tom tom tom tom tom
Pingst Borgholm
tom
tom
tom tom
Dagens bibelord
tom

tom











linje



Det är ett späckat program med många gudstjänster och aktörer av olika slag och karaktär som ännu ett år givit Pingstkyrkan i Borgholm ett verksamhetsår med stor variation i förkunnelse och musikalisk skrud. TACK TILL ER ALLA som (för att i stort citera tidigare framfört tack) "på olika sätt bidragit till att göra det möjligt för oss att vecka efter vecka med påtaglig Gudsnärvaro kunna fira gudstjänst 2017 - med planering, predikan, sång, musik, mötesledning, ljudhantering, produktion av bröd och service vid kyrkkaffet och det omfattande ekonomiska stöd som är med och bär verksamheten. Den vidgning av församlingen som aktiva deltidsboende ölänningar medför ger en bredd vi ödmjukt tackar för."






linje
[Annandag Jul 26 dec 2017]
Julens sånger
tom

Många av de populära julsångerna fanns med på programmet - de flesta som församlingssång - när Anette Grahn (piano) med familj och vänner bistod Ulf Rånge i Pingstkyrkans gudstjänst tillsammans med Pingstkyrkan Södvik på annandagskvällen. Miriam Eriksson läste Lukas framställning av julevangeliet i den ordalydelse 1917 års bibelöversättning erbjuder. I ett kortare predikoinslag lyfte Ulf fram julens freds- och fridsbudskap och det ljus som i och med Jesu födelse tränger in i vår värld och besegrar och skingrar mörkret. I kyrkkaffekulisserna backade Maggan Rånge och Miriam upp Lars Norling som här avvaktar Ingalill Gren när hon tvekar mellan de olika godsakerna. [Foto: Miriam Eriksson. [Annons: Kurt Winzell]]



linje
[Söndag 17 dec 2017]
Simeons möte med Jesus i templet
tom

Pingstkyrkan Borgholm tredje advent 2017. Från Mönsterås kom denna söndag Ulla-Britt och Rune Carlsson över bron för att i Borgholm sjunga och predika - om den åldrige rättfärdige Simeon som väntade på Israels tröst. Gudstjänsten leddes av Göran Rudolfsson som till sin hjälp hade Ulf Bernström och Kurt Winzell som stöd för församlingssången. Den senare inbjöds dessutom att täcka upp makarna Carlsson i deras sånger - (som ett gentjänst gentemot Ulla-Britt som nästan exakt 48 år tidigare var sångsolist när Kurt i denna kyrka gifte sig med Ruth...?). [Foto: Miriam Eriksson och Kurt Winzell]




Den mångåriga vänskapen mellan Ulla-Britt Carlsson och Tanzaniamissionären Ingalill Gren går inte att missta sig på - ej heller Karin Mathisens glädje över att kyrkkaffevärdarna verkar hantera Rune Carlsson med tillbörlig respekt. [Foto: Miriam Eriksson]

Mötesvärdar och kyrkkaffeansvariga: Ruth och Kurt Winzell. Ljudansvarig: Bertil Einebrant.



linje
[Söndag 10 dec 2017]
Människosonen kommer
tom

Pingstkyrkan Borgholm andra advent 2017. Tecken som föregår Jesu andra tillkommelse, att kunna se och förstå vad som är på gång i vår tid och Uppenbarelsebokens hälsning från den kommande Jesus var bärande element i Ulf Rånges predikan denna söndag. Ulf och hans fru Margareta sjöng om Jerusalem där Jesus rider in på en åsna och det framtida himmelska Jerusalem som gav en extra dimension till den parentation efter en älskad medlem som hållits tidigare i gudstjänsten. Församlingssången leddes av Ulf Bernström och mötesledaren Kurt Winzell.

Mötesvärdar och kyrkkaffe: Miriam och Göran Eriksson. Ljudansvarig: Bertil Einebrant.



linje
[Söndag 3 dec 2017]
Jesu ankomst - och andra ankomst
tom

Pingstkyrkan Borgholm första advent 2017. Magnus Lager predikar med fokus på Jesu framtida ankomst/återkomst. Med sig från Färjestaden hade Magnus sin fru Anna-Lena som förstärkte predikans tema med sånger om den som kommer - bland annat ett Hosianna-potpurri, Se min konung kommer och Namnet Jesus, sköna namnet Jesus. Ulf Bernströms trumpet är troget med under gudstjänsterna - denna dag tillsammans med mötesledaren Kurt Winzell vid pianot. Ett mer sällsynt inslag är Bengt Eriksson - Borgholms Elvis - som sjöng Stilla natt, heliga natt till de församlades stora förtjusning.

Mötesvärdar och kyrkkaffe: Gunnel Nordqvist och Lars Norling. Nattvardsansvariga: Miriam Eriksson och Kurt Winzell. Ljudansvarig:Göran Eriksson.



linje
[Söndag 27 nov 2017]
Sök först Guds rike!
tom

Det är många processer på gång innan gudstjänsten börjar. Mötesledaren Miriam Eriksson samråder med dagens predikant Ulf Rånge om den bunt böcker pianisten/organisten Jan Bergman tagit med från Växjö medan Göran Rudolfsson testar lämpliga accentueringar i det textparti ur Hebr 4 han kommer att läsa. Margareta Rånge lägger om planerna så att några rörelsesånger också får plats i programmet och Ulf Bernström och Jan Bergman kommer överens om tonarter i de unisona sångerna. I andra änden av lokalen hälsar Margareta makarna Yvonne och Aron Rudstam från Lekeryd välkomna när Lena Wirström just anlänt till foajén.



linje
[Söndag 19 nov 2017]
Kallelsen att leva som Jesus
tom

Karin Mathisen, styrelseledamot och allt i allo i Pingstkyrkan gjorde med den äran sin debut som mötesledare denna söndag då Magnus Lager (från Färjestaden) predikade om att som efterföljare leva med Jesus så samma sätt som Jesus levde i sin relation till Fadern. [Foto: Kurt Winzell och Miriam Eriksson]


Magnus Lager utgick från två frågor i dagens predikan: (1) Kan man verkligen leva som Jesus? och (2) Hur kunde Jesus ta emot Faderns tilltal - hur kunde han så tydligt se och höra från himlen?

(1) Den första frågan besvarade Magnus med att man naturligtvis inte kan leva som Jesus fullt ut, men att vi kan växa i efterföljelsen av Jesus och så närma oss honom. Jesus gjorde inget annat än det Fadern gav order om - han gick aldrig utanför faderns vilja. Han var Faderns hand och röst i allt - stod under Faderns ledning och gjorde sig beroende av Fadern. Bara då kunde han göra något för Guds rike.
tom
Detta en förebild för oss i Guds rike. Vi behöver ledas av Gud för att bära frukt. Det är viktigt att vi växer till i Jesu efterföljd. ”Som du sänt mig sänder jag dem”, sa Jesus i sin avskedsbön. Det handlar om att vara beroende av Fadern, att kopiera hur Jesus gjorde - som när Jesus tvättade lärjungarnas fötter i ett exempel han uttryckligen gav dem som förebild.

(2) Den andra frågan Magnus ställde - den effektiva kommunikationen mellan Fadern och sonen, tacklade han efter två linjer: (a) dopet i den helige Ande och (b) det disciplinerade andaktsliv Jesus hade.

(2a) När Johannes döpte Jesus och den helige Ande sänkte sig ner över Jesus förlöstes Jesus Messiasgärning: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga … och ge de förtryckta frihet” - smord av den helige Ande genom hela sin gärning. På samma sätt - under den helige Andes inflytande - sänder Jesus oss. ”Tag emot helig Ande!”. Kraften från höjden gör att vi kan leva som Jesus. Genom att göra sig beroende av den helige Ande blir allt möjligt: ”Den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra”.
tom
Innan korsfästelsen utlovade Jesus lärjungarna en Hjälpare - den helige Ande. ”Han ska vara i er för alltid.” Det är något att be om varje dag, att låta sig uppfyllas av Anden: ”Fyll mig med din Ande så att jag kan tjäna dig som Jesus gjorde! Ge mig Anden så att jag kan vara till tjänst när jag till exempel står i kassakön…”

(2b) Jesus var noga med sitt andaktsliv. Han drog sig ofta undan till ödemarken och bad - prioriterade ensamheten, avskilde tid för att vara med sin far. Där hade han sin kraftkälla. Där skapades förutsättningarna för att kunna tjäna människor och se och höra från Fadern.
tom
Lärjungaskap handlar om att ta sig tid till att lära känna Jesus och så lära känna Jesu röst. Vi går inte ensamma när vi vill leva i Jesus efterföljd - han går före, han går med oss. Den man lever nära präglas man av - och nästan automatiskt gör man saker som den personen skulle göra.
tom
Att prioritera bönen och umgänget med Jesus genom Guds ord är en grundförutsättning för att växa i efterföljandet av Jesus, en förutsättning för att kunna se och höra från Gud i himlen. Att lära känna Jesus är inte bortkastad tid utan kvalitetstid som lägger grunden för Guds gärningar i kärlek och kraft bland människor.
tom
Magnus tar smartphonen som en bild på hur Jesus ständigt var uppkopplad till kraftcentralen - online med Fadern - och föreslår att vi på samma sätt låter våra hjärtan vara i onlinekommunikation med Gud, där han kan förse oss med sms, bilder och YouTubefilmer som inspirerar och leder oss vidare.

Är man uppmärksam under skogspromenader hör man fågelsång och lär sig med tiden att urskilja olika fågelarter. På samma sätt bör vi vara uppmärksamma i vår gemenskap med Gud, med ögon och öron uppmärksamma på det som sker i både den andliga och den fysiska världen: Vad vill du säga eller visa mig idag? - att vara vaksamma och lyssna när vi är bland människor för att kunna tjäna dem och Gud, att ta emot från Gud för att förmedla vidare till människor.
tom
Magnus känner ofta tilltal när han läser bibeln - det liksom lyfts fram. Gud talar ofta ganska lågmält till oss genom inre förnimmelser, aningar eller genom en längtan som föds i tankar som kommer: ord, meningar, bilder eller bibelverser. Så talar Herren. Han kan ge frid eller ofrid över olika saker. Händelser kan tala - Gud kan öppna eller stänga vägar för oss eller tala genom människor vi möter. Det handlar om uppmärksamhet för att vara med i det liv som Jesus kallar oss till, att öva sig i uppmärksamhet och urskiljning i vad som är Guds röst och vad som inte är Guds röst, vad som kanske bara är mänskliga tankar. Livets skola för en kristen.
tom
När vi växer i detta tjänar vi Gud mer och mer effektivt och blir redskap för Guds rike. Magnus berättade om hur en polis som var suveränt duktig på att avslöja sedelförfalskningar hade studerat en äkta sedel mycket noga och därigenom lätt kunde se skillnad på äkta och oäkta. När vi studerar Jesus lär vi känna vad som kommer från Gud. Studera den äkta sedeln! Lär känna Jesus!

Tillsammans får vi hjälpa vandra i bön, söka Gud och lära oss som lärjungar att växa i detta att leva som Jesus på jorden - att följa Jesus vilja framför vår egen. I ett liv nära Jesus närhet och beroende av den helige Ande blir allting möjligt.


Ulf Bernström och Kurt Winzell ansvarade för musiken. Göran Eriksson hanterade ljudet. Ruth och Kurt Winzell var mötesvärdar.




linje
[Söndag 12 nov 2017]
Tacksamhet. Glädje. Tillit.
tom

Margareta och Ulf Rånge (deltidsanställd i Pingstkyrkan) bidrog med sång i denna gudstjänst där Nils-Erik Claesson med utgångspunkt i de inledande verserna i Psalm 105 predikade om tacksamhet, glädje och tillit. Mötesledaren Kurt Winzell förankrade gudstjänsten i Fars dags-firandet genom att länka till Paulus fadersdefinition i Efesierbrevets kapitel 3. [Foto: Miriam Eriksson]

Mötesledare och pianist: Kurt Winzell. Ljud: Bertil Einebrant. Mötesvärdar och kyrkkaffe: Miriam och Göran Eriksson.



linje
[Söndag 5 nov 2017]
Söndagen i Allhelgonahelgen
tom

Uno Solinger från Kalmar gästade Pingstkyrkan söndagen i Allhelgonahelgen med en predikan som bland annat förde oss till den stora skaran från alla folk och stammar i lovsång inför den himmelska tronen. Uno ledde också nattvardsfirandet tillsammans med Göran Rudolfsson. Mötesledaren Ingwor Bernström och Karin Mathisen ansvarade för en minnesceremoni där två av församlingens medlemmar som under året lämnat jordelivet uppmärksammades särskilt. Ingwor läste en novemberdikt av Gunborg Nilsson.


Inledande bibeltext (Ulf Bernström):
-- Upp 7:9-17 Den stora skaran inför tronen och Lammet.

Bibeltexter predikan (Uno Solinger):
-- Luk 20:27-28 "...Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande".
1 Joh 3:2-4 "...Vi vet ... att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är".
-- Hebr 11:13-16 - ett persongalleri från hela bibelns värld med människor med tro på Gud.
-- Upp 7:17 "Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”

Tidigt i sin allhelgonapredikan presenterade Uno Solinger en växande trend i vårt samhälle - allt fler människor vallfärdar till kyrkogården med tända ljus. Frågar man om de tror på ett evigt liv säger nog de flesta nej, men om man pratar med dem om deras anhöriga som lämnat dem talar de om att de har gått dit - det har på något sätt bildats en folkets teologi där man enligt Dagens Nyheter följer ett slags ritual när man går till kyrkogården: Man rensar bort det gamla från graven, gör graven fin, säger något om/till den som dött och samlar sedan familjen till minnesstund i hemmet - som en förlängd begravning som fortsätter år efter år. Men det finns inget evangelium, ingen riktig grund.
tom
Bibeln ger oss en grund där vi inte bara hoppas, som om det vore något osäkert - vi har ett bergfast hopp som bygger på en fast grund.

I Paulus brev tilltalar de kristna med ”Ni heliga”. Han menar att vi som kristna iklätt oss Kristus - vi har fått den rättfärdighet som han vann för oss. Vår tro på Jesus förvandlar oss inifrån och när Gud ser på oss som förtröstar på Jesus, ser han oss med kärlek genom Jesus Kristus. Du är en helig människa på väg mot himlen, säger Uno. Vi är inte perfekta men Gud har börjat något i våra liv, och han ska fullborda det fram till Jesu Kristi dag - den dag då Jesus kommer tillbaka.
tom
Vi pingstvänner har lite svårt för begreppet helgon - i katolska kyrkan är det bara döda människa som kan bli helgon - och det ligger en styrka i detta. Uno påminner om Nicko Jonsson som blev frälst, blev en kändis som öppet vittnade om detta men blev kvar i sitt gamla liv när han ständigt ombads att tala om det liv han befriats ifrån. Allt slutade i tragik. VI ska aldrig upphöja människor - ingen klarar av detta i längden. Därför bör vi tacka Gud för att vi ibland får kritik och motstånd så att vi får anledning att rannsaka oss inför Gud själv.
tom
Många års erfarenhet av begravningar har gett Uno insikten att man aldrig vet vad en människas liv lett fram till förrän den människan är död, när man får se henne/honom i ett helt annat perspektiv och den betydelse hon/han haft för andra. Perspektivet kommer naturligtvis at vara ännu större i den eviga verkligheten.

Uppståndelsens verklighet tillhör oss som tror på Jesus. Genom hans död och uppståndelse finns det eviga öppet för oss. Han är den förstfödde från de döda. Om inte Jesus uppstått hade vi inte haft något hopp. Vill vi veta vem Gud egentligen är ska vi läsa evangelierna om Jesus. Det han gör, det han säger och hans sätt att bemöta människor visar hur Gud är.
tom
Det är märkligt att det betraktas som vetenskap att livet uppstått av sig själv, säger Uno och nämner om besvikelsen när man inte funnit tecken på liv från andra planeter - jorden kan inte vara den enda planeten som har liv, menar man. Men Uno tror att det är HÄR - på den här planeten - som Gud har planterat livet och att vi människor är de som är mest lika vår skapare: vi har förmågan att tänka och reflektera; vi kan förhålla oss till gott och ont, rätt och fel; vi har ett samvete; vi kan fundera bakåt i tiden, på nuet och in i framtiden. Inget annat väsen har en sådan möjlighet. Bibeln säger att människan är skapad till Guds avbild. Det är något speciellt, stort och fantastiskt att vara människa.
tom
Gud är det mest vettiga man kan tro på. Det finns människor överallt som tror att det finns en Gud. Det är en fara att vi inte förstår att det hopp vi har inte gäller det här livet utan det liv som kommer. Det är då hoppet går i fullbordan. Min fru och jag talar med Gud om var vi ska bo. Det kan tyckas som en viktig fråga men handlar bara om en tillfällig flytt. Frågan om evigheten är mycket viktigare. Gud vill använda oss där vi finns. Vi behövs i familjen, bland vänner, bland människor - överallt finns det människor med en hunger efter Gud.

Johannesbrevet visar att det inte är i dödsögonblicket vi förvandlas utan i mötet med den levande Kristus, när vi får se honom sådan han är. Då förvandlas vi. Egentligen handlar hela det kristna livet om att se Jesus. Det är när vi ser Jesus, förstår vem han är och böjer oss inför honom - ”jag är en syndare, jag behöver förlåtelse för mina synder, jag behöver ta emot dig i mitt liv” - det är då undret sker. På samma sätt fortsätter det sedan - att vara en kristen människa är ett skådande av Kristus hela tiden.
tom
När vi läser bibeln förstår vi att Jesus måste ha funnits med redan i Gamla testamentet. Det var honom som Abraham siktade i framtiden, det var Jesus trons folk närmade sig hela tiden. När Mose står vid den brinnande busken talar Gud om att han är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud - inte en Gud för döda utan för levande. För Gud är alla levande. Vi kan inte förstå det, men vi kan ta emot det: Jesus Kristus har dött för våra synders skull och uppstått för att vi ska få dela uppståndelsen och det eviga livet med honom. Allt är förberett - och då kan vi bli de människor som i Guds ögon kommer att vara levande även om vi dör.

Lammet ska vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon - Gud vet hur vi människor är. Lammet - Guds offerlamm finns där och tar emot oss. Hans närvaro i den himmelska verkligheten helar allt det som varit smärtsamt i våra liv, allt det som varit svårt. Han som gav sitt liv i blodig offerdöd på korset är också den som i sin kärlek kan leda och trösta oss.

Sånger: Bortom gyllne sol | Mitt hem är där på den andra stranden | Jag har hört om en stad ovan molnen | Tänk när släkt och vänner alla samlas där | Hemland där sol ej dalar

Mötesledare: Ingwor Bernström. Trumpet: Ulf Bernström. Piano: Kurt Winzell. Ljud: Göran Eriksson. Kyrkkaffe: Ulf Bernström, Gunnel Nordqvist och Lars Nordling.



linje


O K T O B E R
Efter den intensiva sommarperioden hade Pingstförsamlingen i Borgholm en retreatmånad utan egna gudstjänster utöver onsdagsbön varje vecka. Därför finns ingenting redovisat här under oktober månad.


linje
[Söndag 1 okt 2017]
Erikshjälpen och Skördefesten
tom

Skördefestsöndagen var den sista söndagen i det gedigna Turistkyrkeprogram som lämnade startgroparna under påskhelgen i april. Daniel Grahn (till höger) var huvudtalare och fick sin predikan inbäddad i mäktig sång och musik framförd av bland andra Lilian Gard, Eva Börefelt, Lars Bergman och Göran Olsson. [Foto: Miriam Eriksson]


Daniel Grahns avslutande bön speglade huvuddragen i den predikan han höll i Pingstkyrkan 1 oktober - sista dagen under Ölands Skördefest 2017:

Tack Jesus för att det är du som ger oss växten, för att det är du som ger oss våra möjligheter. Tack för att det är du som har kallat oss till att vara en del av ditt arbete, ditt ljus, din godhet, din kärlek på den här jorden.
tom
Herre - tack för det som du lagt ner i oss var och en. Du vet att vi är väldigt väldigt olika, vi är skapade unika precis som du själv. Vi har olika möjligheter, vi möter olika människor, en del är duktiga på att evangelisera, andra är duktiga på att brygga kaffe eller sticka/snickra eller något annat - med de egenskaper som du har lagt ner i våra liv.
tom
Och vi ber dig om din välsignelse. Vi ber dig att du ska gräva runt våra gåvor, att du ska gödsla (precis som det står i bibelordet) och att du ska ge oss möjligheter att få blomma ut som du har tänkt i ditt rike. Och att vi ska få betyda så mycket för andra människor, att vi ska få sprida den kärlek och den glädje som det skrivs om när det kommer till Andens frukter, att människor runt omkring oss ska få se att vi bär någonting speciellt med oss.
tom
Jag tackar dig för att vi får vara en del av din skapelse, vi får också vara en del av din församling som har fått detta speciella uppdrag att vårda. Välsigna oss var och en när vi går in i en ny arbetsvecka med allt som väntar - och låt oss bära det lilla i oss som kan bli något väldigt stort. Och ge oss möten med människor som ser vad du har lagt i våra liv.
tom
I ditt namn. Amen.
...


I en komprimerad tidslinje modell bildserie speglas något av gudstjänsten från [1] samtalet där Ingemar Gard tillsammans med LG och Eva Börefelt analyserar Lilians miniformulär och [2] Jan Bergmans entusiasm över Erikshjälpens lyckade grepp med second hand-tält i Societetsparken under Skördefesten (+40.000 kr) och [3] gudstjänstens avslutande lovsång till Herren innan Gunnel Nordqvist tillsammans med Niclas Carlsson och Anna Einebrant förflyttade sig till avdelningen för kyrkkaffe. [Foto övre raden: Miriam Eriksson]




En dominerande bild under sommarhalvåret är att oberoende av om man är permanentboende eller deltidsboende ölänning med någon anknytning till församlingen äntrar man Pingstkyrkan bakvägen. De permanentboende är oftast i klart underläge - som här: Göran Eriksson (nr 4 från vänster) är ensam församlingsmedlem bland (numera) idel Jönköpingsbor - Mats och Ewa Edvardsson, Agnetha Larsson och makarna Roland och Maggan Nilvér. Så småningom förflyttar de sig in i kyrksalen där dagens budskap genom Ordet presenteras i predikan och sång innan de i nya grupperingar samlas vid kyrkkaffeborden som denna skördefestsöndag vart och ett dekorerats med en minipumpa.



linje
[Lördag 30 sept 2017]
Einar Ekberg-konsert
tom

Klintagårdens Oasen var fullsatt när Erikshjälpen bjöd på Einar Ekberg-konsert näst sista dagen på Öland Skördefest 2017. [Foto: Miriam Eriksson]



Utställningslokalen Oasen fylldes av musik (och ljudtester) de närmaste timmarna innan konserten. [ÖVERST] Lars Bergman stämmer av med pianisten Percy Bergman, basisten Jonas Bergström och pianisten Jan Bergman i en av sina solosånger. Therese Hasselgren och Göran Olsson lyssnade in varandra i det gemensamma framförandet av "Gå bönernas bro - den bär!". [MITTEN] Mellan varven kände trummisen Niclas Eriksson och Jonas Bergström in sig i rytm och följsamhet medan Jan Bergman pendlade mellan komp och slutdragen i presentationen av Erikshjälpens globala verksamhet. Till sin hjälp hade han hade han en film med glimtar från olika verksamhetsområden [NEDERST]. [Foto: Kurt Winzell]



linje
[Söndag 24 sept 2017]
Ett är nödvändigt
tom

Nils-Erik Claesson (mötesledare ), Jan Bergman (kantor) och dagens predikant Ann-Kristian Forsman drar upp riktlinjerna för gudstjänsten där Jan introducerar Lydia Lithells sång "Flyttfåglarna" som Ulf Bernström spelar på sin trumpet till Jans ackompanjemang. [Foto: Miriam Eriksson]

Miriam Eriksson läste som introduktionstext i den här gudstjänsten om systrarna Marta och Maria, där Marta servar medan Maria sitter vid Jesu fötter och där Jesus säger att Marta prioriterar fel medan Maria gjort ett bättre val - att lyssna till vad Jesus har att säga. Som liten tyckte Miriam synd om Marta i den här berättelsen - hon blev inte uppskattad trots att hon gjorde sitt bästa för att Jesus och Maria skulle trivas. Det är lätt att vi prioriterar fel, säger Miriam och citerar "Sök först Guds rike och han rättfärdighet..."


"Ett är nödvändigt" - ett spännande ämne, säger Ann-Kristin Forsman när hon inleder sin predikan - för oavsett vilket sammanhang vi befinner oss i kan vi alltid utgå från vad som är nödvändigt. När vi efter sommaren gör en omstart av våra liv inför hösten finns det anledning att stanna upp och fundera på vad som är nödvändigt. Vad är viktigt i livet? - en fråga som utmanar men som egentligen kanske inte har något givet svar rakt uppochner. Det absolut nödvändigaste kan dessutom variera över tid. Ann-Kristin säger att hon nog inte är ensam om att ha fått ompröva vad som är viktigast i livet och att i dag se med andra ögon på vad som är mest nödvändigt just för en själv.

Ann-Kristin gick till nätet och googlade på begreppet "nödvändigt". Ni kan inte gissa vad som är hörnstenarna i livet, säger hon - att få äga en mobiltelefon, en dator, en tjusig bil eller att få spela golf. Det mesta handlade om materiella ting, men frågan är om det är detta som är det vi behöver mest. Däremot det mest basala som mat, dryck, kläder, värme, en säng och en viss del av pengar.
tom
Det handlar om att sätta in vårt liv i rätt perspektiv - i Guds perspektiv. Är allt detta jag gör eller omger mig med nödvändigt för att leva det liv Gud hade tänkt för mig? Det nödvändiga blir lätt att höja sin egen popularitet eller status - allt för egen vinning. Ann-Kristin tänker att om något verkligen är nödvändigt ät det nödvändigt oberoende av något annat. För Ann-Kristin är det nödvändigt att varje dag be - att samtal med Gud kan hon göra utan yttre attribut. För att be behövs inga kyrkor eller att jag är på ett speciellt sätt - jag får vara den jag är. Det är en stor förmån.
tom
Det finns mycket som vi kan plocka bort ur våra liv. I Ann-Kristin:s hem finns en stor IKEA-kasse där de lägger saker som inte behövs men som en gång i månaden lämnas till second hand-butiken. Varje gång känns det som en upprensning i livet och vår upprensning kan bli till välsignelse för någon som behöver det vi lämnar. Att konsumera mindre och i stället använda återbruk tro Ann-Kristin är nödvändigt om jorden ska överleva.

Vårt engagemang för andra gör oss inte självklart till kristna - det är först när vi i vårt hjärta kan erkänna att Jesus är något nödvändigt i våra liv som vi kan kalla oss kristna.
tom
Hur kommer det sig att Gud är nödvändig för vissa, men inte för andra? frågar sig Ann-Kristin - varför kan inte all komma till tro? Hon har inget svar men man måste ge Gud en chans. Gud behöver oss människor som förlängda armar här på jorden. Vi behövs med våra olika gåvor - vi är nödvändiga för Gud liksom Gud är nödvändig för oss.

Vad betyder det att vara en kristen? Först och främst att våga vara en människa, säger Ann-Kristin - att våga erkänna min litenhet, att leva mellan gott och ont, att falla för frestelser och tvivla, men också att i tro och tillit till något som är större än jag själv våga ta emot bekräftelse och förlåtelse. Ibland kan vi få jobba hårt med att förlåta och förstå - oförrätter kan sitt djupt. Det handla om att leva i och av Guds nåd - för det ju bara en som kan ge fullständig upprättelse, och det är Jesus Kristus.
tom
Jesus sa: Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor och jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta så ska ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt. Ord som ger tröst och en förtröstan till att min tro bär och räcker, trots alla mina tillkortakommanden. Min tro är endast mätbar hos Gud - vi dömer gärna och det är lätt att värdera andras tro som svag eller stark. Det ska vi akta oss för. Vi är alla omslutna av Gud, vad som än händer i våra liv, det kan vi lita på - och han finns för alla människor oavsett kön, ålder, hudfärg eller läggning.

At vara kristen - till skillnad mot övriga religioner - är att i mitt hjärta tro på uppståndelsen, att Jesus dog och uppstod för vår skull. för din och min skull. Därför är Jesus viktig för mig. Jag kan vila i att Gud känner mig - en vila som gör att jag inte tappar riktningen eller förlorar mig själv i det som inte är nödvändigt. Alla lockas vi någon gång bort från vägen och just därför är kyrkans gemenskap och gudstjänstlivet så viktigt.
tom
Ann-Kristin ser det som vår gemensamma uppgift som kristna att vara goda förebilder i handling och goda gärningar men också att i bön inkludera varandra. Vi i Sverige har möjligheten att prioritera om vi vill ha Gud i våra liv. Att jag vill ha Gud i mitt liv är en utmaning - att erkänna sig beroende av någon, helst vill jag ju klara mig själv, att vara på egen hand. Men för att jag ska må bra i mitt inre är Gud nödvändig för mig - och jag är inte ensam om att känna så.

Min strävan efter att lära känna Gud genom bönen och genom Ordet, det ger mig den energi som bär genom livet och som jag kan vila i. Gud är min vän som alltid finns där och som jag kan lita på när livet svajar.



Margareta och Ulf Rånge kompletterade predikan med sång till eget gitarrackompanjemang. [Foto: Miriam Eriksson]



linje
[Söndag 17 sept 2017]
Tidens tecken och ändens tid
tom

Gudstjänstens aktörer samlade på estraden: Roland Nilvér (ljudtekniker tillsammans med Bertil Einebrant), Jan Bergman (kantor), Ulf Rånge (predikant och sångare), Maggan Rånge (sångare), Ingwor Bernström (mötesledare) och Ulf Bernström (trumpetare). [Foto: Miriam Eriksson]


Tidens tecken och ändens tid var huvudlinjer i Ulf Rånges predikan denna söndag. Den spände över bibliska förutsägelser, världshändelser kopplade till dessa och det som kan läsas av i vår samtid. Thoralf Gilbrants studier om den yttersta tiden har blivit Ulfs studier och väckt hans intresse för dessa centrala delar av kristen förkunnelse.
tom
Ulf knyter an till hur Jesu återkomst är förutsagd av Jesus själv, av änglarna, apostlarna och profeterna - han nämner särskilt Daniel - och påpekar att även om vi inte vet dag eller stund när detta kommer att ske så är det som på Noa tid - när tiden var inne kom floden.
tom
Det är viktigt att vår förkunnelse speglar att vi tror på Ordet. Det är viktigt att vi låter oss beröras av budskapet om den yttersta tiden och så skaffar oss en beredskap för att möta den. Är vi redo? Lever vi så att vi kan ta emot Jesus när han kommer?
tom
Ulf uppmanar oss att bli läsare igen. Ordet och bönen är primära inslag i vårt kristna liv och ingen klarar sig utan Jesus. Detta gäller inte minst när han kommer tillbaka - det blir en hemsk tid för dem som blir kvar. Vi behöver därför känna nöd inför detta och böja våra knän inför Gud för att låta honom på nytt få vidröra oss i en tid då våldet ökar och kärleken kallnar.

Ulf och Maggan Rånge omramade predikan med några mer eller mindre kända sånger om hemmet i himlen, om tidens mörker och en framtid i ljus: Det finns en framtid - en underbar framtid...! Ulf Bernström spelade tillsammans med Jan Bergman Flyttfåglarna på trumpet och piano. PeO Larsson (församlingens ordförande) gav en rapport från Ukraina där den osedvanligt stora missionsgåva som samlades in i Pingstkyrkan i Borgholm förra söndagen gav kristna aktiva i hittills obearbetade områden där möjlighet att fortsätta sitt arbete.

Ingwor Bernström var mötesledare, Altjona och Idriz Spahiu mötesvärdar medan Roland Nilvér och Bertil Einebrant ansvarade för ljudet.



För att gudstjänsten skulle nå full funktionalitet krävdes insatser också nedanför estraden som t ex när Monica Bergman stämmer in i den unisona sången och när Altjona och Idriz Spahiu som mötesvärdar tar hand om mötesbesökarna när det är dags för kyrkkaffe. [Foto övre raden: Miriam Eriksson]



linje
[Söndag 10 sept 2017]
Läs din bibel och bed varje dag...
tom

Lilian Gard sjöng ännu en gång i Pingstkyrkan om den varma livgivande gemenskapen med Jesus, Pelle Hörnmark predikade om den varma livgivande gemenskap bibelordet planterar. Pelle ledde gudstjänstens nattvardsfirande assisterad av pingstförsamlingens allt-i-allo Karin Mathisen och mötesledaren PeO Larsson, tiilförordnad ordförande i församlingen. [Foto övre raden: Miriam Eriksson]


Med ett citat ur den förre FN-generalsekreteraren Dag Hammarskjölds "Vägmärken": "Pröva icke vart varje ditt steg för dig: endast den som ser långt hittar rätt" inledde Pelle Hörnmark sin predikan i Pingstkyrkan. Bittra upplevelser från Dag Hammarskjöldsleden, vandringsleden i Lapplands fjällvärld, ett felsteg under vandringen som tvingade Pelle denna söndag att med kryckor äntra estraden - gav upphov till ett reviderat citat: Det är viktigt att pröva vart varje steg dig för - det går inte att bara se långt i livet. Detaljerna har också betydelse.

Likt ett musikaliskt rondo med ett grundtema som gång på gång återkommer med varierande mellanpartier rullade Pelle ut sin predikan kring sången "Läs din Bibel och bed varje dag, om du växa vill" med citat från profeterna, psaltaren, evangelierna och breven. Sången fick han lära sig sjunga i söndagsskolan. Den sjöng han gång på gång på 60-talet - dock inte här denna söndag...

linje

[1] Habackuk 3:17-18. Pelle fascineras av att profeten Habackuk mitt i det elände han beskriver vill lova Herren - det är ändå Herren som fört honom upp på höjderna i hans liv och gett honom kraft att vara på de platåer som det är svårt att vara på. Det är en ”hemlighet” i våra liv att lova Herren även när det är svårt. Gud är god - och även om vi saknar pengar, sliter av hälsenan eller ligger döende på sjukhuset kan vi få höja våra hjärtan i lovsång till Gud. Det finns något på insidan som blir starkare än de yttre förutsättningarna.
tom
Den som får tag i detta får kraft att möta svårigheterna med en annan ton, ett annat perspektiv och ett annat fokus, får kraft att orka gå när andra faller, orkar resa sig när man är slagen till backen. Att bli arg på Gud är det sämsta vi kan göra - är det någons famn vi borde falla i hur det än ser ut så är det i hans. När vi hittar detta källsprång från Gud kan det ändå finnas en ton av lovsång på våra läppar - vad som än händer.

[2] Ps 1:2. Läs din Bibel och bed varje dag om du växa vill - det är vad Psalm 1 säger: ”…den som har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt” - den som läser det levande gudsordet och lever med denna föda på insidan kommer att bära frukt. Detta är hemligheten med Habackuk - han hade denna källa på sin insida som ger kraft även när livet är svårt. Därför ska vi inte fuska med vår bibelläsning. När vi sitter i en affärsuppgörelse är det Gudsordet som är det styrande i vårt liv, eller om vi sitter i en arvstvist är Gudsordet där levande och vägledande och förmår göra något på insidan

[3] Bära frukt. Ibland är vi fokuserade på att bära frukt - men texten här (Ps 1:2) säger inte det: om vi tänker på och begrundar hans ord kommer vi att bära frukt. Om vi är noga och rädda om vårt andliga liv kommer vi att bära frukt - det kommer som ett naturligt flöde.
tom
Det finns en risk att vi stirrar oss blinda på att vara fruktbärande i stället för att försöka leva i det som är Guds ord. Jesus i Joh 15: ”Förbli i mig - utan mig kan ni ingenting göra. När ni är i mig kommer ni att bära rik frukt…”

[4] Matteus 25. De rättfärdigas frågor ”Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka?” i liknelsen om den kommande domen visar att frukten inte är något vi kan pricka av eller skriva ner - om vi är allmänt rädda om vårt andliga liv tror Pelle att vi är mycket mer till välsignelse än vi kan ana.

[5] LP-verksamheten. Pelle gillar att man inom LP-verksamheten på morgonen, vid lunch och på kvällen läser bibeln och ber och däremellan samtalar och så drar ner livets rötter mot detta levande vatten för att få kraft att stå över de svårigheter vi möter - att kunna stå emot en oförrätt, kunna förlåta dem vi tycker inte borde förlåtas när de gjort oss illa. Vi ska vinnlägga oss om att läsa Ordet.

[6] Ef 1:17— Paulus ber i brevet till Efesos att de troende ska få kunskap - att deras hjärtas ögon ska få ljus för att förstå vilket hopp Gud kallat oss till. Han ber att de från insidan ska se och bedöma omvärlden med andra ögon för att så få kraft och styrka till den inre människan genom Guds Ande. Det är när vår inre människa blir stark som vi förmår att uträtta de stora tingen i livet. När vår inre människa växer kommer vi att kunna bli föredömen för andra, bli fruktbärande och till välsignelse för andra.
tom
När Paulus ber om att de ska kunna fatta längden, bredden, höjden och djupet så är det tillsammans med alla heliga, Det är inte en enda kyrka, ett enda samfund som har hela sanningen - det är tillsammans med alla de heliga som vi förmår att förstå mer. Att öppna våra hjärtan för våra bröder och systrar är något väldigt viktigt. Det stora i Guds rike är att ha denna ödmjuka inställning, detta förhållningssätt, att Gud uppenbarar sig i andra församlingar och kyrkor. Detta ber Paulus om - att gemensamt förstå hur väldig Gud är.

[7] 2 Kor 4. Paulus skriver till Korinth: ”Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna” - det finns alltid någonting mer än det svåra. När vi har den här kraften i vårt inre kan vi hantera det vi möter säger Pelle och jämför med hur man hanterar en fyrhjulsdriven bil på en lerig väg i en flod i Afrika där man ibland tvingas lägga i någon typ av djungelväxel för att ta sig igenom de svårigheter man möter. Möjligheterna har vi i vår inre människa.
tom
Det bästa tips man kan ge en människa är att läsa bibeln - begrunda detta Guds ord, leva med detta, memorera och meditera över det, be till honom och låta den INRE människan leva. Så kommer inte livets leda att ta livet av dig och mig. Det sitter på insidan!

[7] Klagovisorna 3. Jeremia beklagar sig i Klagovisorna över hur svårt livet är: ”Jag har glömt vad lycka är…” ”men min själ tänker ständigt på det och sjunker ihop inom mig … detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp: Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, det är inte slut med hans barmhärtighet.”
tom
Livet kan vara besvärligt men om du bär detta (som Ps 1 lär oss) på insidan kommer ändå slutstationen vara att Hans nåd är inte ute. Hans barmhärtighet räcker till - det finns tillräckligt i mig i mitt liv för att klara detta och leva igenom det här.

Så: Läs din bibel och bed varje dag - om du växa vill.





Anders Blåberg (som nyligen predikade med samma fokus på regelbunden bibelläsning) samtalar med Pelle Hörnmark tillsamman med sin fru Ann-Christine och Nisse Claesson. Innan gudstjänsten och kompuppdraget till hustrun Lilian testade Ingemar Gard några attraktiva brytningar och övergångar på serveringslokalens piano medan mötesbesökarna samlades - här utbyter Agnetha Larsson några gemenskapens ord med en av många sommarölänningar som ofta besöker församlingens gudstjänster. [Foto övre raden: Miriam Eriksson]



Många av de sommarölänningar som besöker Pingstkyrkan i Borgholm spelar också golf. Den 10-11 september anordnades den årliga tävlingen mellan stockholmare och övriga landet. I år gästades Ekerum av en kvartett från Jönköping som också kom att vinna bataljen. På bilden syns Roger Svedberg från Stockholm (tv) och Kenneth Ståhl från Jönköping (th) innan utslag på första tee.
[Text och foto: Mats Edvardsson]



linje
[Söndag 3 sept 2017]
Gudsbilden - Vem är Gud?
tom

Jan Bergman (kantor), Nils-Erik Claesson (mötesledare) och Lars-Åke Egerbo (predikant)- med lång och bred erfarenhet av samarbete med varandra bakom sig - är nu redo att ta sig an denna första septembergudstjänst 2017 i Pingstkyrkan. [Foto: Miriam Eriksson]


Lars-Åke Egerbo - pastor, missionär och biståndsarbetare - predikade med fokus på frågorna om vem Gud är. Josef Tingbratt från Ljungby hade sin musikfamilj med sig. Hans fru Susanne och Jan Bergman ackompanjerade på pianot när han inte kompade sig själv på gitarren. Han marknadsförde den kommande Ekbergkonserten med en av Ekbergs sånger och sjöng på Lars-Åkes önskan Roland Utbults "Min Gud är verklig - hans Ord har kraft". Men mest var det eget material på repertoaren - en av sångerna framförd av deras dotter Juni medan pappa Josef spelade på gitarren. [Foto: Miriam Eriksson (Junibilden) och Kurt Winzell]

...

Mötesledare: Nisse Claesson. Mötesvärdar: Gerd och Bertil Einebrant, Niclas Carlsson. Piano/orgel: Jan Bergman. Ljud: Bertil Einebrant. Kyrkkaffe: Kerstin Claesson och Monica Bergman.



linje
[Söndag 27 aug 2017]
När Gud ger, ger han alltid mer
tom

Innan dagens predikant - Anna Lundin Leander, kyrkoherde i Norra Ölands Pastorat - äntrade predikstolen begav hon sig ut i bänkraderna i en laborativ lektion om människors och Guds matematik - subtraktion och integraler när limes mynnar ut i det gränslösa. Radarparet sångsolisten Lars Bergman och pianisten/organisten Jan Bergman hade redan innan gudstjänsten gjort överenskommelser som kom de tacksamma lyssnarna till del. [Foto: Miriam Eriksson och Kurt Winzell]

Man ska alltid dela något när man kommer till kyrkan, sa Anna Lundin Leander, kyrkoherde i Norra Ölands Pastorat, i en uppmjukande programpunkt innan det var dags för hennes predikan. 16 geléhallon i en burk delas ut i kyrksalen och för varje hallon som delas ut minskar antalet hallon i burken - mattelektion 1.
tomAndra lektionen: ett grön A4-ark. Arket är Guds kärlek. Hur många hörn har Guds kärlek?, frågar Anna. Svar: 4. Hon klipper av ett hörn, ger bort den avklippta triangeln med tre hörn. Ett nytt hörn bildas på arket. Antalet kärlekshörn ökar varje gång Anna klipper - fyra nya hörn för varje klipp. Hon jämför det med geléhallonsburken där det hela tiden blev allt färre kvar och till slut var helt tomt.
tomAnna påminner om hur cirkelns periferi/rand kan beskrivas som summan av oändligt många sammanhängande hörn och överför detta på Guds oändliga kärlek. "Ju mer du ger av Guds kärlek desto mer har du kvar", säger Anna och citerar Johannes: "Vi älskar därför att han först älskade oss".

Gud kan vara lite brutal ibland när han vill påminna oss om saker, säger Anna och kopplar strömmen av asylsökande 2015 till det valspråk hon alltid haft för församlingens uppdrag: att välkomna, rusta och sända människor. "Det hände något 2015 som gjorde att jag och många i kyrkan upptäckte skillnaden mellan vår matematik och Guds matematik - jag drabbades av Guds nåd." Några ögonblicksbilder knyter samman händelserna.

[1] Borgholm
. En inte direkt smickrande händelse tidigt 2015: En ung man från Mellanöstern, troende med muslimsk bakgrund vill tala med prästen. Han säger att hans omvändelse inte blev fullbordad i hemlandet - han är inte döpt. Annas överordnade säger att man inte får döpa asylsökande innan de har uppehållstillstånd eftersom det är så farligt för dem i hemlandet. Så hon sa "Nej - jag tänker inte döpa dig", och försökte förklara för den unge mannen att det är farligt för en muslim att bli kristen: dop är farligt. Med ett leende från ena örat till det andra förklarade han att han visste det - att det var därför han är här. Han bad om ursäkt, han visste inte att det var farligt för henne här. Förra gången det var dop hemma hängde de prästen och han hann inte bli döpt... Men han kunde kanske få en bibel på sitt språk?

[2] Norrbotten. 1980-talet. Anna var aktiv i Kyrkans Unga och gick på ekumeniska väckelsemöten där en profetia säger: "När den första muslimen blir döpt kommer väckelsen. Det är svårt för muslimer att bli kristna - när detta sker är Guds Ande verksam med stor kraft. Den dörren är så hårt stängd och det behövs mycket kraft för att öppna den. Då kommer himlen att vara öppen."
tomAnna var då tonåring och för ung för att fatta att det skulle kunna gälla henne men upptäckte när tiden väl var mogen något viktigt - att Gud förberett något stort. Hon hade räknat rätt så många år: 10-1=9, 9-1=8, men hade inte räknat med att när Gud ger, ger han alltid mer, och när vi ger av Guds gåvor blir det rätt - även om det inte är lätt.

[3] Kalmar Domkyrka. December 2015. Dags för bibelstudiegruppen att ta steget efter intensivläsning av grunderna i kristen tro. Dags för dop. Anna var en av dopprästerna men kände inte alla i gruppen. Hon hade godkänt en till dop, men denna hade vittnat för sina landsmän så snart kände Anna namnet på 4 killar och när det var dags till dop var de 8 - Guds matematik. Från 1 till 4 till 8 - Anna blev överväldigad av att Gud räknar på ett annat sätt. Många var församlade vid dopet - väldigt berörande, många sånger, många böner, många känslor.
tom Det var ett dop på liv och död. Några av de döpta fick gå under jorden - det var för farligt att finnas öppet i samhället. För Anna och flera andra är det tydligt att det är ett dop i Vatten Och Ande. Präster och dopkandidater blev lika påverkade av Guds Ande - att himlen verkligen regnade ner över oss alla. "Jag blev väldigt omskakade av kraften i Guds Ande. Det här är inte mitt vanliga jag - jag brukar inte brista ut i tungotal i pågående gudstjänst. Men för min personliga del började en ny tideräkning från 14 december 2015."
tom Det här var - med Guds matematik - ett sätt att rusta för det som skulle komma. Vi behövde verkligen den här duschen i nåd och kärlek. Några fick gå under jorden, en fick utvisningsbesked och väntade dödsstraff men i dag är den här dopgruppen i trygghet - inte alla har fått uppehållstillstånd men de är trygga. Det har varit kamp för varje själ - speciellt i den här första bibelstudiegruppen.
tom Vi har mött modiga kristna som efter bibelstudier och dop förbereder sig för att dö för sin tro. Vi har mött helande, under och nyskapad tro hos dem som är barndöpta och har en barnatro. Vi har sett Guds Ande verka i de nydöpta och i en församling som ställer sina gåvor i Andens tjänst. Det stora undret är att så många upplevt Guds kärlek och mött Guds överflöd.

Under två år har Anna levt Apostlagärningarna. Jesus hade tolv lärjungar - tolv unga vuxna män som valde att följa Jesus, rustades, sändes ut och vittnade. När asylförläggningarna stängs sänds de vi har döpt nu ut. Det är ingen rolig utsändning, för många av dem utvisas till länder där det är förenat med dödsstraff att vara kristen. Några stiger inte på planet till Kabul och lever underground - jag måste vittna där ingen annan går.
tomAnna har haft bibelstudium med en kvinna som lärde sig Markusevangeliet utantill - jag blir hemskickad, min man tar mitt barn, tar mitt liv, men jag vill kunna Markusevangeliet när jag skickas i väg hem så att jag åtminstone kan minnas det innan de skjuter mig.
tomAnna frågade en kille vad som kommer att hända: Min familj förskjuter mig, regeringen skjuter mig, byborna kommer att stena mig men de kan bara döda mig en gång så jag hoppas att jag hinner berätta om Jesus någon gång innan de hinner döda mig för jag sätter inte mitt ljus under skäppan - jag är kristen. Jag vet att skickar man ut honom blir han ett vittne, säger Anna.

Kanske hälften av de 40-50 vi döpt stannar i Sverige. Vad händer? Många pingstpastorer som Anna talat med säger att det händer något när de kommer in i deras församlingar. De har med sig ett Mellanösterntemprament - tron är lite varmare, inte så lagom och de som är häftigt härligt underbart omvända och döpta som vuxna - det är väldigt unik - många vill stanna här i vår närhet om man hittar någonstans att bo. Jag tänker att det blir en förnyelse i våra kyrkor, lite varmare när de kommer att stanna hos oss.
tomMånga av de här känner sig inte hemma i Svenska kyrkan - här i Köpingsvik och i Högby känner de sig hemma - men när de sänds till andra delar av landet hittar de ofta till pingstkyrkor. Vad vill Gud lära oss med det här? Det är lite spännande att se vart det här leder. Det avstånd som traditionellt sett funnits mellan våra kyrkor Gud lär oss något från två håll.
tomJag följer dessa nydöpta med visst intresse för det är så ofta de kommer till en pingstkyrka, och jag får en rätt god dialog med pastorer och församlingsföreståndare dit man kommer. Vi har samma syn på så mycket - vad är det lilla som skiljer? Det är kanske något vi kan hoppa över när språket inte finns och vi ska översätta till dari eller farsi eller något annat. Det viktiga är att vi står bredvid varandra och lovsjunger Jesus - resten kan väl vänta lite - och de trivs väldigt väl i den församlingsmiljö som finna när man tagit emot dopet och tron och gjort ett aktivt val. Så har det också att göra med värmen i församlingen så generositeten som finns i pingstkyrkorna har varit en bra växtplats för mina dopkandidater här.

Med 1 Joh 4:10 "Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder" avrundar Anna sin predikan. Vi börjar och slutar vid korset - det är det som gäller, och vi börjar och slutar i bönen, för då öppnar vi oss kärleken och drivs dit där Guds kärlek behöver synliggöras.
tomAnna vädjar om fortsatta förböner för dem som kommer till tro och dop här på ön - för alla som inte upptäckt kristen tro och allvarlig uppriktig livsviktig bön för de unga kristna som sänds iväg. Vi har killar som om de stiger ombord på det där planet blir de skjutna ganska kvickt - de vill hinna vittna först innan de går till martyrier och några killar som lever underground i Sverige och Europa och söker kyrkor och församlingar som kan förse dem med mat eftersom man bor på gatan - förbön för de unga kristna som vittnar i Europas värsta kvarter att de inte hamnar i kriminalitet utan står fast vid den goda vägen



Mötesledare/solosång: Lars Bergman. Mötesvärdar: Göran Rudolfsson och Kurt Winzell. Piano/orgel: Jan Bergman. Trumpet: Ulf Bernström. Ljud: Magnus Fransson och Bertil Einebrant. Kyrkkaffe: Miriam och Göran Eriksson.



linje
[Söndag 20 aug 2017]
Jesus - syndares vän
tom

Matteus kallelse och omvändelse i mötet med Jesus och hans stora föredöme att bjuda in Jesus för att hans gamla vänner skulle få lära känna honom tillhörde kärnpunkterna i Uno Solingers (Kalmar) predikan i Pingstkyrkan. Innan predikan miniintervjuade mötesledaren Kurt Winzell (uppe till höger) Uno om hans väg till predikantgärningen och hans erfarenhet av enkel fruktbärande ekumenik. Filip Mathisen inledde gudstjänsten med bibelläsning (om Andens gåvor) och bön. [Foto: Miriam Eriksson]

Jesus är syndares vän - mer än någon annan, poängterade Uno Solinger i sin predikan om mötet mellan Jesus och Matteus (skildrat i Matteusevangeliets kapitel 9). Matteus som förmodligen på distans lyssnat till Jesus och i sitt hjärta längtade efter att få möta honom får en inbjudan: "Följ mig!" - och Matteus steg upp och följde honom.
tomMatteus bjuder hem sina arbetskamrater och vänner tillsammans med
Jesus till en fest och den erfarne Alpha-kursledaren Uno beskriver hur dessa, föraktade tullindrivare och syndare, i trygg acceptans från Jesus delar måltid med honom och hans lärjungar och samtidigt ges möjlighet att ventilera de stora frågorna i livet med honom.
tomDe som i andra sammanhang så ofta upplevt sig vara nedvärderade kände sig här älskade, sedda, uppskattade, viktiga och värdefulla. Sådan är Jesus. Då som idag. Han inbjuder oss till möte, dömer oss inte
utan ger oss kärlek. Han älskar oss oändligt mycket. Han gav sitt liv på ett kors, ensam och övergiven, för att rädda och frälsa varje människa. Vi vet att han i sin död betalade priset för vår synd och öppnade vägen till Gud. Han besegrade dödens makt som vill tynga ner vår liv och omintetgöra vår existens - han har brutit dödens makt på det området. Löftet till rövaren på korset
"idag skall du vara med mig i paradiset" är ett löfte om en öppen dörr till Gudsriket för varenda människa - också till oss. Nåden, förlåtelsen och det nya, eviga livet erbjuder han fritt för den som vill ta emot.
tomDet är egentligen bara en sak som kan förändra en människas liv i grunden - kärleken. Att möta Jesus är att möta den kärlek Gud har till varje människa - detta är själva centrum i det kristna budskapet. I mötet med Jesus händer det där förunderliga - han kan verkligen förvandla en människas liv. Något i mötet med honom ändrar livets inriktning, vi blir inte färdiga men får ett mål för den korta vandringen här som också sträcker sig in i den eviga världen.
tomU
no frågar hur vi ser på varandra, hur vi ser på människor. Våra attityder till människor avgör väldigt mycket. Det är vår uppgift att visa att barmhärtighet är mer värt än offer. Det viktigaste vi kan göra är att föra det kristna budskapet vidare - att berätta vad Jesus gjort i våra liv kan ofta öppna dörrar för andra människor. Uno menar att vänskap och tro hör samman på något sätt. Det är i vänskapsrelationer vi kan berätta för andra om vår tro.
tom
De fariséer som fanns med hos Matteus irriterade sig över att Jesus inte förstod att man måste avskilja sig från syndare för att vara helgad. Jesus hanterar fariséerna med respekt men uppmanar dem till eftertanke (i ett jobbigt citat från Gamla testamentet): "Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." Jesus öppnar fönstret för dem - det är kanske något de inte förstått?
tom
En svaghet vi har är att vi tycker att vi själva är bättre än andra. Det är så enkelt att göra den jämförelsen för vi vet ju inte vad som ligger bakom andra människors handlingar eller tankar. Vi behöver få se människorna med de ögon Jesus har. Jesus vill hjälpa oss att förstå att det i varje människas hjärta finns ett evighetsbarn, någon som långt därinne längtar efter Gud.

tom



Magnus Fransson (Södertälje) skötte ljudet assisterad av Bertil Einebrant (till vänster). Ulf Bernström och Jan Bergman (Växjö) ansvarade för musiken på trumpet och piano/orgel. [Foto: Miriam Eriksson]

Mötesledare: Kurt Winzell. Mötesvärdar: Miriam Eriksson och Ruth Winzell. Piano/orgel: Jan Bergman. Trumpet: Ulf Bernström. Ljud: Magnus Fransson och Bertil Einebrant. Kyrkkaffe: Gun och Ingvar Svensson och Maggan och Roland Nilvér.



linje
[Lördag/Söndag 12-13 aug 2017]
Symfoniska klanger i Ölandskyrkor
tom

Dirigenten Göran Johansson anför Pingstkyrkans Orkester (Jönköping) i den avslutande gemensamma lovsången i Pingstkyrkan Borgholm på söndagen. [Foto: Kurt Winzell]

linje
INSÄNT FÖRSLAG TILL ARTIKEL I ÖLANDSBLADET:

Filharmoniska vindar i öländska kyrkomiljöer

tom
En filharmonisk vind svepte i helgen in över Köpingsbukten - virvlade in i Köpings kyrka på lördagskvällen i en Gotländsk brudmarsch och bredde senare ut Pettersson-Bergers Sommarsång i Pingstkyrkan Borgholm på söndagsförmiddagen. Ett fyrtiotal musiker och sångare från Södra Vätterbygden med samlingsnamnet Pingstkyrkans Orkester i Jönköping - mer eller mindre rutinerade musiker i olika åldrar och församlingstillhörigheter - besökte Borgholmsregionen när sommaren börjar rundas av.
tom
Evenemanget är en del i Turistkyrkans sommarsatsning med Pingstkyrkan i Borgholm där Lilian och Ingemar Gard, som sommarölänningar med fritidshus i Kårehamn, ofta bidrar med sina kompetenser som musiker, arrangörer och ledare - Lilian som sångare och körledare, Ingemar som ackompanjatör från pianot. Den erfarenhet de har från kristen musikproduktion i svensk television under 80- och 90-talet har medverkat till att den Jönköpingsorkester som nu besökt Borgholmsregionen nått professionell kvalitet och mognad. Ingemar har dessutom, tillsammans med helgens dirigent Göran Johansson, sett till att merparten av det musikaliska utbudet fått lämplig skrud för orkesterns instrumentuppsättning.
tom
Som grädde på moset har manskvartetten AVB (Arvidsson Vocal Band) flitigt medverkat med sånger i ett Bill Gaither-koncept - southern gospel med klart fokus på Jesus: Jesus på korset, Jesus den uppståndne och Jesus som befriar från synd och i gränslös kärlek bjuder in alla till gemenskap med Gud. Stundtals sprängdes kvartetten för att släppa in Lilian Gard som fjärde gruppmedlem med soloinslag - som när den amerikanska gospeln i inledningen av söndagens gudstjänst byttes mot Pelle Karlsson-stuk med bland annat ”Han är min sång och min glädje”.
tom
I ungefär vart tredje inslag agerade Lilian Gard och Bo Stålenbring som solister (eller i duett). Också här med renodlat fokus på Jesus och hans fokus på och försonliga omsorg om människan och den framtid som väntar i gemenskap med honom - i sångtitlar som ”Herre till dig får jag komma”, ”Han går aldrig förbi dig”, ”När jag faller”, ”Vilken värld det ska bli” och ”More than Wonderful”.

Köpings kyrka fullsatt. Pingstkyrkan Borgholm mer än fullsatt. I Köpingsvik spelade Lars Gunnar Argus på sin tvärflöjt med orkestern en sats ur en oboe-konsert av en (för de flesta) okänd italiensk 1700-talstonsättare, i Borgholm hade det klassiska inslaget bytts ut mot ”Ticco Ticco” med samma solist i samverkan med en spänstig orkester.
tom
I Köpings kyrka uttryckte tjänstgörande präst Johan Engvall sin glädje över den musik som i så stor utsträckning utformar kyrkans gudstjänstliv och citerade urkyrkans Paulus: ”Tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta.”. I Borgholm bearbetade pastorn och företagaren Nils-Erik Claesson som en vidgning av sången ”Herre till dig får jag komma” den öppna inbjudan Jesus gör till mänskligheten - Matteusevangeliets ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila!”.
tom
I båda kyrkorna avslutades evenemanget med att de församlade stående, burna av trycket från en välklingande orkester sjöng: ”Min Jesus lever - därför vill jag leva”. Vi ser gärna ett förnyat besök från Pingstkyrkans Orkester i Jönköping med kompletterande grupper och solister för att så fortsätta samtalet ”med psalmer och hymner och andlig sång” - Ordet i musikalisk gestalt.

Kurt Winzell



Bildtexter: [1] AVB - Arvidsson Vocal Band sjunger Gaither/Gatlins There’s Always a Place at the Table till Pingstkyrkans Orkester (Jönköping) under Göran Johanssons ledning. [2] Lilian Gard och Bo Stålenbring framför More than Wonderful ackompanjerade av orkestern. [3] Ung cellist i en orkester med olika åldrar och medlemmar utan samfundsgränser.
[Foto: Kurt Winzell]

Artikelmaterial slutar här
Dirigenten Göran Johansson meddelar att oboekonserten är skriven av Domenico Cimarosa (1749-1801) och att det är han som instrumenterat om materialet för flöjt och orkester.

linje


P R E D I K A N


Nils-Erik Claesson predikar mitt i den annorlunda verklighet Pingstkyrkan kunde erbjuda en predikant denna dag.
[Foto: Miriam Eriksson]

Med citatet "Jesus möter oss där vi är och inte där vi borde vara" tidigt i sin sin predikan denna musikens dag i Pingstkyrkan tog Nils-Erik Claesson med oss in till de många möten mellan Jesus och människor som återfinns i Matteusevangeliet 9: Den lame mannen i Kafarnaum, tulltjänstemannen Matteus, Johannes döparens lärjungar, synagogföreståndaren med en döende dotter och en kvinna i folkhopen som rör vid Jesu kläder och blir frisk.
tom
Som en yttre ram kring detta låg - tillsamman med rubrikerna till de omgivande sångerna - Jesu allmänna inbjudan lite längre fram i evangeliet: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila".
tom
-- I Kafarnaumberättelsen möter vi män som under svåra villkor bär den lame till Jesus - "bärarlag", som Nils-Erik kallar dem och som han ser som viktiga instrument för att hjälpa en människa fram till Jesus. Jesus ser mannen, skingrar hans oro och befriar honom från det som tynger honom - sjukdom och upplevelse av synd.
tom
-- När den genom sitt yrke ifrågasatte tullmannen Matteus bjuder Jesus hem till sig och Jesus antar inbjudan fördöms Jesus av de judiska ledarna. Jesus nonchalerar inte judarnas ifrågasättande av Matteus yrkeskår utan bearbetar det och påpekar att hans agerande, att umgås med förrädare och tvivelaktiga personer, är en del i en helandeprocess - "det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka".
tom
-- Från berättelsen om Johanneslärjungarnas kritik av att Jesuslärjungarna inte fastar påpekar Nils-Erik vikten av att inte låta andras kritik (eller egenkritik) hindra oss i vår relation med Jesus - det primära i denna relation är inte vad vi gör utan det Jesus är och vad han gjort. Andlighet mäts inte och poängen är att det vi har i vår relation med Jesus är äkta och har kvalitet.
tom
-- De flesta i synagogföreståndarens vänkrets fördömde förmodligen Jesus, men när hans dotter var sjuk och döende blir nöden så stor att han tar in Jesus i handlingen. Det omöjliga blir möjligt - flickan blir frisk och får liv. Nils- Erik uppmanar oss att på samma sätt låta ljuset av hopp och möjligheter få lysa in i våra liv.
tom
-- Tolv års avskildhet från andra människor får en kvinna med blödningar, trots att hon inte tillåts röra vid någon annan, att bryta mot reglerna - rörde vid Jesus kläder, blev mitt i folksamlingen frisk och fick på nytt hela relationer och gemenskap med omgivningen. Vi går honom till mötes och han oss, kommenterar Nils-Erik.

För Nils-Erik handlar det inte bara om att Jesus för ett kort ögonblick möter oss där vi är - han är (kontinuerligt) med oss där vi är, han delar livet med oss. Vi är en del av Guds rike när vi i vardagslivet möter människor på jobbet, släkt och grannar eller figurerar i olika föreningar. Genom att öppna oss för Guds närvaro i vårt inre för vi med oss Guds rike in i nya miljöer, oavsett social ställning eller grad av utsatthet.
tom
Med kopplingen mellan "Herre till dig får jag komma" (framförd av Bo Stålenbring) just innan predikan och "Han går aldrig förbi dig" (framförd av Lilian Gard) direkt efter, avrundades predikan. Sedan tog Lilian vid...




Bakom de musikaliska kulisserna blev Lilian serverad av Roland medan Ruth reder ut begreppen med Agnetha. [Foto: Miriam Eriksson]

Mötesledare: PeO Larsson. Mötesvärdar: Ingwor och Ulf Bernström. Kantor: Ingemar Gard. Ljudansvarig: Bertil Sämå och Bertil Einebrant. Kyrkkaffe: Yvonne Rudstam, Maggan Rånge, Ruth Winzell.



linje
[Söndag 6 aug 2017]
Sopkvast i Guds rikedom
tom

Det förlorade/återfunna myntets värde i Lukasevangeliets kapitel 15 fick stort utrymme när Urban och Carina Ringbäck den 6 augusti i predikan och sång fokuserade på det uppdrag Jesus kom för att utföra och nu överlämnat till oss - att söka och upprätta det som gått förlorat.


"Vi är kallade på den här jorden för att använda det Gud har gett oss - för en enda stor sak: att liksom Jesus söka efter det som är förlorat och föra det tillbaka till Gud. I det ligger inte bara människans utan hela skapelsens upprättelse. Även om det kortsiktigt kommer att bli tuffa tider för oss tror jag, långsiktigt, att Gud inte kommer att ge sig. Hans uppdrag och syfte med den här världen kommer att fullbordas. I detta får vi vara med och vara Missing People, det arbetslag som tillsammans räddar människor."


Så avslutade Urban Ringbäck sin predikan i Pingstkyrkan denna söndag. Textunderlag: Det förlorade/återfunna myntet i en av Lukasevangeliets liknelser om Gudsriket. Lukasevangeliet har sedan ungdomen haft en särställning i Urbans bibel - Lukas lyfter på ett särskilt sätt fram människan, människans värde och hur Jesus möter människor.
tom
Mynten i liknelsen symboliserar människan och människans värde där alla de mynt liknelsen hanterar har samma värde - även det borttappade. Gud har här 10 mynt och liknelsen fokuserar på det stora ärende Jesus har - att finna och uppvärdera det det som människor nedvärderat och inte alls räknar med.
tom
Kvinnan visste att hon var fattig i andras ögon men mynten var hennes skatt. Vårt människovärde är djupt förankrat i Gud, i vem Gud är och varje människa är lika mycket värd. På samma sätt som mynt ofta har en bild har vi en bild inpräglad i oss från skapelsen, Guds bild - det finns någonting av Gud i varje människa. Alla har samma värde: rik eller fattig, olika hudfärg, högt eller lågt IQ, olika politiska åsikter och värderingar, spädbarn, ung, vuxen, åldrande, frisk eller sjuk, missbrukare eller nykterist, med olika religiösa övertygelser, vän eller fiende, brottsoffer eller förövare - samma människovärde, oavsett om vi lyckats eller misslyckats.
tom
En fattig kvinna tar fram sopen - inte för att sopa bort utan för att sopa fram det rätta värdet. Det är så vi ska se vår kristna gemenskap - vi ska inte använda sopkvasten för att sopa ut människor för att hålla församlingen ren och perfekt utan för att sopa fram det förlorade människovärdet, återfinna och återvinna det som är så värdefullt i Guds ögon.

När Urban vaknade denna morgon kom han att tänka på Schindler (i Schindlers list) som under andra världskriget såg billig arbetskraft bland judarna men med tiden upplevde ett värderingsskifte där han använde sina stora tillgångar för att rädda så många judar som möjligt. Med denna bakgrund uppmanar Urban oss att omdefiniera syftet med våra liv. Människosonen har kommit för att upprätta det värde som hållit på att förloras. Gud vill att så många som möjligt ska återfinnas och återvända och Urban ställer frågan om det i samlingen finns någon som i Schindlers anda är beredd att använda sina tillgångar till ett högre syfte än att berika sig själv.
tom
Gud är en sökare, han är den verklige sökaren. Vi är Guds sopkvast - var och en ett strå tätt intill varandra så att ingen faller mellan när vi gemensamt sopar fram det värde som finns i vårt samhälle. Det vi bygger är inte baserats på framgångsrik affärsverksamhet utan på värderingsgrunder djupt nedlagda i bibeln.
tom
Urban tar som exempel frivilligorganisation Missing People - volontärer som lägger ner stor arbete på att hitta försvunna personer levande eller döda för att återföra dem till sina familjer och hur 32 papperslösa intog kyrktorget i Smyrnakyrkan Göteborg där de trots annan tro och annan politisk övertygelse fann en öppen dörr. Tolv av dem lät döpa sig och med åren har upp mot 700 med olika trosbakgrund blivit kristna. Det gemensamma för dem var att de såg kärleken - Guds kärlek i en församling som inte är perfekt men som ser människans värde så som Gud ser på dem.

När det väller in människor från hela världen kan vi inte prioritera som tidigare. Då vi ser vad Gud gör i dessa människors liv förstår vi att det är det här som är vårt syfte - det är därför vi är tillsammans som strån tätt tillsammans som en sopkvast. Det är ju för att borsta fram det fina det vackra, det hela, det rena - det Gud har skapat i varje människas liv.
Vi måste organisera oss för ett högra syfte.
tom
En trasig mänsklighet ska inte gå förlorad! Gud vill att så många som möjligt ska återfinnas och återvända. Det finns ingen glädje större, i himlen eller på jorden, än att få vara en Guds sopkvast för att återfinna och återvinna det som var förlorat.

Carina Ringbäck sjöng tillsammans med Urban - flera av sångerna kommer från Urbans penna:
"Låt mina fötter få gå, på vägar du vill jag ska vandra.", "Stort börjar smått' (eller 'Den ringa begynnelsen"), "Fritt fram", "En gång i fjärran väst", "Missing People", +



Mötesledare: PeO Larsson. Mötesvärdar: Gerd och Bertil Einebrant, Roland Nilvér. Kantor: Jan Bergman. Ljudansvariga: Roland Nilvér och Bertil Einebrant. Kyrkkaffe: Harald och Kicki Jormvik, Milla och Owe Lundgren, Berith och Lars Bergman.



linje
[Söndag 30 juli 2017]
Ordet och Sången i Pingstkyrkan och i Sandviks hamn...
tom

LG Börefelt lyssnar uppmärksamt när Lilian Gard sjunger "Herre till dig får jag komma" innan kören fyller på med "Vid ditt kors böjer jag mig ner". Basisten Tomas Edvardsson, den dolde pianisten Ingemar Gard och trumpetaren Ulf Bernström ger med sina instrument vidgad klangrikedom och rytmiskt stöd för såväl kör som solister - som här i Eva Börefelts soloparti i "Att lämna allt och följa dig".


K Ö R E N
Den inspirerade körhelgskören under Lilian och Ingemar Gards ledning lovsjöng Herren med ett flertal undertoner och inriktningar samtidigt som den fokuserade på efterföljd och de konsekvenser den kan medföra: "Så stor är Jesu kärlek!", "Lova Gud o min själ!", "Jag vill för evigt lova Herren med mitt hjärtas sång", "Herre till dig får jag komma och vara den jag verkligen är" - ("Det är så underbart att få komma till någon där man kan låta alla masker falla och kan få blotta sitt innersta", som Lilian sa som introduktion). Vidare: "Att lämna allt och följa mig kan kosta dig ditt liv, men jag ger dig mycket mera" och som avslutning Herrens välsignelse.
tom
Körmedlemmen LG Börefelt talade kort om vikten av att vi talar om Jesus, använder hans namn när vi talar om vår tro och om hur det mitt i den påtagliga förruttnelse vi ser i vårt land finns tydliga tecken på att Gud genom sin Ande är på väg - människor blir frälsta och vi känner en stor glädje i att tjäna Jesus. Skyddet över vårt land har brustit men det håller på att vända. Vi har en uppgift, vi har en glädje, vi har ett hopp och samtidigt som det onda blir ondare blir det goda ännu godare!


P R E D I K A N
tom


Svenska Bibelsällskapets generalsekreterare Anders Blåberg tog oss med till en strukturerad/strukturerande presentation av Psaltarens första psalm där han med sedvanlig pedagogisk tydlighet och engagerande gestik tog fram fyra kärnbegrepp för framgångsrik bibelläsning: Lust, Läsning, Långsamhet och Livsfrukt. [Foto: Miriam Eriksson (bilden i mitten) - övriga foton: Kurt Winzell]

Ett samtal med (sommarölännings)grannarna från Luleå om olika villkor för växtligheten i norra och Sverige och på Öland fick dagens predikant Anders Blåberg att tänka på Psalm 1 i Psaltaren. Den talar om vad som gör det gynnsamt och får det att växa - klimatfaktorer som gör att vi som människor växer, mognar och bär frukt. Med fyra faktorer på "L" presenterar Anders psalmens budskap om hur vi får det att växa och hur det blir frodigt i våra liv.

Lust
Anders börjar med "...ha sin lust i Herrens ord", där begreppet lust kan beskrivas som en källa till djup och tillfredsställande glädje. David använder ordet ofta i Psaltaren: "Jag har min lust i dina bud - ja, jag älskar dem" - han ser Guds ord som ett glädjeförråd där Gud själv träder fram. Bibeln är den goda boken, porten in i Guds rike. Det finns en person bakom skriften, en Gud som sänder bud till oss. Bilden av honom och hans gärningar träder fram när vi läser, något som är älskvärt och får oss att hantera Bibeln på ett annat sätt än någon annan bok.
tom
Som pappa minns Anders BB-skyltens budskap Det är lusten som driver verksamheten och applicerar det på bibelläsning som en åtrå efter vad Gud har sagt - något som värmer oss, något som styrker oss.

Läsning

"...läser [Or]det dag och natt" - ett citat från Josua när han ska axla Moses roll och får uppmaningen från Gud: "Läs! Låt denna lagbok jag gett dig vara nära dig både dag och natt." Detta är ett mönster i hela Bibeln. Esra, Nehemja, Daniel och några av de gammaltestamentliga kungarna återupptäckte det Gud sagt vilket resulterade i reformation och väckelse.
tom
Drömmer vi om att våra församlingar ska återuppbyggas eller bli mer levande måste det baseras på Ordet. Apostlagärningarna kännetecknas av att "Ordet hade framgång" - man lyssnade, trodde, tog det till sig och följde det. Det sker någonting, märkliga saker, när vi öppnar oss och läser Guds ord.
tom
Anders berättar om Ali, 16 år, muslim, som i sin yrkesutövning får hem en bibel, läser den från pärm till pärm och idag är generalsekreterare för det Algeriska Bibelsällskapet. Du anar aldrig var det kan sluta när man börjar läsa! Anders är översköljd med vittnesbörd från människor som börjat läsa bibeln regelbundet och fått ett helt nytt perspektiv på det Gud har sagt.

Långsamhet
I texten finns bilden av ett träd som långsamt växer. Det syns inte. Tillväxten har med rötter och fotosyntesen att göra men det tar sin tid innan det blir någonting av det. Att läsa bibeln och reflektera över det är ingen snabb process - "det bär sin frukt i sin tid". Det finns en funktion i att leva med bibeln hela tiden - inte bara i nödsituationer, utan dag för dag - det stilla växandet i långsamhet.
tom
Att "bli fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar" (2 Tim 3:17) sker inte på en förmiddag - det är något som slipas fram, växer långsamt i våra liv. Att formas till sanna Gudstillbedjare är en funktion av tid - tillsamman med Ordet. Psalm 1 säger att det gynnsamma läge som gör att det växer, blir frodigt och bär frukt, är något som tar tid under en lång tid. När snabba resultat uteblir indikerar det därför inte nödvändigtvis att något är fel utan att det behöver längre tid.
tom
Anders berättar om Navigatörernas grundare som i söndagsskolan lärde sig memorera bibelverser som [1] under en fängelsevistelse blev honom till frälsning och som [2] han senare förde vidare till andra. Anders tänker på söndagsskolläraren som troget lärde ut dessa bibelverser som först långt senare bar frukt. Vilken uthållighet! 10-20 minuter med bibeln gör oss inte till bättre och godare människor men över tid kommer det ändå synas att vi umgåtts med Gud genom hans ord.

Livsfrukt
"Det bär sin frukt i rätt tid och aldrig vissnar bladen". Många personliga vittnesbörd handlar om att Gud varit med under torra perioder. Gud tillåter ökenperioder. Anders anar dock att inte alla dessa torrperioder är naturliga utan har sin grund i att vi lever långt från Psalm 1 - om inte bibelordet hittar sin plats i oss är det annat som tar plats i våra liv.
tom
Anders funderar över om det kan vara så att Gud kanske använder oss mest när vi upplever det tungt i livet? Han citerar Paulus som fängslats som förbrytare och i sitt arbete med evangeliet "far illa" men "uthärdar allt för de utvaldas skull". "Guds ord har inte fängslats!" - missräkning, förföljelse och plåga hindrar inte att det bär frukt.

De här fyra klimatfaktorerna är ett samspel mellan Gud och oss, där [1] vår del består i att vi faktiskt låter Ordet drabba våra tankar, våra hjärnor och hjärtan - vi läser, lyssnar och tar in, något vi själva måste göra genom att vi öppnar oss för bibelordet.
tom
[2] Guds del är att han lovat förlösa sin kraft genom Ordet som drabbar oss. Försök inte ta över hans roll! Han gör det bra, han gör det korrekt och han gör det i sin tid. Ty "Guds ord är levande och verksamt..." (Hebr 4:12-13). Det är något kraftfullt, den här goda boken som vi håller så högt och som gör att det växer, det mognar och att det blir någonting av våra liv



Mötesledare: PeO Larsson. Mötesvärdar: Ruth och Kurt Winzell. Ljudansvarig: Göran Eriksson. Kyrkkaffe: Milla och Owe Lundgren, Berith Bergman.



I den efterklang som hänger kvar när sångtexter och predikan sjunker ner går gudstjänsten över i möten av olika slag mellan mötesbesökare - kända och okända, möten mellan besökare och dagens predikant eller mellan syskon, Mats och Tomas Edvardsson, som ser till att få tonerna att riktigt lägga sig till ro för att att senare kunna stå till tjänst vid aftonens sångstund i Sandviks hamn på norra Öland (bilden till höger).


linje
[Lördag 29 juli 2017]
Körsång från scenen i Borgholms inre hamn...
tom

För tredje året i rad har Lilian och Ingemar Gard arrangerat en körhelg i Borgholm. Två gånger på torget (i samverkan med Annika Gren), det här året förlagt till scenen vid Borgholms inre hamn. Kören utgör en blandning av permanentboende och mer eller mindre långvarigt delltidsboende ölänningar. Lilian har dirigerat kören och publiken och sjungit duett med Ewa Edvardsson. Lars Bergman och LG Börefelt har sjungit solo. Den senare har liksom församlingen ordförande PeO Larsson talat om vägen till Jesus och inbjudit till vandringen tillsammans med honom. Ingemar Gard har spelat piano, Tomas Edvardsson bas och Ulf Bernström trumpet. [Foto: Kurt Winzell]



...och kvällsmöte med ungdomar från Sävsjö
tom

En grupp ungdomar med koppling till Allianskyrkan i Sävsjö har under veckan varit på Öland i evangelisationssyfte. På lördagskvällen anordnade man en gudstjänst med lovsång och kortare talade inslag. Linus Hegg talade över temat Tacksamhet till Jesus för frälsning från synden, som han presenterade som en gåva Jesus har gett oss. Samlingen avslutades med bön för församlingen och för alla som bor i Borgholm och på Öland.[Foto: Miriam Eriksson]



linje
[Söndag 23 juli 2017]
Mikael Järlestrand . Annelie Lennartsson
tom

Engagerad sång och förkunnelse från Mikael Järlestrand i Pingstkyrkan denna söndag! Samma engagemang karaktäriserade Annelie Lennartsson i hennes dubbla framträdande -
under den ordinarie gudstjänsten såväl som i presentationen av hennes uppdrag i IBRAs Mellanöstern- och Nordafrikasatsning i samband med kyrkkaffet. [Foto: Kurt Winzell]


Med Nehemjas "Fröjd i Herren är er starkhet" hälsade mötesledaren Nils-Erik Claesson
dagens gudstjänstbesökare i Pingstkyrkan välkomna. Nils-Erik och hans fru Kerstin (i dag ansvarig för kyrkkaffet) är exempel på de många deltidsboende ölänningar som (främst under sommarhalvåret) på olika sätt axlar uppgifter i församlingens verksamhet. Nils-Erik och dagens predikant Mikael har tidigare arbetat tillsammans i pingstkyrkan Europaporten i Malmö.


Annelie Lennartsson
linje
Har ni tänkt på vad den lokala församlingen betyder för den här staden, den här trakten - troende som träffas och ber tillsammans? frågade Annelie Lennartsson. Det är lätt att man tar den lokala församlingen och att man har troende människor för givet, att det bara finns där, men Annelie mötte under våren en kvinna i sin egen ålder som kommit till tro på Jesus och därefter under sju år levt som kristen helt ensam.
tom
Hon frågade sig: Hur klarar man att vara en Jesus lärjunge - själv - i sju år? Hon hade lyssnat på internet och radiosändningar, bett och googlat om kristen tro. Hon fick via ett telefonnummer på internet kontakt med en kristen man som bjöd henne med till en konferens för församlingsledare där hon får träffa 20-30 varma bedjande människor.
tom
Tänk att efter sju år i ensamhet få träffa andra kristna, be, lovsjunga, lyssna till undervisning och fira nattvard tillsammans! Tänk att få ha en församling och få vara en del i grupp!
tom
Till samlingen hade man inbjudit en talare 600 mil därifrån. När han börjar tala känner kvinnan igen rösten och säger: Du har varit min pastor i sju år. Jag har lyssnat till dig och min tro har fått växa.
tom
Nu är denna kvinna så tacksam för att ha fått en församling och Annelie har fått skärpa sina perspektiv: vilka människor har jag omkring mig, vad kan vi göra tillsammans, vad kan vi ge varandra. Vad kan jag ge den församling där jag finns? Vilken gåva de är för mig och mitt liv! - en del av Jesus kropp där jag bor.


Mikael Järlestrand
linje
Tror du att Gud har skapat universum, och världen? var den vanligaste frågan när Mikael Järlestrand kom som skolevangelist i början på 80-talet. De stora frågorna har dock förminskats till vårt eget universum bara - individualism i stället för att se det stora perspektivet.
tom
Det finns många historier om hur världens skapats. Vi sysslar inte med vetenskap, vi sysslar med tro, säger Mikael och citerar Hebreerbrevets: Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger visshet om ting vi inte kan se. På frågan Hur tror du att världen har skapats?, svarade Albert Einstein med en bibelvers: Hebreerbrevet 11:3. "I tron förstår vi att det vi ser inte blivit till av något synligt utan blivit skapat genom ett ord från Gud."
tomMikael nämner om de många offentliga diskussioner matematikprofessorn John Lennox (Oxfords universitet) haft med den kände ateisten Richard Dawkins, där Lennox påpekat att universitet grundats av kyrkan med syfte att närmare studera Guds skapelse samtidigt som han påvisat att det inte finns något motsatsförhållande mellan tro och vetenskap.
"På söndagen går jag till Guds hus och tillber skaparen - på måndagen går jag till jobbet och ser hur han har gjort det", fick Ingela Agardh som svar när hon i samband med Nobelfesten intervjuade en fysikpristagare som dessutom var söndagsskollärare i Metodistkyrkan.
tom
Vad är en människa?, frågade Mikael och gav några karaktäristiska svar - biologen: vatten, aminosyror och proteiner; filosofen: summan av en individs tankar, värderinga ock åsikter; ekonomen: någon som kan bidra till samhällets uppbyggnad; entreprenörer: någon som kan föra att projekt från A till B med lyckat resultat. Med Psalm 8 som bas presenterade han bibelns svar: "... nästan till ett gudaväsen gjorde du honom" och kompletterade med "med den gudomliga förmågan att skapa". Mikael tror att vi i tusenårsriket ska få vara med och skapa, regera och ha det fantastiskt. "Tänk inte bara evigheten som ett tillstånd." Han poängterar att vi är en avbild av Gud men också av treenigheten, med kropp, själ och ande. Vi bär Guds DNA inom oss.
tom
Mikael frågar sig om han hade sett allt detta om han inte vuxit upp i ett kristet hem. Han har svårt att tänka sig att en människa skulle vara en slump - så fantastiskt konstruerad. Men avsikten med vårt liv är inte att vi ska komma på att Gud har skapat allt. Det är inte det bibeln talar om som frälsning och evangelium.
tom
Vår bekännelsen inriktar sig på Jesus som Herre i ett kontinuerligt liv med honom, att varje morgon i gemenskap med Jesus uppleva att livet sipprar in på nytt dag för dag. Vi är inte kristna bara för att vi tror att Gud har gjort oss utan för att vi lärt känna honom. "Måtte det märkas i mitt liv att jag har upplevt någonting som är annorlunda!" Han gjorde oss nästan till ett gudaväsen för att vi ska vara ett folk som bär frukt, säger Mikael, och uttrycker sin längtan efter att människor ska se den frukt vi bär och att de plockar den. Soffan där hemma ser hans som en viktig plats där människor kan få del av den frukt vi bär - att vi där ansikte mot ansikte får visa vem Jesus är.
tom
Gud har skapat oss till gemenskap med Kristus och när vi ser Kristus ser vi in i Guds ansikte. Allt eftersom vi läser bibeln ser vi in i Jesus ansikte, kommer vi att mer och mer likna Kristus och kommer människor att se Kristus i oss. Mikael ser fram mot den dag då vi på domens dag rent fysiskt ska få se in i Hans ansikte och han som friköpt mig ska döma mig. Han som gett sitt liv för mig ska frikänna mig - det är livets mening!
tom
Nästan till ett gudaväsen skapade han oss för att vi ska leva i gemenskap med honom, tjäna honom, bära frukt för honom och en dag möta honom - inte med fruktan utan i hans underbara nåd. Mikael avslutade sin predikan med att inbjuda församlingen att med honom sjunga "Det enda jag vet det är att nåden räcker...".



Sånger
linje
Sånger Mikael sjöng under gudstjänsten till Ingemar Gards ackompanjemang:
-- Du lyfter mig och bär mig över djupen...
-- Vad gränslös kärlek att han så älskat mitt arma hjärta som var så kallt
-- Du är den högste över hela jorden (unisont)
-- Går du i daggvått gräs en tidig morgon när solen lyser över ljusa ängar. Då känner du: Det finns en Gud! (Strandsjö)
-- Jag var trött, jag var vilse i världen... Jag är fri ifrån oro och fruktan
-- Stad i ljus
-- Saltstänkta vågor mot segelbåtens stäv - Hur ska inte himlen vara då?

Unisona sånger
-- Lov ära och pris
-- Gud vår Fader dig vi lovar





[1] Mötesledaren Nils-Erik Claesson lägger sista handen vid strukturen för dagens gudstjänst medan Mikael Järlestrand och pianisten Ingemar Gard komponerar schemat för de sånger som Mikael ska sjunga. [2] I foajén har Milla Lundgren, efter att ha bistått Kerstin Claesson med förberedelserna till kyrkkaffet, just anslutit till maken Owe som förväntansfullt spanar in hur de första gudstjänstbesökarna närmar sig Pingstkyrkan. [3] Magnus Fransson praoar vid ljudanläggningen för att när så behövs kunna avlasta Bertil Einebrant (och Göran Eriksson) deras ansvar för ljudhanteringen - som när Mikael här får med sig församlingen i mäktig lovsång till den Skapare Mikael hyllar i sin predikan. [Foto: Kurt Winzell]



linje
[Söndag 16 juli 2017]
när du var ung ... när du blir gammal...
tom

Som grund för sin predikan framlägger Tomas Sjödin Johannes redovisning av samtalet mellan Jesus och Petrus i Joh 21 innan han fördjupar sig i det som inte redogörs för i gapet mellan "när du var ung" och "när du blir gammal" (vers 18).
[Foto: Miriam Eriksson]

Lågmält, fängslande och med en omisskännlig ångermanländsk klangfärg predikade Tomas Sjödin denna söndag i mitten av juli, välkomponerat, välformulerat, moget om Mogen tro - tro, färdig att tas i bruk. Tomas läste från Johannesevangeliets sista kapitel hur Jesus samtalar med Petrus - "ett av nya testamentets ömmaste samtal - kanske också ett av de viktigaste": ”[vers 17] ... För mina får på bete. [18] Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.”

Några transkriberingar ur predikan:
-- Det känns som att det uppstår en paus, en tystnad mellan vers 17 och vers 18 - mellan "För mina får på bete" och "Sannerligen, när du var ung spände du själv bältet om dig". I andetaget efter det långa samtalet som egentligen handlat om en enda sak: kärlek - ingenting om sveket, ingenting om karaktären, ingenting om förutsättningarna för att det skulle gå bättre nästa gång, utan bara detta - igen och igen - "älskar du mig?". Det som händer nu det är för livet, för alla faser av livet, allt som händer om lyckan skulle stå dig bi, om allt skulle klädas av dig. Är du redo för det, Petrus? Så strävt är det här samtalet.

-- Ett par iakttagelser i det här samtalet som rör vid trons mognad är [1] att villkoren i våra liv är stadda i ständig förändring och [2] att det går väldigt väldigt fort. Så här krasst är det: i dag är vi här - i morgon är vi inte här.
tom
Hur ska man hantera den insikten på ett konstruktivt sätt? Kanske är det bara att välja livet, välja livet gång på gång, satsa på det som består, vägra snåla med kärlek och barmhärtighet, leva generöst i bytet med andra men också generöst mot oss själva.

-- Med "När du var ung... när du blir gammal" - kärvt, allvarsamt och med en realism [som varje gång Tomas läser det gör honom lika rörd], lägger Jesus ut hela Petrus liv, drar liksom ut livsspannet och säger: Petrus - jordelivet är en begränsad historia. Det här är den tid du får.
tom
Jag har tänkt mycket på den här bilden när Jesus säger: "Du ska sträcka ut dina armar" - att den är en dubbelexponering av en annan bild, bilden av Jesus på korset, att hans (Jesus) liv sammanfaller med vårt liv och vårt liv med honom.
tom
"Jag ska föra dig dit du inte vill" - kan det betyda: "Jag ska föra dig dit du inte valt att gå"? Det kan hända att om man vågar det, upptäcker att man kom inte dit man ville, men kom dit man skulle, därför att Gud visste bättre.
tom
En mogen tro kännetecknas av att den gör inte motstånd mot livet - jag är inte själv högsta instans. Inte ens när det gör ont att leva och älska och gå kärlekens väg gör jag motstånd.

-- [...] en livsavgörande sanning: Friheten är inte att alltid kunna göra vad man vill, när man vill, det är snarare en definition av ensamhet. Det är det det här samtalet mellan Jesus och Petrus handlar om, det här varma kärlekstalet - två vänner som trevande formulerar sin kärlek, röjer sitt hjärta men också hur Jesus, så likt honom, med knastertorr realism presenterar Petrus livskallelse och egentligen säger: Det här kommer att kosta - men den frihet Petrus hade smakat nära Jesus gjorde att han inte avskräcktes. Det är som att Petrus hela respons i det här samtalet är: Ta mig vart du vill bara jag får följa dig - han har smakat livsmening, han har smakat ett uppdrag, han har smakat en kallelse.

Tomas citerar Ortegas sång: Give me Jesus. Svensk text: På morgonen när jag vaknar - Ge mig Jesus, och när jag är ensam - Ge mig Jesus, och när det är tid att dö - Ge mig Jesus. Varje dag, ett helt liv, från när du var ung till du blir gammal - att varje dag placera sitt liv där, med sina armar utsträckta - det är att ställa sig i en märkvärdig frihet. Helt beroende och helt fri - samtidigt. Den som slår följe med friheten är aldrig bunden.

Lilian Gard hälsade dem som kanske inte är så vana vid kyrkobesök med att som första sång (av fyra) framföra Duke Ellingtons Come Sunday: "Gud, du store Gud, du som råder över allt...". Lilian presenterade församlingen som en "familj som vill omsluta dig och vill att du ska trivas här med oss".
tom
Hon fortsatte med Trädets sång. Hon introducerade den med att beskriva hur hon brukar titta på träden när hon joggar, följa hur träden slår ut, hur träden beter sig och hur hon känner igen sig: Ibland är jag så där kal och intetsägande och tycker att livet inte riktigt går mina vägar, när jag lever i mörker, går igenom en sjukdom eller sorg, men när löven slår ut på våren känns livet underbart. Så kommer den där smäktande grönskan mitt i sommaren som är så rik - så fantastiskt att få se det här, få vara med i det här.
tom
Ett träd som är planterat - det är viktigt att det har djupa rötter där det ska stå. Jag tycker tron påminner väldigt mycket om trädets rötter - är vi förankrade i tron, och stadigt rotade då står vi bra, raka genom tider av svårigheter och tider av torka - för vi har vatten och vi har ljuset genom Guds eget ord. Trädets sång: "Jag har rötter som växer mot djupet, jag har grenar som växer mot solen..." Som vanligt kompletterades Lilians sång av Ingemar Gards bärande pianoackompanjemang.


Mötesledare: Lars Bergman. Mötesvärdar: Ingwor och Ulf Bernström, Roland Nilvér. Musik församlingssång: Jan Bergman och Ulf Bernström. Ljudansvarig: Bertil Einebrant. Kyrkkaffe: Agnetha och PeO Larsson, Monica och Jan Bergman.





I folkvimlet efter gudstjänsten får Ingemar Lundquist möjlighet att samtala med Tomas om en av hans böcker. Vårens vidgning av passagen mellan kyrksalen och den mindre salen kunde erbjuda samtliga de (runt) 140 besökarna sittplats - och kollektboxen genom Roland Nilvérs försorg ytterligare några vändor till stöd för församlingens ekonomiska behov. [Foto: Miriam Eriksson]



Lars Bergman ledde gudstjänsten, läste ur Psaltaren och fungerade som försångare vid församlingssången. Lilian Gard sjöng ackompanjerad av sin man Ingemar. Även de yngsta lånade tryggt sina öron åt det omsorgsfullt utmejslade ordflödet i Tomas Sjödins predikan. [Foto: Kurt Winzell]


linje
[Söndag 9 juli 2017]
Slänga. Behålla. Hantera. Berätta.
tom

Slänga, behålla och hantera var några av de begrepp Annika Gren bearbetade i sin del av predikan innan hennes make Paul tog vid med berättelsen om den besatte mannen vid Gerasa och det uppdrag han fick av Jesus - Gå hem och berätta vad du varit med om! Mötesledaren Ingwor Bernström berättade om den frimodighet hon som ung hade att berätta om Jesus, Lars Bergman och Annika ställde i en duettsång frågan "Har jag räddat någon från döden?". I gudstjänstens avslutning firades nattvard introducerad från Matteusevangeliet av Paul och med Lars och Miriam Eriksson som funktionärer.

Annika och Paul Gren tillbaka i Pingstkyrkan Borgholm. Annika vid pianot, gitarren och i talarstolen (ambon) - Paul vid ambon och (under nattvardsfirandet) vid altarbordet. Annika och Paul i delad predikan. Fifty-fifty var det tänkt - 15:1 blev det innan Paul fick ta vid...
tom
Men de fick den tid de behövde för att konkretisera (Annika) behovet av att vi kastar bort, frånhänder oss det onda, avund och ovänskap, vårt behov av att få kasta våra bördor på Herren, behovet att bevara sitt hjärta rent och att inte kasta bort sin frimodighet: den frimodighet som underlättar när vi i sanning träder fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd, och den frimodighet vi behöver i vår bekännelse av Jesus inför våra medmänniskor.
tom
På motsvarande sätt skalade Paul av berättelsen om den besatte vid Gerasa som Jesus befriade och genast tog i sin tjänst utan att denna hade läst bibeln, gått bibelskola, haft någon bönenatt eller fastat - Gå hem och berätta vad du varit med om! "Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort" och la (förmodligen) så grunden till den mångtusenhövdade (4000 män) som senare samlades i detta område och fick ta del av det andra bespisningsundret.
tom
Berättandet utan krusiduller om Jesus karaktäriserade fortsättningen i det Paul sa där han bland annat ställde den nårgående frågan: har du berättat för dina barnbarn, släktingar, grannar hur du kom till tro? Det jag upptäckt i mitt liv - det jag berättar, tar hos andra människor och är mycket svårare att hantera, vifta bort, för dem eftersom jag har upplevt det. Det är också viktigt att vi inte bara säger att vi går till kyrkan utan tydliggör varför vi går dit.

Paul framställde som huvudpunkterna i den efterföljande nattvarden att den är en proklamation av att Jesus lever, en påminnelse om att mina synder är förlåtna, att skuldbrevet är rivet och att Jesus kommer tillbaka. Lars Bergman och Miriam Eriksson assisterade med att dela brödet och vinet - det nya förbundet i Jesu blod.

Mötesledare: Ingwor Bernström. Mötesvärdar: Gerd och Bertil Einebrant, Niclas Carlsson. Sång och musik: Annika Gren och (i duett) Lars Bergman. På trumpet: Ulf Bernström. Ljudansvarig: Göran Eriksson. Kyrkkaffe: Eva och Magnus Fransson, Maggan och Roland Nilvér.



När gudstjänsten är över och kyrkkaffet gjort sitt är Magnus Fransson och Roland Nilvér (sommarboende i Kårehamn) tillsammans med sina fruar Eva och Maggan kvar för ta hand om resterna och ge borden en refresh inför den stundande 11-bönen med fika några dagar senare.


linje
[Söndag 2 juli 2017]
Vem är Jesus för dig/oss i dag?
tom

Chatrine Carlson (pastor i Pingst Jönköping (och sommarölänning)) gjorde i sin predikan en grundlig genomgång om vem Jesus är - vad andra säger honom vara och hur Jesus själv presenterar sig. I gudstjänstens avslutning anförde mötesledaren PeO Larsson - med Jan Bergman vid pianot - de församlade i lovsången "Vi upphöjer dig, du vår Gud".

Vem är Jesus för oss i dag? frågar Chatrine Carlson när hon för andra gången besökte och första gången predikade i Pingstkyrkan Borgholm. Frågan ställs rannsakande till de församlade mot en historisk bakgrund av hur det judiska samhället för två tusen år sedan hanterade, och andra religioner och världsuppfattningar i dag hanterar, frågan om vem Jesus är: Johannes Döparen, Elia eller Jeremia sa judarna, en profet säger muslimer, en av väldigt många gudar menar hinduer medan frågan om Jesusidentiteten för buddhister, humanister, agnostiker och ateister saknar intresse, är en ickefråga.
tom
CS Lewis presenterar i sin bok ”Kan man vara kristen?” tre tänkbara förhållningssätt till vem Jesus är: [1] en lögnare och ond bedragare, [2] en sinnessjuk som trodde han var någon han inte var eller [3] att Jesus är den han säger sig vara - att han Är Guds son. Chatrine koncentrerar sig på det senare - att han är en vishetslärare, en profet, en god människa är inga alternativ om man ser på vad Jesus säger om sig själv. Hon ger ett antal exempel från evangelierna där Jesus själv deklarerar vem han är: när han säger att han kan förlåta synder (jämställde sig med Gud), när han använder Gudsnamnet ”Jag är” om sig själv: Jag är livets bröd, Jag är världens ljus, Jag är uppståndelsen och livet, Jag är Vägen, Sanningen och Livet (i bestämd form), Jag är den gode herden, Jag ska skänka er vila. Kontenta: Vilka behov vi än har säger Jesus att han är svaret.
tom
Vem säger du att Jesus är?, frågar Chatrine - det är en oerhört viktig fråga liksom dess konsekvenser. Att ta emot Jesus i sitt liv och sedan bekänna honom som Herre innebär ofta en process. Hon berättar om dopsamtal med flyktingar, hur någon i deras hemland har berättat om Jesus och hur de sedan under flyktvägen mött kärlek och med tiden förstått att de som tagit hand om dem var kristna. Det starka intryck detta gjort har fört dem till kyrkan för att möta dessa människor och i förlängningen har de fått möta Jesus. Det finns många vägar till Kristus men bara en väg till Gud. Att ta emot Jesus innebär att bli ett Guds barn, att bli omsluten av honom på alla sidor. Bönen öppnar vägen för tron - en relation med Gud själv genom Jesus Kristus som får konsekvenser i våra liv och vi har ett ansvar för att få tron att växa. Gemenskapen med andra kristna är här viktig.
tom
Chatrine vänder sig slutligen till dem som har en tro sedan lång tid tillbaka. Hon frågar: Är Jesus för dig Messias, den levande Gudens son? Är Jesus din Herre - är han nummer ett i ditt liv?

I gudstjänsten medverkade Gospel Five från Motala med sånger, a capella eller med pianoackompanjemang mot bakgrundsarrangemang: "När dagen fylls av fågelsång och äng och hagar blomma" (en av de nyare sommarsångerna), "Helig, helig, helig Herre Sebaot", "Han vederkvicker min själ" (textbearbetning av Ps 23), "Du omsluter mig på alla sidor" och "Vem är som du - ingen är lik dig, Gud" - för att nämna några.

Unisont sjöngs till ackompanjemang av Jan Bergman nr 365 Namnet Jesus, 554 Stor är din trofasthet och 678 Du är den högste. Mötesledaren PeO Larsson inledde gudstjänsten med att läsa 1 Petr 5:5-11 och poängterade särskilt "Kasta alla bekymmer på honom för han sörjer för er". Ruth och Kurt Winzell var mötesvärdar. Göran Eriksson ansvarade för ljudet, Agnetha Larsson och Monica Bergman för kyrkkaffet.



Motalakvintetten Gospel Five medverkade med sång i söndagens gudstjänst men hade dessutom konsert i Pingstkyrkan på lördagskvällen och - i konkurrens med släckningsarbetet efter restaurangbranden i samma kvarter - en eftermiddagskonsert från hamnscenen i Borgholm på söndagen. Från vänster: Bengt-Åke Jorstig, Ragnar Egberth, Conny  Henricson, Hans Alvarsson och Magnus Nilsson. Foto från lördagens konsert. [Foto: Miriam Eriksson]


linje
[Söndag 25 juni 2017]
Fyra faser i Johannes döparens liv
tom

Pingstkyrkan var fullsatt när Thomas Hallström (Södertälje) i sin predikan behandlade Johannes döparen och hans liv. Thomas bildade med sin fru Zara (i mitten) en kvartett tillsamman med Lilian (till vänster i nedre bilden) och Ingemar Gard (vid pianot) i sånger som med välklang fördjupade Guds närvaro i gudstjänsten. [Foto: Miriam Eriksson och Kurt Winzell]

Söndagen efter Midsommardagen. Lars Bergman ger gudstjänstens inledning lovsångskaraktär med orden i sångbokens psalm 200 "I denna ljuva sommartid...", Davids lovsång till Skaparen i Psaltarens psalm 8 och några textblock i Jesajas kapitel 40. Det handlar om Guds storhet.
tom
Lilian Gard fortsätter i samma anda: "Guds fantastiska skapelse - tänk att vi får finnas med i detta. Att vi är skapade för Gud och av Gud och att vi får ingå i ett större sammanhang - vi lever inte isolerade ... utan tillhör en skapare som har ett perspektiv som inte vi på något sätt kan mäta oss med".
tom
Thomas Hallström deklamerar dikten "Mästaren" som med sin anknytning till orgeltranskriptionen av Felix Mendelssohns bröllopsmarsch, så ofta spelad i midsommartid, också bär en lovsång till skaparen.

När Thomas lämnar diktens värld och äntrar ambon för att predika byter han tema - en studie av Johannes döparen i fyra punkter: [1] vem han är - en röst som ropar i öknen; [2] hans sunda självdistans - visste vem han var; [3] det fördolda och det offentliga livet; [4] (hur) han hanterade sina frågor.
tom
Johannes hade
inte bara en röst - han var en röst, han var ett med budskapet, en sanningssägare. Thomas nämner om den speciella friheten av att veta vem man är, att jordaxeln inte går genom våra liv. Johannes visste att det inte handlade om honom - det handlar om Jesus, att han ska bli större och vi mindre.
tom
Det utvecklades en enorm väckelseperiod runt Johannes i öknen. Hans förkunnelse hade dragningskraft - det handlade om Gud, om Jesus. Han vistades med Gud i öde trakter, laddade batterierna i ensamhet för att därefter möta offentligheten. Thomas föreslår oss att den här sommaren vistas med Gud, ta oss tid med Gud och så ladda batterierna för det som kommer.
tom
När Johannes fängslas smyger sig frågorna in: pekade jag fel när jag pekade ut Jesus som Guds lamm? Han ber sina lärjungar fråga Jesus om vem han är. Jesus svarar: berätta om vad ni hör och ser - en beskrivning av att Gudsriket landat på jorden. Segerrapporter rakt in i Johannes förtvivlan i fängelset.
tom
Johannes liv visar vikten av att inte bara ha en röst eller en massa åsikter utan att våra liv har substans med täckning bakom orden, att vi i handling visar vem och vad vi tror på i en sund och trygg inställning till oss själva och Gud. Han tipsar om bönen "Jesus - jag vill att du ska bli större i mitt liv" och att vi tar oss tid med Gud. Gud är inte stressad. Livet är inte alltid enkelt. När svårigheter möter och vi ställer oss undrande får vi - utan att förstå allt - ändå komma till Jesus med våra frågor - han lyssnar till oss och vill vara nära oss.

Ackompanjerade av Ingemar Gard på piano sjöng Zara och Thomas Holmström tillsamman med Lilian Gard i olika sammansättningar "Jag sjunger om Jesus - som gör att livet känns så skönt", Roland Utbults "Du är den som vi sökt", "Så stor är Jesu kärlek - han älskar dig",
negro spiritualen "Låt mig vandra nära dig", "Jag tror på en Gud", "Jesus, jag vill ge dig mitt liv som en lovsång", "Du lyfter mig" och "Det finns en källa " - en hel konsert portionsvis inbakad i midsommargudstjänsten innan alla avslutningsvis kunde ge full hals i "O store Gud"-refrängen "Då brister själen ut i lovsångsljud: Tack store Gud!".

Kantor: Jan Bergman. Mötesvärdar: Miriam och Göran Eriksson. Ljudtekniker: Bertil Einebrant och Göran Eriksson. Kyrkkaffe: Ruth Winzell och Miriam Eriksson.




När stämsången finslipas innan gudstjänstbesökarna tar plats uppstår normalt behovet av fler exemplar av notblad - gärna i något större format. Kopieringsmaskinens betydelse i församlingarnas musikverksamhet får inte underskattas. Ingemar Gard vid pianot i förberedelsefasen - hans fru Lilian i tillrättaläggandefasen vid kopieringsmaskinen.


linje
[Lördag 17 juni 2017]
Nils Börge och Douglas Gårdh
tom

Far och son Nils Börge och Douglas Gårdh fyllde Borgholm med sång och musik denna lördag - först vid hamnscenen och därefter i Pingstkyrkan. Väl timade bjöd de på några av den kristna sångskattens mest älskade alster. Bertil Einebrant såg till att budskapet spreds över hamnplanen, Göran Eriksson tog hand om mixerbordet i Pingstkyrkan. Mötesledare: PeO Larsson (nere till vänster).

Kan ni tänka er något roligare än att vara ute och spela med sin pappa en lördag - Stockholm är fullt av snygga tjejer i kväll...? inledde Nils Börge Gårdh sin konsert i Pingstkyrkan på lördagskvällen. Den som var ute med sin pappa var sonen Douglas Gårdh som elegant och bekräftande gav en eloge till de kvinnor som kommit för att lyssna.
tom
Innan dess hade mötesledaren PeO Larsson hunnit berätta, om det program som går under namnet Turistkyrkan, genom vilket vi under stor del av sommaren försöker få gästpredikanter, gästsångare och gästmusiker att komma och hälsa på oss, och dessutom om Nils Börge och hans stora kontaktnät inom och utanför kyrkan med bland annat högt uppskattade program i svensk television.

Så tog Nils Börge över tillsamman med Douglas:
tom
Säg mig hans namn igen - lite av min signaturmelodi i många många år - började sjunga den i Skellefte i en serie med Bertil Paulsson 1969.
tom
Herre kär tag min hand - en sång som följt mig i över 50 år - sjöng in den på skiva med Gospelkören 1967 med Svante Widén som ledare. Det var nog början på min sångarkarriär...
tom
Prövningar vi möta få - varje gång jag sjunger "Ovan där" tänker jag på Artur Eriksson - fick tidigt träffa Artur i Gagnef och jag var väldigt blyg...
tom
Nils Börge tackar Gud för att han får finnas till. Han berättar om hur han älskar livet och bjuder publiken på sånger som "Det sägs att himlen väntar på mig vid resans slut men tills den dagen kommer vill jag leva här och nu" och det vidgade budskapet "Jag är så nöjd här ... Jag har en boning där strax bortom bergen.
tom
Han berättar hur han söndagen innan i Stockholm lyssnat till Niclas Piensoho som talade om hur svårt det är att förklara att människor blir sjuka och får lida, att det finns nöd och elände i vår värld när Gud älskar oss. Han har en lista på alla människor han ber för. Ibland måste han stryka ett namn och känner då förtvivlan över att bönen inte nått ända fram.
tom
Så sjunger Nils Börge en sång Elvis Presley brukade sjunga och vars innehåll han sammanfattade med "Vi fattar inte vad som sker här nere på jorden - men en dag ska vi få svar på våra frågor. Till dess: lev i Guds kärlek, lev i hans ljus och var tacksam för varje dag du har."

SVT är inte kristenhetens starkaste fäste, säger Nils Börge. Han jobbar stenhårt för att göra kristna program. Det är oerhört viktigt att vi får fram vårt kristna budskap till människor, som längtar efter att få höra att Gud ser dem, och vill hjälpa dem till ett rikt och spännande liv. Han berättar hur lycklig han blir när någon präst (eller liknande) efter programmet ringer och berättar att han/hon fått be med någon som lyssnat.

I Gårdhs-konceptet ingår [1] att Douglas spelar ett pianosolo av något slag och den stående frågan är om han ska spela fint eller fort. Svaret den här kvällen blev en imponerande kombination av fint och fort. "Det är jag som har lärt honom", kommenterade Nils Börge; [2] den avslutande sången "Bred dina vida vingar" där publiken successivt steg in som omslutande kör.

Innan avslutningssången höll Kurt Winzell en kortare appell om hur vi naturligtvis inte har en chans gentemot Gud, men hur Gud i Jesaja 1:18 inbjuder oss till samtal: "Kom låt oss gå till rätta med varandra - om era synder är blodröda kan de bli snövita, om de är röda som scharlakan kan de bli som vit ull" - en inbjudan som konkret tar sin gestalt i Kristus på korset.

Mötesvärd: PeO Larsson. Jan Bergman spelade till 534 "Jubla nu mitt sälla hjärta" och 201 "En vänlig grönskas rikedom". Göran Eriksson skötte ljudet. Mötesvärd: Ingwor Bernström. Kyrkkaffe: Eva och Magnus Fransson, Maggan och Roland Nilvér.


linje
[Lördag/Söndag 10-11 juni 2017]
Blåljus och skarpt läge med Pär Alfredsson
tom

I söndagens predikan (i Pingstkyrkan) fokuserade Pär Alfredsson på Jesus, den korsfäste Jesus. Margaretha och Ulf Rånge sjöng och Josué Leones medverkade med inledande bön och avslutande välsignelse. Mötesledare PeO Larsson.

När en människa saknar puls då håller hon på att dö. Det är skarpt läge och då finns det inget utrymme för diskussion - då är det tid för handling.
tom
Just nu går människor under i vårt land! Vi lever i en tid där det inte finns tid att sitta och diskutera: Ska vi göra si eller så? Tänk att det handlar om människors frälsning. Människors rop stiger upp till Gud: Finns du så visa dig! Det är skarpt läge, blåljusvarning. I vårt land. I Borgholm! Många med psykisk ohälsa frågar: Vad är meningen med livet? Vad händer när jag dör? Varför lever jag? Alla de här frågorna har sitt svar i Jesus, allt det här får sitt svar i korset.

Pär Alfredsson är inne i avslutningen av predikan denna söndag och uppmanar till bön - att Gud ska skickliggöra oss till att vara bärare av budskapet om korset. Kanske vill han använda dig och mig i de där små impulserna, inspirerade av Anden: Ring en vän, gå med en blomma, bjud på fika, berätta din berättelse om Jesus?
tom
Gud är inte bara en Gud i medgång - utan främst en Gud i motgång. När allt är som mörkast, som svårast, när man upplever sig ensam och övergiven, när man lever i mörker utan hopp - vem är det då som kliver fram? Jesus! Det är då han säger: Det är jag som är Messias!

Pär inledde sin predikan med "Nu är det tid för att vinna människor för Kristus, tid att starta församlingar" och berättade om sin bakgrund från västkustöarnas väckelser och dess förgreningar till ett flertal församlingsinriktningar.
tom
Han refererade till sin mångåriga erfarenhet inom Räddningstjänsten med exempel där han fått uppleva översvallande hyllningar för sina insatser. Han ställde det i relief till Markusevangeliets skildring av hur Jesus ständigt tog avstånd från all form av upphöjelse fram till dess att han stod inför de styrande i Jerusalem och på deras fråga: ”Är du Messias, den Välsignades son?” svarade: ”Det är jag". Fram till denna bekännelse visar Markus bara en del av Gudsbilden - Herren vår läkare, en hjälp i nöden väl beprövad. Men hans uppdrag var inte bara att öppna en dövs öra, ge en 12-årig flicka livet åter, fixa en spetälsks situation - han hade mycket mer på sin agenda: det handlade om Korset.
tom
Paulus är noga med förkunnelsen om korset: "Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus", skrev han till församlingen i Korinth.
tom
I korset ser vi hela gudsbilden. Det var för detta han kom - för att lösa ditt och mitt och världens dilemma. Pär citerar Jesaja 53: Det var våra sjukdomar och våra felsteg han tog med sig upp på korset. Korset är det enda som råder bot mot synd. Korset behöver resas, predikas, synas och skapa reaktioner - det är det som är världens enda hopp, det som gör att människors liv kan förändras till nya möjligheter och ny nåd.
tom
På korset ser vi rätt Gudsbild. Han älskar oss, ser oss och vet var vi är. Han gav sitt liv till lösen för var och en av oss. Hans död ger oss liv.

Ulf Rånge (Pingstförsamlingen Södvik) frågade: "Varför är det så svårt att tala om det budskap som är det bästa budskap som finns?" och belyste den helige Andes roll när vi vittnar. Ulf och hans fru Margaretha sjöng om upplevelsen av Jesus, behovet av korset på Golgata och den helige Ande och om den underbara framtid som väntar. "Han är min sång och min glädje" och "Han (Jesus) böjde sig ner" sjöngs unisont till Jan Bergmans ackompanjemang. I gudstjänsten agerade Josué Leones (Equmeniakyrkan Öland) som förebedjare och PeO Larsson som mötesledare.




-- lördagen

tom


De gemensamma gudstjänsterna med evangelisten Pär Alfredsson inleddes på lördagskvällen i Borgholms Missionskyrka (Equmeniakyrkan Öland) med hur Jesus i sin uppsökande verksamhet tar sig an Sakaios. Lars Bergman medverkade med sång ackompanjerad av Jan Bergman. Mötesledare Josué Leones.

Med en auktoritet 25 års erfarenhet inom Räddningstjänsten givit honom bearbetade riksevangelisten Pär Alfredsson på lördagskvällen i Borgholms Missionskyrka (Equmeniakyrkan Öland) Jesusorden: Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.
tom
Lukas skrev om hur Jesus söker upp Sakaios som i sin nyfikenhet tagit posto uppe i ett träd när Jesus besökte hans stad. Pär talade om hur Jesus ser upp mot Sakaios, hur deras blickar möts och hur detta utvecklas till att Jesus gästar Sakaios hus. Människorna utanför förfäras över att Jesus äter med syndare men Jesus tar inte avstånd från syndare - han ser inte ner på oss utan lyfter oss, poängterade Pär.
tom
Pär vill att det på hans gravsten ska stå "Han åt med syndare" och berättade om hur han vid ett tillfälle i sitt arbete inom räddningstjänsten tog med sig en grupp kollegor till Marstrand och efter en kväll på krogen hade ett långt öppet samtal med dem om Gud. Det är skarpt läge, menar Pär - blåljusläge, där människor på väg att gå under ropar på hjälp och där vi behöver ställa oss till förfogande i en räddningstjänst som söker upp förlorade för att rädda dem för Gud.
tom
Lars Bergman sjöng om Jesus - "Det finns ett härligt namn..." och "Ej det finns en sådan vän som Jesus, ... Han förlät min syndaskuld och frid mig skänkte...".

linje
[Söndag 4 juni 2017]
Oro, tro och Hjälparen - den helige Ande
tom

Mötesledaren Lars Bergman fick med sig hela Pingstkyrkan i unison läsning av texten i fonden. Utöver sitt uppdrag som predikant denna pingstdag tjänstgjorde Lenn Johansson som kantor.
[Foto: Miriam Eriksson]

Oroliga hjärtan är ett genomgående tema i Johannesevangeliets kapitel 14-17 sa Lenn Johansson i sin pingstdagspredikan och poängterade hur Jesus, som själv upplevde oro, visade lärjungarna två vägar ut ur den oro de kände inför det som väntade Jesus: (1) vilan i tron på Gud och (2) Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skulle sända till dem.
tom
Han gav några exempel på Herrens tjänare som i de svårigheter de själva upplevde var redskap för andras oro: Lewi Pethrus i sången Löftena kunna ej svika och Einar Ekberg som, trots svår cancer, oförtrutet fortsatte att sjunga om att lita på Gud, som i det svåra gör det omöjliga möjligt.
tom
Lenn citerade Göran Larsson som tipsar om att vila sig genom sina svårigheter - att vila från något innebär att man vilar i något. Jesus säger: Vila i den tro ni har på mig! Vila - att inte göra någonting - är ofta en främmande tanke för oss. När Tomas Sjödin ställer frågan Vad ska vi göra för att finna Gud? svarar han: Så lite som möjligt. Helst ingenting.
tom
Jesus undervisade Nikodemus om behovet av att födas på nytt och att det bara är genom Gud som detta kan förverkligas. På samma sätt säger Jesus till lärjungarna, när han ger dem löftet om Hjälparen, att de ska vänta. Lärjungarna hade ingen möjlighet att ingripa här - det måste ske genom någon annan. ”Fadern ska ge er en annan hjälpare…”.
tom
Lenn talade om andeutgjutelsen på pingstdagen, de konsekvenser den fått för mänskligheten och hur den proklamation av kraften i Jesu namn som Petrus gjorde i Jerusalem är densamma och aktiv än i dag. Trots att det i dagsläget finns anledningar till oro ska vi komma ihåg att orden från Joh 14 är lika betydelsefulla och viktiga i dag som när Jesus först uttalad dem till sina lärjungar: Vila i tro på Gud! Bli starkare i din tro - starkare än oron i världen.

Gudstjänsten fick under Lars Bergmans ledning en tydlig profil av pingstens Ande med sånger som ”Gjut din Ande över varje törstig själ”, ”Andens eld från himlen faller” och ”Helige Ande kom oss nära, vi behöver dig”. Lars sjöng om ”Underbar frid, frid som ej världen kan ge” och ansvarade dessutom för nattvardsfirandet.


linje
[Söndag 28 maj 2017]
Hjälparen kommer!
tom

Elisabeth Sandlund predikade, Lars Bergman sjöng, Ulf Bernström spelade och Monica Bergman läste ur bibeln denna söndag. Men de var ingalunda ensamma: PeO Larsson ledde gudstjänsten, Jan Bergman ackompanjerade och en grupp av församlingens medlemmar såg till att på olika sätt ge gudstjänsten struktur och funktionalitet. [Foto: Miriam Eriksson]

Elisabeth Sandlund ser dagens predikotema Hjälparen kommer! som en proklamation. Med skärpa hade Jesus för sina lärjungar tydliggjort att Hjälparen - den helige Ande, Sanningens Ande - skulle komma och att de måste invänta den speciella kraft Anden förmedlar innan de företog sig något i det uppdrag han preciserat för dem. Elisabeth hanterade mångsidigt vikten av pingsthelgen och pingstens innebörd i sin predikan denna söndag precis en vecka före den pingstdag som fortfarande finns kvar i almanackan.
tom
Elisabeth ställde frågan om vad det svenska folket just denna dag väntar på och gav som möjliga exempel sommar, sommarlov, semester och önskan om att kaoset i världen ska reda ut sig. Men pingsten som tidigare varit en långhelg att längta efter har i och med att Annandag Pingst försvann i sig raderats ut. Vad är Pingst i dag för svenskarna? Ett ortnamn? Kanske kan det till och med vara så att Pingsten tappar sin betydelse inom kristenheten?
tom
Mot denna bakgrund beskrev Elisabeth sin väg från ateism till okuvlig tro. Hon ser det som en tre(enighets)raket: 1. Hon mötte Gud på dotterns konfirmation; 2. Hon mötte Jesus Kristus i S:ta Clara kyrka; 3. Hon mötte den helige Ande under en Alphakurs - tre steg till dess att tron blir fullständigt solid och inte går att rucka på.

Vi måste ha den helige Ande för att nå fram! Det är viktigt att vi inte tappar bort pingstens betydelse - så oerhört viktig den är för kyrkans liv - och för varje kristen. Elisabeth ser det som en fara om Pingst inte längre talar om den helige Ande i samma utsträckning som tidigare - detta måste förnyas också inom pingströrelsen! Hon ser kristenheten som en mosaik där det som rör den helige Ande är en skimrande bit, ett område som pingströrelsen måste stå för. Det behöver vi andra!
tom
Ska vi pånyttkristna Sverige kan vi inte nöja oss med att tala om Gud i största allmänhet och Jesus Kristus som frälsaren utan måste vi ta med den helige Ande i vår förkunnelse och vår verksamhet. Vi måste vara på det klara med att utan Hjälparen, den helige Ande, klarar vi Inte att påkristna Sverige.
tom
Vår uppgift är att vittna om tro, att sprida evangeliet - också till onådda folk. Flyktingarna som kommer är de i det så kallade 10/40-fönstret som vi under många år bett för. Missionsfältet är här och de som kommer är oerhört öppna för att höra om en nådefull Gud, en Gud som älskar, som inte vill krig och våld. Elisabeth berättar om väckelsen bland farsitalande i S:ta Clara kyrka - de drar med sig sina vänner till kyrkan och där döper man nu fler vuxna än barn. De går till Centrumkyrkan och använder deras dopgrav.
tom
Hjälparen - Sanningens Ande: Den kristna trons sanningsanspråk är oerhört utmanande för dagen samhälle där det inte längre finns några normer och därigenom inte en enda sanning. Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet - inte bara en väg (vilken som helst), inte bara en sanning, inte bara en variant av liv utan Vägen, Sanningen och Livet - i bestämd form. Det är inte självklart i alla kyrkor att Jesus är enda vägen till Gud - vi måste hålla fast vi detta: En väg.
tom
Elisabeth bäddade in sin predikan i Essaias Tegnérs dikt Det eviga, som hanterar våldet som aldrig kan segra och sanningen som lever: ”Det sanna är evigt”. Hon avslutar med "Den sanningen finns hos Jesus Kristus och det är den Sanningen Anden vittnar om - då som nu."

Under gudstjänsten framförde Lars Bergman sångerna "Gud vet vad min framtid rymmer" och "Du är i goda händer när du vilar i Gud" till Jan Bergmans pianoackompanjemang. På trumpet spelade Ulf Bernström i slutet av gudstjänsten en tonsättning av bönen "Fader vår". PeO Larsson var mötesledare.



Från lördagens introduktion av Turistkyrkan och Elisabeth Sandlunds seminarium. Nere till vänster i bild: Monica Bergman, Agnetha och PeO Larsson på hugget vid smörgåstårtorna under Ruth Winzells inbjudande acceptans och Yvonne och Aron Rudstam tålmodigt väntande i den slingrande bakomvarande kön. Under samkvämet gavs det tillfälle att ställa frågor med anknytning till Elisabeths anförande vilket fångade de närvarandes uppmärksamhet. [Foto: Miriam Eriksson]

Att vara jordens salt på 2010-talet
Det står det väldigt tydligt i bibeln att vi ska vara jordens salt och världens ljus.
På den tiden visste ju alla vad salt var bra för, då var saltet en livsnödvändighet - det enda sätt man kunde motverka förruttnelse på kött och fisk. När Jesus säger att vi ska vara Jordens salt menar han att vi ska motverka det i samhället som inte är bra. I vår tid tolkar jag det som att vi ska delta i samhällsdebatten - i den politiska debatten, i diskussionen om samhällsfrågor. Inte nödvändigtvis så att vi måste vara partipolitiskt engagerade...

Så inledde Elisabeth Sandlund sitt drygt 56 minuter långa engagerade och engagerande anförande om att vara jordens salt på 2010-talet. Hon påpekade att kyrkans viktigaste uppgift i alla tider är given av Jesus Kristus själv: att sprida evangeliet, och att ur detta evangelium kommer engagemanget för människor. Samhällsfrågorna är viktiga. Varje kristen måste fundera på "Hur kan JAG påverka samhället?". Det behöver inte handla om att skriva artiklar - det gäller att gå in i debatten när man känner att Det här är inte rätt, här har jag något att tillföra - eller att starta en diskussion när man känner att Det här brinner jag för.
tom
Om kristen opinionsbildning ska få genomslag måste det vara tydlig med att den grundar sig på kristen tro - att den agerar efter en viss hållning och uppfattning. När Elisabeth argumenterar för sin kristna tro är hon inte religiöst obunden. "Om vi bottnar i vår kristna tro blir det så mycket bättre."

Människors okränkbara värde är en hjärteangelägenhet för opinionsbildaren Elisabeth Sandlund. Hon talar om det stora engagemanget för ”de tilltufsade" i Clara kyrka men påpekar samtidigt att även om det praktiska arbetet är viktigt behövs det profetiska som läser av och slår larm om oacceptabla situationer där vi upplever att vi inte kan ha det på det här sättet.
tom
Ett av de ansvarsområden Elisabeth lyfter fram är miljön. Vi är skapade för att vårda miljön. De fattigaste i världen drabbas mest. Hon nämner om klimatflyktingar och krigszoner där Sverige arbetar för fred samtidigt som vi är en av världens största vapenexportörer till fattiga länder som behöver pengarna till annat.
tom
Elisabeth menar att människovärdet måste vara i fokus i asylfrågan. Hon frågar: Var finns de nu som inte kommer hit? Sverige har inte tagit integrationen på allvar. Framtiden kommer att döma oss, säger hon och citerar hur Gud i Moseböckerna uppmanar israelerna att ta emot invandrare och integrera dem i sitt sammanhang.
tom
Andra angelägna ansvarsområden är EU-migranternas förnedrande vardag (se dem som människor, som att det är Jesus som sitter där), synen på årsrika äldre och på dem som inte orkar eller är sjuka och livsåskådningsfrågorna i samtalen om hanteringen av människor vid livets slut.
tom
En människorättsfråga som kostar, men som vi så långt som möjligt ska hjälpa till att förverkliga (och där Elisabeth själv aktivt agerar), är människor med funktionsnedsättning och deras rätt att leva som andra.
tom
Lite i bakgrunden vädjar Elisabeth om fler ledarskribenter till tidningen Dagen mer allmänt: Engagera er! Agera! ”Det är mitt råd…”

Anförandet övergick till samkväm i kyrkans caféavdelning där det gavs tillfälle till frågor och där Elisabeth fick möjlighet att redogöra för sitt engagemang i S:ta Clara kyrka, böneaktiviteterna där och vad hennes tid som ateist egentligen innebar.


linje
[Söndag 21 maj 2017]
Tjäna Herren med glädje
tom

Nils-Erik Claesson i samråd med Bertil Einebrant om den PowerPoint-presenationen och YouTube-sång som knutits till predikan. En kvartett av gudstjänstens huvudaktörer: Kerstin Claesson som ackompanjerar Nils-Erik och sångaren Lars Bergman i en av gudstjänstens lovsånger och mötesledaren PeO Larsson som engagerat deltar i denna variant av lovprisning. Att det finns många uttryckssätt för glädje i tjänande inför Gud gav Nils-Erik tydliga exempel på. [Foto: Miriam Eriksson]

Med PeO Larsson som mötesledare och bibelläsare, Lars Bergman som sångsolist och Kerstin Claesson som pianist inleddes den här söndagens gudstjänst med lovsång till den Helige, hans skapelses underbara värld och den sällhet stor han ger på denna jord - Segertoner 199, 3 och 262 (i den ordningen) och Psaltarpsalmen 100.

Därefter tog predikan vid med Nils-Erik Claesson vid ambon: Syftet med livet är att tjäna Herren. Den inre gemenskapen med Jesus - jag i Kristus och Kristus i mig - ger glädje, samhörighet och trygghet i denna tjänst på samma sätt som när blomman i solen och solen i blomman genom fotosyntesen frambringar energi och tillväxt. Tjänandet blir på det här sättet en lovsång till Gud antydde Nils-Erik när han relaterade till en engelsk översättningsvariant av psaltarpsalmen 100: Worship the LORD with gladness.
tom
Nils-Erik berättade om de mäktiga upplevelserna av sång i morgongudstjänsterna i en kyrka i Orlando han och Kerstin besökt nyligen - styrkan i att för full hals få sjunga ut sin lovsång till Herren och efteråt kunna bära med sig sångerna inombords när gudstjänsten väl avslutats. Han uttryckte en önskan om ett förnyat musikaliskt initiativ där vi som frikyrkor över generationsgränserna bygger vidare på den sångskatt som redan finns.
tom
Med hjälp av Ingemar Olssons ”Det finns så många sköna människor” i en YouTube-inspelning påminde Nils-Erik hur vi alla är Guds skapelser med olika personligheter och gåvor. Ingen av oss finns till av en tillfällighet, ingen är ett B-alternativ, ingen tillhör ett reservlag. Alla är vi Guds skapelser och när vi betraktar oss i spegeln är det Guds avbild vi ser - det är Han som gjort mig till den jag är. ”Han har gjort oss och vi är hans”
tom
Livet nära Jesus är ett osynligt liv tillsammans med Kristus, en gudsnärvaro som fyller vårt inre, en ström med flöden som ger glädje. Osynligt för andra men konkret för oss ger det en möjlighet att förmedla Gudsriket genom att bara vara den jag är - i familjen, där omtanken om våra närmaste utgör en del av vår tjänst inför Herren, på vårt jobb och vår fritid som ytterligare en dimension i att tjäna Herren. Mitt liv med Herren får sitt utflöde med dem jag umgås med och når det kanske djupaste syftet med vår tjänst - att betjäna andra människor.


linje
[Söndag 14 maj 2017]
Shalombesök
tom

Jan Wahlström - Shalom Missions Blå Kust-föreståndare - och kornettblåsaren Lennart Dahlén besökte Pingstkyrkan denna söndag tillsammans med några ungdomar från Syrien - Anwar (uppe till höger) och Mikaeel Zaitoon (nere till vänster). Ingwor Bernström ledde gudstjänsten där Bröderna Cornetto (Lennart Dahlén och Ulf Bernström) redan innan besökarna kommit på plats bidrog med musikalisk spänst och bärkraft. [Foto: Miriam Eriksson och Kurt Winzell]

Anwar Blko - och hans syster Avin
Jan intervjuade 21-årige Anwar Blko som via Ungern och Tyskland för något år sedan kom till Sverige från Syrien tillsammans med sin syster Avin. De erbjöds av flyktingtillvända Mönsteråsbor volontärjobb på Shalom Missions secondhandbutik (i Mönsterås) för att hjälpa dem till en social kontaktyta. Avin fångades av den atmosfär av kärlek och öppenhet som präglade butiksföreståndaren Maria Sereti. Detta ledde till att Avin mitt under öppettid tog emot Jesus som sin frälsare i butiken.
tom
Anwar hade med hjälp av Google börjat studera vad kristen tro innebär. Han såg hur Avins tro förvandlade henne och efter ett gudstjänstbesök i Pingstkyrkan Mönsterås var han mogen att följa systern in på trons väg. Maria gav grundläggande undervisning om frälsning och i mars (2016) döptes syskonen Blko.

Jan Wahlströms predikan - Att växa i tro
Den kristna tron är inte statisk - den är levande. En människa som kommer in i detta kan utvecklas mycket starkt - den blyge Anwar har blivit något av en spelevink och en glädjespridare i vår bibelskola - verkligen humoristisk och med överflöd av liv. Ett exempel på att kristen tro inte är att anammande av en ideologi, utan liv och överflöd av liv.
tom
Jan ser Paulus som en urtyp av människor med förväntningar. Det som ligger bakom i tiden får inte hindra honom utan han vill komma vidare. Han glömmer det som ligger bakom och sträcker sig framåt mot det som väntar. Breven visar hur Paulus i en alltmer markerad relief ödmjukt hanterar ”jag har gjort det här - det är faktum” mot ”men det finns en kraft som gör att jag kan bygga Guds församling”. Misstagen sporrar till att göra det motsatta - bygga Guds församling i stället för att utplåna den.
tom
Birger Borgemo (Shalom Mission) menar att vi ska skriva ner våra vittnesbörd. De ska bevaras för vårt kall är att vara vittnen - ”Jag har mött Jesus”, ”Han har tagit hand om mitt liv,” ”Det här har Jesus gjort för mig”, ”Detta måste jag få berätta för andra människor”. Vittnesbörd är ingen belastning utan en tillgång i Guds rike. ”Vi kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört…”
tom
Ibland kan våra förtjänster bli en belastning och ett hinder. Paulus insåg att när han var svag då var han stark - hans egen kapacitet räckte inte till utan skulle underordnas Guds möjligheter. Gud vill både använda sig av Paulus alla gåvor och resurser - samtidigt måste allt läggas på Guds altare så att det är Gud som får verka.
tom
I vår svaghet får vi också vara en tillgång, men vi måste vara medvetna om att vi står oss slätt om vi söker på egen hand. Paulus lät inte gamla segrar eller framgångar diktera villkoren.
Vi kan gå vår egen väg och kan tycka att det verkar bra - men framför allt: vi måste lägga våra liv och varje ny dag i Guds händer.



linje
[Söndag 7 maj 2017]
Borgholms kyrkor i gemensam gudstjänst
tom

Den unge organisten, gymnasisten Marcus Alvgrim från Oskarshamn, svarade tillsammans med Annika Båge (till vänster på andra bildraden) för de musikaliska inslagen i den gemensamma gudstjänsten mellan kyrkorna i Borgholm denna soliga majsöndag. Ann-Kristin Forsman (i mitten) ansvarade för ljudet medan Kristina Falk var kyrkvärd. För Ambra (2 år) gav livet utanför kyrkväggarna större frihet till stimulerande aktiviteter - gudstjänstens tema: Vägen till livet.

Det har blivit en tradition att Borgholms kyrka (Sv Kyrkan), Equmeniakyrkan Öland och Pingstkyrkan i Borgholm någon gång under året firar gudstjänst tillsammans. Mötesplatsen S:t Elavi kapell nere vid kyrkogården nära Kalmarsund har oftast bjudit goda förutsättningar för friluftsgudstjänst men den här söndagen i början av maj 2017 (några dagar efter att Öland besökts av snö och kalla vindar) hölls gudstjänsten inomhus - trots att solen obegränsat lyste in över samlingsplatsen.
tom
Inomhus betyder tillgång till kyrkorgel som den här dagen snyggt hanterades av gymnasisten Marcus Alvgrim från Oskarshamn. Kristina Falk tjänstgjorde som kyrkvärd och Ann-Kristin Forsman hade axlat ansvaret som vaktmästare. Annika Båge (Equmeniakyrkan) sjöng två sånger till eget pianoackompanjemang. Cristina Andersson (Borgholms kyrka) predikade med utgångstext från Joh 13:31-35 om Guds kärlek. Josué Leones (Equmeniakyrkan) läste 1 Thess 5:9-11 och ansvarade för i slutet av gudstjänsten för välsignelsen. Kurt Winzell (Pingstkyrkan) läste från 2 Mos 13:20-22 och deltog i en gemensam bön tillsamman med Cristina och Josué.
tom
Pingstkyrkan ansvarade för kyrkkaffet med Maggan Nilvér och Ruth Winzell som brödleverantörer assisterade av Borgholms kyrka som stod för drycken.



linje
[Söndag 30 april 2017]
Sorg och glädje när Lushoto kom till Borgholm
tom
I år är det 50 år sedan missionärerna Birger och Inga-Lill Gren fick vara med om att grunda en pingstförsamling i Lushoto i nordöstra Tanzania. Birger som hade en önskan om att få möta representanter för den andra generationen ledare i församlingen tog under hösten initiativet till att inbjuda några pastorer till Sverige och så kunna ta del av jubileet. David Chema och Michael Mauya - föreståndare i Lushoto (700+ medlemmar) respektive Bumbuli (600+ medlemmar) - kunde komma. Det blev dock en jubileumsgudstjänst med sorgband då initiativtagaren och en av huvudpersonerna, Birger Gren, knappt två veckor innan gudstjänsten fick byta den kropp som bryts ner mot den himmelska härligheten.



Annika Gren (uppe till höger) och Paul Gren (i mitten nederst) svarade för den huvudsakliga mötesledningen när Michael Mauya och David Chema på Valborgsmässoaftonen besökte Pingstkyrkan. Annika stod (delvis tillsammans med Simon Gren och Ulf Bernström) för musiken - solosång såväl som ackompanjemang till de afrikanska gästerna och den vältaliga församlingen. Anders (nere till vänster), Paul och Anette - tre av de fyra barnen Gren som vuxit upp i Tanzania - fanns på plats och delade med sig av hur livet i en missionärsfamilj kunde te sig.

Anette Gren Johansson berättade om hur hennes föräldrar Birger och Inga-Lill, med samma kallelse, de första åren hade etablerade missionsstationer som bas men att de, när de 1966 kom tillbaka till Tanzania för att börja ett arbete i Kifaro, kände att detta inte var rätt plats. Usambarabergen blev allt tydligare i deras kallelse och detta förde dem till Lushoto.
tomTillsammans var de fem som
påbörjade arbetet här med bön och åter bön och Guds ledning. Segrar och bakslag avlöste varandra men pappa Birgers stora ambition - litteraturarbetet - förde dem till skolor, marknadsplatser, sjukhus och fängelser. På torget stod Anette, en vit flicka med ett litet dragspel, för att samla människor - "vi kände att vi var med i det här".
tom
De första gudstjänsterna hölls i familjens vardagsrum och när detta blev för litet fortsatte verksamheten i ett garage innan man fick tillgång till ett hus med större vardagsrum. Med tiden byggdes en första kyrka i Lushoto och när församlingen expanderade blev det aktuellt att bygga kyrkor också på de olika utposterna. Den byggnadskunnige Birger hade ett stort hjärta för de nya platserna - ett ansvar och engagemang som han behöll in till slutet.
tom
Birger var alltid ekumen, sa Anette. Han blev till och med god vän med biskopen som bodde granne med dem. Troheten till Guds verk kännetecknade Inga-Lill och Birgers missionärsinsats och i en sista hälsning skrev Birger: Var trogna Jesus, var hörsamma och trogna!

Paul Gren påminde församlingen om hur medlemmarna Herbert och Astrid Nilsson sålt en ko och med avkastningen därifrån köpt en Volvo Duett för tjänst i Tanzania - Duetten fyller fortfarande sin funktion i Arushaområdet nära Lushoto. Paul nämnde också om hur det evangelium som förkunnats i Lushoto i dag sprids vidare utanför landets gränser genom församlingsplanteringar i Kenya och USA.

Anders Gren lyfte fram mamma Inga-Lills insatser som missionär, främst hennes arbete inom sjukvården.



David Chema (överst till vänster) och Michael Mauya predikade med Paul som tolk - ibland från swahili, ibland engelska.

Michael Mauya: Överallt där Birger gick fram (i Lushoto) predikade han - även om det inte fanns någon folkskara runt honom. Några hörde honom tala om Jesus kom till tro - starten på den första generationen kristna i Bumbuliregionen. Vi är andra generationen - andra generationens arbete som ni stått bakom. Ni måste fortsätta be om den helige Andes glöd så att verket får fortsätta generation efter generation.
tom
Början till denna utveckling stod den nu avlidne Birger för. Det är ett stort arbete Birger gjort i Tanzania - han har verkligen eldat på arbetet där ute. Michael citerar Job 7:6 - mina dagar försvinner snabbare än vävarens spole... och fortsätter: livet går snabbt ut som tråden på spolen därför måste vi arbeta på medan vi kan - livet är fort slut. "Låt mig förstå att livet har ett slut", citerar Michael, och kommenterar att genom arbetet som gjorts i Usambarabergen har det skett mycket och att Birger i detta arbete är ett föredöme.

David Chema: Jag visste inte att jag skulle kunna komma till Borgholm - till er som sänt ut Inga-Lill och Birger. Vi är en frukt av ert arbete - det frö ni sått som nu fortsätter föröka sig. "Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven" (Ps 107:20)
tom
"Han sände sitt ord för att bota dem" - det här ordet sände ni till Usambarabergen och botade oss. När Birger kom med sin familj och ni bad för dem kom han tillsammans med de här orden och dessa ord från himlen räddade oss från undergång.
tom
David citerade Ps 40 om hur Herren böjde sig ner, drog mig upp ur fördärvets grop och ställde mina fötter på en fast klippa - och Jesaja 55 med Guds inbjudan att återvända till Honom, vars tankar är högre än våra tankar, och vars vägar är högre än våra vägar.

Ibland upplever vi att allting är slut, att allt över nu - men Gud säger: Mina vägar är högre än dina. Du säger: Nu är det slut, men Gud säger att det är nu det egentligen börjar. När jag deppar och inte vet vad jag ska göra, då säger Herren: Här är jag - jag kommer att bära dig.
tom
Vad är ditt problem? Vad lider du av? Guds vägar är mycket högre än dina - [här citerar David ur Jes 55] "Ty liksom regnet och snön faller ifrån himmelen och inte vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den ger säd till att så och bröd till att äta, så ska det också vara med ordet som utgår ur min mun; det ska inte vända tillbaka till mig fåfängt utan att ha verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det."
tom
David börjar tala om snön som han sett på bilder från Sverige och gör utläggningar om hur snön är kopplad till kyla och han sticker inte under stol med sin nyfikenhet på hur snö egentligen är. Så kommer snön till Kalmar och Öland på ett osedvanligt sent besök medan David och Michael fortfarande är kvar och Jesus bjuder på en fördjupning av innebörden av Jesaja 55 och det ord som sänts ut till dem från snötäckta regioner för att nu återvända med budskap om hur det verkat och vad det utfört - så som det var tänkt att göra.



Inga-Lill och Birgers sonson Simon Gren gav med filmens hjälp glimtar från Lushoto där bland annat några bilder på Inga-Lill och Birger talade sitt tydliga språk om den den samhörighet som rådde mellan dem och den inhemska befolkningen. Kurt Winzell (nere till höger) uttryckte i inledningen av gudstjänsten församlingens respekt för det arbete makarna Gren utfört i Tanzania och den djupa sorg han och församlingen känner över att Birger inte kunde vara med om denna missionshögtid. I en tidslinjepresentation visade Kurt under gudstjänsten det breda missionsintresse pingstförsamlingen i Borgholm under åren haft - inte minst de expanderande missionsinsatser Birger och Inga-Lills resa till Tanzania 1955 initierade.

I gudstjänsten höll Annika en parentation över Karin Wamsjö, en av församlingens äldsta medlemmar, som nyligen fått hembud.

[Foto: Miriam Eriksson och Kurt Winzell | Arkivbilder genom Simon Gren]



linje
[Söndag 23 april 2017]
Daniel Alm på besök
tom

Föreståndaren för Pingst FFS, Daniel Alm, besökte Borgholm och delgav församlingen sina visioner om vad Pingst egentligen är och ska vara - i predikan såväl som i öppet samtal i samband med det efterföljande kyrkkaffet. [Foto: Miriam Eriksson]

Missionären och församlingsmedlemmen Birger Gren och föreståndaren för Pingst FFS, Daniel Alm, stod av olika skäl i centrum när Daniel Alm besökte Pingstkyrkan i Borgholm denna söndagseftermiddag - Birger Gren som efter många år som en trogen Herrens tjänare några dagar innan gudstjänsten fullbordat sitt lopp och Daniel som nyligen axlat ett huvudansvar för Pingst FFS. Församlingens ordförande PeO Larsson höll parentation över Birger Gren assisterad av Lars Bergman som sångsolist.

Daniel Alm höll därefter en engagerad predikan, starkt influerad av hur den helige Ande präglar den kristna pingsten med länkar till den svenska pingströrelsen. Nedan följer brottstycken ur Daniels predikan:

Jag tror att det finns ett liv i den helige Ande som är aktuell och värdefullt för oss just nu - det finns ett möte med Jesus i dag till välsignelse, vägledning och kraft mitt i det som är svaghet, till tröst mitt i det som är sorg, till glädje i det som är bedrövelse. Det finns en möjlighet att erfara Gud i nuet - detta är en del av min förståelse av vad Pingströrelsen är.
tom
Det finns en närhet och en glöd och en verklig välsignelse - en kristen tro som inte är verksamhet, inte uppfattning, inte kunskap, inte känslor, utan som är liv i Gud - genom den helige Ande - på grund av att vi är älskade av den levande Guden. De första apostlarna evangeliserade inte mer för att bli älskade - de evangeliserade mer för ett de var älskade. Vad det handlar om är världsbilden - är jag i centrum eller Gud? Med Gud i centrum så blir jag den jag ska vara och jag blir fri - med honom i centrum i församlingen finns det ingen prestige att odla, inga positioner att bevaka, inget revir att hålla sig inom och hålla andra utanför utan i en sann ström av detta liv så finns det en möjlighet för alla.
tom
Vi behöver uppleva glädjen, beröringen och - faktiskt - berusningen av att Gud älskar oss och vill det bästa i våra liv. Det är Gud som är den aktive, det är Han som sänder sin son, där korset är ett bevis på att Gud kommit ner till vår nivå. Det är inte vad vi gör utan vad han har gjort på korset - det börjar inte med att vi väljer ut honom som en del i vårt projekt utan att han har valt dig och mig och söker kontakt, vill ha med dig och mig att göra. Bryr sig om oss - längtar efter oss, vill att vi ska ge våra hjärtan till honom.
tom
Vi behöver en ny insikt som inte är i huvudet först utan i hjärtat, att vi är så älskade att Gud bryr sig, att han ger helig Ande. Det är hans standardbönesvar - du kan be Gud om en snygg bil eller en vacker fru, men han ger dig helig Ande - det är hans standardsvar. Vi tror att Gud ger helig Ande till alla sina barn - en tro på den helige Andes gåva i det som den helige Ande delar ut - det är inte vi som styr det, man sitter inte på ett styrelsemöte och väljer vem som är kallad av Gud, utan det gör Anden alldeles själv. När vi fylls av helig ande föds en församling där det inte finns någon skillnad på kvinnor och män, ingen skillnad på unga och äldre, ingen skillnad baserad på vilken bakgrund man har socialt eller etiskt sett, - en riktig pingstförsamling släpper fram alla generationer, en riktig pingstförsamling har inget problem med kvinnligt ledarskap. Det viktigaste är inte vilka vi är utan vem Han är som älskar dig och vill ge dig sitt bästa.

Efter gudstjänsten gavs det i samband med kyrkkaffet tillfälle till öppet samtal med Daniel innan PeO Larsson samlade församlingen till församlingsmöte.



linje
[Påskdagen 16 april 2017]
Församlingens glädjedag!
tom

Olika informationsbärare och skilda uttrycksmedel med ett och samma budskap. [Foto: Miriam Eriksson]

Kristendomens tidiga tillväxt i Medelhavsregionen förklarar historikern Edward Gibbons i ”Romerska rikets nedgång och fall” med att de kristna, på plats efter plats, proklamerat en Kristus som dog, uppstod och i dag lever. Detta och påskdagstexten i Matt 28:1-15 utgjorde bakgrund till den rubrik Jack-Tommy Ardenfors satt för sin predikan: Påskdagen är i sanning den kristna församlingens glädjedag!
tom
Psalmen "Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd!" sjungs på massor av språk och miljontals afrikaner vandrar denna dag till kyrkor av olika slag för att jublande sjunga om att Jesus lever. Det är detta budskap som gör kristendomen helt unik - ett helt avgörande budskap.
tom
Jack-Tommys predikan accentuerar att korset är tomt, graven är tom men platsen på Guds högra sida INTE är tom. Han gläds över att kors i frikyrkor är tomma kors och påpekar att man vallfärdar till Muhammeds grav och till Buddhas grav(ar) för att se deras kvarlevor medan det (för de två föreslagna Jesusgravplatserna) i Jerusalem gäller att: Han är inte här - graven är tom - det finns inga lämningar kvar.
tom
En grupp kvinnor som såg var Jesus begravdes kom efter sabbaten först till graven tidigt på påskdagsmorgonen. Det var mörkt, de var tyngda av bekymmer och överraskades av en jordbävning och möts vid graven av hur gravstenen rullas bort från gravöppningen av en ängel som sänder dem vidare till lärjungarna med budskapet ”Han har uppstått från de döda”.
tom
Jack-Tommy lämnar här evangeliernas berättelse och går till Hebreerbrevet och dess fokus på den uppståndne Jesus som renat oss från synden och (som en huvudpunkt i brevets ändamål) nu sitter på Majestätets högra sida i höjden i översteprästlig tjänst - en ständigt aktiv Jesus, en Jesus som alltid ber för oss. Jesus - en förebedjare vars kärleksfulla ögon följer oss, ser allt; om någon syndar har vi en som här för vår talan. Han är en barmhärtig överstepräst och vi är inbjudna att komma till honom för att få uppleva nåd: Det inte är ute med oss, det är inte slut!
tom
Herren vill lyfta oss, lösa oss från det som binder oss och ge oss frid. Låt oss ha blicken fäst på Honom som sitter på högra sidan om Guds tron - låt oss tänka på honom så att vi inte tröttnar och förlorar modet.

För det mesta blir det solo, men lite nu och då utvecklas det till duett med maken (pianisten) Ingemar när Lilian Gard sjunger i Pingstkyrkan: "Djup stilla frid" avlöstes med evangelisten Johannesinspirerade "Vid Gennesaret..." i en övergång där Lilian uttryckte sin önskan om att "Jesus tar kommandot över fisket i Borgholm - det finns så mycket att göra här..." Efter predikan framförde de Göte Strandsjös "Maria stod och grät utanför graven". Tillsammans med mötesledaren Lars Bergman bjöds mötesbesökarna på ytterligare en sång som också den beskrev mötet med Jesus och förvissningen om att han lever nu, innan gudstjänsten via ett informationspass om bibelskoleorganisationen ICBI och den unga staten Sydsudan övergick i kyrkkaffe.

Mötesledare: Lars Bergman. Bibelläsning och bön: Kurt Winzell (Luk 23b-24a). Musiker: Jan Bergman och Ulf Bernström. Mötesvärdar: Gerd och Bertil Einebrant, Niclas Carlsson. Ljud: Göran Eriksson. Kyrkkaffe: Britt-Inger Rudolfsson och Gerd Einebrant (assisterade av Miriam Eriksson).



Bertil Einebrant och Niclas Carlsson samlar in frivilliga gåvor från de drygt 60 gudstjänstbesökarna på påskdagen medan Lars Bergman och Ulf Bernström i bakgrunden anför kollektpsalmen Var glad, för Kristus lever! I mellanbilden Lilian och Ingemar Gard i ett av deras framträdanden. Längst ner vakar Britt-Inger Rudolfsson över att alla fullt ut kan njuta av gemenskapen vid kyrkkaffet. [Foto: Miriam Eriksson som här bl a testar sin fisheyetillsats...]



linje
[Långfredagen 14 april 2017]
Historiens märkligaste dag
tom

Jack-Tommy Ardenfors förbereder sig för att predika medan Lars Bergman justerar planen för gudstjänsten (där hans solosång med Jan Bergmans ackompanjemang ingår). Lilian och Ingemar Gard sjunger/spelar om Jesus och det kors där han försonade världen med Gud. [Foto: Miriam Eriksson/Kurt Winzell]

Långfredag. Välfyllt i Pingstkyrkan - många ölänningar plus en omfattande pott deltidsölänningar. Med det övergripande temat "Historiens märkligaste dag" tacklar Jack-Tommy Ardenfors i sin predikan långfredagens budskap efter två huvudlinjer - "Det var därför han kom" och "Jesus öppnar en ny levande väg ända in i himlen".
tom
Evangelierna vittnar om att Jesus hela tiden är medveten om sitt uppdrag, fast besluten att gå till Jerusalem - måste gå till Jerusalem. Det var därför han kom. Hur skulle annars skrifterna gå i uppfyllelse?
tom
Jesu död handlar inte om martyrskap. Fadern älskar Jesus därför att han ger sitt liv. Korset är inget nederlag utan en stor seger som kommer alla till del. Korset är en vattendelare, dårskap för många men en Guds kraft till frälsning. Jack-Tommy nämner om hur Paulus i Korint beslutat att inte veta av något annat än Kristus, Kristus på korset. Kyrkan är dödsdömd utan korset i centrum.
tom
När Jesus på korset säger "Det är fullbordat" är uppdraget utfört. När han böjer ner huvudet och överlämnar sin ande är det den judiska barnabönen han ber. Jack-Tommy rekommenderar denna bön som en introduktion till dem som inte ännu hittat ett bönespråk - en bön från ett öppet hjärta till Fadern.
tom
När Jesus överlämnar sitt liv i Faderns händer brister förlåten i templet - uppifrån och ända ner: Vägen till Gud som tidigare varit stängd är nu öppen och vi inbjuds att frimodigt komma till nådens tron. Här handlar det inte om meriter. Det är nåd från början till slut - på samma sätt som när rövaren på korset ber Jesus att tänka på honom och då lovas att samma dag vara med Jesus i Paradiset. Jack-Tommy citerar Lydia Lithells sång om "Guds nåd, Guds gränslösa nåd...", det enda som bär, den enda möjligheten för upprättelse på jorden.

Lilian och Ingemar Gard framförde sånger rakt in i långfredagens tema: "Låt mig få höra om Jesus", "Högt över välden och mänsklig makt", "Jag vill älska det urgamla kors", "Vid korset finns rum för dig" och "O, det dyra blod". Ackompanjerad av Jan Bergman sjöng Lars Bergman i samma anda "Han hade makt, att till sig kalla, tiotusen änglar till sitt försvar".

Mötesledare: Lars Bergman. Bibelläsning och bön: Miriam Eriksson (Jes 53 - den lidande tjänaren/Messias). Mötesvärdar: Gerd och Bertil Einebrant. Ljud: Göran Eriksson. Kyrkkaffe: Ruth Winzell (assisterad av Miriam.


linje
[Söndag 9 april 2017]
Palmsöndagen
tom


Forsythiakvistar prydde estraden i Pingstkyrkan när Ingwor Bernström i introduktionen av gudstjänsten på palmsöndagen återgav Lukas beskrivning av hur lärjungarna i sin glädje över de underverk de sett prisade Gud när Jesus kom ridande in mot Jerusalem. Psalmen Se vi går upp till Jerusalem passar väl aldrig bättre än här och för att gå ytterligare ett steg närmare påskens kärnhändelser flikades också psalm 45: Jesus för världen givit sitt liv in i inledningsfasen.
tom
Ingwor läste Sören Janssons Du som gjorde vår värld så vacker och Ulf Bernström spelade den innan Ulf och Maggan (Margareta) Rånge sjöng och spelade om den framtid som öppnat sig i och med att att Jesus gav sitt liv för oss. Ulf tog Matteusevangeliet som grund för sin predikan, en predikan om Jesus som, medveten om sitt uppdrag, ödmjukt red in i Jerusalem för att en gång för alla, med Exodus som modell, befria mänskligheten från sin fångenskap.
tom
Folket som såg Jesus rida på åsna frågade Vem är han? Ulf ställde frågan Vad betyder Jesus för dig? Skarorna lovprisade Jesus och Ulf påpekade vikten av att lovsången inte får tystna.
tom
I gudstjänsten ingick nattvardsfirande vars avslutande lovsång kröntes med att Ulf Bernström på begäran spelade Det ska bli frid på vår jord i tusen år, en gång. Ingemar Gard stegade fram till pianot och med fylligt ackompanjemang som tände församlingen i mäktig unison sång om den fred som väntar i det att Jesus gav sitt liv för oss.
tom
En handfull sommarölänningar fanns på plats och fick återknyta kontakten med kyrksalens aktiviteter och atmosfär och det kyrkkaffe som den här dagen Miriam och Ruth svarade för. Bertil och Göran skötte ljudet.

linje
[Söndag 26 mars 2017]
Vad är Nåden egentligen?
tom


Vad är Nåden, egentligen? frågade Bo Krister Ljungberg i en predikan som projicerade på tre grundkaraktärsdrag hos Gud, välrepresenterade i de gammaltestamentliga texterna: Guds bestående välvilja, hans utväljande kärlek och hans förbundstrohet, karaktärsdrag som utgör bärande beståndsdelar i den nåd Nya Testamentet presenterar.
tom
Frälsning, tro och nåd är viktiga nyckelbegrepp i bibeln - det är skriften som uppenbarar vad nåden är. Bo Krister gav välvalda belysande exempel från Gamla Testamentet på Guds välvilja, kärlek och trohet mot det förbund han ingått med den tidens människor och gick sedan över till att visa hur detta fortsatte vidare in i Nya Testamentet, där vi i Guds älskade utvalde son, Jesus Kristus, får tillgång till hans utväljande kärlek och trohet till det nya förbund han slutit med mänskligheten i Jesus, i Jesu blod - förbundsblodet.
tom
Jesus ger förlåtelse för synd. Vill vi förstå frälsningen som vi av nåd får genom tro och som förvandlar oss till ett helt annat liv, måste vi börja studera bibeln och ta till oss hur den Gud är som uppenbarar sig i Jesus.
tom
Med en gemensam sångrepertoar från förr - däribland Moster Majs sång (På vägen hem, mitt hjärta, må du sjunga) och mormors sång - sjöng kusintrion Ruth Ljungberg, Miriam Eriksson och Kristina Ekholm ett knippe sånger med Ruth vid pianot - två före och två efter predikan.


linje
[Söndag 19 mars 2017]
Kampen mot ondskan
tom


Söndag eftermiddag 19 mars. I den delvis mörklagda Pingstkyrkan använder Boppe Perhamn från Västerportkyrkan i Kalmar projektorn för att på olika sätt belysa ljuset som en kraft i Kampen mot ondskan - temat för dagens predikan. Boppe uttryckte sin förtjusning över att ljuset återvänt och uppmanade oss att ge oss ut för att ta del och njuta av det som nu sker i naturen. "Ljuset är här igen!". Han tog solvändan som ett exempel på hur man kan rikta sig mot ljuset och följa det i dess rörelse och nämnde om ett förtätat ögonblick då han i en gudstjänst nyligen fick se hur solen under några minuter elegant avtecknade sig på en av kyrksalens frontväggar.
tom
Boppe uppmanade till att söka förtätade ögonblick med Gud och gav som ett exempel hur en grupp lärjungar fick vara med Jesus på förklaringsberget och tog oss sedan i predikotexten med ner från berget till mötet med verkligheten där nedanför, där lärjungarnas kraft mot ondskan inte räcker till. Bön och fasta hade här krävts som förberedelse.
tom
Han påpekade vikten av att låta sig utmanas av Herren för att så - förr eller senare - nå förklaringsbergsupplevelser och uttryckte en önskan om att få den ögonsalva Jesus uppmanade Laodikeiaförsamlingen att skaffa sig för att kunna se verkligheten. Boppe nämnde om de avläsningspunkter i ett fingertryck som ger bevisunderlag och visade de 12 punkter svenska kriminaltekniker använder och hur de när de sammanbinds formar ett kors. På motsvarande sätt har Bibeln otroligt många ställen som identifierar Jesus och det kors som här utkristalliseras är ett starkt vapen mot det onda.
tom
Vi behöver öppna och låsa upp för Kristus igen, ta till oss och identifiera honom på nytt om vi tillsammans med honom ska orka hantera ondskan - och då är det inte vi som gör det här - det är bara i hans kraft. Som månen som ger ett återsken från solen önskar Boppe få vara som en måne med återglans från Jesus och ett vapen i mötet med det onda.


linje
[Söndag 12 mars 2017]
Herrens ord är att lita på
tom


Thomas Johansson, ordförande i Lorensbergskyrkan i Kalmar, gästade denna söndag Pingstkyrkan med en engagerad predikan om de Ord man kan lita på - Guds ord. I en kortare intervju berättade Thomas om vägen till att bli ordförande i sin församling och om olika samverkansformer mellan föreståndare, pastor och styrelse/ordförande. I sin predikan talade han om det breda fält Jesus täckte av i sin undervisning och kontakt med människor - allt från bekräftelse och uppmuntran till förmaning och korrektion där ordet skiljer sanning från lögn, det goda från det onda och liv från död. Thomas poängterade vikten av hur vi tar till oss ordet och vikten av att skapa en nära relation till detsamma.
tom
Göran Rudolfsson läste inledningsvis ur profeten Jeremia och fungerade dessutom som mötesvärd tillsammans med Miriam och Göran Eriksson. Bertil Einebrant skötte ljudet, Kurt Winzell var mötesledare. Ruth Winzell hade bakat tårta och bullar och ansvarade för kyrkkaffet.



Kurt Winzell i miniintervju med Thomas Johansson. Göran Rudolfsson ber tillsammans med församlingen. [Foto: Miriam Eriksson]


linje
[Söndag 5 mars 2017]
Kolosserbrevet - del 2
tom

Influensan och födelsedagsfirande på annan ort gjorde att ingen av rapportörerna fanns på plats i Pingstkyrkan när Ulf Rånge fortsatte med del 2 i sin hantering av Kolosserbrevet, påbörjat söndagen innan. I gudstjänsten ingick även nattvardsfirande.


linje
[Söndag 26 februari 2017]
Så skulle han i allt vara den främste...
tom

Foto: Helen Winzell

Två söndagar i rad predikar Ulf Rånge med utgångspunkt från Paulus brev till Kolossai - ett brev med fokus på Kristus mot synkretism och gnosticism. Denna söndag skissade Ulf bakgrunden till brevet, huvuddragen i brevets upplägg och kommenterade delar av första kapitlet med försoningen och inbjudan till frälsning särskilt accentuerat. Med sin gitarr ledde Ulf allsång i några kortare körer (Jesus, allt till Jesus; Att lära känna känna dig är min längtan) medan Ulf Bernström och Jan Bergman tog hand om ackompanjemanget i gudstjänstens psalmsång (Saliga visshet, Jesus är min; Långt bortom rymder vida; Han frälste mig, Han frälste mig!). Kurt Winzell ledde gudstjänsten, Göran Eriksson skötte ljudet och makarna Ingwor och Ulf Bernström ansvarade för kyrkkaffet tillsammans med Gunnel Nordqvist.


linje
[Söndag 19 februari 2017]
Ingen gudstjänst i Pingstkyrkan, men...
tom


19 februari var Pingstkyrkan Borgholm inbjudna att dela cafégudstjänsten med pingstförsamlingen i Södvik. Några passade på när det nu inte kolliderade med egen gudstjänst att besöka de andra två församlingarna i Borgholm: Borgholms kyrka (Sv Kyrkan) och Missionskyrkan (Equmeniakyrkan Öland). Bistådd av Gospelkören hanterade Johanna Hafstad dagens tema "det levande ordet" genom att Reformationsdagen till ära berätta om hur Martin Luther fokuserade på Ordet. Boppe Perhamn från Västerportkyrkan i Kalmar besökte Missionskyrkan och tog cafégästerna med i en resa bland sina innehållsrika suggestiva bilder, så präglade av "det levande ordet" om Jesus, nåd och försoning. I Södvik fick "det levande ordet" på liknande sätt gestalt i de texter sångerna om Jesus Toye och Victoria framförde. Ingen förkunnelse om det levande ordet i vår kyrka denna söndag men väl i gemenskapen med våra närmaste grannförsamlingar - Guds ord, levande och verksamt och skarpare än något tveeggat svärd...


linje
[Söndag 12 februari 2017]
Nåd och tjänst
tom

Foto: Miriam Eriksson

Från Köpingsvik, några kilometer öster om Borgholm kom denna söndag Bengt Rexed (kyrkoherde emeritus) och Annika Båge (delansvarig för Klintagården) för att i enkel men generös samverkan över samfundsgränserna fira gudstjänst tillsammans med oss i Pingstkyrkan. Under temat Nåd och tjänst fick vi följa en röd tråd genom Bengts prästgärning med upplevelser av Guds närvaro och bekräftelse på en kallelse som den här söndagen fört honom till Borgholm. Hans empiriska predikan omslöts av Annika (Båge) som på samma tema till eget pianoackompanjemang sjöng "Vanliga dagar", "Herre vad tänkte du på?", "Här har du mig nu, här har du mig Herre" och "Jag vill ge dig resten av mitt liv". Miriam Eriksson läste ur Jer 9, Ps 25 och Luk 24 och visade på den välsignelse till tjänst som Jesus i nåd och kärlek gav sina lärjungar - tillgängligt även för oss i dag.


linje
[Söndag 5 februari 2017]
Administrationsmöte
tom

Om könskvotering stått på programmet när Pingst Borgholm hade sitt administrationsmöte hade det (som bilderna här visar) funnits en del att samtala om. Nu säger inte dessa bilder allt och initierade källor hävdar att i bakgrunden och i de egentliga beslutsprocesserna är jämlikheten påtaglig. Men 7-2 till männens favör här med tf ordförande PeO Larsson i nederkanten som ordförande i administrationsmötet och den som avtackade Karin Mathisen som i drygt 17 år varit församlingens kassör och nu lämnat över huvudansvaret till Jan Bergman (vid pianot längst upp till höger). Miriam Eriksson (nere till vänster) bistod PeO som sekreterare och (utanför bild uppe till höger) sin man Göran i blått som kollektör. Ulf Bernström bistod Jan i sången "Stor är din trofasthet", Filip Mathisen och Göran Rudolfsson ansvarade för nattvardsfirandet och Kurt Winzell för en predikan om hur vi behöver förse oss med de resurser Gud ställt till vårt förfogande som individer men också ställa oss till förfogande för de gåvor han utrustat församlingen med genom oss i Kristi kropp.


linje
[Lördag 28 januari/Söndag 29 januari 2017]
Hur kan Gud komma vidare med oss?
tom

Bo Krister Ljungberg, teolog och bibellärare, tog oss (pingstförsamlingarna i Borgholm och Södvik/Persnäs) under sista helgen i januari med i en vandring genom bibeln till områden som fokuserar på hur Gud kan komma vidare med oss - Gud vill något med oss, han har bestämt oss till goda gärningar och förväntar sig frukt i våra liv.


Söndagens gudstjänst leddes av Ulf Rånge, från årsskiftet deltidsanställd pastor i Pingstkyrkan Borgholm samtidigt som han förestår Pingstförsamlingen Södvik (Persnäs). Ulf plockade samman en kör som han och hans fru Margareta (Maggan - nr fyra från vänster i nedre bilden) tillsammans med vår Ulf Bernström kompade i ett knippe sånger. Bo Kristers fru, folkhögskoleläraren Ruth Ljungberg (öländsk bakgrund...!), läste och kommenterade Psaltarpsalmen 89 innan Bo Krister Ljungberg på nytt tog över estraden - denna dag med ett budskap om förnyelse.


linje
[Söndag 22 januari 2017]
Årsmöte
tom

Paul Gren i samspråk med PeO Larsson och Annika Gren innan församlingens årsmöte där PeO hälsade välkommen, Annika spelade och sjöng och Paul predikade. Vid samkvämet efter gudstjänsten gavs församlingen tillfälle att tacka Annika och Paul för deras uppskattade insatser under närmare fyra år.


linje
[Söndag 8 januari 2017]
Med Guds kärlek som utgångspunkt
tom

Peter Svanberg från församlingen Brofästet i Färjestaden inledde 2017 års förkunnarlista med en predikan om att vara älskad av Gud.

tom
"Peter, jag vill att du ska veta att jag älskar dig!"

"Att leva med Guds kärlek som utgångspunkt för mitt liv" hade Peter Svanberg satt som rubrik för sin predikan denna söndag just innanför tröskeln till år 2017 och lyfte fram hur rösten från himlen i samband med Jesu dop: ”Du är min älskade son, i dig har jag min glädje” blev en bärande faktor i det verk Jesus kom att utföra på jorden - omeriterad oreserverat älskad av sin far redan innan.
tom
Peter berättade om hur han mötte sin pappa på torget i Kumla dagen innan pappan dagen därefter omkom i en bilolycka, hur pappan sa: "Peter, jag vill att du ska veta att jag älskar dig!". Hans pappa hade blivit bortlånad som son till en moster och fått kämpa med sin identitet där kärlek och uppskattning var något han måste förtjäna.
tom
Vår kultur bygger på att det värde vi har får vi genom vad vi gör och presterar, vilket yrke vi har och vad vi är bra på. Värdet på våra församlingar bedöms efter verksamheten. Det finns två väldigt tydliga berättelser om våra liv med tydliga utgångspunkter som kämpar om att definiera vem vi är, som bygger på prestationer eller att vara älskad. Det är så lätt att ramla ner i prestationsträsket - men det är berättelsen med Guds kärlek som utgångspunkt som är vår verkliga berättelse.
tom
Peter presenterade grunddragen i det han kallar "gärningarnas väg" och länkade dem till vårt andliga liv och våra församlingar, hur vi söker Guds bekräftelse genom att be mer, gå till kyrkan oftare, läsa bibeln flitigare eller utöka vår verksamhet med ytterligare aktiviteter för att så uppnå väckelse.
tom
Hälsningen till Jesus när han döps definierar en annan väg, "nådens väg" - utgångspunkten för allt det Jesus kom att göra. Här uppenbaras vem och hur Gud är - han väntar sig inte att vi ska göra en massa saker för att älska oss. Han älskar oss utifrån sig själv, han är överfull av kärlek. Jesus möts av Guds kärlek och accepterande och detta skickliggjorde Jesus.

Jesus identitet låg i att han var ovillkorligt älskad, utvald av Gud och att Gud hade sin kärlek i honom.


linje
[Söndag 1 januari 2017]
Tillbakablickar och förväntningar

Några timmar in på de nya året samlades man i Pingstkyrkan för att dela med sig av upplevelser med Gud under 2016 och förväntningar inför 2017. Birger Gren och Göran Rudolfsson inledde. Ingwor och Ulf Bernström fortsatte med textläsning och musik: Frid, frid, underbar frid...
tomTvå av trogna deltidsboende ölänningar (vanligtvis kallade sommarölänningar), Jan Bergman och PeO Larsson, fanns på plats. I och med årsskiftet avlöser de gemensamt Karin Mathisen som under många år förtjänstfullt ansvarat för församlingens ekonomi - PeO har dessutom påtagit sig uppdraget som tillförordnad ordförande. Dessa båda, Jan och PeO, delgav också upplevelser av Guds trofasthet och pricksäkra bönesvar.
tomKarins make Filip Mathisen
tog oss tillbaka till den period i församlingen när Ingegärd Brynielssons röst förmedlade sånger och förkunnelse men också de speciella hälsningar hon framförde inspirerad av den helige Ande. Filip efterlyste den funktionen i våra gudstjänster. Även Birger (liksom PeO Henricson tidigare under hösten) saknade den struktur som tidigare kännetecknat Pingstförsamlingen.
tomK
urt Winzell ledde gudstjänsten. Till sin hjälp hade han bland andra sin fru Ruth som i inledningen av gudstjänsten tog den bukett blommor som prydde altarbordet som modell för årsskiftet - hur de större vita tulpanerna (2016) hängande gjorde det möjligt för de ännu inte helt utslagna rosa (2017) att synas och så göra sig gällande. Tillsammans med Miriam Eriksson ansvarade Ruth för kyrkfikat, Miriams man Göran tog hand för ljudet.


linje









 

tom tom
tom
PINGSTKYRKAN BORGHOLM | KARTA
linje
Tullgatan 21, 387 34 Borgholm | 0485 105 93
Bg 851-9266 | Swish 123 096 11 93

Ordförande PeO Larsson
070 915 25 85 | peo.larsson@pingst.se
tom
linje
Ge ett bidrag till det av krig hårt sargade Syrien på Open Doors hemsida -->
linje
Följ oss på Facebook F A C E B O O K
Följ oss på Facebook

linje
Andra orter på Öland med Pingstförsamling:
Södvik | Färjestaden | Mörbylånga
tom


K A L E N D E R tom Större kalender -->
tom



linje
Webbansvar, produktion, grafik och text: Kurt Winzell kurtwinzell@icloud.com
Foto: Miriam Eriksson och Kurt Winzell

   

UN Day 2010Sommarregister VIP-annonsKarta Pingst Borgholm pingstborgholm@gmail.com paul.gren@pingst.seInfo Info Kontakt Ambon på FacebookAnnika Gren FacebookFacebook YouTubeFörsamlingen BrofästetNyhemsveckanFylligare info