: "Det var någon som fick missionskallelse i går kväll och jag tror det var nog Eivor". När Elly var 17 år berättade hon för mamma som svarade "det har vi nog förstått" - men, sa Elly, "hörudu - det är inte till Sverige, det är till utlandet".
tomDå blev hennes mamma tyst. Hon hade upplevt en kallelse i sin ungdom men hon fick inte gå, "hon kunde inte gå, hon hade ingen som kunde skicka iväg henne, ingen som kunde betala för henne". Genom ett brev som hennes mamma lagt mellan några dukar ämnade för Elly fick hon veta att hennes mamma sagt till Gud när Elly föddes: "Det här, det här får du ta hand om".

Roland Nilvér, sommarölänning från Jönköping på besök för att iordningställa stugan för vintern, läste ur Paulus brev till Filippi, nystade upp och sammanvävde begreppen enighet, glädje, tacksamhet, frid, fördragsamhet och ett förlåtande sinnelag från början av fjärde kapitlet.

Mötesvärdar: Ruth Winzell och Miriam Eriksson.
Mötesledare/pianist: Kurt Winzell.
Ljudtekniker: Göran Eriksson.
Kyrkkaffe: Ruth Winzell och Altjona Kola Spahiu


linje
[Söndag 16 oktober 2016] [upp]
Musikcafé i Södvik
tom

Musikcafé i samverkan mellan Pingstförsamlingen Södvik och Pingst Borgholm. Längst till vänster i den gemensamma kören mötesledaren Ulf Rånge (föreståndare i Södvik), därefter Ingwor Bernström som gav en bakgrundsskildring till Carl Lundgrens sång Hav tack, o Jesus! och längst till höger Annika Gren (pastor i Borgholm och kvällens körledare och predikant).
tom

Musikcafé i Södvik 3 mil norr om Borgholm - kvällsmöte i stället för den ordinarie 11-gudstjänsten. Ett samarbete mellan pingstförsamlingarna i Södvik och Borgholm med en gemensam kör där merparten redan tidigare sjungit tillsammans under Lilian och Ingemar Gards ledning i Pingst Borgholms sommarsatsningar 2016.
tomTemat för kvällen var Sången som aldrig dör och innefattade sånger som Jag har en sång inom mig, Hallelujasången (en av många...), Hav tack o Jesus, Jag har nu beslutat att en gång vara med, Mitt hjärtas sång och kören Korset där Jesus gav sitt liv.
tomAnnika portionerade ut sin predikan i mindre avsnitt avskilda av solosång till gitarr. Hon började med Var glad och sjung - vi har fått ett ämne värt att sjunga om, som hon vidareutvecklade till att alla är inbjudna till Sången som aldrig dör - Jesussången, som hon kallade den. Jesus är en gåva som Gud sträcker ut till alla. Han utgör grunden för att vi kan sjunga Sångernas sång.
tomJesus - hur får man fatt på honom? frågade Annika och citerade Paulus grundkoncept för frälsning: att med hjärtats tro att Jesus lever bekänna Jesus som herre - att vända om till Gud för att få den rätta melodin i våra liv. Att börja ett nytt liv - att födas på nytt.
tomMed sången Han kom in i mitt liv ... Jesus är sången i mitt liv, fortsatte Annika att tala om Jesussången: Den förändras inte - han är solen som aldrig går ner. Trots att hon vuxit upp i en pastorsfamilj upplevde hon tidigt att hon själv måste fatta ett beslut om att välja Jesus i sitt liv, varpå hon sjöng en sång hon (inspirerad av Charlotte Höglund) sjungit som liten: Jag vill ge mitt liv till Jesus
tomGud har en tanke med ditt liv, fortsatte Annika - han vill att sången ska bära hela vägen hem. På samma sätt som ordet i Jesusliknelsen om såningsmannen mottogs på olika sätt tas gåvan Jesus emot olika. Det är mycket som vill komma mellan och kväva sången. Den blir tystare, övergår i moll, det smyger in falska toner och till slut dör den. Men: Det finns alltid en chans att börja om när sången tystnat. Annika berättar om Jeremias krukmakare - ibland går kärlet sönder, ibland blir livet svårt, men Gud står där och tar hand om oss och ger oss en hoppets sång om en framtid i gemenskap med Jesus.
tomJa, han gav mig en sång, sjöng Annika. Livet går fort - en dag tar det slut. Döden kommer vi alla att möta. Men Jesussången dör aldrig. Han har öppnat pärleporten - och där får vi sjunga den sång som aldrig tar slut.

Sången och musiken i lokalen tog slut - cafédelen trädde i funktion och i ett annat brus fortsatte glädjen i en gemenskap som genom Jesus aldrig tar slut.


linje
[Söndag 9 oktober 2016] [upp]
Håkan Dersell - Tema tacksägelse
tom

Håkan Dersell - till helt nyligen föreståndare för Equmeniakyrkan Öland - gästade Pingstkyrkan med predikan och solosång. Jesusfokuserat med länkar till Jobs trotsiga "Dock - jag vet att min förlossare lever!" när livet var som mörkast. [Foto: Miriam Eriksson]
tom

Predikan: Håkan Dersell
Bibelläsning/kommentar: Miriam Eriksson
Trumpet: Ulf Bernström
Mötesledare, piano: Kurt Winzell
Ljud: Göran Eriksson
Mötesvärdar: Ingwor och Ulf Bernström, Gunnel Nordqvist

Unison sång och Miriam Erikssons läsning ur en av Psaltarens lovsånger inledde gudstjänsten denna söndag. Kurt Winzell var mötesledare och ansvarade tillsammans med Ulf Bernström för den musikaliska uppbackningen.
tomHåkan Dersell inledde sin predikan i glädje över att den föregicks av lovsång ("Du är den högste över hela jorden ... Vi upphöjer dig!") och över att namnet JESUS så tydligt fokuseras på den ambo församlingens allt-i-allo Göran Eriksson
donerade för några år sedan: Jag tycker om att det står Jesus här, att han får vara i centrum, Jesus - det är Jesus det handlar om, det är Jesus som ska förkunnas, de är Jesus som ska äras, det är honom vi ska efterfölja, det är honom vi ska leva för.
tomNär Håkan för 39 år sedan började sin pastorstjänst på Närkeslätterna dekorerades kyrkorna med alster från åkrar och trädgårdar och man tackade Gud för skörden. Nu relaterade han detta till den tacksägelse till Gud predikotexten från Matt 15 beskriver när blinda såg, lytta blev friska, lama kunde gå och tacksägelsen när rapporten kommit om att en av församlingens sommargästers cancersjukdom besegrats.
tomDet händer emellanåt att vi får vara med om dessa höjdpunkter i livet och vi önskar att så fort vi ber blir människor friska - men det blir inte alltid så. Gud har gett oss en försmak på det som ska komma och ibland glimmar det till och vi lovar Gud: Gud är god. Men när inte allt är bra - kan vi då tacka och lova Gud?
tomDen kortvariga lyckan och den bestående glädjen. Gläd er alltid i Herren!, skriver Paulus. Jag kan förstå med mitt förstånd att jag kan vara glad - Herren har gjort något i mitt liv, i vår värld. Glädjen är som krypvide som finns där nere på botten av våra liv för att bära oss.
tomNär lyckan uteblir blir det lätt att vi tappar modet och vi letar förklaringar - är det fel på mig, min tro eller på Gud? Håkan tar exemplet Job. Han drabbas av stora svårigheter och förlorar allt. Vännerna kommer till honom och säger: Det måste vara fel på din tro - du är inte rättfärdig inför Gud.
tomPå samma sätt som Jesus liv gick genom Golgata till uppståndelse får vi i hans efterföljd uppleva lidande och svårigheter - men förr eller senare får den som litar på Herren också uppleva uppståndelse. Han Har segrat. Mitt i svårigheterna får vi hålla ut. Hela livet är sådant - det går genom Golgata till uppståndelse. Livet i Kristus är ett uppståndelseliv där vi får bekänna våra synder och uppleva hur Gud i sin trofasthet ger oss förlåtelse. Det är så uppståndelsen, det nya livet ska komma - genom död till liv. Vi får offra något av oss själva, göra avkall på något i våra liv för att uppleva det goda som Gud vill ge oss.
tomVi blir sjuka ibland, men ur sjukdomen växer tacksamheten. Mitt i sjukdomen kan vi lovsjunga därför att Jesus är uppstånden och han kommer - förr eller senare - att befria oss från våra sjukdomar. Håkan citerar Märta Tikkanen "Det är mörkret som ger glädjen djup" - mörkret ger en resonans som förstärker glädjen och djupet i våra liv. Misstag, förlåtelse och upprättelse hör ihop. Håkan berör djupet av den glädje som försoning för med sig och hur enheten i Kristus bygger på att vi är ett i Kristus.
tomTron på uppståndelsen är det som bär oss - en trotsig tro som Jobs. Mitt i dysterheten när vännerna anklagar honom utbrister han "Dock: Jag Vet att min förlossare lever!". Ett trotsigt hopp, en trotsig tro. När kaoset är nära - sjung lovsånger som Paulus och Silas i fängelsehålan och följ uppmaningen från Jesus: Lyft era blickar - förlossningens stund är nära. Ett trotsigt hopp! Han är uppstånden! Han är segraren i slutänden.
tomDet finns alltid ett liv efter dysterheten. I svårigheterna föds lovsången. Mitt i de sammanhang vi lever i idag erbjuds vi möjligheten att lyfta vår blick, sjunga lovsånger och se in i verkligheten själv. Det finns en befrielse, det finns något bortom detta.
tomJakten på sångsolister till den här gudstjänsten fick en oväntad lösning när Håkan avslutade sin predikan med att solo a capella sjunga "Min Jesus lever, därför vill jag leva" med en resonans som fördjupades i bänkraderna allteftersom sången fortsatte.

Under det efterföljande kyrkkaffet uppvaktades Lars Nordling som denna söndag påpassligt fyllde 75 år. Grattis Lars!

tom

linje
[Söndag 2 oktober 2016] [upp]
Skördefestgudstjänst
tom

Lilian leder allsång. Kören flankerad av Ulf Bernström och Annika. Annika, Lars-Gunnar, Lilian och Eva tar med lyfta händer emot välsignelsen från Gud. Annika med predikoassistens. Lars sjunger, Ingemar spelar och Göran Eriksson justerar ljudanläggningen.

[Foto: Miriam Eriksson och Kurt Winzell]
tom

Idel goda gåvor från Gud var
temat för 2016 års skördefestgudstjänst i Pingstkyrkan. Annika Gren ledde gudstjänsten, inledde med Jak 1:17 (Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens fader hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker) och sjöng till eget gitarrkomp Lova Herren min själ tillsammans med dagens komprimerade kör.
tom
Så gav hon texten gestalt i några exempel: Generöst godisregn ut över publikhavet, lotteri (assisterad av Owe Lundgren) med uppmuntrande (bibel)texter och bonusgåvor, en korg med äpplen som symboler för Andens frukt och en trippel begrepp i Ef 1:3 som beskriver den välsignelse vi fått genom Fadern: Jesus, Hjälparen den helige Ande och hoppet om en framtid med Jesus. Vi behöver inte ropa och be "Välsigna oss!", för Gud Har välsignat oss med all himmelsk välsignelse i Jesus.
tomVi behöver Jesus. Vi behöver Hjälparen som kommer från ovan för att välsigna oss så att Jesus kan vara med oss varenda dag och att vi kan tjäna Gud i de uppdrag vi fått. Anden formar oss så att vi blir mer lika Jesus. Gud ger oss hopp om en bättre värld där vi ska möta Jesus och se honom som han är. Vi ÄR välsignade och vi ska ge vidare de gåvor Gud givit oss.

Lars-Gunnar Börefelt vidgade begreppet skördefest från detta med äpplen, marmelad och allt de vi gör hemma till att också innefatta skördefest i Guds rike med rapporter om att tre blivit frälsta i går kväll där han och hans fru Eva verkar i Jönköping. "Det känns som att det är något nytt på gång i landet."
tom
De har startat en evangelistbibelskola med inriktning Vem är jag i Jesus Kristus? där man bland annat uppmuntrar varandra att gå ut och vittna till välsignelse för såväl andra som för en själv. "Gud har en potential för dig och mig och han vill att vi ska komma in i den."
tom
Eva och Lars-Gunnar sjöng Gud har omsorg om dig och Så stor är Jesu kärlek - man finner inga ord till Ingemar Gards pianoackompanjemang.

Lilian och Ingemar Gard tog över estraden i två sånger: Immanuel Immanuel - Gud med oss i evighet och Carolas När löven faller av och kvar är vi ett litet frö får dö och bli till liv, där Lilian innan Carolas sång kommenterade: När löven faller blir träden kala - jag tycker inte att de är så vackra då.
tom
Jesus säger: Jag är vinträdet ni är grenarna - ett starkt bibelord. När trädet är kalt och jag tycker det är trist (det kan var perioder i livet då man känner sig som ett kalt träd - genomskinligt och det ser tråkigt ut) då är det viktigt att tänka på att det är Jesus som är stammen, själva styrkan, själva klippan att stå på och vi får vara grenarna som är stadigt förankrade i stammen, att där få känna att vi är trygga och har en gemenskap som inte går att finna någon annanstans än genom tron på Jesus Kristus - att vi hör ihop, att vi inte bara lever här och nu utan i evighet.
tom
Med den förankringen kan vi gå igenom perioder då vi blomstrar som trädet gör och det har starka färger och man tycker att det är fantastiskt vackert - och även i perioder då vi är svaga och har det jobbigt då vet vi: förankringen den finns där. Alltid. Oavsett hur vi känner det.
tom
Nytändning när trädet ser tråkigt ut, Jesus är stammen och vi är grenarna som hör i hop inte bara nu utan i evighet med de förändringar löven uppvisar under olika skeenden.

Lars Bergman introducerade sin sång med att många ser oss sommarölänningar som flyttfåglar - vi kommer på våren och åker på hösten - kommer tillbaka nästa vår, flyttar nästa höst. Det är så också i den andliga världen: Guds folk är flyttfåglar och frågan är bara när vi är redo att följa med flyttfågelledaren på en högre färd?
tom
Så sjöng han om att "det väntar en sommar därborta..." i Lydia Lithells Flyttfåglarna innan skördefestgudstjänsten avrundades med att trion Lilian, Eva och Lars-Gunnar sjöng Då ska glädjen bryta fram...

Johanna Gren, Miriam Lundgren och Britt-Inger Rudolfsson väntade då i kulisserna på att få servera kaffebröd till de många samlade


linje
[Söndag 25 september 2016] [upp]
De förlorade sönerna i Luk 15
tom

Ulf Bernström och Kurt Winzell verksamma på estraden [Foto: Miriam Eriksson]

Den gränslösa kärlek fadern visar sina revolterande söner (Luk 15:11-32), den översvallande glädjen när den yngre sonen återvänder (han som så brutalt klippt banden till fadern) och den generösa festen detta (trots den äldre broderns protester) ofrånkomligen genererar i faderns hus,
var huvuddragen i Kurt Winzells predikan denna söndag - en söndag i dalgången mellan sommarens gedigna program och den stundande skördefestgudstjänsten i den öländska skördeveckan.
tom
I gudstjänsten höll Karin Mathisen parentation över nyligen hemgångne Jan Eriksson, Ulf Bernström bar församlingssången med sin trumpet och Bertil Einebrant lät (i avsaknad av sångsolist) sångarfursten Einar Ekberg via mixerbordet framföra Merrill Dunlops Drömmen om himlen.
tom
Mötesvärdarna Miriam och Göran Eriksson servade Per-Olov Henricsson som i församlingens hägn bjöd sin fru Elly på 90-årstårta som en elegant kyrkkaffevariant.



linje
[Söndag 18 september 2016] [upp]
Rik inför Gud
tom

Annika Gren
predikade över temat Rik inför Gud denna söndag. [Foto: Miriam Eriksson]

Förunderlig nåd (Ulf Bernström och Annika Gren), Jag vill ge dig o ,Herre min lovsång (unisont), Jag lovsjunger Jesus (Annika), Jesus vad skall jag dig giva (unisont) och kören Ja, Han är så dyrbar för mig, utgjorde tillsammans med Paul Grens läsning av dagens bibeltexter introduktionen till gudstjänsten denna söndag innan Annika tog sig an sin predikan med tema Att vara rik inför Gud.

I sin predikan talade Annika om hur livet vi fått är en gåva från Gud som vi på bästa sätt får vårda och förvalta. Guds tanke är att vi ska leva ett förnöjsamt liv i gemenskap och i harmoni med honom. Men: Det finns mycket som vill dra oss bort ifrån denna harmoni - ett exempel på detta är rikedomar. Liknelsen om såningsmannen i Mark 4 talar om faran med rikedom som lätt vill få oss att fokusera på annat än Gud.
tom
Man kan inte tjäna både Gud och mammon säger Jesus och poängterar vikten av att hellre söka Guds rike, inte i första hand samla skatter på jorden utan i himlen för att bli rik inför Gud. Paulus skriver till sin medarbetare Timotheos om vikten av att leva ett förnöjsamt liv, där inte det viktiga bara blir att jag ska ha, jag ska ta mig fram - jag, mig och mitt - en melodi som kan tyckas skön till en början, sen allt mer går mot moll för att slutligen skära fullständigt eftersom det inte är Guds tanke för oss.
tom
Det finns dock många rika som upptäckt att deras rikedom kan vara till välsignelse för andra och därför delar med sig av sitt materiella goda! De har drabbats av Jesu kärlek och vill dela med sig. Samtidigt som rikedom kan vara en fara kan den bli till välsignelse när hjärtats inställning är rätt, när bönen i ens liv får vara: "Jesus jag ger dig vad jag har, ta det i dina händer. / Jesus, jag ger dig vad jag har, allt till det bästa du vänder.”
tom
Vare sig vi äger mycket eller litet är den inställningen den bästa man kan ha - att lägga allt man är och har i Jesu händer. Först då kan det bli till välsignelse fullt ut.

Efter predikan visades ett Youtubeklipp med Gunnar Ohlovsson som i Minns du sången vittnar och sjunger sången Du kan ingenting ta med dig dit du går. Nils-Erik Claesson tog med de församlade i en stund av överlåtelse och förbön innan gudstjänsten avslutades med sången Herren välsigne oss, för att sedan övergå till gemenskap runt borden med gott fika som Göran och Miriam Eriksson ansvarade för.


linje
[Söndag 11 september 2016] [upp]
Håll ut i tro! Gud vill och kan!
tom

Sylvia och Arne
Gustafsson från Bläsinge (södra Öland) gästade Pingstkyrkan med sång och predikan i en gudstjänst med Ingwor som mötesledare och Ulf Bernström (trumpet) som musikalisk beledsagare.

Arne ställde i sin predikan frågan: Varför drabbas vi av sjukdomar? och berörde sedan Job som förlorade allt! Varför tillät Gud detta?
tom
När du drabbas av sjukdom och svårigheter - skulle det vara för att Gud vill tukta dig? Nej!! Det kommer inget ont från Gud. I stället: Gud välsigne dig när du prövas!
tom
Jesus kom med frälsning och befrielse, idel goda gåvor kommer från himlaljusets fader. Jes 53: Genom hans sår blir vi helade. Vi är redan helade.
tom
Håll ut i tro! Har du fått ett tilltal från Herren, så håll fast vid det!! Gud kan, och han vill hela dig. Gud välsigne dig att ta emot helande.
tom
Arne rekommenderade de församlade att besluta sig för att låta "Jag vill tillhöra Herren" bli en norm för framtiden. 

[Foto och axplock ur predikan: Miriam Eriksson]


linje
[Söndag 4 september 2016] [upp]
Gemensam gudstjänst
tom

Välkomnande sol mötte besökarna vid S:t Elavi kapell första söndagen i september 2016 där Svenska Kyrkan, Equmeniakyrkan
och Pingstkyrkan firade gudstjänst tillsammans. Equmeniakyrkans nytillträdde pastor Josué Leones predikade med utgångspunkt från Matt 11:28-30 med Jesus inbjudan "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila".


linje
[Söndag 28 augusti 2016] [upp]
"Du är bjuden till fest!" - Cafémöte när Borgholm fyller 200
tom

Många sånger med temat Kungen/Konungen fick plats i programmet när Pingstkyrkan firade Borgholms 200-årsdag söndagskvällen den 28 augusti 2016.
Ballonger i taket, Lars Bergman som försångare vid mikrofonen och Annika Gren vid pianot/gitarren och (ej på bild) dragspelaren Göran Oscarsson och trumpetaren Ulf Bernström.
tom
Annika delgav de församlade några exempel på Humor i helgade hyddor och hur Barn skriver till Gud. Owe Lundgren poängterade pingstförsamlingens betydelse under stor del av året för många sommarölänningar och vädjade till dem att inte glömma denna församling när de återvänder till sina hemorter. Under tiden letar Altjona Spahiu tillsammans med dottern Ambra fram kungar och drottningar av annat slag än det älskade svenska kungapar som i välbehövligt regn intog jubilaren Borgholms torg för att framföra sina gratulationer.


linje
[Söndag 21 augusti 2016] [upp]
Pelle Hörnmark - Jesus ser människan
tom

Inslag i en gudstjänstouvertyr: Agnetha och PeO Larsson gläds när dagens predikant Pelle Hörnmark hälsar på Harald Jormvik och organisten Jan Bergman bakom ryggen på Pelle bereder sig en bänkplats.
Medan Pelle samtalar med församlingens pastor Annika Gren räddar Ingemar Gard sina pianonoter och definierar mötesvärden Owe Lundgren sittbredden så att kollegan Roger Svedberg senare i tätpackad mötesstruktur effektivt ska kunna fungera som kollektör.

Dagen efter Ironman Kalmar tar Ironman Pingst Borgholm över - Jesus Kristus, Guds son. Gudstjänst inför hans tron. Sång och musik med Lilian och Ingemar Gard, Annika Gren, Lars Bergman, Jan Bergman, Ulf Bernström och en reprisvariant av MinnsDuSångenkören från juli som inramning av Pelle Hörnmarks predikan.
tom
Segertoner 365 "Namnet Jesus", "Jag har en sång inom mig", "Jesus är stor", "Han ger mig kärlek" och (368) "Säg mig hans namn" inledde gudstjänsten innan Lilian Gard introducerade ytterligare en sång före predikan: Det är så mycket brus , så mycket impulser i samhället - som kristen ... Jesu efterföljare, behöver vi stunder då det får vara alldeles tyst. För att kunna ta emot det Gud vill ge oss behöver vi tystnad i våra inre så att han kan tala in i vår liv. Så sjöng hon "När anden stilla vilar, sitt fäste har i Gud, i hjärtats inre formas, de rena lovsångsljud"

Pelle Hörnmark inledde sitt framträdande med: Jag tror ingen församling i Sverige har så många ambassadörer runt omkring som Pingstförsamlingen i Borgholm. Han berättade att det är 34 år sedan han första gången besökte Öland - då på motorcykel (mest på bakhjulet...)
tom
Det möte mellan farisén Simon, en kvinna och Jesus Lukas skildrar i kapitel 7 utgjorde bakgrund för hans predikan. Riktig kärlek märks var huvudbudskapet. Älskar församlingen människor märks det - det är inte bara ett koncept, ett lärjungaskap, teologi eller ideologi Det händer något i våra liv när vi älskar människor - det är den kärlek vi visar som har betydelse. Vi måste se till att det märks i våra liv, att det märks i det samhälle där vi bor och - när en församling säger att den älskar platsen där den verkar - så ska den se till att det märks.
tom
Simon ser i den kvinna som söker Jesus en syndare. Jesus ser en människa. Simon ser vilken sorts kvinna det är, Jesus ser en kvinna (utan etiketter och rangordning). När vi ser någon med alkoholproblem är det i första hand inte en alkis vi ser utan en människa - en blivande äldste... I väckelsetider har detta varit centralt. Frank Mangs intervjuade en med erfarenhet av tidigare väckelser om vad som var typiskt i den tiden och fick svaret: de älskade människor oberoende av nationalitet, hudfärg, språk och vem/vilka de var De älskade människor därför att de var människor. I en Guds församling fylld av helig ande är det inte olika sorters människor utan framför allt just människor.
tom
I en tid som den här, i en värld där vi delar upp varandra beroende på vem vi är, hur vi ser ut och vad vi har för läggning får man brottas med kärleken i sitt liv och bestämma sig för att det inte är olika sorters människor utan det är människor vi har runt omkring oss - skapade till Guds avbilder: När du ser en tiggare är det en Guds avbild du ser.
tom
Det är lätt att vi delar upp människor i olika sorter. Jesus hade ett annat hjärta. Detta märks i vårt vardagliga beteende: Jesus vänder sig till kvinnan och talar till henne - Simon talar till Jesus Om kvinnan. För Jesus verkar det vara så att den mest utsatta får hans hjärta. Simon rik, kvinnan fattig, rödgråten, rufsig i håret. Jesus vänder sig till kvinnan och säger (riktat till Simon): "Denna kvinna..."
tom
Vem tittar du på när du träffar människor? Att ställa sig hos den som behöver dig mest är en Jesuslikhet. Vem får min blick? Vem är i mitt fokus? Jesus var inte bara upprättande i sitt budskap utan han är det i hela sitt liv. Den som behöver hans blick får hans blick. Använd dina vänliga ögon, använd din värme till att upprätta människor där du går fram. Använd hela din varelse till att bekräfta människor, hjälpa dem och den som behöver dig - främst den som står mest vid sidan om. Se till att den människan får din uppmärksamhet, får din närhet, får din värme, får allt som den människan behöver.
tom
Simon fokuserar på kvinnans synd, Jesus på hennes förlåtelse. Församlingar som fördomslöst orkar möta människor villkorslöst fokuserar på förlåtelse. Människors tyngs ner av synd och man behöver inte påminna om dem utan fokusera på att det finns befrielse, förlåtelse och upprättelse. Det finns ingen skam så stor att Jesus inte tagit den på korset, ingen synd så stor att inte han besegrat den, inget mörker som inte hans ljus kan bryta igenom, inget liv så trasigt att Jesus inte kan hela det, ingenting kan ha gått så vilse att Jesus inte kan hitta det, ingenting är så trasigt i den här världen att Jesus inte kan göra någonting med det. Detta är det goda evangeliet: Jesus är upptagen med förlåtelsen.
tom
De som får mycket förlåtelse kan förlåta. Märks din och min förlåtelse i våra liv? Insikten om vad man är förlåten ifrån - den stora nåden - gör att jag kan älska omgivningen och andra människor med hela hjärtat. Paulus skriver: "Vad äger du som du inte har fått?" Vad är det du har i ditt liv som inte är en gåva från Gud? Ju mer man förstår av vad Gud har gjort desto mer sipprar kärleken ut i vårt sätt att möta varandra.

Vill vi likna Jesus ser vi människor, är vi upptagna med deras möjlighet till förlåtelse, visas det i vårt sätt att se på varandra, hur vi agerar. Det är där det märks - verklig kärlek kommer att märkas, den är inte bara ord, inte ett koncept, inte en devis, inte ett visionärt uttal utan Det kommer att märkas!

Innan gudstjänsten övergick till kyrkkaffe (i makarna Anita och Roger Svedbergs och Millan och Owe Lundgrens regi) sjöng Lilian till maken Ingemars ackompanjemang och körens uppbackning "Jag vill vara nära/Jag vill leva nära" och "Jag vill följa..." och - efter en förbönsstund för makarna Tina och Pelle Hörnmark - "Jesus här är jag - sänd mig".



Pelle Hörnmark i sin predikan, Ingemar Gard med Lilian Gard som med kören i ryggen anför de församlade i en av gudstjänstens allsånger. Nederst förbön för Tina och Pelle Hörnmark inför deras förestående uppdrag i Europa och (till höger) mötesledaren Annika Gren i en soloinsats tillsammans med kören.



linje
[Söndag 14 augusti 2016] [upp]
Maggan och Ulf Rånge
tom

Från Södvik, tre mil norr om Borgholm, kom dagens sångare och förkunnare - Maggan och Ulf Rånge. Ulf talade om vikten av att med en korrekt Kristusföreställning kämpa för sin tro även när den ifrågasätts av vår samtid. Yvonne Rudstam från Lekeryd (varifrån makarna Rånge kom till Öland) läste Herdepsalmen och uttryckte sin tacksamhet över att varje dag kunna vakna förvissad om Guds trofasta nåd. Kurt Winzell ledde gudstjänsten vars talrika besökare under den gemensamma sången servades av Lars Bergman, Ulf Bernström och Jan Bergman. Yvonne och Aron Rudstam svarade för kyrkfikat, Göran Eriksson för ljudet. Ingwor och Ulf Bernström var mötesvärdar.
[Foto: Miriam Eriksson]


linje
[Söndag 7 augusti 2016] [upp]
Simon Ådahl . DAGEN:s tidningsmission
tom

Den helige Andes verk i och genom människor kom att dominera söndagskvällens gudstjänst när Simon och Maria Ådahl gästade Pingstkyrkan i Borgholm. Simon ansvarade för ordet och musiken medan Maria erbjöd provabbonemang på tidningen Dagen. PeO Larsson höll i trådarna för evenemanget.
[Foto: Miriam Eriksson och webbredaktören Kurt Winzell]



linje
[Lördag 30 juli | Söndag 31 juli 2016] [upp]
Minns du sången...?
tom

Makarna Gard - Lilian (överst) och Ingemar (nere till vänster) - bjöd sista helgen i juli Borgholm ett Minns du sången-arrangemang med lördagskonsert på torget och söndagsgudstjänst i Pingstkyrkan. I söndagsgudstjänsten berättade Linus Hegg om sitt möte med Jesus, Eva och Lars-Gunnar Börefelt sjöng solo/alternerad duett medan PeO Larsson (som mötesledare) också anförde mötesbesökarna i samfälld sång. Fler bilder -->

Inga böner kunde motverka de tidiga prognoserna om regn i Borgholm i samband med Minns du sången-konserten på torget i Borgholm sista lördagen i juli. Regnet kom och luckrade upp flödet av strosande sommarölänningar på huvudstråket Storgatan. Men tio minuter innan det var dags för högtalarmembranen att vibrera ut "Gud har omsorg om dig!" bröt solen fram och "torkade bort allt regn" som en bekräftelse på Guds omsorg om arrangemanget. Erfarna Gudsvandrare anar också en långsiktig gudomlig omsorg bakom den sammansättning publiken kom att få genom eftermiddagens försiktiga regnskur.
tomSånger om kärleken från Gud, friden och den förlåtelse han ger, kompletterat med det nödvändiga att välja Jesus och påbörja vandringen med honom, spred sig ut över de närmaste kvarteren, längs gatorna, till balkongerna, genom öppnade fönster i lägenheter och parkerade bilar.
tomSamtidigt gick församlingens föreståndare Paul Gren med sin dotter Josefine Lidbrandt runt i publiken och erbjöd kaffe med wienerbröd medan Britt-Inger Rudolfsson och Ruth Winzell med samma ingredienser servade vid stationära bord.
tomFörsamlingens pastor Annika Gren visade i ett kort anförande vägen till Jesus baserat på det Paulus skriver i Romarbrevet om tro på Jesus som uppstånden och bekännelse av honom som Herre i sitt liv. Dessförinnan hade hon intervjuat Roland Nilvér - mångårig sommarölänning i Kårehamn - om vad Öland och Jesus betyder för honom: det fantastiska landskapet och den meningsfullhet och trygghet vandringen med Jesus innebär.
tomMitt i de svaga stunderna märks skillnaden, sa Lilian Gard (en av huvudregissörerna för detta evenemang) i sin introduktion till den sång hon sedan sjöng: "Genom allt jag lärt mig att lita på Gud...".


[Söndagsgudstjänsten] Med samma koncentrerade värdeladdade mellansnack introducerade Lilian det paket sånger som avslutar söndagens gudstjänst: Det handlar om att gå Guds väg, att vara ledd utav Gud, att svara Ja på kallelsen att Gå med Gud - ett beredvilligt hjärta som är öppet för Guds tankar med våra liv. Det är lätt att själv bestämma lite grand hur man vill ha det, som passar en själv, men Gud är suverän på att skräddarsy uppdrag till oss. Jag tror inte Gud lägger något, varken i ditt eller mitt liv, som han tycker bara passar honom, utan han är duktig på att hitta vägar för oss som samstämmer med hans vilja och de gåvor han har lagt ner i var och en av oss.
tomSå följer sångerna "Här är jag, sänd mig!", "Jesus: Här är jag - sänd mig" och "Låt oss alla en gång mötas i vårt hemland ovan där."
tomOch i Pingstkyrkan denna dag fanns många konkreta exempel på samstämmighet mellan Guds vilja och beredvillighet där de gåvor Gud lagt ner kom till användning i ett gediget sångprogram. "Kan det sägas på ett bättre sätt?", utbrast den begåvade mötesledaren PeO Larsson när han sammanfattade det evangelium som förkunnats genom begåvade sångare uppbackade av begåvade musiker (presenterade i bilder och bildtexter).
tomI sin inledning till gudstjänsten presenterade PeO tv-projektet Minns du sången? och är den som för något år sedan initierade torgkonserterna under detta koncept i en samverkan mellan makarna Gard och Pingstkyrkan i Borgholm - "Sveriges varmaste och gästvänligaste pingstförsamling...". PeO har lagt mycket av sin tid på svensk pingströrelse och ikläder sig som relativt nybliven pensionär gärna ledarskap i mindre sammanhang, som att till exempel leda (allsång i) våra gudstjänster.
tomAnnika gav Minns du sången...? en lite annan tackling genom att ta oss med till kung Davids sånger i Psaltaren. Hon gav exempel på texter som speglar glädje och tacksamhet, behovet av att Gud griper in och hjälper, hur suckar via nåd och förtröstan övergår till lovprisning av Herren och hur Gud (Ps 103) i sin öppna famn viskar: Känn hur jag älskar dig...
tomLinus Hegg berättade om sin frälsningsupplevelse - hur hans konfirmationspräst blev ett redskap för ett omtumlande möte med den Uppståndne, ett möte som helt förvandlade hans unga liv - från ett liv i pulserande utsvävningar till det verkliga livet i Jesus, och hur andedopet för honom vidare i hans vandring med Jesus.

Blommor till Lilian och Ingemar och till några jubilarer i församlingen kröntes vid kyrkkaffet med tårta som en del i firandet av staden Borgholms 200-årsjubileum.



Den för detta tillfälle samlade kören började den här dagen med övning 10.00 och stod 17.00 på Stora scenen på torget beredda att fylla Borghom med evangeliets speciella klangvärld. Eva och LG Börefelt, Lilian Gard, Annika Gren och Lars Bergman sjöng solo eller duett uppbackade av kören och en kompgrupp bestående av Ingemar Gard (piano), Jonas Bergström (bas), Håkan Hammarsten (trummor) och (skymda) Jan Bergman (synth) och Ulf Bernström (trumpet). Till vänster i bild intervjuas Roland Nilvér medan Paul Gren och Josefine Lidbrandt servar Göran Oscarsson med kaffe och wienerbröd. Mitt i detta satt Bertil Einebrant som ansvarig för att Minns du sången? nådde ut till folket.



linje
[Fredag 22 juli | Söndag 24 juli 2016] [upp]
Margot och Sture Ögren
tom

Överst: Estradörerna i Pingstkyrkan under fredagskvällen: Sture Ögren, Ulf Bernström och Margot Ögren. Därunder: Annika Gren visar upp några av Margots skivinspelningar från 70-talet medan Margot och Sture på olika sätt visar hur evangeliet i dag kan presenteras med musik.

I en serie gudstjänster på Norra Öland gjorde makarna Margot och Sture Ögren från Husum vid Norrlandskusten två besök i Pingstkyrkan Borgholm - på fredagskvällen och söndagens förmiddagsgudstjänst. I packningen hade de sånger och vittnesbörd om vad Gud gjort och gör i deras liv och referenser till vad Gud gör genom villiga och engagerade medarbetare utomlands såväl som här i Sverige.
tomIngwor Bernström ansvarade för fredagens samling där Linus Hegg gavs tillfälle att berätta om sin frälsningsupplevelse - hur Linus konfirmationspräst fick vara redskap för ett omtumlande möte med den Uppståndne. Ett möte som helt förvandlade hans
unga liv - från ett liv i pulserande utsvävningar till det verkliga livet i Jesus.
tomSöndagens gudstjänst anfördes av Annika Gren. Hon relaterade till kyrkoårets föreslagna rubrik för denna dag - Goda förvaltare
. Gud förväntar att vi förvaltar det vi fått - de gåvor han gett oss, det vi är och har. Gud behöver dig, sa Annika och tackade Gud för att han sände Jesus till jorden och för att vi får vara förvaltare under hans ledning.
tomSom ett intro till Margots och Stures avdelning plockade Annika fram konvoluten till två LP-skivor Margot
(som 17-åring) spelat in under 70-talet och som funnits med i Annikas barndomshem. Det har blivit många inspelningar sedan dess (många tillsammans med Sture), många resor och intryck från andra musikkulturer, och många sånger mer eller mindre skrivna av henna själv.
tomDet är därför ur en bred repertoar sångerna hämtats till dessa gudstjänster: Halleluja - ditt lov vi sjunger (sydafrikansk melodi); Tack! Tack, Jesus (på samiska); Jag kan inte gå om du inte håller min hand; Frid, frid, ljuvliga frid; Vi står nu på helig mark; Villigt kommer ditt folk; Icke genom någon människa styrka; Jesus har makt; Frukta ej du Guds församling! [Här hämtat ur söndagens sångval]
tom
Bredvid (eller bakom) Margot har Sture suttit med sitt dragspel (och på fredagen även Ulf Bernström med sin trumpet). Sture improviserar i bakgrunden - "det blir aldrig samma från gång till gång..." - kanske både på estraden och nedanför. Han berättar om sin nisch som evangelist: Truckers Bible, som han erbjuder förare till långa fordon - ibland mottagna med stor tacksamhet.
tomMargot menar att evangelisation inte handlar om prestation utan att gå i förut beredda gärningar. "Vi är Guds tempel där vi går, med vårt sätt att vara gör vi gudstjänst. Gud öppnar för olika saker, han ger oss uppdrag. Jag kunde aldrig tänka mig att det skulle bli ett så bra evangelisationsmedel att göra ett Mahalia Jackson-program. Gud bara gör det omöjliga möjligt. Sån är Gud!"
tomInbakat mellan sångerna berättar Margot sin historia med den parallellgående Guden när hennes vägar inte var hans och om att hon upplevt hur engagerade kristna i Örnsköldsviksregionen i sin evangelisationsiver får se Gud mäktigt ingripa i människors liv i nutid.

Mötesvärdar/Kyrkfika: Maggan och Roland Nilvér, Gun och Ingvar Svensson, Ruth Winzell | Ljud: Bertil Einebrant

 

linje
[Onsdag 20 juli 2016] [upp]
Trädgårdscafé
tom

Under sommaren har 11-bönen på onsdagar vid två tillfällen annonserats som Trädgårdscafé - samlingar som utvecklats till utpräglade paraplytillställningar. Första tillfället regnade bort. Den här onsdagen kom den härliga sommarsolen att tvinga fram paraplyerna för att om möjligt få lite svalkande skugga. Annika Gren hade hjälp av sina döttrar Josefine Lidbrandt (sång) och Johanna Gren (kakbuffé), Göran Oscarsson (dragspel och kommentar till Orups Hallelujasång på Skansen), Anders Fredriksson (sång och allmän service), Bertil Einebrant (ljudanläggning) och publiken (önskade och sjöng sina favoritsånger). Närmast i bild till vänster parhästarna Stickan och Bengt - medlemmar i Pingstkyrkan och flitiga gudstjänstbesökare.



linje
[Söndag 17 juli 2016] [upp]
Mikael Järlestrand - vad inget öga sett...
tom

Oavsett ålder fångade Mikael Järlestrand gudstjänstbesökarnas uppmärksamhet med sin sång och förkunnelse. Owe Lundgren som här hälsar en god vän med varm kram var mötesledare och Jan Bergman (den här gången på bild) assisterade med ackompanjemang till de unisona sångerna. [Foto övre raden: Miriam Eriksson] Fler bilder -->

Detta är dagen som Herren har gjort Låt oss jubla och vara glada! Owe Lundgren inledde denna sommargudstjänst med att uttrycka sin glädje över livet (Sören Janssons "Glad att få leva...") och att Mikael Järlestrand och Jan Bergman är på plats i Pingstkyrkan: När Mikael sjunger och predikar handlar det om Jesus och ingen kan frånta oss glädjen att få bli berörda av Gud i en pressad värld.
tomMikael tacklade denna glädje i ett knippe kärlekssånger:
"Vad gränslös kärlek att han så älskat" (O sole mio…) och "Så stor är Jesu kärlek ... Så obeskrivlig den nåd Han visat mot oss...". Det finns inget behov så stort som kärlek - evangeliet är ett enda stort kärleksbrev till dig och mig, kommenterade Mikael - Han älskar mig - så personlig är Gud.
tomMikael berättade om hur Owe utgjort ett viktigt stöd för hans fru Linda och honom under den tid Owe var ordförande för Sport for Life och sjöng därpå Einar Ekbergs älskade sång "Var ej försagd/Spärras din väg" där versen "När allt vad jag ägt utav mod synes svika, när kraften är tömd fastän dag ej är slut" fått särskild betydelse för honom. Mikael inbjöd de församlade att sjunga med i refrängen och uttryckte sedan sin förtjusning över vilken mäktig körsång de etablerat.
tomMikael har sjungit på begravningar sedan 1986 - det har blivit flera tusen. Han säger att han älskar att få sjunga om sin framtid ("Jag har hört om en stad ovan molnen") och gav den här dagen ytterligare ett exempel på en sång om himlen som han hade med från sin barndom: Elvis Presleys "In my Fathers House" med text från Joh 14: I min faders hus...
tomMed utgångspunkt från Paulus brev till Korinth (1 Kor 2:9): "...vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom" talade Mikael om vad vi ser nu (de vajande sädesfälten) och hur det vi senare får se har fått annan gestalt: Vad tänker larven om framtiden? Larven blir puppa och därefter fjäril - något helt annat.
tomHur blir det när vi dör? Ni tänker fel, sa Jesus till sina samtida. Vi kommer inte att leva som här på jorden, vi kommer inte att fortsätta som par - vi kommer till himlen för att möta Jesus. Det blir något helt annorlunda. Detta har Gud förberett för dem som älskar honom. Det är inte baserat på meriter - det är av kärlek.
tomPredikanter kan tacka Petrus för alla predikningar han genererat - alla misslyckanden men också hur Jesus efter uppståndelsen utser honom till ledare och då frågar: Älskar du mig? Det handlar inte om huruvida du står eller faller - det handlar om Jesu kärlek. Ledare: Det är inte den som kan utan den som har kärlek och när Petrus nyfiket frågar Hur går det för Johannes? gör Jesus klart: Vad angår det dig? - det är ditt hjärta, din kärlek jag vill ha.
tomNi sjunger så vackert, så sjung med, sa Mikael innan han sjöng Lydia Lithells "Det enda som bär ... det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd". Han berättade om kvinnan i Anderna som inte ville sätta ner sin väska därför att det kunde bli för tungt för bussen och uppmanade oss, om vi har bördor som är för tunga att bära, att söka upp någon vi har förtroende för och be om hjälp. Hjälp att bära. Som Gud bär. Mikael avslutade så med "Du lyfter mig och bär mig över djupet, Du lyfter mig igenom stormigt hav". Gud bär där bördan är för stor.

Owe föreslog sången "Mer, mera av Jesus!" och hävdade det lämpliga i att här släppa taget och säga: Jesus - jag behöver mer av dig! På det föreslog han ytterligare en sång: "Att tjäna dig är min vilja ... Jesus det liv jag äger ger jag nu åt dig..." med en uppfordrande fundering: "Tänk om vi skulle släppa ordet lagom - vårt lagom - och be Gud visa tydligt den plan han har för våra liv så att vi på bästa sätt kan tjäna honom.

Vid pianot: Jan Bergman | Mötesvärdar: Lars Bergman och Harald Jormvik | Kyrkfika: Berith Bergman och Kicki Jormvik | Ljud: Bertil Einebrant


linje
[Söndag 10 juli 2016] [upp]
Cilla Hector . Annika Gren . Kören
tom

När Cilla Hector denna gång besökte Pingstkyrkan följde mamma IngaMärta Lundberg med. Hon fick inte bara lyssna till sin dotter utan också följa med när Annika Gren präntade
in 1 Joh 3:1 i de församlades medvetande och när den nyetablerade kompgruppen med Ulf Bernström, Göran Oscarsson och (ej på bild) Jan Bergman backade upp Lars Bergmans ledning av unisona sången.

Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! rungade det gång på gång i Pingstkyrkan när Annika Gren som mötesledare fick med sig de församlade - i början, i mitten och i slutet av gudstjänsten - i brevskrivaren Johannes utrop från slutat av första århundradet (1 Joh 3:1). Rytmiskt och hänfört präntade sig denna barnaskapshyllning till Gud in i hörselminnenas labyrinter.
tomAnnika hade samlat ihop en kör som i storlek och medlemmar varierar något under året men som på något sätt är en del av hennes gudstjänsdesign. Med den prisade hon (och församlingen) Gud i en uppsättning Hallelujatexter. Denna dag hade Annika dessutom plockat ihop en kompkvartett (Ulf/trumpet, Göran/dragspel, Annika själv/gitarr och Jan/piano) som med Lars som dirigent och försångare anförde församlingen i bland annat O sällhet stor, som Herren ger...

En sångartist på estraden innebär (oftast) mycket text och musik - och däremellan (främst introducerande) sammanlänkande kommentarer. När Cilla Hector satte sig vid pianot (eller reste sig upp för att bättre kunna kommunicera med publiken) denna söndag tog hon oss med på en vandring in i ett sommarlandskap med sol och hav där mötet med evangeliernas Jesus och hans försonande nåd kom att utgöra ett centrum.
tomSommarsolen i Ted Gärestads För kärlekens skull förflyttades till Guds godhet vill jag prisa i Topelius sommarpsalm Kom hör min vackra visa buren av en av Mozarts soligaste meiodier och - med en solskensberättlese om hur en feltolkning av begreppen kateter och kateder fick skolfröken Kerstin att rödmarkera Cillas sommaruppsats - landade vi i skolavslutningspsalmen 199: Den blomstertid nu kommer med början i vers nummer 2. Cilla bad om extra uppmärksamhet på texten i de två sista verserna med Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får och (i sista versen) Välsigna årets gröda och vattna du vårt land - ett budskap som på olika sätt tydligt talar till ett i dagsläget mer än vanligt uttorkat (Ö)land.
tomSom driven pianist och kreativ artist fortsatte hon med en populär jazzlåt där hon skrivit om texten till "Jag har något jag vill säga dig...!" med fokus på vad Jesus gjort - evangeliet om Jesus som på ett kors. i kärlek, gav sitt liv. "Han vill göra dig verkligt fri!"
tomFörsoning och nåd i Nils F Nygrens Nåd över allt förnuft, gemenskapen med Jesus i Låt mig vandra nära Dig/Jag är svag men Du är stark (Just a Closer Walk with Thee) och berättelsen om gutten som med sin börda blir buren av sin far, förde vidare till det behov av att tjäna Gud som hans trofasthet och villighet att bära våra bördor väcker: Om jag kan hjälpa någon/ Åh Gud, hjälp mig tjäna dig så, att jag kan visa någon vägen hem till dig.
tomCilla avslutade med Håll mitt hjärta och Tänk att få vara ett Guds barn innan gudstjänsten övergick till bordsgemenskap i caféavdelningen.


Ljud: Göran Eriksson | Kyrkfika: Britt-Inger Rudolfsson/Ruth Winzell | Mötesvärdar: Gerd och Bertil Einebrant


linje
[Söndag 3 juli 2016] [upp]
Vart leder du dem som följer dig?
tom

Pingstkyrkan var i det närmaste fullsatt när Carina och Urban Ringbäck kom för att sjunga och predika. Men de nöjde sig inte med det - redan innan Peo Larsson (nere till höger) kunde få fart på gudstjänsten hade de plöjt sig ner till foajén för att mingla med och välkomna den tillströmmande lyssnarskaran. [Foto (bortsett från foajébilden): Miriam Eriksson]
tom
tom

Vem följer du? Vem följer dig? Vart leder du dem som följer dig?
För en vecka sedan förde Inge Ström oss till ett mindre kapell i gränszonen mellan Svealand och Norrland - den här söndagen stiger vi in i en lektionssal i den något större Smyrnakyrkans Bibelskola Väst (Göteborg) med Urban Ringbäck i pulpeten. Ämne: Ledarskap. Tre frågor: Vem följer du? Vem följer dig? Vart leder du dem som följer dig? Coachning - mer än tentamen. 35 minuter.
tomFlera besök i Kongo - Afrikas kanske rikaste land med en urfattig befolkning, på presidentbönefrukost nyligen i ett USA som bävar inför det stundande presidentvalet och så tillbaka i Europa när många toppledare avslöjats med omfattande skattefiffel, gör det naturligt för Urban att hävda att världen ropar efter ett gott ledarskap.
tomHerde - det är inte apostel, som en del har fått för sig - är det stora ordet i bibeln för ledare, säger Urban efter att ha förankrat sin undervisande predikan i Hebreerbrevet 13 "...fårens store herde, vår herre Jesus." Han relaterar till herdepsalmen (Ps 23) som ett exempel på gott ledarskap och betydelsen av en god herde i våra liv.
tomHan nämner om mötet med ledargurun Ken Blanchard som nått stora internationella framgångar med sin bok The One Minute Manager men som, först efter att ha mött Jesus till frälsning, i Jesus som herde fick ledarskapspusslet att riktigt gå ihop - Jesus gestaltade det i sitt liv Han skrev en ny bok: Lead Like Jesus (Led som Jesus) där han lanserade ett kristet ledarskap med Jesus som förebild och ledare.
tomVem följer du? Vem är din herde? Framför allt: Vem är din främste ledare?, frågade Urban vidare och presenterade sina skäl till varför han valt Jesus som sin förebild: Hur Jesus som man bemötte kvinnor, som son bemötte sin mor, som jude bemötte samarier, som ledare bemötte sin följare, som lärare behandlade sina elever, som rättfärdig bemötte syndare, som frisk bemötte sjuka och funktionshämmade, som slagen bemötte dem som slog och som döende dem som dödade honom.
tomJesus är outstanding! Han är suverän - som exempel, som förebild,som frälsare! Man kan välja Jesus som något annat (som "snuttefilt", som tröstare, som vän) men om han inte förblir din Herre och ledare fattas det någonting i det som är hans uppgift: att förvandla ditt liv och din omgivning.

Vem följer dig? När ska vi erkänna detta att alla leder någon och så växa upp till ett ledaransvar? Vårt sätt att leva, vårt sätt att hantera gemenskap och relationer - det innebär också ett ansvar utifrån vilken riktning en gemenskap och människor är på väg. Mina handlingar får konsekvenser för människor runt omkring mig, för mina barn, barnbarn, vänner och människor i min närhet.
tomHär är varet på frågan Varför är jag här? Det finns människor nära dig som genom ditt exempel kan komma ETT steg på rätt väg i sitt liv, ETT steg närmare Jesus. ETT steg närmare att leva ett meningsfullt liv. Så länge du kan göra en omsorgsfull handling, kan välja mellan gott och ont, kan du vara en förebild för någon annan människa och leda henne på rätt väg. Leda som Jesus måste kompletteras med att leda till Jesus.

Urban inledde sin predikan med en relativt nyskriven sång ("kanske den kortaste jag skrivit...") - Det kunde varit jag. Sången initierades av den uppblossande flyktingkrisen under hösten och en känsla av att det i dag, kanske mer än någonsin, behövs en kristendom präglad av Jesus, inte bara i ord och tanke, utan i empati och handling i en värld som rasar sönder.
tomHan avslutade sin predikan tillsammans med Carina genom att i det speciella Ringbäcksoundet sjunga "...den vägen vill jag vandra som min Herre stakat ut, i de spåren vill jag sätta ner min fot" - en av de sånger de tillsammans sjöng under gudstjänsten.
tomDen yttre ramen sattes elegant av Peo Larsson, som verkligen tar för sig bland favoritsånger när han erbjuds att leda en gudstjänst: Segertoner 434 Sjung om Gud rika kärlek, 585 Allt han förmår (Jesus är herre i allt) och 582 Makten är i Jesu händer, allt är honom underlagt.


Piano och orgel: Jan Bergman | Ljud: Bertil Einebrant | Kyrkfika: Agnetha och PeO Larsson, Monica och Jan Bergman | Mötesvärdar: Ruth och Kurt Winzell, Niclas Carlsson


linje
[Söndag 26 juni 2016] [upp]
Anden . Kaanans språk . HOPE
tom

Överst: Evangelisationsteamet HOPE som under midsommarhelgen varit verksamma i Köpingsvik. Därunder: Predikanten och duettsångaren Inge Ström med mötesledaren Lars Bergman. Nederst: Sommarölänningarna Maggan och Roland Nilvér beredda att serva grannarna (sommarölänningarna/Kårehamn) Eva och Magnus Fransson. Till höger skönsjungade Gun Ström. [Foto: Miriam Eriksson och Kurt Winzell]
tom
tom


Den alarmerande låga grundvattennivån på Öland (den har inte varit så låg under de senaste 50 åren) blev en naturlig inkörsport till det vatten Jesus talar om i Johannesevangeliet. Efter inledande samlingssånger som Vi har samlats här idag för att prisa Jesu namn, och Saliga visshet, Jesus är min!, förde nämligen mötesledaren Lars Bergman gudstjänsten direkt till Sykars brunn och templet i Jerusalem där Jesus talar om ett levande vatten som genom tron blir en osinlig källa i vårt inre till evigt liv.

Den konkreta verkligheten av Anden som en inre kraftkälla gav ett tiotal ungdomar under arbetsnamnet HOPE exempel på. Under midsommaren har de tjänat Gud och människor på Grönhags Camping i Köpingsvik och kunde nu berätta om kampen före som omvandlades till inspirerande möten med människor i gudstjänster, samtal, sång, fika, bikt och bön.
tomEn av dem berättade att han kommit över en skrift av Lewi Pethrus från 1939 som handlade om bönen som arbetsredskap. Han valde att komma till Köpingsvik för att vara med människor som ett redskap.
tomDe upplevde en "väldig" respons - folk lyssnar på det man har att säga, det finns ett sökande och en enorm öppenhet - inte minst en öppenhet för att rakt av, på plats, be för folk. Anden skapar ett intresse och de fick uppleva hur de nu fick skörda det man gjort i den här satsningen tidigare - bland annat en kille som för något år sedan haft det mycket risigt men nu i år var helt förvandlad. Gud var med och gjorde något - sådant som sätter spår för all framtid.

Kaanans tungomål, Inge!, sa det i den före detta polismannen Inge Ströms inre när han sökte ord ur bibeln inför sin predikan här i Borgholm och fastnat vid Ps 92:11: ”jag varder övergjuten med frisk olja”. När Inge började bearbeta Kaanans tungomål fann han flödig information på internet och insåg att det begreppet står för ett språk som präglats av bibelns språk. Utan det hade vi inte haft vår upplevelse av Gud: Frälsning från evig död till evigt liv. Det skulle behövas en revalvering av all ord, sa Inge, och citerade författaren Tomas Tranströmer: ”Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk…”.
tomInge har den senaste tiden haft många upplevelser av verkligheten i sångtexten ”Andens eld från himlen faller..." - det levande vattnet som en källa i vårt inre - och länkade tillbaka till Lars inledningsord om sinande öländskt grundvatten. Tråkigt om grundvattnet sjunker! Vi glömmer lätt Anden, Hjälparen, medan Paulus skriver om att förnyas i Anden dag för dag. Inge citerade det Jesus sa om Anden: ”Ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten …” och utbrast: Det vill jag vara med om - för Anden ger liv!
tomDen helige Andes olja är livsviktig för församlingen i dag - men det är också viktigt med äktheten, sa Inge och relaterade till sin pappas omvändelse och dennes upplevelse av sångtexten: ”Vill du från syndernas börda bli fri? I blodet finns kraft, frälsande kraft”. År inte detta Kaanans tungomål!? frågade Inge. I det kapell där hans pappa blev frälst fanns ett plakat på dörren ned till källaren: ”Du som vill bli frälst, helbrägdagjord eller andedöpt - gå ner i källaren!”. Dit gick Inges pappa och där fick han ett möte med världens frälsare - och ett nytt språk: Kaanans tungomål…
tomInge har ingen tanke på åldrande. Han fokuserar på äktheten/balansen i livet. Årsringarna finns på insidan - vi bär evigheten inom oss och vi behöver vara övergjutna av Andens olja. Från den dagen David upplevde detta började han spela harpa, i samma kraft besegrade han filistéerna. Vi måste ha och strida i den rustning Anden ger.
tomJesus vill förnya den livsviktiga tonen från himlen. Vill du bära evighetsperspektivet inom dig? Har du mod att bli kristen oberoende av vad du kommer att möta? Att ta emot världens frälsare är att få balans i livet - möta läkedom på insidan. Vi behöver läkedom för att fungera och Jesus ger oss livskvalitet.

Gun Ström berikade gudstjänsten och dess tema (inledningsvis i duett med Inge) varmt och smakfullt med sånger om Guds källa och den öppna famnen hos Mästaren som med gränslös kärlek kallar: Kom nu till källan, Kärlek utan gräns, Kom som du är till Jesus! Kom, sargad som du är - allt kan du säga till Jesus för han älskar dig. Ett koncentrat av den vokabulär i Kaanans språk som fokuserar på den gode Herden som söker det förlorade och ger sin kärlek till dem som hittat hem.

Piano och orgel: Jan Bergman | Ljud: Göran Eriksson | Kyrkfika: Maggan Nilvér och Miriam Eriksson | Mötesvärdar: Berith Bergman och Ingwor Bernström
tom


linje
[Söndag 19 juni 2016] [upp]
Döm inte så blir ni inte dömda
tom

Det var många aktörer på estraden den här söndagen. Många av dem här i bild: Lars Bergman ledde kören och församlingen i en av de unisona sångerna, Annika Gren som välkomnade Lars Norling som medlem i församlingen, Owe Lundgren avslutade gudstjänsten. Annika konkretiserade sin predikan med vedträ (bjälken i ögat) och stenar ("Den utan synd kastar första...") och spelade och sjöng och ledde kören.
tom


Varifrån kommer egentligen vårt behov av att döma? Denna fråga utgjorde en av huvudlinjerna i Annika Grens predikan denna söndag. Tidningen Dagen hade den uppe i fredagsnumret och Annika citerade att "det inte sällan är just det vi själva kämpar med, medvetet eller omedvetet, som vi är snabba att anklaga andra för. Men Jesus uppmanar oss att se på vårt eget liv. När vi vågar göra det är det svårt att möta andra människors svaghet med en hård dom. Då måste man möta dem med barmhärtighet. Det kunde ha varit jag".
tomJesus gjorde i Bergspredikan en liknelse mellan flisa och bjälke. Så ock Annika. Ett vedträ från makens 50-årsfirande fick utgöra bjälken och till berättelsen om den kvinna som dömts att stenas hade hon med sig stenar. Jesus irriterade sig på samtidens andliga ledare som, bekväma i sina positioner, granskade och dömde men inte ville lyfta att finger för att hjälpa och Annika tolkade Johannes beskrivning av denna händelse som att Jesus förstod kvinnans situation, kände hennes dödsångest och agerade till hennes försvar med barmhärtighet, förlåtelse och upprättelse. Vi är kallade att vara vara barmhärtiga - vår barmhärtighet är ett kampmedel för Guds rike.
tomVi ska inte döma, sa Annika, när hon i en andra avdelning av predikan tog upp Gud som domare, bedömningen av andra och hur man själv kan känna sig dömd: Vad har jag nu gjort? Hur kan detta ske? Allt kommer inte ur Guds hand - mycken ondska kommer från människor. Vi möter ständigt information om hur människor drivna av ondska agerar - ondskans redskap.
tomOm vi känner oss dömda ska vi vända oss till Gud. Han vill ge oss frid, han vill bära oss och skydda oss. Annika avslutade så predikan med att till eget gitarrackompanjemang sjunga Michael Johnsons "Han går aldrig förbi dig".

Owe Lundgren hakade på detta: "Han går Aldrig förbi mig? Hur ska vi ta till oss det? Jo - vi ska tro! Det skulle vara spännande att se vad som skulle ske om vi här idag tillsammans kunde kapitulera och tro."
tomHan inspirerade till bön för församlingen och det som ligger framför - sommaren. "Vi ska TRO med stora bokstäver att Gud har en plan...!", sa Owe och vände sig till Gud med bön om hjälp för den värld som behöver, för människor som behöver och om beskydd från Gud för det onda så att vi inte orsakar skada.

Kören var flitigt i elden med sånger om Guds stora trofasthet, hur vi hand i hand med Gud aldrig ska skiljas, hur ljuset bryter mörkret, tryggheten i Guds gemenskap, hur Gud omsluter oss på alla sidor och att vi vill/ska älska varann som Gud har älskat oss. Ingwor Bernström läste med kören på estraden ur "På upptäcktsfärd i sångens värld" om Toffe Engström - en av de sångförfattare som producerat texter till dagens gudstjänst.

Bertil Einebrant ansvarade för ljudet, Maggan och Roland Nilvér hanterade tillsammans med Berith Bergman kyrkfikat.
 


linje
[Söndag 5 juni 2016] [upp]
Gud ÄR trofast!
tom

Miriam Erikssons skarpa kameraöga fångade den samstämda kvartetten Owe Lundgren, Nils-Erik Claesson, Lars Bergman och Jan Bergmans dynamiska uttryck när de på olika sätt presenterade vår trofaste Gud.
tom


Samspelet mellan fyra sommarölänningar denna första sommargudstjänst i Pingstkyrkan Borgholm blev en övertygande manifestation av den osvikliga trofasthet som kännetecknar Gud. Owe Lundgren ledde gudstjänsten, Lars Bergman sjöng, Jan Bergman trakterade piano och orgel och Nils-Erik Claesson predikade.

"Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår Herre", var huvudtemat i Nils-Eriks predikan. Temat fick blev klart när sången "Gud är trofast..." började tona inom honom efter ett samtal med mötesledaren Owe.
tomAtt vara trofast handlar, enligt Nils-Erik, om uthållighet i sin trohet, att stå fast i sin målsättning och sin relation även när det blir svårt. Även om det är omöjligt att beskriva Gud låter hans Ord oss ana vem han är genom att beskriva honom med karaktärsdrag - egenskaper där vi känner igen oss: hans kärlek, rättfärdighet, omsorg och trofasthet. Guds ord säger att Gud ÄR trofast.
tomI sitt brev till korinthierna påminner Paulus, mitt i det som de brottas med, om hur den relation de nu har med Jesus och närvaron av den helige Ande i deras gemenskap, allt är uttryck för Guds trofasthet. Vår del i detta är ett ödmjukt och ärligt förhållningssätt: ”Om vi bekänner våra synder är Han trofast och rättfärdig…” Gud är trofast. Det kan ingen ändra på.
tomGud är trofast i generation efter generation. Gud är av evighet och hans trofasthet är av evighet. När Mose kallas av Gud presenterar han sig som Moses fäders Gud: Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud och knyter så Moses liv som en del av dem som gått före honom. Det Mose fick uppleva med Gud var helt nya utmaningar i nya situationer och bland människor präglade av en ny tid men det var samme Gud. Gud är tidlös och låter varje generation få egna upplevelser av honom.
tomNils-Erik tror att Herren i dag genom sin Ande talar in i vår barns och barnbarns liv - men på ett annat sätt. Gud jämförde inte Abraham med Isak eller Jakob. Han är alla generationers Herre, och den insikten bar Mose. Generationerna före var inte modeller, utan föredömen. Vilken generation du än tillhör är Gud din Gud i Jesus Kristus. Gud är trofast. Guds trofasthet omger, den når, den räcker i generation efter generation: ta in det i alla dina förböner för din familj!

Den lame mannen i Salomos pelarhall som botas i ”nasarén Jesu Kristi namn” tar Nils-Erik som exempel på hur Gud är trofast i nuet. När Petrus i sin kommunikation med folket relaterade till Abrahams, Isaks och Jakobs Gud säger han inte endast att Gud VAR trofast utan ÄR trofast och närvarande i det som nu sker - nu genom Jesus Kristus: ”Genom tron på hans namn…” har det som de sett skett.
tomLidande som drabbar oss är svårt att hantera. Verkligheten går inte alltid i takt med Guds möjligheter och vi söker förklaringar. Det är lätt att vi skuldbelägger oss eller att vi accepterar när andra skuldbelägger oss. Nils-Erik citerar en händelse i Johannesevangeliet av liknande art som mannen i Salomos pelargång där frågan kom: Vem har syndat?
tomVi frågar: Varför blev det så här? Var brast jag? Jesus tar avstånd från detta tänkesätt. Gud är trofast oavsett allt annat: ”…[han] förblir ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv”. Trofastheten är en del av hans personlighet. Den möter oss där du och jag är i dag.

Hela gudstjänsten var genomsyrad av temat "Gud är trofast" - i Owes bibelläsning från 1 Kor 9 och sammanhållande kommentarer, i unisona sånger som just "Gud är trofast! Så ljöd sången...", "Gud är trofast, o min själ..." och "Stor är din trofasthet" och i Lars solosånger "Jag är med alla dar", "Jag är ej ensam", "Han är trofast, trofast mot mig" och "Skulle jag något frukta?/Han omsorg har om sparven".

Göran Eriksson ansvarade för ljudet, Kerstin Claesson för det goda kyrkkaffet - det var alltså fem sommarölänningar som bar denna gudstjänst i samverkan med några av oss andra.



Miriam, som i bilden till höger får hjälp av Idriz Spahiu med att samla in kollektgåvor, fångade i bilden till vänster hur Idriz och Altjonas dotter
Ambra tydligt demonstrerar att hon också vill vara med och diska tillsammans med mamma Altjona och Toni Mater.
 

linje
[Söndag 22 maj 2016] [upp]
Den helige Ande. Sanningen. Islam.
tom

Lenn Johansson och Lars Bergman var huvudaktörer denna gudstjänst - Lenn som predikant och ackompanjatör till Lars, som omramade predikan med sånger ur bland annat Allan Törnbergs sångsamling Mitt hjärtas melodi.
tom


Gudtsjänstens centralparti
Lenn Johansson - predikan
Lars Bergman - sång

Bibeltexter: Joh 14:16-18; Apg 4:1-12

-- Scen #1: Ett häkte i Jerusalem. Petrus och Johannes fängslade efter att ha förkunnat den uppståndne Jesus. De checkar av det Jesus sagt den senaste tiden: förutsägelser, direktiv och löften.
-- Scen #2: Jesus i Jerusalem. Referenshändelser. Jesus preciserar under ständigt dödshot grunderna för Gudsriket i polemik med de judiska ledarna och deras korrupta religiösa system.
-- Scen #3: Asylboenden i Emmaboda, Mönsterås, Kristinehamn, Jämtland. Hoten - ”Du har lämnat islam, då vet du att vi har rätt att döda dig”.
-- Scen #4: Sverige. Den kristna församlingen i dag. Checklistan - förutsägelserna, direktiven och löftena? Den helige Ande - Sanningens Ande. Grundtonen. Beredskapen. Islam.
-- Scen #5: Församlingens uppdrag - möten med människor. Församlingen som Gudsrikets grundton. Fadern. Sonen - enda vägen till Fadern. Den helige Ande - Sanningens Ande, Hjälparen. Kärlek. Rättfärdighet.

Sångtexter. Kärninnehåll: Den helige Ande.
-- 1. En jubelton; 2. Han gav min själ dess rätta melodi; 3. Är det Pingst i ditt hjärta idag? (Ur Allans Törnbergs sångsamling Mitt hjärtas melodi).
-- 4. Kom för att lära oss leva (Gaither/Holgersson).


linje
[Söndag 15 maj 2016] [upp]
Pingst. "...när jag din värld beskådar!"
tom

Ulf Bernström, Göran Oscarsson, Lars Bergman och Annika Gren ledde det unisona framförandet av sången Andens eld från himlen faller medan ett efterlängtat regn lämnade spår på välvaxade motorhuvar utanför kyrkväggarna. Birgitta Gustafsson gav i slutet av gudstjänsten prov på det Öländska landskapets skiftningar i sitt bildspel Ett år på Öland.
[De foton som visas här är avfotograferingar av bildduken och ger inte full rättvisa åt Birgittas Ölandsbilder.]
tom


Pingst i Pingstkyrkan Borgholm. Tema: ”O store Gud, när jag den värld beskådar..” Annika Gren håller i trådarna och tar hjälp av kören med Lars Bergman (sång) och Birgitta Gustafsson (bildspel).
tomSångtexterna koncentreras till den helige Ande - Källan (Jesusorden i Johannesevangeliet: ”Den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram… Detta sa han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle få): O store Gud; Det finns en källa, från Gud den flödar fram; Halleluja - sjung till din Gud; Herre, ge oss vatten!; Andens eld från himlen faller; Guds källa har vatten tillfyllest; Helige Ande kom oss nära - vi Behöver dig.
tomAnnika läser ur Johannesevangeliets 14:e kapitel on Hjälparen, den helige Ande. Kurt Winzell Apostlagärningarnas beskrivning av hur Anden utgjuts över de troende på första pingstdagen efter Jesu uppståndelse.
tomUnder gudstjänsten informeras om ett missions- och biståndsprojekt i Turkiet som verkar bland ensamma kvinnor och hjälper (ofta undernärda) familjer med mat - många av dessa knutna till flyktingströmmarna i Turkiet.
tomGudstjänsten avslutas med att Borgholmsfotografen Birgitta Gustafsson visar sitt bildspel ”Ett år på Öland” - en välkomponerad presentation som i fyra avdelningar visar hur det variationsrika Öländska landskapet ändrar gestalt under de olika årstiderna.


linje
[Söndag 8 maj 2016] [upp]
Lago. Bergman. Gren.
tom

Elisabeth Lago sjöng ackompanjerad av Annika Gren, som intervjuade Lars Bergman, som i sin tur sjöng ackompanjerad av Jan Bergman.


Med ”Var stund jag dig behöver ” slog Ulf Bernström och Annika Gren an tonen för söndagsgudstjänsten i Pingstkyrkan - sång och musik som lovade Gud för hans storhet och för de resurser han ställer till vårt förfogande för ett liv i Kristus med stabilitet och trygghet: ”Du vår Fader är värdig lov och ära!”, ”Vilken underbar trygghet jag har”, ”Tro på Jesus … han bevarar dig i evighet”.
tomInnan Lars Bergman sjöng en av Lewi Pethrus sånger - ”Tack Jesus för den helige Ande” - frågade Annika honom om vad som fångat hans uppmärksamhet särskilt i de bibelavsnitt om Kristi himmelsfärd (Matteusevangeliet och Apostlagärningarna) som just innan hade lästs. ”Löftet om den helige Ande och de två männens budskap om att Jesus kommer tillbaka”, var Lars svar.
tomElisabeth Lago tog därefter med Annikas assistans vid pianot över i ett knippe sånger. Det bärande temat var de förnyande krafter som får vintern att förvandlas till vår. ”Det som innan såg ut att vara ingenting - bara puff! så exploderade det i naturen”, sa Elisabeth och sjöng (stundtals i duett med Annika) ”Det stod en blomma så skön och blid”. Hon tycker att det är lättare att se Guds storhet i det lilla och nämnde om hur Jesus talar om Guds omsorg om sparven och hur värdefulla vi är i hans ögon innan hon brast ut i ”Så stor är Gud, han råder över världar mång".
tomDen nya skapelse Paulus skriver till församlingen i Korinth om beskrev Elisabeth som en förvandlingsprocess där Guds kärlek smälter ner det kalla för att något nytt ska kunna växa. Børuds ”Efter en vinter med frost och mörker… Gud kan göra vinter till vår” förde över till ett resonemang om hur allting kan bli nytt. Att stanna vid att veta att Gud kan göra allting nytt utan att ta det till sig själv, såg hon som ett missbruk av Guds generositet och resurser. Det kan vara tufft, det kan finnas saker man inte vill ta upp till ytan men här gäller att inte dölja utan att belysa i sanningens ljus. Vi behöver ta itu med det tillsammans med Gud. När Gud får gripa in och förvandla sker nyskapelsen. ”Något nytt skall hända och din väg blir ljus” sjöng hon och nämnde efteråt om de många möten mellan Jesus och människor denna sång rymmer - den blinde vid vägen, kvinnan som ingen vill kännas vid och barnen som Jesus tog sig an.
tom”Var stund vi dig behöver” sjöng vi därefter - den sång Ulf och Annika inledde med - innan Elisabeth avslutningsvis sjöng den irländska bönen ”Må din väg gå dig till mötes”.


linje
[Lördag 7 maj 2016] [upp]
VIP-träff. Körbesök från Borås.
tom



Immanuelskyrkans kör från Borås under Jan-Olof Hermanssons kompetenta ledning gästade Pingstkyrkan på lördagskvällen med ett mäktigt och varierat framträdande.


Bertil Einebrant ansvarade för ljudet och Ambra Spahiu som kommit tillbaka från Albanien stortrivs när hon på nytt kan vara med i den sång- och musikrika miljön i kyrkan.


En timme innan konserten med Immanuelskyrkans kör var sommarölänningar inbjudna till en VIP-träff med tårta och gemenskap som ett uttryck för Pingstkyrkans tacksamhet för den betydelsefulla resurs de utgör i församlingen såväl ekonomiskt och som aktörer i våra gudstjänster som vid kyrkkaffet under sommarperioden.


linje
[Söndag 24 april 2016] [upp]
Tro som växer
tom

Dagens predikant: Eric Carlsson från Lorensbergskyrkan i Kalmar.


Efter många betydande uppdrag i och många insatser vid bygget av Lorensbergskyrkan i Kalmar väntade barnläkaren Eric Carlsson på nya uppdrag från Herren. Men de uteblev. Efter en retreat klarnade det allt mer att det var inte de stora uppdragen Jesus var intresserad av utan att det viktigaste är att leva med honom, att vara kvar i vinstocken, som Jesus uttrycker det i Johannesevangeliet. Vi vill planera och bygga efter punkter och strategier - Jesus vill åt det personliga livet med honom.
tomEric har alltid tyckt om det här avsnittet i Joh 15 - ni ska älska varandra. Uppgifter gör gällande att nära 50% av alla predikningar handlar om kärlek - om så vore skulle våra församlingar se annorlunda ut. Jesus befaller oss att älska vandra. I motsats till dagens upplevelsesamhälle är passionen, känslan i fokus medan tanken och handlingen är i prioritet hos Jesus - sedan kommer känslan. Nåd, sanning, rättvisa och barmhärtighet är något vi bestämmer oss för - kärlek som reflekterar Fadern, Sonen och Anden.
tomFler multikulturella församlingar i olika uppdrag drömmer Eric om - något som kan förverkligas om vi förankras i kärleken och låter Jesus modell för vänskap bli vår modell: Ni (mina lärjungar) är mina vänner. Jag har berättat allt som min far berättat för mig. Vi ska vara kvar i vinstocken bära frukt - Andens frukt där kärnan är kärlek.
tomEric deltar flitigt i Lorensbergskyrkans caféverksamhet - där initierades t ex inbjudan till denna predikan - och vill att detta café ska vara en plats där man i lugna förhållanden kan odla vänskap. Muslimer kommer till Sverige för att möta Jesus, säger han och pekar med tanke på förföljelserna av kristna på hur märkligt det är att kärleksförkunnelsen kan vara så provocerande. Han nämner om Stefanos som tidigt i den nytestamentliga historien mister sitt liv för vittnesbördet om Jesus. Vittnesbördet, berättelsen - vi ska låta kärleken mogna och berätta om Jesus.
tomGud kommer att ta ut nyckelpersoner, tror Eric, människor som når ut till olika grupper där kärleken besegrar rädslan och själviskheten - den ödmjuka kärleken som, likt humusen när en ros gror, utgör grogrunden för ett växande liv med Gud och människor. Det gäller att vi sitter fast i vinstocken som katalysatorer för att frigöra denna tillväxt i vår tid.




I gudstjänstens inledning läste Ingwor Bernström Psaltarpsalmen 121 och citerade Dagens bibelord i fredagsupplagan om förföljelse i vandringen tillsammans med Jesus. En grupp flyktingar från Syrien sjöng - Miriana en solosång utöver det gemensamma framträdandet.
tomAnnika Gren tog över ledningen från Kurt Winzell i gudstjänstens andra del. Tillsammans sjöng vi den finstämda Låt mig växa stilla (Anders Frostenson/Karl-Erik Svedlund) vilket Annika dessutom kompletterade med en solosång om Hjärtats första kärlek. Under gudstjänsten gjordes en extrainsamling för att möta behoven efter Syriens 5 år i krig (Open Doors).


Tony Mater bjöd efter gudstjänsten med hjälp av sin bror och sina syriska vänner samtliga besökare på kyrklunch - kyckling, pommes frites (och sallad) och chokladkaka med glass till det avslutande kaffet. Fullt ös bakom kulisserna under och efter gudstjänsten och med de flyktingansvariga i Borgholms kyrka Anna Lundin Leander och Magnus Johansson som sena gäster när de väl fullgjort sina uppdrag i den egna församlingen. Dessa drog sedan vidare till Köpings kyrka några kilometer öster om Borgholm för att där fortsätta sitt arbete tillsammans med flyktingar.
tom

tom

tom




linje
[Söndag 17 april 2016] [upp]
Israel i bilder
tom

Det var inte bara pastorskollegor Annika umgicks med under vistelsen i Jerusalem i oktober 2015.

18 oktober 2015, nästan på dagen ett halvår innan den här gudstjänsten, hade Annika och Paul kommit hem till Sverige från ett besök i det bibliska Israel. I referatet
från den gudstjänsten kunde vi här läsa: "250 av pastorerna i Pingströrelsens pastorsnätverk har nyligen besökt Israel. Vårt pastorspar Annika och Paul Gren var med bland de 120 i första kullen och hann lagom komma tillbaka innan den här gudstjänsten. Med tacksamhet över att få vara med i Israel berättade Annika hänfört om upplevelserna i Jerusalem och vid Gennesarets sjö - och möten med kristna palestinier, messiansktroende judar, ortodoxa rabbiner och bibelforskare. Tuffa långa dagar med gediget innehåll."
tomDenna söndag gick Paul och Annika växelvis grundligare igenom vad de varit med om. Att besöka platserna var det som gav Annika mest - torra, varma och eländiga ökenpartier, Jeriko, en av dopplatserna vid Jordan, Kafarnaum och Gennesarets sjö där ett oväder bröt ut och inbjöd till att sjunga När det stormar, när det stormar runt omkring.
tomFrån Saligprisningarnas berg med tre avsnitt ur Matteusevangeliets version av bergspredikan gick stafettpinnen över till Paul som innehållsrikt och sakligt stannade vid olika hållplatser i Jerusalem och dess omgivningar - Olivberget med de många gravplatserna, Getsemane, Västra muren och de båda förslagen om var korsfästelsen och gravläggningen ägde rum.
tomDessutom fick vi följa med till det sjudande livet i basarerna och till en sabbatsfirande familj där barnen tillsammans med sina föräldrar i interaktiv frågor-svar-modell fördjupar sina kunskaper i den hebreiska bibeln och där föräldrarna sedan välsignar sina barn ett efter ett.
tom Mötet på stranden vid Tiberias sjö mellan Petrus och Jesus avrundade denna bildkavalkad och utmynnade i sången Närmare dej, Närmare Jesus - det är det enda jag vill.


linje
[Söndag 3 april 2016] [upp]
Petrus omvändelse
tom

Flera nya bekantskaper på estraden denna första söndag i april - flyktingprästen Magnus Johansson och missionären Birgit Flordin (längst till höger i bild) med två Nyköpingsvänner som backup i sångerna.


”Det är en fantastisk text!”, säger Magnus Johansson om samtalet mellan Jesus och Petrus efter uppståndelsen i Johannesevangeliets sista kapitel - ”Petrus måste vara den som berättat det här…”. Magnus är komminister och flyktingpräst i Norra Ölands pastorat och dagens predikant i Pingstkyrkan innan eftermiddagens arbete med flyktingar i Köpings kyrka (Köpingsviks församling) några kilometer utanför Borgholm. ”Vi behöver inte åka till missionsfältet - nu kommer muslimerna hit”, säger han flyktigt innan predikan och berättar att man under den senaste tiden fått döpa 23 flyktingar.
tomDet är smärtsamma saker Jesus hanterar i samtalet med Petrus. Lärjungarna hade i färskt minne att Petrus svor på att han inte kände Jesus och när Johannestexten landar bland de kristna har en del fått gå i döden för sin tro och misstroendet mot dem som i likhet med Petrus förnekat sin tro på Jesus var stort - ”fantastiskt att Petrus delade med sig av detta!”, säger Magnus. Det här gör bibeln så trovärdig: den skönmålar inte utan visar upp de inblandades sämsta sidor - i det här fallet de många fel och misslyckanden som förknippas med Petrus.
tom”Det enda författaren vill visa är hur fantastisk Jesus är.” Han är här som krukmakaren som profeten Jeremia talar om som när ett kärl misslyckas i hand hand gör ett nytt. En äkta tillbedjare kännetecknas av att hon/han är sann. Äkta. I den här stunden med Jesus är Petrus sann. När Jesus från en högre agapekärleksnivå frågar Petrus om dennes relation till honom: ”Älskar du mig mer än dessa andra?” svarar Petrus på en lägre sannare fileonivå där samtalet sedan landar: Jesus gör honom till ledare - han är sann, han är äkta. När vi säger som det är blir vi äkta efterföljare i likhet med till exempel Paulus, som obarmhärtigt sant beskrev sitt förflutna och det som mötte honom.
tomMagnus såg Göran Erikssons sjuarmade ljusstake med Gudsnamnet ”Jag är” och leder tankarna till missbruk av Guds namn. Hur ser fortsättningen på uttrycket ”Jag är…” när vi talar om oss själva? Gudsnamnet är nämnt över oss i dopet och en del av vår identitet. Hur många gånger säger vi ”Jag är…”? Vi ska säga ”Jag är Guds älskade barn”. Det är vår identitet - något som djävulen är ute efter. ”Om du är Guds son, så…”, citerar Magnus från när Jesus frestas av den onde.
tomPetrus vet vem han är: Guds älskade barn, säger Magnus och pekar på vikten av att be om sanningens ande och att vara äkta inför Gud.

Birgit Flordin (Kalmar) sjöng tillsammans med Eva-Maria och Hans Larsson (Nyköping) välkända väckelsesånger: På Golgata, I Herrens händer, Jag får räkna med Jesus i allt och Lugna hamn. Birgit har under många år varit missionär i bland annat Burundi och Kenya (Mombasa) - ett uppdrag hon redan som 5-åring blev förvissad om att hon skulle ha.
tomI gudstjänsten höll Birger Gren parentation över en av församlingens äldsta medlemmar, Ingrid Adolfsson, som fick hembud på påskdagen - uppståndelsens dag.



linje
[Påskhelgen 23-27 mars 2016] [upp]
Påsken i Pingstkyrkan Borgholm 2016
tom

Påskdagens gudstjänst bjöd på ett varierat utbud av sång och musik med Ulf Bernström, Lilian och Ingemar Gard, Lars Bergman, Jan Bergman och Annika Gren (Jan och Annika inte med på bild här) som sångare och instrumentalister. Paul Gren predikade och tog hjälp av Tony Mater som servade några asylsökande syrier med uppståndelsetexten på arabiska. Ingemar och Lilian passade på att fira sina födelsedagar den här söndagen med lite extra pompa kring Ingemars nya toppnivå i ålderstrappan.

Påskdagen: Han dog - men han lever!

Påskdagens gudstjänst var riktigt svårstartad. Först när Annika släppte upp pianopedalen tystnade sorlet när sommarölänningar med värme och glädje möttes igen för första gången på närmare ett halvår. Då hade Annika ändå utökat pianopreludiet ”Han är min sång och min glädje” med en extra runda. Härlig gemenskap rår ingenting på...!
tomAnnika Gren höll i inledning och avslutning av gudstjänsten men huvudansvaret som mötesledare denna söndag vilade på Lars Bergman. Jubilarerna Lilian och Ingemar Gard sjöng och spelade - i några inslag tillsammans med Lars. Det är tyngd i deras framträdanden - välartikulerat, skärpa i såväl budskap som ackompanjemang, bland annat i ett annorlunda arrangemang av sången ”Låt mig få höra om Jesus” och som när Ingemar riktigt kom loss i "Min Gud tillhör äran" och visade prov på mångårig förädling av gudagiven musiktalang.
tomLilian nämnde om den uppståndelsekraft som är så svår att förklara men varje gång hon tänker på den gör att hon känner sig rik. Tillsammans med Lars sjöng hon sånger om Jesu död och uppståndelse, hur Jesus besegrat dödens makt och hur vi i vandringen med Jesus får uppleva hur vår svaghet i honom gör oss starka.

Paul Gren presenterade två tydliga linjer kopplade till korsfästelsen och uppståndelsen: 1. De styrande gjorde allt för att göra det omöjligt att Jesus skulle uppstå: han dödades offentligt - det hade gått ut i hela Jerusalem och fanns på allas läppar. Folket skulle tydligt se att Jesus var död. Man stack ett spjut i sidan på Jesus som en bekräftelse på detta och han blev lagd i en grav bevakad av romerska soldater - alla skulle se att han var begravd.
tom2. Så var stenen borta - graven öppnades för att världen skulle se. På motsvarande sätt visar Jesus att han är uppstånden. Många såg honom - inte bara korta ögonblick utan han äter och dricker med dem under 40 dagar. Apostlarna var vittnen till och vittnade om allt detta: Jesus var inget spöke, ingen ande utan fysisk person - man kunde se honom, ta på honom, känna på honom.
tomUppståndelsen är själva grundbulten i den kristna tron. Paulus skrev mycket om detta och poängterade i sin retoriska polemik med korinthierna ”…nu HAR Kristus uppstått!”. Paulus hade själv mött den uppståndne - en upplevelse som verkligen grep tag i honom och förändrade hela hans liv. Paul poängterade i slutat av sin predikan att påsken - den svåraste helgen för svensken att ta till sig - verkligen är något att berätta om.

I inledningsskedet höll Annika en parentation efter en av våra medlemmar Kenneth Johansson som lämnat jordelivet för det himmelska. Ulf Bernström medverkade med sin trumpet. Ljudansvaret har under påskhelgens möten i vanlig ordning vilat på Göran Eriksson och Bertil Einebrant. Kyrkkaffet den här jubileumssöndagen blev en tårtfest som makarna Gard bjöd på. Vi tackar för detta och önskar er all den rikedom som finns förborgad i den uppståndne!




Lars Bergman och Jan Bergman, just nu engagerade i en serie konserter i
Mellansverige till minne av Einar Ekberg, deltog flitigt i långfredagens gudstjänst med sång och musik tillsammans med Ulf och Annika. Owe Lundgren läste Matt 27: 27-66 om korsfästelsen.

Långfredagen: Jesus övergiven på korset
Den lidande tjänaren i Jesaja 53 var utgångspunkt för Annika när hon talade om hur Gud låter Jesus dö på korset, hur Jesus i den stund han utropar ”Min Gud - varför har du övergivit mig!?” tar vårt straff och förverkligar Guds plan - hur förlåten rämnar i templet och därmed öppnar den ström av Guds kärlek i vilken vi ständigt får stå i direkt kontakt med Fadern: aldrig övergivna eftersom ”Jesus har tagit övergivenheten på sig”.
tomJesus blev övergiven för att visa Faderns kärlek och för att vi aldrig ska bli övergivna, sa Annika och infogade ”Jag vet att han aldrig lämnar mig, han finns där alla dagar” och ”För mig åter till platsen där vi möttes... för mig åter till Golgata” som sånginslag i sin predikan.
tomOwe Lundgren läste Matteusevangeliets skildring av korsfästelsen och betonade vakternas uppvaknande efter att Jesus dött: "Den mannen var verkligen Guds Son!" - en verklighet vi behöver få uppleva i våra liv innan det är för sent.
tomAckompanjerad av Jan Bergman sjöng Lars Bergman om Jesu kärlek i ”I kärlek innerlig”, ”Han hade makt att till sig kalla tiotusen änglar till sitt försvar” och ”Det blod som Jesus göt en gång… ska aldrig mista sin kraft”.




Skärtorsdagens Getsemanestund firades i samband med 11-bönen på onsdagen i påskveckan. Annika ansvarade för samlingen som med Matteusevangeliets framställning som bas (kapitel 26) övergick i nattvardsfirande när Jesus bryter brödet och delar vinet med sina lärjungar. En av deltagarna var Annikas svärmor Ingalill Gren
(mångårig Tanzaniamissionär) som efter den goda gemenskapen i caféavdelningen här väntar på att få skjuts hem.
 


linje
[
Söndag 20 mars 2016] [upp]
Dra mig närmare till dig
tom

Inför palmsöndagsgudstjästen stämmer Annika Gren och Ulf Bernström av med varandra i "Det blod som Jesus göt för mig..." medan Paul Gren och Elisabeth Lago dryftar angelägenheter utanför för den musikaliska sfären. Det hebreiska Hosianna på gula sångblad präglade inledningen av gudstjänsten där Pauls äldre bror Anders Gren innan sin bibelläsning från Sakarja hälsade två kongolesiska bröder välkomna på swahili. Annika predikade med temat "Drag mig närmare till dig" och Elisabeth sjöng solo som vid några tillfällen övergick till duett tillsammans med Annika vid pianot.



linje
[
Söndag 13 mars 2016] [upp]
Välja den goda delen
tom

Magnus Lager (Färjestaden) predikade om de olika prioriteringar systrarna Marta och Maria gjorde när Jesus besökte dem i deras hem i Betania.


Hemma utan anställning, otillfredsställd och frustrerad efter att ha sagt upp sin pastorstjänst i Torsås, alltmer övertygad om hur hans identitet är kopplad till att vara pastor och förkunnare, läste Magnus Lager berättelsen i Lukasevangeliet om Marta och Maria, en text han talat om många gånger, när han upplever Jesus säga: ”Du har din identitet i vad du gör för mig - inte i gemenskapen med mig, du är Marta!”.
tomMaria hade valt den goda delen - att vara med Jesus. Marta prioriterade fel. Man ska börja med Jesus - det blir fel när vi börjar med att göra saker. Vid Jesus fötter får vi den inspiration vi behöver för att sedan göra det vi ska.
tomJesus är här ett föredöme. Tidigare visar Lukas i sin skrift hur Jesus drog sig undan för att be. Trots behoven - och han gjorde det ofta. Jesus prioriterade umgänget med Fadern framför tjänsten. Framför allt annat viktigt. Ensam, i nära gemenskap med Fadern.
tomMagnus citerade en artikel (se Världen idag) om ”Pastorn som helst vill vara ensam” - Martin Cave, pastor i Stavanger, som för 35 år sedan tog över en liten församling som nu vuxit till 700 medlemmar. ”Tid ensam”, är svaret på frågan om vad som lett till denna tillväxt. Martin avsätter inför varje termin 5-6 dagar i ensamhet med Gud utan datorer eller telefon och menar att ta emot är det som genererar produktivitet i Guds rike.
tomDavid i Gamla testamentet och Paulus i Nya sjunger respektive skriver om vikten av att vara med Gud: Gud har kallat oss till gemenskap med sin son Jesus Kristus, skriver Paulus . Även missionsbefallningen förutsätter nära gemenskap med Jesus.
tomHur gör vi? frågade Magnus och presenterade tre ben som bär det kristna livet: 1. Guds ord (läs med öppna sinnen och förväntan, lyssna och utöka en kunskapsbank som den helige Ande sedan kan utnyttja); 2. Bön (Jesus agerande i templet visar angelägenhetsnivån på bön, ”Mitt hus ska vara ett bönens hus”, att be i sin ensamhet nära Gud, att ge bön hög prioritet); 3. Gemenskap (församlingen en oas där folket samlas och stannar, en god gemenskap uppenbarar Jesus).
tom”Ta tid med Jesus!”, uppmanade Magnus i slutet av sin predikan varpå Ulf Bernström spelade ”Hos Jesus, hos Jesus, där trives min själ så innerligt väl” med Kurt Winzell vid pianot. Kurt ledde gudstjänsten och Göran Rudolfsson gav en avslutande appell där han påminde om dopets betydelse för den kristne.


linje
[Söndag 6 mars 2016] [upp]
Bevarad
tom


Orddelarna i ordet "bevarad" utgjorde byggstenarna i denna gudstjänst som under Annika Grens ledning inleddes med en negro spiritual: Låt mig vandra nära dig...

Be + vara = Bevara; Bevara + d = Bevarad: avancerad bokstavsräkning (algebra) i Pingstkyrkan denna söndag. Annika Gren gillar den här formen av orddelskomposition och då ”syftet med bokstavsräkning är att kunna göra generella påståenden…” blev det en späckad predikan med anknytningar till såväl delarna som helheten.
tomBönen som en möjlighet, tillträdet till Fadern genom Jesus som lärde oss hur vi ska be och Paulus uppmaning till församlingen i Thessalonike att alltid be, var några av de tankar Annika ventilerade under orddelen BE. Hon berättade hur hennes planerade bönestruktur i en bönevandring avbröts av en kvinna i nöd och om den välsignelse hon fick bli till när hon tog sig an henna. Annika påpekade därför vikten av att inte blockeras av ritualer utan att låta sig ledas av Anden och vara öppen för det som möter oss.
tomAtt få VARA den man är... Bönen är ett sätt att vara med Gud och med länk till Herdepsalmen (Ps 23) talade Annika om förmånen att kunna ”bara vara” med den gode herden utan de ständiga krav av allehanda slag samhället ställer. Du ska bli något, du ska prestera - krafterna tar slut, dina tankar tyngs ner, förväntningar som finns också i den kristna gemenskapen - men den gode herden säger: ”när du är svag är du stark” och ”min nåd är dig nog”. Det finns ett behov av att få vara sårbar i gemenskapen med andra som man får vara med Gud.
tomOrdspråksbokens råd att framför allt som ska BEVARAs bevara sitt hjärta (ty från det utgår livet) vidgade Annika till att också bevara sin mun och sina tankar och gick vidare till Psalm 121 som beskriver hur Gud som bevarar oss inte blir trött utan alltid har en aktiv vilja till att bevara oss.
tomAnnika nämnde om glädjen hon upplever när hon möter människor hon känt sedan länge och som fortsätter att leva med Gud, är BEVARADe i sin tro. Som pärlan i livet ser Annika att leva sitt liv tillsammans med Gud och få avsluta sitt liv bevarad i tron, bevarad ända hem.

tomEmmanuel Kawara är uppvuxen på en missionsstation i Kongo men bor nu i Kalmar och är aktiv i den nyetablerade församlingen Vardagskyrkan där. Förra sommaren jobbade han på Strömgården i Borgholm och söker nu arbete inom hemvården här.
tomDenna söndag medverkade Emmanuel med sång - om hur Jesus kan hjälpa, också i situationer då man inte väntar sig det och om vårt behov av den hjälp vi får hos Jesus: ”Jag behöver dig mer i dag än i går…” och (i samband med nattvardsfirandet) om möjligheten att få förlåtelse och ett nytt hjärta.



Emmanuel Kawara - från Kongo och aktiv i Vardagskyrkan i Kalmar - sjöng under gudstjänsten i kyrksalen såväl som i inledningen av det påföljande nattvardsfirandet i caféavdelningen. Göran Eriksson såg till att mikrofonen kom i lämpligt läge.


linje
[Söndag 28 februari 2016] [upp]
Jesu andra tillkommelse
tom


Huvudtalaren denna söndag Mauritz Adolfsson tog också hand om merparten av musiken. Ulf Bernström spelade trumpet och mötesledaren Ingwor Bernström kallade upp Göran Rudolfsson till en minikör i slutet av gudstjänsten. En grupp kristna från Syrien vidgade det musikaliska utbudet med sin sång.

Andraé Crouch’s ”Soon and very soon we are going to see the King” som trumpetpreludium riktade direkt in denna gudstjänst i Pingstkyrkan på budskapet om Jesus - konungen som kommer.
tomMauritz Adolfsson från Ölands nordspets tjänstgjorde som predikant. Temat: Jesus andra tillkommelse.
tomI punkt efter punkt presenterade Mauritz profetiska förutsägelser i Gamla testamentet och vad Jesus sagt och knöt an dem till nutida skeenden globalt såväl som i Mellanösternregionen: klimatfrågorna, flyktingströmmarna, Syrienkrisen, den israeliska nationen och förändringar i känsliga våtområden som floden Eufrat och Döda havet.
tom Mauritz poängterade tillförlitligheten i det profetiska Gudsordet och att det därför finns anledning att vara observanta på dessa skeenden kopplade till att Jesus kommer tillbaka så att vi är beredda när detta sker.
tomMauritz kompletterade sin predikan med sånger till sitt dragspel, Ulf Bernström assisterade på sin trumpet då han inte spelade solo, en grupp unga kristna från Syrien sjöng och som avslutning plockade mötesledaren Ingwor Bernström ihop en kvartett som försångare till ”Nu ser jag himlen vilken härlig syn” och ”Allt jag behöver är mera av Jesus”.



Ulf och Mauritz lyssnar in sig mot varandra medan mötesdeltagarna samlas och Gerd Einebrant och Elly Henricsson hinner med ett förtroligt förmiddagssamtal.


linje
[Söndag 21 februari 2016] [upp]
Mellanöstern i fokus
tom


Paul Gren intervjuade sonen Markus Gren om dennes förestående tre månader på kibbutz i Israel. En grupp asylsökande kristna från Syrien besökte gudstjänsten.

I gudstjänsten innan Pingstförsamlingens administrationsmöte denna söndag intervjuade församlingens föreståndare Paul Gren sonen Markus Gren om den förestående vistelsen på en kibbutz i Israel. Riktigt var visste inte Markus än. Han flyger till Tel Aviv 1 mars och får först där på plats veta var han kommer att tillbringa de närmaste tre månaderna.
tomSvallvågorna efter vinterinfluensan höll församlingens pastor Annika Gren hemma varför Kurt Winzell i hennes frånvaro kort berörde tre grundläggande beståndsdelar i församlingsbyggande: tron, hoppet och kärleken.
tomJust när nattvardsfirandet skulle inledas anslöt en grupp kristna från Syrien till gudstjänsten och efter att ha letat och valt mellan olika bibelöversättningar läste en av dem texten ur 1 Kor 11 på engelska som en del i inbjudan till gemenskap vid Herrens måltid.
tomInnan mötesledaren Göran Rudolfsson välkomnade in till kyrkkaffet bjöd de nytillkomna gästerna på en sång ur den syrisk-ortodoxa kristna traditionen.


linje
[Söndag 14 februari 2016] [upp]
Lyssna! Gör som Jesus säger!
tom

Pastorn, evangelisten och fotografen Boppe Perhamn på besök i Pingstkyrkan Borgholm. [Foto nedre raden: Miriam Eriksson]


Det brustna, det som gått sönder och är trasigt är något som särskilt fångar fotografen Boppe Perhamns intresse när han möter verkligheten med sin kamera. Trasigt - men går det att fixa till? Kan det bli helt?
tomPastorn Boppe Perhamn (Västerportkyrkan i Kalmar) använder bilder när han predikar. Bibelns bilder men också sina egna. Denna söndag trasiga stolar, båtar och människor men också ett litet barn som uttråkad av lång väntan förde tankarna till en duva - Noas mätinstrument i processen närmast efter syndafloden.
tomBoppe talar om skeenden som vi inte ser - det som pågår bakom kulisserna och tog Elisa som exempel på hur Gud kan uppenbara och göra den osynliga världen synlig och ge överraskande information till grund för överrumplande aktioner.
tomEvangelisten Boppe Perhamn
för oss till Johannesevangeliets berättelse om bröllopet i Kana där vinet tog slut. Han transformerar detta till människor där vinet tagit slut. Dagens mångfald tar död på oss med drömmar och visioner, men mitt i allt detta upplever vi hur vinet tagit slut.
tomVad gör man när vinet tagit slut? I Kana pekade Maria på Jesus: Gör det han säger! Boppe rekommenderar samma tillvägagångssätt: Lyssna till Jesus: Lyssna en gång till! Våga lyssna en gång till! Om han säger något - gör det!!
tomSmåpratandet med Gud ser Boppe som en viktig umgängesform med Gud. Den ger en upptrampad väg när de verkliga böneämnena kommer. När vi slutat samtala och lyssna tar vinet slut. Vi behöver tillbaka till ordet. Något har gått sönder och vi måste lära oss att hålla tyst och lyssna - lära oss lyssna igen: 1 minut, 2 minuter, 20 minuter. Och som Noa vänta - lyssna och vänta.
tomSom örnarna väntar i bergsskrevorna till dess nya vingfjädrar vuxit ut får vi vänta i stillhet för att sedan på nytt gå in i ett samarbete med Gud - fylla krukorna med vatten och inte ge upp förrän alla krukor är fulla. Gud vill ha samarbete: Vi bär vatten - Gud gör under, han lyfter och ger styrka.
tomDet är inte kört! Ge inte upp! Duvan kommer tillbaka!

Sångerna "Guds källa har vatten tillfyllest" och "Det enda jag vet, det är att nåden räcker" omslöt en inspirerad fotograf/pastor/evangelists inspirerande predikan i Pingstkyrkan Borgholm i mitten av februari.


linje
[
Söndag 7 februari 2016] [upp]
En generös Gud
tom
Med temat En generös Gud berättade några av församlingens medlemmar denna februarisöndag om personliga upplevelser där Gud på olika sätt gripit in på såväl det materiella planet som på det andliga. Karin Mathisen berättade om den bilolycka hon var med om några år in i det nya århundradet och hur de bakomliggande omständigheterna tillsammans med själva olycksförloppet klart visade Guds barmhärtiga omsorg.
tomPå begäran presenterade Ulf Bernström sin väg till frälsningsupplevelse och knöt ihop sin berättelse med att på sin trumpet spela "Halleluja, vilken Gud vi har, som allt förmår!". Gunnel Nordqvist hade någon vecka innan den här gudstjänsten fått problem med ett knä av den omfattningen att det blev mycket svårt för henne att gå ut med sin hund. Hon bad till Jesus om detta och smorde sitt knä med olja och kunde nu med stor tacksamhet deklarera att Jesus hört hennes bön.
tomMånga sånger med dagens tema som huvudinriktning sjöngs, bland annat "Han ger mera nåd när din börda blir större" - vid pianot: mötesledaren Kurt Winzell.


linje
[Söndag 31 januari 2016] [upp]
Ulla och Evald Isaksson
tom


Evald Isaksson presenterar under sin predikan en av Olof Edsingers böcker och kan senare njuta av caféavdelningens delikatesser tillsammans med sin fru Ulla.

Gästtalare: Ulla och Evald Isaksson från Vasakyrkan i Kalmar. Mötesledare: Annika Gren, församlingens pastor. Foto: Miriam Eriksson.

Evald utgick från ett av Paulus brev till Timotheos (inledningen av andra kapitlet i det första av de två bevarade breven): Gud vill något med alla människor - att de ska bli frälsta och förstå sanningen om sig själva och sanningen om Gud. Gud vill att hans karaktär, kärlek, renhet och rättfärdighet ska stråla ut till andra genom oss.
tomDet ligger på vårt ansvar att i vår tid, med den dekadens som råder på det politiska planet och de indoktrineringsströmningar som färgar utbildningen i våra skolor, visa på vad Gud tänkt och vill med oss var och en.
tomUlla berättade om Guds stora omsorg under livets olika skiften - hur han gett styrka och krafter i nya uppgifter, till exempel i samband med deras missionsinsatser i Afrika.



Filip Mathisen i samspråk med Evald Isaksson. Gunnel Nordqvist samspelar med fotografen, Inger Vännström med gruppen vid bordet bakom dem.


linje
[
Söndag 24 januari 2016] [upp]
Bibelns dag
tom

Glädje, gemenskap och planering i gudstjänstens inledningsskede: Göran hälsar på Karin och Filip, Mikael känner sig trygg efter att ha förankrat sitt anförande hos fru Eva och Gideoniten Ulf, sommarölänningar och Borgholmsbor välkomnas av Ingwor och Gunnel, Ruth gläds över att se Altjona, Ambra (här skymd) och Idriz medan Göran gör allt klart för ljudhanteringen.


Gudstjänst i Pingstkyrkan på Bibelns dag. Ur den stora svarta kubiska lådan med etiketten BIBELN tog Annika Gren fram en förpackning plåster, en ficklampa, ett svärd (som hon vilt och djärvt svingade över estraden), en brödbit och till sist en fågelbur. Jag har ju varit barn- och ungdomspastor, kommenterade hon efteråt när hon fick positiva kommentarer efter framträdandet.
tomDet Annika plockade fram ur lådan representerade olika delar av den skatt som döljer sig inom bibelns pärmar - tröst, ljus på vår vandringsstig, Ordets betydelse som skydd och försvar, livets bröd och den frihet som Sonen ger: Gudsordet ska ut! Du som har ordet ska inte sitta i buren!
tomI gudstjänstens inledning presenterade Paul Gren en uppsättning biblar och pekade på bibelns betydelse för utvecklingen av skriftspråk utöver världen, varpå han tillsammans med en trio asylsökande läste Johannes 3:16 på swahili, albanska, engelska och arabiska.
tomMikael Almqvist, ordförande i Gideoniternas* Kalmar/Öland-grupp, presenterade kort Gideoniternas verksamhet. Han kunde berätta att det i dagens utdelningstempo skulle ta 104 sekunder att dela ut de 278 biblar förra besöket i den här kyrkan bekostade. Förra året passerades gränsen 2 miljarder utdelade biblar av Gideoniter i de 200 nationer där de är verksamma.
tomI slutet av gudstjänsten samlades en grupp Gideoniter för att tillsammans med Paul och Annika bedja för de skolbiblar som väntar på att delas ut i närområdet.

*Internationell bibelorganisation


Glädje i gudstjänsten med Ordet som Andens svärd, som plåster i livets svåra skeden och det/den hand som öppnar till frihet. Nere till vänster Johannes 3:16 på swahili (Paul), albanska (Altjona), engelska (Idriz och Ambra) och arabiska (Tony). Uppe till höger Miriams registrering av Gideoniternas och Pauls och Annikas förbön för biblar ämnade för skolan.



linje
[
Söndag 17 januari 2016] [upp]
Jag vet på vem jag tror...
tom

Församlingens pastor Annika Gren fick som ett symboliskt tack en bukett rosor för sin gedigna insats under 2015. Föreståndaren Paul Gren delade ut hjärtan till Niclas (Sverige), Tony (Syrien) och Idriz (Albanien). [Foto: Miriam Eriksson]


Uttrycket ”Jag vet på vem jag tror” ur Paulus sena brevväxling med Timotheos var kärnan i Annika Grens predikan i gudstjänstdelen av församlingens årsmöte 2016. Det omtumlande mötet med Jesus på vägen mot Damaskus som får Paulus att fråga ”Vem är du?” förvandlar hans liv totalt - han slänger allt det gamla för gemenskapen med Jesus och kan i slutet av sitt liv bedyra för Timotheos att han vet på vem han tror.
tomAnnika presenterade ett knippe gestalter i de fyra evangelierna och deras möten med Jesus: Nikodemus och hans frågor som förvandlar hans liv, Petrus som besvarar frågan från Jesus om vem folket säger att han är och Tomas som längtar efter att också han ska få se den uppståndne.
tomVi behöver en personlig tro, sa Annika - vi behöver möta Jesus och så kunna säga ”Jag har faktiskt mött honom, han är min Herre, han är min Gud!”. Vi behöver kunna möta människor med ”Jag vet på vem jag tror”.

Församlingens föreståndare Paul Gren ansvarade för nattvardsfirandet och läste tillsammans med de samlade trosbekännelsen. Under kyrkkaffet presenterade sedan Paul och Annika den omfattande, gediget skrivna årsberättelsen.



Mjuka hjärtan ur familjen Grens hjärtformade gryta blev som en omvänd kollekt denna söndag (med församlingens fotografer riktigt på bettet) - som sig bör kan det tyckas i den positiva trend mängden insamlade medel visat de senaste åren.


linje
[Söndag 10 januari 2016] [upp]
"Jag har kommit!" -- Vem berättar?
tom

Maggan och Ulf Rånge medverkade tillsammans med Ingrid Olsson i söndagens gudstjänst.

Väggtexten "Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd" i Pingstkyrkans fond hade hela veckan efter förra söndagens gudstjänst
följt Ingrid Olsson och blev en självklar bas för det hon ville förmedla i sin predikan i Borgholm denna söndag. Ingrid menade att evangeliet inte får stanna vid ett litet barn vid Josefs och Marias sida utan att vi måste gå vidare och låta det fokusera på korset och konsekvenserna av "Jag har kommit...".
tomIngrid ställde frågan vad Gud vill med våra liv 2016 - inte bara på ett personligt plan utan också i församlingen och uppdraget i vår närhet: att rädda dem som går förlorade. Hon uttryckte sitt bekymmer över hur österländska religioner steg för steg ges ett inflytande i den västerländska kulturen med mindfulness, yoga och reinkarnationsföreställningar som varnande exempel
tom"Vi har världens bästa budskap, som talar om att Jesus vill hela, läka och ge frid!", hävdade Ingrid. Vi behöver därför vara vakande och bedjande. Vi behöver uppfyllas och utrustas av den helige Ande och så få del av det överflödande liv Jesus talar om.

Ulf och Margareta/Maggan Rånge, som i likhet med Ingrid är medlemmar i Filadelfia Södvik, ansvarade för gudstjänstens andra del. Som sammanhållande element mellan de sånger de sjöng påpekade Ulf att det som vi tidigare mött, det vi i dag har och det vi kommer att möta är verkligheter som rymmer möjligheter medan Maggan lyfte fram vissheten om att Gud leder oss och ger de resurser vi behöver i våra liv: "Vart steg jag tar så vet jag att Jesus leder" och "Jesus ge mig av dig själv när jag är svag".
tomPå begäran berättade Maggan i snabba drag om sitt liv och de speglingar av Guds ledning det innehåller. Ibland har hon och Ulf fått fatta tuffa beslut - men som kristen finns en vana att söka Guds väg, sa Ulf, som under en lång tid som nyfrälst ständigt sjöng "Herre led mig dag för dag...".. Ledda av Gud eller gå vår egen väg? Vi vill ju göra rätt...
tom"Varför ska vi blygas för evangeliet", frågade Ulf och fortsatte: "Vilka ska berätta om Jesus i Borgholm?" "Även om de ser med förakt på oss?" Han tog Paulus som exempel på det hårda motstånd budskapet om Jesus kan föra med sig men hur Paulus trots detta ständigt uppmanade de troende att vara glada.
tomInspirerad av två böcker han nyligen läst: "Georg - revolutionären" och "Georg - visionären" berättade Ulf om pingstpredikanten Georg Gustafsson som vid många tillfällen fick vara med om hur Gud gjorde under och tecken.
tomDetta hände på apostlarnas tid, på Guds tid, sa Ulf och frågade: Sker det i dag? Det kommer inte av sig själv. Det kräver bön och arbete! Att ledas av skriften och goda exempel! Vilka ska göra det? Det kanske finns någon Georg här?, frågade Ulf och uppmanade till att bedja om de nådegåvor som leder till under och tecken.
tomUlf avslutade med "Mer av skriften! Mer längtan och mer sug efter det här!" innan han inbjöd till den glädje som inte världen kan ge.


linje
[Söndag 3 januari 2016] [upp]
Norra Öland inleder nya året
tom

Mauritz Adolfsson tillsammans med Gunilla Sundström, Maj-Britt Brunberg och pianisten Mary Simonsson. [Foto och informationsbärare: Miriam Eriksson]

Under sommarhalvåret möter man dem ofta under cafékvällar i Byxelkrok - i Betel några hundra meter in från strandpromenaden nere vid Kalmarsund. Dragspelaren Mauritz Adolfsson brukar vara mötesledare och vid pianot sitter Mary Simonsson - om nu inte Gunilla Sundström behöver det för en solosång med eget pianokomp. Marys syster Maj-Britt Brunberg ger kvartetten den fyllighet och stadga som gör dessa kvällar till välbesökta välsignade möten mellan Gud och människor som söker hans närhet.
tomDen här kvällen - första söndagen 2016 - sjöng de gamla välkända sånger men också en ny lovsång från Israel som Mauritz lärt sig när han nyligen var där. Mauritz inledde med att be om frid över Israel innan han sedan talade om att Jesus kommer snart.
tomMötesledare Göran Rudolfsson bad Gunilla Sundström berätta om sig själv och sitt arbete som kantor och diakon i Norra Ölands Pastorat, vilket hon kryddade med solosång.


linje









linje

tom


tom tom
tom
PINGSTKYRKAN BORGHOLM
linje
Tullgatan 21, 387 34 Borgholm | KARTA
0485 105 93 | pingstborgholm@gmail.com
Bg 851-9266 | Swish 123 096 11 93

Föreståndare Paul Gren
073 616 37 00 | paul.gren@pingst.se
tom
Pastor Annika Gren
070 821 55 21 | gren.annika@gmail.com
tom
linje
Ge ett bidrag till det av krig hårt sargade Syrien på Open Doors hemsida -->
linje
Följ oss på Facebook F A C E B O O K
Följ oss på Facebook
tom
Simon's Dreamproject
Följ Simon Gren, en av församlingens medlemmar, i hans hjälpprojekt i Lushoto, Tanzania - på projektets hemsida, på Facebook eller på Simons YouTube-kanal.
tom
linje
Andra orter på Öland med Pingstförsamling:
Södvik | Färjestaden | Mörbylånga
tom


K A L E N D E R tom Större kalender -->
tom



linje
Webbansvarig, text och foto (om inget annat anges):
Kurt Winzell kurt@winzell.se

 

UN Day 2010Sommarregister VIP-annonsKarta Pingst Borgholm pingstborgholm@gmail.com paul.gren@pingst.seInfo Info Kontakt Ambon på FacebookAnnika Gren FacebookFacebook YouTubeFörsamlingen BrofästetNyhemsveckanFylligare info